Årets sista dag blev Edgars och min.
Vi steg upp vid nietiden och åt frukost (vi lät Mikael sova vidare) och sen bäddade vi ner oss i varsin fåtölj och tittade på film.
Först Jönsonligan och sen nån komedi om en kille som åkte upp till Alaska och råkade ut för en massa äventyr som involverade slädhundar och sånt.
Vi hade det supermysigt!
Sen gjorde jag lunch och Mikael steg upp och åt innan han for till jobbet.
Edgar och jag fortsatte vårt hemmamys och donade på med lite allt möjligt.
Jag färdigställde en tavla som han ville ha och vi hängde upp den i hans rum.
Vi spelade Uno och det var superspännande och kul.
Sen kom Mikael hem och då blev det hemmamys för oss alla tre.
Inget var så värst speciellt, men det var riktigt mysigt och skönt.
Nu mår Edgar bra efter sin magsjuka och det märks.
Då mår jag också bra.
onsdag 31 december 2014
måndag 29 december 2014
Vaknatt
Klockan är snart halv fyra på natten och jag sitter och vakar över min magsjuke son.
Han slumrar till ibland, men sen är det dags igen och hans mage vänder sig ut och in.
Så jag vakar.
Och vaktar.
Han är fjorton år, men när han är så här sjuk är han liten.
Då behöver han min hjälp.
Så jag sitter där med spyfatet.
Hjälper, stöder och torkar.
Tvättar sängkläder, och hans kläder, vartefter det behövs.
Hoppas att varje gång ska vara den sista så att han får vila sen.
Inte är det ju roligt.
Och visst är jag också trött.
Men, en mamma måste göra vad en mamma måste göra.
Så jag vilar sen när han mår bra igen.
Varje timme som går är en timme mindre av sjukan.
Magsjukor brukar inte hålla i sig så värst länge.
Sen kan man ju undra varför de alltid kommer till natten.
Han slumrar till ibland, men sen är det dags igen och hans mage vänder sig ut och in.
Så jag vakar.
Och vaktar.
Han är fjorton år, men när han är så här sjuk är han liten.
Då behöver han min hjälp.
Så jag sitter där med spyfatet.
Hjälper, stöder och torkar.
Tvättar sängkläder, och hans kläder, vartefter det behövs.
Hoppas att varje gång ska vara den sista så att han får vila sen.
Inte är det ju roligt.
Och visst är jag också trött.
Men, en mamma måste göra vad en mamma måste göra.
Så jag vilar sen när han mår bra igen.
Varje timme som går är en timme mindre av sjukan.
Magsjukor brukar inte hålla i sig så värst länge.
Sen kan man ju undra varför de alltid kommer till natten.
tisdag 23 december 2014
Mera strul på jul
Den här julen tänkte inte bli av.
Jag började jullovet tidigt och hade all tid i värlen att fixa och dona.
Njöt riktigt av tanken på att jag hade några julpysseldagar framför mig.
Inte för att jag brukar pyssla och dona så mycket, men lite vill man ju ändå ordna.
Så blev jag sjuk.
Värsta magsjukan med ganska hög feber.
Vad gör man då?
Jo man ser till att blir frisk.
Och sen ser man om det finns nån tid kvar att jula till det.
Men det gick ganska bra ändå och allt som verkligen behövs är sgs fixat.
Resten struntar vi i.
Och jag har faktiskt julstämning fast jag inte hunnit julstäda.
Fast julgranen (som vi inte hittade) blev ett julstaffli.
Fast de sista julklapparna ska köpas först i kväll.
Fast jag inte har bakat mer än en sorts kakor (vilken jag iofs inte brukar heller).
Fast vi inte har handlat mat i överflöd (bara det viktigaste, sånt som vi faktiskt vill ha).
Så i morgon jultassar vi här.
Hämtar mamma och Edgar.
Far med ljus till gravarna.
Äter julmat.
Tar det lugnt och väntar på Moa som kommer sen på kvällen.
Och sen är julaftonen över och det behövdes inte mer.
Och staffliet får bli ett staffli igen .
Jag började jullovet tidigt och hade all tid i värlen att fixa och dona.
Njöt riktigt av tanken på att jag hade några julpysseldagar framför mig.
Inte för att jag brukar pyssla och dona så mycket, men lite vill man ju ändå ordna.
Så blev jag sjuk.
Värsta magsjukan med ganska hög feber.
Vad gör man då?
Jo man ser till att blir frisk.
Och sen ser man om det finns nån tid kvar att jula till det.
Men det gick ganska bra ändå och allt som verkligen behövs är sgs fixat.
Resten struntar vi i.
Och jag har faktiskt julstämning fast jag inte hunnit julstäda.
Fast julgranen (som vi inte hittade) blev ett julstaffli.
Fast de sista julklapparna ska köpas först i kväll.
Fast jag inte har bakat mer än en sorts kakor (vilken jag iofs inte brukar heller).
Fast vi inte har handlat mat i överflöd (bara det viktigaste, sånt som vi faktiskt vill ha).
Så i morgon jultassar vi här.
Hämtar mamma och Edgar.
Far med ljus till gravarna.
Äter julmat.
Tar det lugnt och väntar på Moa som kommer sen på kvällen.
Och sen är julaftonen över och det behövdes inte mer.
Och staffliet får bli ett staffli igen .
lördag 13 december 2014
Strul på jul.
Stearinljusen brann så fint på köksbordet och det var tyst och mysigt i huset.
Ute var det mörkt och kallt, som sig bör en luciamorgon.
Då kommer någon där.
Jag vet nog vem det är.
Det är fröken Lucia.
Med den chockrosa morgonrocken slarvig hängande på axlarna och med papiljotter i håret.
Hon sneglar på klockan och konstaterar att det börjar bli bråttom.
Hon hasar via kaffekokaren till badrummet och börjar ta lös papiljotterna ur det långa ljusa håret.
Gnolar lite på luciasången under tiden.
Sen är det dags för sminket.
Inte för mycket.
Less is more för en riktig lucia.
Får inte se slampigt ut.
Sådärja, då var det dags för klänningen.
Åååå, den är så vacker!
Vit, lång och lite glansig.
Det röda skärpet är nystruket och hon fäster det belåtet runt midjan.
Klänningen sitter som en smäck!
Hon granskar belåtet sin spegelbild.
"Jisses vad vacker jag är!", mumlar hon för sig själv.
Nå, nu får hon skynda sig!
Hon ska lussa för Herrklubben om en halvtimme!
På med pälsen och iväg.
Cykellåset har frusit och hon andas febrilt på det.
Fan också! Hon för munnen lite för nära och underläppen fryser fast i låset!
Hon drar försiktigt men lossnar inte.
Herr Tomtè kommer gående längs trottoaren med sin lilla tax Poro.
"Nisse hjälp mig!" får hon fram, medan hon aktar sig så överläppen inte ska frysa fast i låset den också.
"Nämen sankta Lucia, hur står det till? Vänta lite å ska jag hämta varmt vatten och hjälpa dig loss", säger Herr Tomté.
Han dyker upp efter en stund och häller hett vatten på Lucias läppar.
För hett.
Det bränner så hon skriker och läpparna blir knallröda.
"Tack för hjälpen Nisse", mumlar hon medan hon känner hur läpparna svullnar, "Nu måste jag iväg!"
Det är halt att cykla, men hon kommer fram till Herrklubben utan missöden.
Hon tar av sig pälsen i hallen, tänder ljusen i kronan och så börjar hon skrida.
Och sjunga.
Men vad nu då? Hon kan inte röra läpparna!
De har blivit tjocka som julkorvar och hon kan knappt öppna munnen.
"Nå, då nynnar jag bara", tänker hon och skrider till verket.
Femton festklädda herrar sitter med tindrande ögon och väntar på henne.
Spritångorna i rummet berättar om att de nog tindrat ett bra tag redan.
Lucia genomför sitt lussande trots igensvullna läppar och herrarna applåderar och busvisslar förtjust.
"Jag fixade det!", tänker Lucia belåtet och tar tacksamt emot den varma glöggen som en av herrarna räcker henne.
"En liten glögg kan man väl ta", tänker hon, och tar en till.
Det bränner i läpparna men glöggen är bra spetsad så snart märker hon inte smärtan.
Herrarna är trevliga!
De bjuder på mera glögg och dricks får hon också.
Sen är det dags att cykla hemåt.
Det är ännu halare nu, och vägen känns lång.
Rondellen strax innan hennes gata tycks ha blivit en dubbelrondell och hon undrar varför hon inte märkt det förr. Sen slirar hon nedför sista backen och just när hon ska kurva in på sin egen gård mister hon herraväldet över cykeln och står på huvudet i snödrivan precis där den förvånade Poro hade tänkt lyfta benet och kissa en svätt.
"Men sankta Lucia! Hur står det till?, säger herr Tomté och granskar henne bekymrat.
"Ååå snälla Nisse, hjälp mig hem!", stönar Lucia, "Mina fötter tar livet av mig i de här skorna och jag blöder på knät!"
"Kära lilla barn", säger herr Tomté, "kom så ska jag ta hand om dig."
Han hjälper henne uppför trappan och in i lägenheten.
"Sätt dig här nu så ska jag hälla upp ett varmt fotbad åt dig och plåstra om ditt knä."
Och så slocknade ljusen i kronan.
Ute var det mörkt och kallt, som sig bör en luciamorgon.
Då kommer någon där.
Jag vet nog vem det är.
Det är fröken Lucia.
Med den chockrosa morgonrocken slarvig hängande på axlarna och med papiljotter i håret.
Hon sneglar på klockan och konstaterar att det börjar bli bråttom.
Hon hasar via kaffekokaren till badrummet och börjar ta lös papiljotterna ur det långa ljusa håret.
Gnolar lite på luciasången under tiden.
Sen är det dags för sminket.
Inte för mycket.
Less is more för en riktig lucia.
Får inte se slampigt ut.
Sådärja, då var det dags för klänningen.
Åååå, den är så vacker!
Vit, lång och lite glansig.
Det röda skärpet är nystruket och hon fäster det belåtet runt midjan.
Klänningen sitter som en smäck!
Hon granskar belåtet sin spegelbild.
"Jisses vad vacker jag är!", mumlar hon för sig själv.
Nå, nu får hon skynda sig!
Hon ska lussa för Herrklubben om en halvtimme!
På med pälsen och iväg.
Cykellåset har frusit och hon andas febrilt på det.
Fan också! Hon för munnen lite för nära och underläppen fryser fast i låset!
Hon drar försiktigt men lossnar inte.
Herr Tomtè kommer gående längs trottoaren med sin lilla tax Poro.
"Nisse hjälp mig!" får hon fram, medan hon aktar sig så överläppen inte ska frysa fast i låset den också.
"Nämen sankta Lucia, hur står det till? Vänta lite å ska jag hämta varmt vatten och hjälpa dig loss", säger Herr Tomté.
Han dyker upp efter en stund och häller hett vatten på Lucias läppar.
För hett.
Det bränner så hon skriker och läpparna blir knallröda.
"Tack för hjälpen Nisse", mumlar hon medan hon känner hur läpparna svullnar, "Nu måste jag iväg!"
Det är halt att cykla, men hon kommer fram till Herrklubben utan missöden.
Hon tar av sig pälsen i hallen, tänder ljusen i kronan och så börjar hon skrida.
Och sjunga.
Men vad nu då? Hon kan inte röra läpparna!
De har blivit tjocka som julkorvar och hon kan knappt öppna munnen.
"Nå, då nynnar jag bara", tänker hon och skrider till verket.
Femton festklädda herrar sitter med tindrande ögon och väntar på henne.
Spritångorna i rummet berättar om att de nog tindrat ett bra tag redan.
Lucia genomför sitt lussande trots igensvullna läppar och herrarna applåderar och busvisslar förtjust.
"Jag fixade det!", tänker Lucia belåtet och tar tacksamt emot den varma glöggen som en av herrarna räcker henne.
"En liten glögg kan man väl ta", tänker hon, och tar en till.
Det bränner i läpparna men glöggen är bra spetsad så snart märker hon inte smärtan.
Herrarna är trevliga!
De bjuder på mera glögg och dricks får hon också.
Sen är det dags att cykla hemåt.
Det är ännu halare nu, och vägen känns lång.
Rondellen strax innan hennes gata tycks ha blivit en dubbelrondell och hon undrar varför hon inte märkt det förr. Sen slirar hon nedför sista backen och just när hon ska kurva in på sin egen gård mister hon herraväldet över cykeln och står på huvudet i snödrivan precis där den förvånade Poro hade tänkt lyfta benet och kissa en svätt.
"Men sankta Lucia! Hur står det till?, säger herr Tomté och granskar henne bekymrat.
"Ååå snälla Nisse, hjälp mig hem!", stönar Lucia, "Mina fötter tar livet av mig i de här skorna och jag blöder på knät!"
"Kära lilla barn", säger herr Tomté, "kom så ska jag ta hand om dig."
Han hjälper henne uppför trappan och in i lägenheten.
"Sätt dig här nu så ska jag hälla upp ett varmt fotbad åt dig och plåstra om ditt knä."
Och så slocknade ljusen i kronan.
fredag 28 november 2014
Sådärja!
En intensiv vecka går mot sitt slut.
Det är alltid mycket på jobbet så här års, och nu har det varit mycket privat också.
Men det har varit roligt!
Jag har målat mycket.
Jag har fört tavlor till cafét där jag ska ha dem utställda i december, jag har varit och friserat mig, jag har blivit intervjuad av lokaltidningen och det har varit allt möjligt smått och gott.
Livet är sånt ibland.
Egentligen är jag ju en sån som tycker att den bästa kalendern är en tom sådan, men nu har det varit mycket att hålla reda på.
Och nu blir det att måla mera.
Idag köpte jag 32 nya dukar som bara väntar på att fyllas med fantasi och färg.
Idéerna ploppar upp som smörsoppar i augusti.
En till yogatavla, mera barn, mera katter, fler små farliga spindlar och en och annan cooling ska det bli. Och tanter. :)
Och så ska jag börja öva mig på att teckna sjöhästar för jag har ett sånt tavelprojekt på kommande så småningom. det kommer att bli jätteroligt, men ganska svårt.
Ingen brådska med det dock, för jag vet ännu inte hur stor tavla det blir frågan om.
Nu ska jag ta det lugnt en stund.
Låta penslarna vila, ta en kall mellis och sen njuta av lördagsmorgontassande med sonen i morgon.
Life is good!
Det är alltid mycket på jobbet så här års, och nu har det varit mycket privat också.
Men det har varit roligt!
Jag har målat mycket.
Jag har fört tavlor till cafét där jag ska ha dem utställda i december, jag har varit och friserat mig, jag har blivit intervjuad av lokaltidningen och det har varit allt möjligt smått och gott.
Livet är sånt ibland.
Egentligen är jag ju en sån som tycker att den bästa kalendern är en tom sådan, men nu har det varit mycket att hålla reda på.
Och nu blir det att måla mera.
Idag köpte jag 32 nya dukar som bara väntar på att fyllas med fantasi och färg.
Idéerna ploppar upp som smörsoppar i augusti.
En till yogatavla, mera barn, mera katter, fler små farliga spindlar och en och annan cooling ska det bli. Och tanter. :)
Och så ska jag börja öva mig på att teckna sjöhästar för jag har ett sånt tavelprojekt på kommande så småningom. det kommer att bli jätteroligt, men ganska svårt.
Ingen brådska med det dock, för jag vet ännu inte hur stor tavla det blir frågan om.
Nu ska jag ta det lugnt en stund.
Låta penslarna vila, ta en kall mellis och sen njuta av lördagsmorgontassande med sonen i morgon.
Life is good!
lördag 22 november 2014
Get a life!!!!
Läste en artikel idag om en mamma som var missnöjd med sitt liv som mamma.
Det fick mig att tänka på livet så där i största allmänhet.
Den här texten är på inget sätt nån kritik mot mamman i artikeln, det var bara artikeln som fick mina tankar att börja sväva hit och dit.
Hur många gånger har man inte hört (och själv också sagt) orden : "Skaffa dig ett liv!!"
Man säger det om hemmasittare, man säger det om människor som hänger på facebook ofta och man säger det av alla möjliga orsaker.
Nån kanske säger det om mig, för att jag inte vill resa.
För att jag har slutat gå på krogen.
För att jag på min fritid bara vill vara hemma och umgås med familjen.
För at jag mest sitter och målar.
Men kanske man borde börja acceptera att just det där ÄR liv?!?
Fatta att det finns människor som vill leva just så.
Kanske människor idag ofta mår så dåligt just för att de tror att de måste "skaffa sig ett liv" i stället för att njuta av just det livet de har?
Alla kan inte bli rika (ekonomiskt).
Alla kan inte bli idoler.
Alla kan inte resa jorden runt (alla kanske faktiskt inte vill).
Kanske det börjar bli dags att ta det lite lugnt?
Kanske vi borde sluta stressa över att uppnå nånting som vi kanske inte behöver?
Kanske vi borde börja inse att det vi har faktiskt är bra nog?
Det fick mig att tänka på livet så där i största allmänhet.
Den här texten är på inget sätt nån kritik mot mamman i artikeln, det var bara artikeln som fick mina tankar att börja sväva hit och dit.
Hur många gånger har man inte hört (och själv också sagt) orden : "Skaffa dig ett liv!!"
Man säger det om hemmasittare, man säger det om människor som hänger på facebook ofta och man säger det av alla möjliga orsaker.
Nån kanske säger det om mig, för att jag inte vill resa.
För att jag har slutat gå på krogen.
För att jag på min fritid bara vill vara hemma och umgås med familjen.
För at jag mest sitter och målar.
Men kanske man borde börja acceptera att just det där ÄR liv?!?
Fatta att det finns människor som vill leva just så.
Kanske människor idag ofta mår så dåligt just för att de tror att de måste "skaffa sig ett liv" i stället för att njuta av just det livet de har?
Alla kan inte bli rika (ekonomiskt).
Alla kan inte bli idoler.
Alla kan inte resa jorden runt (alla kanske faktiskt inte vill).
Kanske det börjar bli dags att ta det lite lugnt?
Kanske vi borde sluta stressa över att uppnå nånting som vi kanske inte behöver?
Kanske vi borde börja inse att det vi har faktiskt är bra nog?
fredag 21 november 2014
Skaparglädje
Känslan när du har nytt fint material att måla på.
Den känslan.
En stor tom vit yta som bara väntar på att blir fylld med färg och glädje.
Skissar först lite löst i ett vanligt skissblock.
Med blyertspenna.
Väldigt vagt, många detaljer, vissa som aldrig sen hamnar på tavlan.
Blommor, blad, katter, barn.
Miner och uttryck.
Fnissar lite för mig själv åt nån knäpp ide´.
Sen tar jag plasten av tavelduken.
Ställer duken framför mig på staffliet eller en stol.
Tittar på den.
Lutar mig tillbaka och funderar.
Tittar på skissen.
Tar fram ritkolet.
Drar några tvekande streck på duken.
Och sen är det igång.
När jag väl börjat har jag svårt att sluta innan tavlan är klar.
Fast man måste ju till jobbet också.
Och sova måste man ibland.
Den känslan.
En stor tom vit yta som bara väntar på att blir fylld med färg och glädje.
Skissar först lite löst i ett vanligt skissblock.
Med blyertspenna.
Väldigt vagt, många detaljer, vissa som aldrig sen hamnar på tavlan.
Blommor, blad, katter, barn.
Miner och uttryck.
Fnissar lite för mig själv åt nån knäpp ide´.
Sen tar jag plasten av tavelduken.
Ställer duken framför mig på staffliet eller en stol.
Tittar på den.
Lutar mig tillbaka och funderar.
Tittar på skissen.
Tar fram ritkolet.
Drar några tvekande streck på duken.
Och sen är det igång.
När jag väl börjat har jag svårt att sluta innan tavlan är klar.
Fast man måste ju till jobbet också.
Och sova måste man ibland.
måndag 17 november 2014
ÄT, men bli inte fet!!!
Vi satt och zappade mellan TV-kanalerna här i kväll och konstaterade att de bara bakar och lagar mat överallt. Det är lifestyle-program med mysiga kök och duktiga kockar, och så är det dessa evinnerliga tävlingar.
Man tävlar i matalagning och bakning. Ensam eller i lag.
Det ska vara grillat, fritterat, kokt, stekt, hackat skuret och jag vet inte vad.
Bakverken ska vara med maffiga glasyrer och det ska vara cheesecakes, cupcakes, kladdkakor och kanelbullar.
Man ska äta och gotta sig och det är vardagsmys, fredagsmys, lördagsmys och partymys.
Men samtidigt ska man akta sig som fan för att bli fet!!
Vi ska alltså vara trendigt skickliga kockar och bagare men helst ska vi inte äta annat än sallad och dricka vatten (ja okej då, lite rödvin är också tillåtet).
Fattar ni hur sjukt det är??!!
Låter mera som stressmys än fredagsmys i mina öron.
Man tävlar i matalagning och bakning. Ensam eller i lag.
Det ska vara grillat, fritterat, kokt, stekt, hackat skuret och jag vet inte vad.
Bakverken ska vara med maffiga glasyrer och det ska vara cheesecakes, cupcakes, kladdkakor och kanelbullar.
Man ska äta och gotta sig och det är vardagsmys, fredagsmys, lördagsmys och partymys.
Men samtidigt ska man akta sig som fan för att bli fet!!
Vi ska alltså vara trendigt skickliga kockar och bagare men helst ska vi inte äta annat än sallad och dricka vatten (ja okej då, lite rödvin är också tillåtet).
Fattar ni hur sjukt det är??!!
Låter mera som stressmys än fredagsmys i mina öron.
tisdag 4 november 2014
Sen när du blir äldre......
När jag var yngre hade jag jämt ont i halsen.
Jag menar riktigt ont, med halsbölder och jag vet inte vad.
Jag slutade dricka mjölk då, för mjölk är slembildande och gjorde det hela värre.
Sen, efter några år blev jag tonsillopererad och trodde att allt var ok.
Fast en läkare nog sa att jag kan börja få ont i halsen igen "sen när du bli äldre".
Det trodde jag inte på eftersom min hals kändes helt fantastisk.
Det var sååå skönt att inte ha ont hela tiden!!
Nå, nu är det tydligen "sen när jag är äldre".
Har ont i halsen nu som då.
Fast inte på samma sätt som förr.
Men jisses.
"Sen när du bli äldre" !!!
Är det nu det??
Jag trodde ju att det skulle ta en evighet tills man blev äldre!
Jag menar riktigt ont, med halsbölder och jag vet inte vad.
Jag slutade dricka mjölk då, för mjölk är slembildande och gjorde det hela värre.
Sen, efter några år blev jag tonsillopererad och trodde att allt var ok.
Fast en läkare nog sa att jag kan börja få ont i halsen igen "sen när du bli äldre".
Det trodde jag inte på eftersom min hals kändes helt fantastisk.
Det var sååå skönt att inte ha ont hela tiden!!
Nå, nu är det tydligen "sen när jag är äldre".
Har ont i halsen nu som då.
Fast inte på samma sätt som förr.
Men jisses.
"Sen när du bli äldre" !!!
Är det nu det??
Jag trodde ju att det skulle ta en evighet tills man blev äldre!
lördag 1 november 2014
Liv. Helt enkelt.
Sitter här med mitt morgonkaffe och njuter av stillheten.
Mikael sover, och Edgar ser på film i sitt rum.
Vi gör ofta så här hos oss.
Edgar bestämmer när vi ska vakna och sen äter vi frukost.
Efter det går var och en till sitt.
Då blir det just så här.
En vid datorn, en under täcket och en vid sin TV.
Skönt och lördagsmysigt.
Senare idag ska Edgar och jag iväg och hälsa på mamma en stund.
Eventuellt går vi till gravgården och tänder ett ljus på pappas grav.
Jag var till graven igår, mn då hade jag inget ljus med.
Idag ska jag måla lite också.
Jag målar en tavla med glada små pirater som kikar fram bakom solrosor och buskar i en trädgård.
Inspirerad av Edgar, när han lekte pirat bakom hallonbuskarna förra sommaren.
Kidsen ger så mycket.
Kärlek, livsglädje, inspiration.
Liv, helt enkelt.
Mikael sover, och Edgar ser på film i sitt rum.
Vi gör ofta så här hos oss.
Edgar bestämmer när vi ska vakna och sen äter vi frukost.
Efter det går var och en till sitt.
Då blir det just så här.
En vid datorn, en under täcket och en vid sin TV.
Skönt och lördagsmysigt.
Senare idag ska Edgar och jag iväg och hälsa på mamma en stund.
Eventuellt går vi till gravgården och tänder ett ljus på pappas grav.
Jag var till graven igår, mn då hade jag inget ljus med.
Idag ska jag måla lite också.
Jag målar en tavla med glada små pirater som kikar fram bakom solrosor och buskar i en trädgård.
Inspirerad av Edgar, när han lekte pirat bakom hallonbuskarna förra sommaren.
Kidsen ger så mycket.
Kärlek, livsglädje, inspiration.
Liv, helt enkelt.
fredag 31 oktober 2014
Godtrogenhet är ingen skam.
Allt emellanåt när man pratar med nån om hur det var "förr i världen" när man var ute i krogsvängen ofta, kommer man att tänka på allt raggande.
Hur äckligt det egentligen var, och säkert fortfarande är.
Värst var de gifta männen som raggade.
Antagligen var de gifta kvinnorna som raggade lika hemska men dem råkade jag ju inte ut för.
Men alltså gifta män som raggar på krog fattar jag inte.
Alla som har gått på deras historier sträcker upp en hand!
Ingen??
Jodå, men ingen vill väl erkänna det.
För man skäms ju över att nån gång ha varit så godtrogen.
Ni vet, "min fru förstår mig inte"- syndromet
Eller: " Jag håller på och separerar"
Fast de kan ha det hur bra som helst med sin fru!
Ännu värre är ju killarna som påstår att de är singlar fast de är gifta eller sambo.
Har de ingen som helst respekt för sina kvinnor??
Och vi som nån gång fallit för de där historierna, har vi gjort fel?
Jodå, på sätt och vis, men sen kan jag inte se att det är ett så stort fel att vara godtrogen.
Fel gör man om man hänger med gifta killar som en sport.
Godtrogenhet är ingen skam.
Dumhet och respektlöshet däremot är det nog.
Hur äckligt det egentligen var, och säkert fortfarande är.
Värst var de gifta männen som raggade.
Antagligen var de gifta kvinnorna som raggade lika hemska men dem råkade jag ju inte ut för.
Men alltså gifta män som raggar på krog fattar jag inte.
Alla som har gått på deras historier sträcker upp en hand!
Ingen??
Jodå, men ingen vill väl erkänna det.
För man skäms ju över att nån gång ha varit så godtrogen.
Ni vet, "min fru förstår mig inte"- syndromet
Eller: " Jag håller på och separerar"
Fast de kan ha det hur bra som helst med sin fru!
Ännu värre är ju killarna som påstår att de är singlar fast de är gifta eller sambo.
Har de ingen som helst respekt för sina kvinnor??
Och vi som nån gång fallit för de där historierna, har vi gjort fel?
Jodå, på sätt och vis, men sen kan jag inte se att det är ett så stort fel att vara godtrogen.
Fel gör man om man hänger med gifta killar som en sport.
Godtrogenhet är ingen skam.
Dumhet och respektlöshet däremot är det nog.
lördag 25 oktober 2014
Skitväder
Sitter och kollar facebook och märker att många skriver om vädret idag.
Om skitvädret.
Och att man inte kan göra nånting i ett väder som detta.
Utom att städa garderoben man inte städat sen i april.
Eller dra täcket över huvudet och sova en stund.
Eller läsa den där boken man länge haft liggandes bredvid sängen.
Eller sticka klart den där halvfärdiga sockan.
Eller storstäda barnens rum.
Eller skura bastun.
Osv, osv.
Märker ni?
Alla tycker att man inte kan göra nånting i detta skitväder, och ändå gör folk en hel massa saker.
Och jag slår vad om att de flesta känner sig riktigt nöjda sen efteråt.
Så kanske det inte är ett sånt skitväder trots allt.
Njut av dagen gott folk!
Om skitvädret.
Och att man inte kan göra nånting i ett väder som detta.
Utom att städa garderoben man inte städat sen i april.
Eller dra täcket över huvudet och sova en stund.
Eller läsa den där boken man länge haft liggandes bredvid sängen.
Eller sticka klart den där halvfärdiga sockan.
Eller storstäda barnens rum.
Eller skura bastun.
Osv, osv.
Märker ni?
Alla tycker att man inte kan göra nånting i detta skitväder, och ändå gör folk en hel massa saker.
Och jag slår vad om att de flesta känner sig riktigt nöjda sen efteråt.
Så kanske det inte är ett sånt skitväder trots allt.
Njut av dagen gott folk!
söndag 19 oktober 2014
Han vill inte kyssa mina tanter!!
Mikael är lite rolig ibland :)
Han tycker jättemycket om när jag målar, och han gillar mina tavlor (även om han tycker att det är för lite får på dem).
Ibland kommer han med åsikter och kritik och det tycker jag att är jättebra.
Han godkänner inte allt så där rakt av bara.
För det mesta kommer kritiken när han har tittat på den (i mitt tycke) färdiga tavlan ett par dar.
Den här gången gällde kritiken min tavla "Lyckliga tanter".
"Du blir nog tvungen att göra nåt åt deras munnar", sa han.
"Jahaa, ok, hur menar du?", frågade jag.
"Jamen, de kan inte vara lyckliga tanter med såna där munnar", sa han, "de har inte munnar som man vill kyssa, och en tant kan inte vara lycklig om hon inte får pussas."
Han har rätt!!
Lyckliga tanter ska ha pussmunnar.
Så nu blir det att plocka fram rödfärgen.
Bifogar en bild på opussade tanter :)
Han tycker jättemycket om när jag målar, och han gillar mina tavlor (även om han tycker att det är för lite får på dem).
Ibland kommer han med åsikter och kritik och det tycker jag att är jättebra.
Han godkänner inte allt så där rakt av bara.
För det mesta kommer kritiken när han har tittat på den (i mitt tycke) färdiga tavlan ett par dar.
Den här gången gällde kritiken min tavla "Lyckliga tanter".
"Du blir nog tvungen att göra nåt åt deras munnar", sa han.
"Jahaa, ok, hur menar du?", frågade jag.
"Jamen, de kan inte vara lyckliga tanter med såna där munnar", sa han, "de har inte munnar som man vill kyssa, och en tant kan inte vara lycklig om hon inte får pussas."
Han har rätt!!
Lyckliga tanter ska ha pussmunnar.
Så nu blir det att plocka fram rödfärgen.
Bifogar en bild på opussade tanter :)
lördag 18 oktober 2014
Vart tog det vägen??
Vart i hela vida världen tog höstlovet vägen??
Det är ju alltid så med lov.
De känns så långa när de börjar men så korta när de håller på och tar slut.
Men det har varit skönt förstås, som alltid när man är ledig.
Nu känns det också som om en etapp av hösten är över.
Nu blir det vintertid, farsdag och sen lillajul.
Och så jul.
Den mest strssfyllda helgen på hela året.
Fast den borde vara den mest stillsamma och fridfulla.
Men här tar vi ingen stress.
I år tror jag att vi gör som Mikael sa:
"I vinter målar vi och lyssnar på musik, och sen är det vår"
Enkelt!
Det är ju alltid så med lov.
De känns så långa när de börjar men så korta när de håller på och tar slut.
Men det har varit skönt förstås, som alltid när man är ledig.
Nu känns det också som om en etapp av hösten är över.
Nu blir det vintertid, farsdag och sen lillajul.
Och så jul.
Den mest strssfyllda helgen på hela året.
Fast den borde vara den mest stillsamma och fridfulla.
Men här tar vi ingen stress.
I år tror jag att vi gör som Mikael sa:
"I vinter målar vi och lyssnar på musik, och sen är det vår"
Enkelt!
tisdag 14 oktober 2014
Jag gör som jag vill.
Tänk att jag äntligen kom igång med målandet!!
Inte blir det kanske några stora konstverk, men jag har roligt.
Oj, vad jag har roligt!
Och tänk, att det var just det som gjorde att jag kom igång!
Att jag inte förväntar mig att jag ska måla några stora konstverk, utan jag ska göra som jag känner.
För det finns inte så värst många riktigt stora konstnärer, så det är onödigt att ens tänka på att man skulle bli en av dem.
Nä, jag gör som jag vill.
När jag vill.
Och hur jag vill.
Och då först lossnar det.
Skaparglädjen infinner sig.
Och jag fortsätter ha skoj.
Inte blir det kanske några stora konstverk, men jag har roligt.
Oj, vad jag har roligt!
Och tänk, att det var just det som gjorde att jag kom igång!
Att jag inte förväntar mig att jag ska måla några stora konstverk, utan jag ska göra som jag känner.
För det finns inte så värst många riktigt stora konstnärer, så det är onödigt att ens tänka på att man skulle bli en av dem.
Nä, jag gör som jag vill.
När jag vill.
Och hur jag vill.
Och då först lossnar det.
Skaparglädjen infinner sig.
Och jag fortsätter ha skoj.
torsdag 9 oktober 2014
Gnällblogg
Usch för att vara hemma och vara sjuk!!
Inte sådär supersjuk, men tillräckligt för att inte orka jobba.
Sover mycket, läser en del.
Slötittar på TV.
Zap, zap, zap mellan kanaler av skitprogram.
Försöker sticka lite på en socka.
Orkar inte.
Har lust att måla.
Orkar inte.
Zap, zap, zap..........
Äter en smörgås som smakar spånskiva.
Dricker kaffe.
Målar lite ändå.
Slutar efter tio minuter.
Zap, zap, zap........
Nå, snart kommer Mikael hem, då blir det roligare.
Inte sådär supersjuk, men tillräckligt för att inte orka jobba.
Sover mycket, läser en del.
Slötittar på TV.
Zap, zap, zap mellan kanaler av skitprogram.
Försöker sticka lite på en socka.
Orkar inte.
Har lust att måla.
Orkar inte.
Zap, zap, zap..........
Äter en smörgås som smakar spånskiva.
Dricker kaffe.
Målar lite ändå.
Slutar efter tio minuter.
Zap, zap, zap........
Nå, snart kommer Mikael hem, då blir det roligare.
söndag 5 oktober 2014
Vardagsrum
Idag blev vårt vardagsrum ateljé.
Förra veckan var det fullt med lådor innehållande LP-skivor.
Boklådor hör också till vardagen hos oss, eftersom Mikael har antikvariat.
Ibland är det massor med garn överallt och förra vintras var det pärtor med julmotiv på över hela rummet.
Papper, kartonger, tuschpennor och kritor hör också till i vårt vardagsrum.
Allt det där är saker som tillhör vår vardag.
Och eftersom rummet är just ett vardagsrum tycker vi att det ska vara så.
Nåt finrum att visa upp behöver vi inte.
Kommer nån för att hälsa på ska de väl se att de kommer hem till just oss.
Och det syns, det lovar jag.
Förra veckan var det fullt med lådor innehållande LP-skivor.
Boklådor hör också till vardagen hos oss, eftersom Mikael har antikvariat.
Ibland är det massor med garn överallt och förra vintras var det pärtor med julmotiv på över hela rummet.
Papper, kartonger, tuschpennor och kritor hör också till i vårt vardagsrum.
Allt det där är saker som tillhör vår vardag.
Och eftersom rummet är just ett vardagsrum tycker vi att det ska vara så.
Nåt finrum att visa upp behöver vi inte.
Kommer nån för att hälsa på ska de väl se att de kommer hem till just oss.
Och det syns, det lovar jag.
lördag 4 oktober 2014
Matmys?
Ibland när Edgar har tråkigt kommer han och tjatar om att han vill äta nånting.
Äta för att han har tråkigt.
Fast han nyligen kan ha ätit.
Har vi andra omedvetet gett honom ett sånt beteende?
Kan det bli så om man gör ätandet till nån slags evenemang?
Jag tycker ju inte att vi gör så hos oss, för det händer ofta att vi äter på lite olika tider allihopa.
Men det är klart att vi också ibland faller för fredagsmyset.
Lördagsgodiset.
Eller annars bara säger: "Nå nu när vi alla är hemma ska vi ha det riktigt mysigt och äta nåt gott"
Kanske vi borde börja satsa mer på att ha det mysigt utan att äta.
Ätandet är ju ändå en väldigt liten del av myset.
Jag menar, hur länge tar det att äta fyra knackkorvar( Edgars favoritmysmat).
Äta för att han har tråkigt.
Fast han nyligen kan ha ätit.
Har vi andra omedvetet gett honom ett sånt beteende?
Kan det bli så om man gör ätandet till nån slags evenemang?
Jag tycker ju inte att vi gör så hos oss, för det händer ofta att vi äter på lite olika tider allihopa.
Men det är klart att vi också ibland faller för fredagsmyset.
Lördagsgodiset.
Eller annars bara säger: "Nå nu när vi alla är hemma ska vi ha det riktigt mysigt och äta nåt gott"
Kanske vi borde börja satsa mer på att ha det mysigt utan att äta.
Ätandet är ju ändå en väldigt liten del av myset.
Jag menar, hur länge tar det att äta fyra knackkorvar( Edgars favoritmysmat).
Latblogg
Vi tassar fortfarande omkring i pyjamas (han) och badrock (jag), Edgar och jag.
Jag brukar ha som regel att före lunch ska han vara påklädd, men idag blev det annorlunda.
Han ville duscha efter lunchen så då fick han ha pyjamas till dess.
Nyduschad är jag också, därav badrocken.
Det lär inte bli mycket program här idag.
Jag är förkyld och ruggig fortfarande så det blir en innedag.
Filmer, musik, Uno-spel och sånt.
Ganska skönt egentligen.
Detr där med att duscha när man är förkyld och lite småfebrig är annars superjobbigt.
Det gör ont i skinnet och i håret.
Jo, i håret, inte i hårbotten.
Jag är väl lite konstig, men så är det för mig.
Sen efteråt är det förstås skönt att vara nyduschad, som vanligt.
Inte mycket vettigt jag har att skriva om idag.
Det blir en latblogg.
Passar ju bra en latdag som denna.
Jag brukar ha som regel att före lunch ska han vara påklädd, men idag blev det annorlunda.
Han ville duscha efter lunchen så då fick han ha pyjamas till dess.
Nyduschad är jag också, därav badrocken.
Det lär inte bli mycket program här idag.
Jag är förkyld och ruggig fortfarande så det blir en innedag.
Filmer, musik, Uno-spel och sånt.
Ganska skönt egentligen.
Detr där med att duscha när man är förkyld och lite småfebrig är annars superjobbigt.
Det gör ont i skinnet och i håret.
Jo, i håret, inte i hårbotten.
Jag är väl lite konstig, men så är det för mig.
Sen efteråt är det förstås skönt att vara nyduschad, som vanligt.
Inte mycket vettigt jag har att skriva om idag.
Det blir en latblogg.
Passar ju bra en latdag som denna.
fredag 3 oktober 2014
Jag lever ju!!
Läste en sak på facebook nu i kväll som fick mig att tänka på, och minnas ett skede i mitt liv när allt inte var självklart.
En tid när jag famlade omkring i livet utan att veta vem jag var eller var jag hörde hemma.
När jag festade, jobbade, umgicks med folk utan att få någonting alls ut av det jag gjorde.
Jag hade nyligen blivit änka och jag var helt ute och cyklade i livet.
Fast utåt sett verkade jag väl stark.
Men man är inte alltid stark fast man ler.
Fast man jobbar på som vanligt varje dag.
Fast man umgås med sina vänner.
För när man tappar fotfästet i livet har man inget.
Man har inte sig själv.
Och har man inte sig själv kan man inte ha nåt annat heller.
Jag kunde gå ut md mina kompisar och känna mig som den ensammaste människan på jorden.
Jag kunde umgås med min familj och känna mig utanför.
Men jag levde ju.
Och jag fortsatte att leva.
För man kan inte annat.
Och så småningom hittar man sitt liv igen.
Det är givetvis inte samma liv.
Och fast man hittar sig själv är man inte längre den samma.
Men har man tur, och det hade jag, så kan man faktiskt hitta ett helt annorlunda liv.
Ett helt annorlunda jag.
Och när man blivit vän med sitt nya jag kan man faktiskt bli väldigt lycklig igen.
Jag är i alla fall lyckligare än någonsin.
En tid när jag famlade omkring i livet utan att veta vem jag var eller var jag hörde hemma.
När jag festade, jobbade, umgicks med folk utan att få någonting alls ut av det jag gjorde.
Jag hade nyligen blivit änka och jag var helt ute och cyklade i livet.
Fast utåt sett verkade jag väl stark.
Men man är inte alltid stark fast man ler.
Fast man jobbar på som vanligt varje dag.
Fast man umgås med sina vänner.
För när man tappar fotfästet i livet har man inget.
Man har inte sig själv.
Och har man inte sig själv kan man inte ha nåt annat heller.
Jag kunde gå ut md mina kompisar och känna mig som den ensammaste människan på jorden.
Jag kunde umgås med min familj och känna mig utanför.
Men jag levde ju.
Och jag fortsatte att leva.
För man kan inte annat.
Och så småningom hittar man sitt liv igen.
Det är givetvis inte samma liv.
Och fast man hittar sig själv är man inte längre den samma.
Men har man tur, och det hade jag, så kan man faktiskt hitta ett helt annorlunda liv.
Ett helt annorlunda jag.
Och när man blivit vän med sitt nya jag kan man faktiskt bli väldigt lycklig igen.
Jag är i alla fall lyckligare än någonsin.
Edgarfredag
Edgar är alltid glad att komma hem när han kommer från sin pappavecka.
Och lika glad är han att fara på pappavecka en vecka senare.
Jag är så lycklig över att vi har kunnat fixa det så att han mår bra var han än är!
En sak som är lite kul när han kommer hem är att märka vad som är viktigt för honom.
När han kommer hem och jag är hemma är kramarna och maten viktigast.
Sen, när Mikael kommer hem är det alltid viktigt att kolla om han köpt nåt godis (hans uppgift när det är Edgarfredag), och sen sitter de och pratar. Edgar berättar om allt möjligt som hänt i skolan. Om kompisarna, om tjejerna, och sånt.
Sånt berättar han inte för mig om jag inte riktigt fiskar.
Och även då lite motvilligt.
Tydligen är det där nåt slags killsnack som han vill ha bara med Mikael.
Rollerna är väldigt tydliga där.
Mamma ska man kramas med, och hon ska laga mat.
Mikael ska man umgås med mera som en kompis.
Och lika glad är han att fara på pappavecka en vecka senare.
Jag är så lycklig över att vi har kunnat fixa det så att han mår bra var han än är!
En sak som är lite kul när han kommer hem är att märka vad som är viktigt för honom.
När han kommer hem och jag är hemma är kramarna och maten viktigast.
Sen, när Mikael kommer hem är det alltid viktigt att kolla om han köpt nåt godis (hans uppgift när det är Edgarfredag), och sen sitter de och pratar. Edgar berättar om allt möjligt som hänt i skolan. Om kompisarna, om tjejerna, och sånt.
Sånt berättar han inte för mig om jag inte riktigt fiskar.
Och även då lite motvilligt.
Tydligen är det där nåt slags killsnack som han vill ha bara med Mikael.
Rollerna är väldigt tydliga där.
Mamma ska man kramas med, och hon ska laga mat.
Mikael ska man umgås med mera som en kompis.
Fredagsbabbel
Ujuj vilken tröttdag!
Sjukledig från jobbet och frusen och kraxig.
Sov till klockan tolv och sen dess har jag mest suttit framför TV:n eller datorn.
Edgar kom hem från sin pappavecka och det piggade upp mig en hel del.
Och då fick jag ändan ur och masade mig ut i köket.
Sjuk eller inte, pojken ska ha mat.
Så det blev potatis och köttfärssås då.
Nu har vi ätit och nu är jag helt slut igen.
Jag åt ju förstås inte köttfärssåsen utan för min del blev det pasta-sojakross-champinjon-röra från igår. Jättegott.
Men nu är jag helt slut igen.
Och blir man slut av att laga mat och äta så är man inte frisk.
Edgar ser på Jönsonligan i sitt rum så nu tar jag filten och bäddar ner mig i TV-fåtöljen igen.
Vila är vad man behöver mest när man är sjuk.
Jag brukar undvika värkmediciner och sånt.
Jag vill veta hur jag mår.
Sjukledig från jobbet och frusen och kraxig.
Sov till klockan tolv och sen dess har jag mest suttit framför TV:n eller datorn.
Edgar kom hem från sin pappavecka och det piggade upp mig en hel del.
Och då fick jag ändan ur och masade mig ut i köket.
Sjuk eller inte, pojken ska ha mat.
Så det blev potatis och köttfärssås då.
Nu har vi ätit och nu är jag helt slut igen.
Jag åt ju förstås inte köttfärssåsen utan för min del blev det pasta-sojakross-champinjon-röra från igår. Jättegott.
Men nu är jag helt slut igen.
Och blir man slut av att laga mat och äta så är man inte frisk.
Edgar ser på Jönsonligan i sitt rum så nu tar jag filten och bäddar ner mig i TV-fåtöljen igen.
Vila är vad man behöver mest när man är sjuk.
Jag brukar undvika värkmediciner och sånt.
Jag vill veta hur jag mår.
torsdag 2 oktober 2014
Glad idag :)
Att man inte kommer sig iväg!!
Till doktorn menar jag.
Minns att jag ibland var irriterad på pappa för att han var så motsträvig till att gå till doktorn.
Men inte farao är jag bättre själv!
Nå det är klart, har man riktigt ont nånstans och det verkar allvarligt så går man ju nog.
Men så har man ibland såna där småkrämpor, som bara finns där men inte besvärar en så mycket.
Då är i alla fall jag superlat att gå till doktorn.
Man tror bara att det ska gå över.
Intalar sig att det känns bättre än det gjorde typ förra veckan.
Nå nu har jag i alla fall varit och visat upp mina eksem och fått en sjukdom konstaterad.
En sjukdom som går att åtgärda.
Måste bara tas en provbit först så jag får en 100% säker diagnos.
Så det blir en resa till Kokkola så småningom för att få det gjort.
Tjolahopp!!
Jag är såå glad att jag kom mig iväg!!
Till doktorn menar jag.
Minns att jag ibland var irriterad på pappa för att han var så motsträvig till att gå till doktorn.
Men inte farao är jag bättre själv!
Nå det är klart, har man riktigt ont nånstans och det verkar allvarligt så går man ju nog.
Men så har man ibland såna där småkrämpor, som bara finns där men inte besvärar en så mycket.
Då är i alla fall jag superlat att gå till doktorn.
Man tror bara att det ska gå över.
Intalar sig att det känns bättre än det gjorde typ förra veckan.
Nå nu har jag i alla fall varit och visat upp mina eksem och fått en sjukdom konstaterad.
En sjukdom som går att åtgärda.
Måste bara tas en provbit först så jag får en 100% säker diagnos.
Så det blir en resa till Kokkola så småningom för att få det gjort.
Tjolahopp!!
Jag är såå glad att jag kom mig iväg!!
söndag 28 september 2014
Ändå älskar vi ju musik.
Vår vana trogen satt vi här och filosoferade på småtimmarna, Mikael och jag.
Igår handlade det om musik.
Om att vi numera ofta faktiskt hellre lyssnar på tystnaden än på musik.
När vi är på tumis alltså.
Är kidsen här är det nog musik i huset, mest hela tiden.
Vi är båda två såna som har lyssnat på otroligt mycket musik i våra dar.
Både live och hemma på rummet.
Och hos kompisar.
Och i bilen.
Och på jobbet.
Och på stranden.
Ja nästan överallt faktiskt.
När man var ung kunde man knappt vara någonstans utan musik.
Numera skulle det aldrig falla oss in att lyssna på musik i bilen.
Kidsen vet det också, åker de med oss så är det tyst i bilen.
Nå, sjunga får man nog.
På stranden vill vi bara lyssna på havet, och på fåglarna.
Vi går nästan aldrig ut nånstans (på krog eller på konserter) och lyssnar på musik.
Allt känns lite som "been there, done that", numera.
Och mycket av den musik vi älskade förut, orkar vi inte alls med idag.
Fast det är ju kanske helt naturligt, man förändras ju genom livet.
Visst lyssnar vi här hemma ibland, men då är dt frågan om riktigt aktivt lyssnande, och väl utvalda skivor. Musik som bakgrundsljud (som man alltid hade när man var ung) existerar knappt hos oss längre.
Vi lyssnar hellre på klockan som tickar.
Så har vi lyssnat bort musiken när vi var unga?
Är kvoten fylld?
Ibland känns det lite så.
Ändå älskar vi ju musik.
Igår handlade det om musik.
Om att vi numera ofta faktiskt hellre lyssnar på tystnaden än på musik.
När vi är på tumis alltså.
Är kidsen här är det nog musik i huset, mest hela tiden.
Vi är båda två såna som har lyssnat på otroligt mycket musik i våra dar.
Både live och hemma på rummet.
Och hos kompisar.
Och i bilen.
Och på jobbet.
Och på stranden.
Ja nästan överallt faktiskt.
När man var ung kunde man knappt vara någonstans utan musik.
Numera skulle det aldrig falla oss in att lyssna på musik i bilen.
Kidsen vet det också, åker de med oss så är det tyst i bilen.
Nå, sjunga får man nog.
På stranden vill vi bara lyssna på havet, och på fåglarna.
Vi går nästan aldrig ut nånstans (på krog eller på konserter) och lyssnar på musik.
Allt känns lite som "been there, done that", numera.
Och mycket av den musik vi älskade förut, orkar vi inte alls med idag.
Fast det är ju kanske helt naturligt, man förändras ju genom livet.
Visst lyssnar vi här hemma ibland, men då är dt frågan om riktigt aktivt lyssnande, och väl utvalda skivor. Musik som bakgrundsljud (som man alltid hade när man var ung) existerar knappt hos oss längre.
Vi lyssnar hellre på klockan som tickar.
Så har vi lyssnat bort musiken när vi var unga?
Är kvoten fylld?
Ibland känns det lite så.
Ändå älskar vi ju musik.
lördag 27 september 2014
Små brott lönar sig inte heller.
Satt och pratade om användning av milda droger igår.
Om hur det blivit mer och mer accepterat bland folk och hur farligt det ändå är om man använder länge och ofta. Men drogers farlighet eller inte farlighet är inte det jag vill skriva om idag, utan idag ska det handla om små brott.
Typ när nån köper hundra stockar snus i Sverige och tar dem över gränsen, fast hen vet att man bara får ta tre.
När nån odlar sitt eget röka fast hen vet att det är olagligt.
När nån kör 120 fast hen vet att fartbegränsningen just där är 80.
Och sånt.
Just såna där små saker som är fel fast de inte känns så värst fel.
Såna där "jamen det är väl inte så farligt"-saker.
Likväl bryter man mot lagen.
Likväl kan man bli fast.
Polisen måste göra sitt jobb, fast de antagligen också tycker att det är löjligt att man inte får ta med sig mer än tre stockar snus över gränsen, eller odla lite röka bakom morotslandet.
Tror ändå inte det finns nån polis som är så snäll så att hen är beredd att mista jobbet för det.
Så det är bara att ta det.
Bryter man mot lagen, får man ta konsekvenserna.
Fast det kan kännas onödigt.
Ingen vits att pipa och tycka synd om sig själv då.
Och varför skriver jag om det här?
Pjaa, nånting ska jag väl skriva om.
Och det här dök upp just idag.
Och så tycker jag ibland att folk piper för mycket om självklara saker.
Om hur det blivit mer och mer accepterat bland folk och hur farligt det ändå är om man använder länge och ofta. Men drogers farlighet eller inte farlighet är inte det jag vill skriva om idag, utan idag ska det handla om små brott.
Typ när nån köper hundra stockar snus i Sverige och tar dem över gränsen, fast hen vet att man bara får ta tre.
När nån odlar sitt eget röka fast hen vet att det är olagligt.
När nån kör 120 fast hen vet att fartbegränsningen just där är 80.
Och sånt.
Just såna där små saker som är fel fast de inte känns så värst fel.
Såna där "jamen det är väl inte så farligt"-saker.
Likväl bryter man mot lagen.
Likväl kan man bli fast.
Polisen måste göra sitt jobb, fast de antagligen också tycker att det är löjligt att man inte får ta med sig mer än tre stockar snus över gränsen, eller odla lite röka bakom morotslandet.
Tror ändå inte det finns nån polis som är så snäll så att hen är beredd att mista jobbet för det.
Så det är bara att ta det.
Bryter man mot lagen, får man ta konsekvenserna.
Fast det kan kännas onödigt.
Ingen vits att pipa och tycka synd om sig själv då.
Och varför skriver jag om det här?
Pjaa, nånting ska jag väl skriva om.
Och det här dök upp just idag.
Och så tycker jag ibland att folk piper för mycket om självklara saker.
fredag 26 september 2014
På håret
Konstigt det här med hår.
Att det kan vara så stor del av ens identitet.
Jag har haft svart hår sen nångång i mitten på 80-talet.
Då var det blåsvart och punkigt.
Nu på senare år har jag haft en längre och lite mjukare frisyr.
Men det börjar bli grått, och det är jobbigt och ohälsosamt att färga var sjätte vecka.
Så jag beslöt mig för att sluta färga.
Idag gick jag så till frissan.
Vi hade chattat och funderat tillsammans hur vi skulle göra.
Hon känner mig och vet att jag alltid kommer att vilja se lite vild ut, hur gammal jag är blir.
Hur grått mitt hår än blir.
Men jag var jättenervös!!
Rädd för att jag inte skulle vara Lilli mer.
"Hon med det svarta håret"
Nå, nu är jag kortklippt och mitt hår äe sådär rockigt spretigt.
Ganska grå-svartstrimmigt, men inte helgrått.
Och det är jag i alla fall.
Ja visst farao är det det!!!
Att det kan vara så stor del av ens identitet.
Jag har haft svart hår sen nångång i mitten på 80-talet.
Då var det blåsvart och punkigt.
Nu på senare år har jag haft en längre och lite mjukare frisyr.
Men det börjar bli grått, och det är jobbigt och ohälsosamt att färga var sjätte vecka.
Så jag beslöt mig för att sluta färga.
Idag gick jag så till frissan.
Vi hade chattat och funderat tillsammans hur vi skulle göra.
Hon känner mig och vet att jag alltid kommer att vilja se lite vild ut, hur gammal jag är blir.
Hur grått mitt hår än blir.
Men jag var jättenervös!!
Rädd för att jag inte skulle vara Lilli mer.
"Hon med det svarta håret"
Nå, nu är jag kortklippt och mitt hår äe sådär rockigt spretigt.
Ganska grå-svartstrimmigt, men inte helgrått.
Och det är jag i alla fall.
Ja visst farao är det det!!!
söndag 21 september 2014
Höjdhoppande mördarfår.
Fintjejen behövde lite paus från skolarbeten och allt så hon tog bilen och åkte iväg lite.
Hon styrde kosan mot ett områd med lite skog, lite ängar och lite strand.
Eftersom hon visste att havsluft gör gott, tänkte hon parkera bilen och promenera ner till stranden och låta vinden från havet blåsa ur skallen lite.
Hon stiger ur bilen, låser den, och vänder sig sen om för att börja gå mot stranden.
Då står hon plötsligt öga mot öga med fyra får som blänger förnärmat på henne.
"Ääää....Hej!", säger hon, och försöker se van och vänlig ut.
"Bäääää!", säger fåren i kör, för så brukar får göra.
"Ok, jag ska bara gå ner till stranden här", säger fintjejen.
"Bääää!" säger fåren.
Fintjejen börjar gå, och låtsas som om det regnar.
Plötsligt hör hon ett litet tassande bakom sig.
Ett försiktigt tassande.
De jäkla fåren följer efter!!
Hon går lite snabbare.
Det gör de jäkla fåren också.
"Stick! Gå hem!!", säger hon.
"Bääää!", säger fåren.
Hon joggar lite.
Det gör fåren också.
Hon stannar.
Det gör fåren också.
De omringar henne.
"Bääää!", säger de.
Då tar fintjejen telefonen och ringer far sin.
"Pappa, jag är omringad av fyra mördarfår!!! Hjälp!!, säger hon
"Bääää!", säger fåren.
Far hennes kände bonden som ägde fåren och det tog inte lång stund innan fintjejen blev räddad ur knipan. De höjdhoppande fåren blev förpassade tillbaka till sin hage, och tjejen kunde skratta åt hela episoden.
Och fåren?
De sa "Bääää!"
Hon styrde kosan mot ett områd med lite skog, lite ängar och lite strand.
Eftersom hon visste att havsluft gör gott, tänkte hon parkera bilen och promenera ner till stranden och låta vinden från havet blåsa ur skallen lite.
Hon stiger ur bilen, låser den, och vänder sig sen om för att börja gå mot stranden.
Då står hon plötsligt öga mot öga med fyra får som blänger förnärmat på henne.
"Ääää....Hej!", säger hon, och försöker se van och vänlig ut.
"Bäääää!", säger fåren i kör, för så brukar får göra.
"Ok, jag ska bara gå ner till stranden här", säger fintjejen.
"Bääää!" säger fåren.
Fintjejen börjar gå, och låtsas som om det regnar.
Plötsligt hör hon ett litet tassande bakom sig.
Ett försiktigt tassande.
De jäkla fåren följer efter!!
Hon går lite snabbare.
Det gör de jäkla fåren också.
"Stick! Gå hem!!", säger hon.
"Bääää!", säger fåren.
Hon joggar lite.
Det gör fåren också.
Hon stannar.
Det gör fåren också.
De omringar henne.
"Bääää!", säger de.
Då tar fintjejen telefonen och ringer far sin.
"Pappa, jag är omringad av fyra mördarfår!!! Hjälp!!, säger hon
"Bääää!", säger fåren.
Far hennes kände bonden som ägde fåren och det tog inte lång stund innan fintjejen blev räddad ur knipan. De höjdhoppande fåren blev förpassade tillbaka till sin hage, och tjejen kunde skratta åt hela episoden.
Och fåren?
De sa "Bääää!"
lördag 20 september 2014
Krämpor!
Jag jobbar med en massa andra kvinnor.
Ungefär hälften av oss är strax över eller under 50.
En härlig ålder egentligen, men också en ålder då alla möjliga krämpor börjar dyka upp.
Vi brukar skratta lite åt det där ibland.
Vi blir rynkiga och skruttiga och har "korvar" lite varstans.
Det värker här, det värker där.
Man råkare ut för ett och annat som behöver opereras och en del av oss börjar vara ärriga som gamla krigare.
Så det är ju egentligen inget att skratta åt.
Men, att skratta är ändå bättre än att gråta, och med humor och en bra dos fan anamma läker de flesta krämpor bättre.
Så keep smiling tanter!!
Vi fixar åldrandet galant på det sättet!
Ungefär hälften av oss är strax över eller under 50.
En härlig ålder egentligen, men också en ålder då alla möjliga krämpor börjar dyka upp.
Vi brukar skratta lite åt det där ibland.
Vi blir rynkiga och skruttiga och har "korvar" lite varstans.
Det värker här, det värker där.
Man råkare ut för ett och annat som behöver opereras och en del av oss börjar vara ärriga som gamla krigare.
Så det är ju egentligen inget att skratta åt.
Men, att skratta är ändå bättre än att gråta, och med humor och en bra dos fan anamma läker de flesta krämpor bättre.
Så keep smiling tanter!!
Vi fixar åldrandet galant på det sättet!
tisdag 16 september 2014
Den bästa pappan.
För ett år sen satt jag här med kära maken när min bror ringde och bad mig komma till sjukhuset.
Pappa hade blivit jättedålig, och han hade inte långt kvar.
Jag blev skärrad först förstås, men vi visste ju alla att han inte skulle leva länge till.
Ändå blev det för snabbt.
Det är ju alltid för snabbt.
Ett år nu sen jag fick hålla pappas hand.
Ett år sen han ännu fanns hos oss, även om han knappast den kvällen mera var medveten om att vi fanns hos honom.
Men vi var alla där, och pratade med honom och sa att han var världens bästa pappa.
Och när jag höll hans hand och sjöng sakta för honom öppnade han ögonen för en stund.
Och så vaknade han aldrig mera.
Sorgen efter pappa har inte varit en omskakande sorg.
Vi visste ju, och hade sörjt ett tag redan innan.
Men det är en saknad.
En stor saknad.
Ibland går jag till hans grav.
Kanske inte alltid med blommor eller ljus.
Men för att säga hej.
För att säga att han var den bästa pappan.
Pappa hade blivit jättedålig, och han hade inte långt kvar.
Jag blev skärrad först förstås, men vi visste ju alla att han inte skulle leva länge till.
Ändå blev det för snabbt.
Det är ju alltid för snabbt.
Ett år nu sen jag fick hålla pappas hand.
Ett år sen han ännu fanns hos oss, även om han knappast den kvällen mera var medveten om att vi fanns hos honom.
Men vi var alla där, och pratade med honom och sa att han var världens bästa pappa.
Och när jag höll hans hand och sjöng sakta för honom öppnade han ögonen för en stund.
Och så vaknade han aldrig mera.
Sorgen efter pappa har inte varit en omskakande sorg.
Vi visste ju, och hade sörjt ett tag redan innan.
Men det är en saknad.
En stor saknad.
Ibland går jag till hans grav.
Kanske inte alltid med blommor eller ljus.
Men för att säga hej.
För att säga att han var den bästa pappan.
fredag 5 september 2014
Tankar på gravgården
Häromdagen hade jag lite överlopps tid mellan jobbet och ett möte.
Jag hann inte fara hem till Furuholmen, så jag vandrade omkring lite runt Pedersöre kyrka medan jag väntade på att mötet skulle börja.
Det är så vackert där!
Igen en gång slogs jag av hur bra för själen det är att vandra omkring på gravgården och tänka.
Rofyllt.
Och så fylls man av tankar på sin egen och traktens historia.
Jag brukar vandra omkring så där sakta, och läsa på gravstenarna.
Fundera lite på människorna som funnits en gång.
Levt.
Kanske lidit.
Kanske älskat.
Ett litet murknat träkors vi muren längst bort.
Ett stort granitmonument med förgylld text.
När man väl ligger där, i skuggan av kyrkotornet, med de vackra stora träden som vakar över gravarna, är ingen mer värd än nån annan.
Träkors, eller granitmonument spelar ingen roll för den som är död.
Alla har levt här.
Alla har skapat historia.
På sitt eget sätt.
Jag hann inte fara hem till Furuholmen, så jag vandrade omkring lite runt Pedersöre kyrka medan jag väntade på att mötet skulle börja.
Det är så vackert där!
Igen en gång slogs jag av hur bra för själen det är att vandra omkring på gravgården och tänka.
Rofyllt.
Och så fylls man av tankar på sin egen och traktens historia.
Jag brukar vandra omkring så där sakta, och läsa på gravstenarna.
Fundera lite på människorna som funnits en gång.
Levt.
Kanske lidit.
Kanske älskat.
Ett litet murknat träkors vi muren längst bort.
Ett stort granitmonument med förgylld text.
När man väl ligger där, i skuggan av kyrkotornet, med de vackra stora träden som vakar över gravarna, är ingen mer värd än nån annan.
Träkors, eller granitmonument spelar ingen roll för den som är död.
Alla har levt här.
Alla har skapat historia.
På sitt eget sätt.
söndag 31 augusti 2014
Kära mor
Har tillbringat några timmar med min kära mor idag.
Och i fredags.
I fredags shoppade vi, och tog en kaffe på stan.
Idag har vi druckit kaffe här hos oss, och tittat på landskampen.
Hon är lätt att vara med, min mamma.
Inga krav och ingen stress.
Man behöver inte städa och diska innan hon kommer på besök, för sånt bryr hon sig inte om.
Hon vill bara umgås.
Prata lite, kanske handarbeta lite, eller strosa omkring i trädgården och titta på allt som växer.
Vi brukar titta på foton också när hon är här.
Jag brukar söka fram mina foton på datorn för då kan hon se dem.
Hon ser väldigt dåligt numera.
Idag visade jag henne fotoboken jag har beställt och den gillade hon.
Fotona är i storlek A4 så dem ser hon.
Vad hon inte vet, är att hon har en alldeles egen fotobok väntande på att det ska bli jul.
Nu har hon nyss åkt hem, med en påse nypotatis och lite gräslök i näven.
Och i fredags.
I fredags shoppade vi, och tog en kaffe på stan.
Idag har vi druckit kaffe här hos oss, och tittat på landskampen.
Hon är lätt att vara med, min mamma.
Inga krav och ingen stress.
Man behöver inte städa och diska innan hon kommer på besök, för sånt bryr hon sig inte om.
Hon vill bara umgås.
Prata lite, kanske handarbeta lite, eller strosa omkring i trädgården och titta på allt som växer.
Vi brukar titta på foton också när hon är här.
Jag brukar söka fram mina foton på datorn för då kan hon se dem.
Hon ser väldigt dåligt numera.
Idag visade jag henne fotoboken jag har beställt och den gillade hon.
Fotona är i storlek A4 så dem ser hon.
Vad hon inte vet, är att hon har en alldeles egen fotobok väntande på att det ska bli jul.
Nu har hon nyss åkt hem, med en påse nypotatis och lite gräslök i näven.
lördag 30 augusti 2014
Hudkontakt
Jag älskar lördagsmornar!!
Den här har varit riktigt mysig.
Vaknade lite efter halv tio och kände mig rätt så utsövd.
Hade förstås ingen brådska att stiga upp så jag kurade ihop mig under täcket med kära maken för lite ryggskrapning. Sånt måste man alltid ha tid för.
T.o.m på vardagsmornarna tar vi oss ibland tid till lite hudkontakt.
Nu pratar jag inte sex, det är annat.
Utan just hudkontakt och närhet.
I en bok jag läste i somras (minns nu inte vilken) var det en kvinna som frågade sin manliga kollega hur han och hans fru har lyckats vara lyckliga tillsammans i 40 år.
"Hudkontakt" var hans svar.
Så gör vi också.
Man får aldrig ha för bråttom för att kramas och hålla om varandra!!
Det är viktigare än att diska.
Viktigare än att städa.
Ja egentligen är det viktigare än det mesta.
Barnen är förstås viktiga, men de är viktiga på ett annat sätt.
Och dem ska man förstås också krama mycket.
Men hudkontakt med maken/makan är det som man alltid ska se till at ta sig tid till.
Barnen växer och far iväg till sina egna liv, och då är det bara vi kvar.
Och vi ska trivas tillsammans resten av livet.
Då är det illa om vi har stressat bort vår kärlek.
Den här har varit riktigt mysig.
Vaknade lite efter halv tio och kände mig rätt så utsövd.
Hade förstås ingen brådska att stiga upp så jag kurade ihop mig under täcket med kära maken för lite ryggskrapning. Sånt måste man alltid ha tid för.
T.o.m på vardagsmornarna tar vi oss ibland tid till lite hudkontakt.
Nu pratar jag inte sex, det är annat.
Utan just hudkontakt och närhet.
I en bok jag läste i somras (minns nu inte vilken) var det en kvinna som frågade sin manliga kollega hur han och hans fru har lyckats vara lyckliga tillsammans i 40 år.
"Hudkontakt" var hans svar.
Så gör vi också.
Man får aldrig ha för bråttom för att kramas och hålla om varandra!!
Det är viktigare än att diska.
Viktigare än att städa.
Ja egentligen är det viktigare än det mesta.
Barnen är förstås viktiga, men de är viktiga på ett annat sätt.
Och dem ska man förstås också krama mycket.
Men hudkontakt med maken/makan är det som man alltid ska se till at ta sig tid till.
Barnen växer och far iväg till sina egna liv, och då är det bara vi kvar.
Och vi ska trivas tillsammans resten av livet.
Då är det illa om vi har stressat bort vår kärlek.
onsdag 27 augusti 2014
Tankar en regnig dag
Sitter och lyssnar på vädret.
Alltså inte i radio eller TV utan utanför vårt fönster.
Hur regnet ibland smattrar på rutan.
Hur man kan höra vinden
Hur det låter när bilarna kör förbi på den våta gatan.
Ett väder att tänka i.
Tänker på året som gått.
Året utan pappa.
Det är snart ett år nu sen han dog.
På fredan har mamma och han bröllopsdag.
Det är 67 år sen de gifte sig.
Förra året var mamma och jag och hälsade på honom till bädden på deras bröllopsdag.
Vi hade blommor med åt honom och han blev så glad.
Men han mådde inte bra då, och ca två veckor senare dog han.
Mamma har klarat året bra, men nu är hon ledsnare än vanligt.
Det förstår man.
Det är jag också.
Hon saknar sin man, och vi saknar vår pappa.
Alltså inte i radio eller TV utan utanför vårt fönster.
Hur regnet ibland smattrar på rutan.
Hur man kan höra vinden
Hur det låter när bilarna kör förbi på den våta gatan.
Ett väder att tänka i.
Tänker på året som gått.
Året utan pappa.
Det är snart ett år nu sen han dog.
På fredan har mamma och han bröllopsdag.
Det är 67 år sen de gifte sig.
Förra året var mamma och jag och hälsade på honom till bädden på deras bröllopsdag.
Vi hade blommor med åt honom och han blev så glad.
Men han mådde inte bra då, och ca två veckor senare dog han.
Mamma har klarat året bra, men nu är hon ledsnare än vanligt.
Det förstår man.
Det är jag också.
Hon saknar sin man, och vi saknar vår pappa.
tisdag 26 augusti 2014
Latmask
Ibland är Edgar en sån latmask!
Nå, det är jag också, så jag har inte myckt att säga om det.
Men däremellan är han ju väldigt aktiv.
Jag har planer på att börja röra på mig lite mer så häromdan övertalade jag honom att komma med ut på promenad. Först var han rätt så positivt inställd men sen började han klaga på hur jobbigt det var.
Jag envisades dock, för hans pappa har berättat att de veckor Edgar är hos honom brukar de vara och gå på spånbanan i hamnskogen.
Så han kan nog om han vill.
"Det är ju så bra att vara ute och gå", sa jag, "det är nyttigt med motion, och jag behöver det i alla fall, för jag är ju en tjockis till mamma"
"Nej, det är jobbigt", sa Edgar, "och jag vill ha en tjockismamma"
Jaha? Vad säger man då?
Nå, det är jag också, så jag har inte myckt att säga om det.
Men däremellan är han ju väldigt aktiv.
Jag har planer på att börja röra på mig lite mer så häromdan övertalade jag honom att komma med ut på promenad. Först var han rätt så positivt inställd men sen började han klaga på hur jobbigt det var.
Jag envisades dock, för hans pappa har berättat att de veckor Edgar är hos honom brukar de vara och gå på spånbanan i hamnskogen.
Så han kan nog om han vill.
"Det är ju så bra att vara ute och gå", sa jag, "det är nyttigt med motion, och jag behöver det i alla fall, för jag är ju en tjockis till mamma"
"Nej, det är jobbigt", sa Edgar, "och jag vill ha en tjockismamma"
Jaha? Vad säger man då?
Ingenting
Ibland roar jag mig med att skriva blogginlägg om absolut ingenting.
Knappast roar de inläggen någon annan än mig, men det är ett ganska bra sätt att öva sig på att skriva, så jag gör det i alla fall.
Bara att läsa, eller låta bli :)
Den här dagen har varit så vanlig så det blir en verklig utmaning att hitta på nåt att skriva om den.
Vaknade precis som vanligt, åt en helt vanlig frukost, väckte Edgar precis som vanligt och läste tidningen på nätet. Precis som vanligt.
Det som var lite ovanligt med morgonen var att Edgar fick klä sig i kavaj, vitskjorta och slips.
De skulle ha skolfotografering och han ville vara fin.
"Stilig karl", som han säger.
Vanliga skoldagar brukar jag inte låta honom klä sig så, fast han nog skulle vilja.
Jag har inget emot att han själv väljer kläder och har en egen stil, men i skolan är det ändå bäst att vara bekvämt och praktiskt klädd.
Nöjd var han hur som helst när han klädde sig och parfymerade sig för att vara redo för dagen.
Min gullunge!
Som ju börjar vara en ung man snart, och ingen unge.
Så, vidare i dagen.
På jobbet var det mesta som vanligt, och efter jobbet var det också som vanligt.
Vi åkte skoltaxi hem, och sen var det mat.
Edgar är oftast så hungrig (nå, han är alltid hungrig) när vi kommer hem så jag borde egentligen påbörja matlagningen redan i taxin för att han ska vara nöjd.
Idag fick han sin mat snabbt, för jag hade makaroniröra att värma upp.
Det skulle egentligen ha varit fotbollsträning för hans del idag, men han är så förkyld så han fick stanna hemma.
Han känner nog sig trött och ruggig också för han protesterade inte alls när jag sa att han inte ska träna idag.
Och nu är det kväll, och den är också helt vanlig.
Och jag har skrivit ett helt blogginlägg om ingenting.
Att sånt.
Knappast roar de inläggen någon annan än mig, men det är ett ganska bra sätt att öva sig på att skriva, så jag gör det i alla fall.
Bara att läsa, eller låta bli :)
Den här dagen har varit så vanlig så det blir en verklig utmaning att hitta på nåt att skriva om den.
Vaknade precis som vanligt, åt en helt vanlig frukost, väckte Edgar precis som vanligt och läste tidningen på nätet. Precis som vanligt.
Det som var lite ovanligt med morgonen var att Edgar fick klä sig i kavaj, vitskjorta och slips.
De skulle ha skolfotografering och han ville vara fin.
"Stilig karl", som han säger.
Vanliga skoldagar brukar jag inte låta honom klä sig så, fast han nog skulle vilja.
Jag har inget emot att han själv väljer kläder och har en egen stil, men i skolan är det ändå bäst att vara bekvämt och praktiskt klädd.
Nöjd var han hur som helst när han klädde sig och parfymerade sig för att vara redo för dagen.
Min gullunge!
Som ju börjar vara en ung man snart, och ingen unge.
Så, vidare i dagen.
På jobbet var det mesta som vanligt, och efter jobbet var det också som vanligt.
Vi åkte skoltaxi hem, och sen var det mat.
Edgar är oftast så hungrig (nå, han är alltid hungrig) när vi kommer hem så jag borde egentligen påbörja matlagningen redan i taxin för att han ska vara nöjd.
Idag fick han sin mat snabbt, för jag hade makaroniröra att värma upp.
Det skulle egentligen ha varit fotbollsträning för hans del idag, men han är så förkyld så han fick stanna hemma.
Han känner nog sig trött och ruggig också för han protesterade inte alls när jag sa att han inte ska träna idag.
Och nu är det kväll, och den är också helt vanlig.
Och jag har skrivit ett helt blogginlägg om ingenting.
Att sånt.
söndag 24 augusti 2014
Landet levererar
Mitt lilla runda potatisland levererar i år också.
Nån kanske undrr varför i hela fridens namn man har ett runt potatisland.
För att det råkade finnas en rund fläck utan gräs mitt på vår gräsmatta förra våras.
Där hade poolen stått.
Vår 6000 liters pool som hade gjort sitt.
Den började bli lite trasig och läbbig så vi kasserade den.
Och så blev det en rund gräsfri fläck kvar.
Först tänkte vi så nytt gräs där, men så kom vi på att ju mindre gräs man har att klippa desto bättre.
Så vi köpte ett lass matjord och gjorde ett potatisland där i stället.
Förra sommaren satte jag tolv sättpotatisar och gräslök, persilja och dill.
I år skippade jag dillen och persiljan och satte 22 potatisar.
Det är nåt så häftigt med att ha ett potatisland!
Tillbaka till naturen-känsla.
Den mörka fuktiga jorden.
Den gräddvita nypotatisen.
Det är ju mat!!
Vi odlar en del av vår egen mat.
Den känslan.
Och att ha ett potatisland är inte ens svårt.
Nån kanske undrr varför i hela fridens namn man har ett runt potatisland.
För att det råkade finnas en rund fläck utan gräs mitt på vår gräsmatta förra våras.
Där hade poolen stått.
Vår 6000 liters pool som hade gjort sitt.
Den började bli lite trasig och läbbig så vi kasserade den.
Och så blev det en rund gräsfri fläck kvar.
Först tänkte vi så nytt gräs där, men så kom vi på att ju mindre gräs man har att klippa desto bättre.
Så vi köpte ett lass matjord och gjorde ett potatisland där i stället.
Förra sommaren satte jag tolv sättpotatisar och gräslök, persilja och dill.
I år skippade jag dillen och persiljan och satte 22 potatisar.
Det är nåt så häftigt med att ha ett potatisland!
Tillbaka till naturen-känsla.
Den mörka fuktiga jorden.
Den gräddvita nypotatisen.
Det är ju mat!!
Vi odlar en del av vår egen mat.
Den känslan.
Och att ha ett potatisland är inte ens svårt.
lördag 23 augusti 2014
Är snällare nu.
Sådärja, nu har jag lugnat ner mig lite efter att jag varit förbannad och ledsen över att ha tänkt lite för mycket på att folk gör abort bara för att fostret har Downs syndrom.
Efter att ha tänkt på det än en gång.
Det ploppar upp nu som då det där, när man läser artiklar om det.
Bedrövad, det är vad man blir.
Men sen när jag lugnar ner mig lite blir jag snällare och tänker att man inte ska döma folk för hårt.
Att man aldrig kan veta vad som gör att folk gör som de gör.
Även goda människor gör konstiga saker ibland.
Men min personliga åsikt står fast.
Efter att ha tänkt på det än en gång.
Det ploppar upp nu som då det där, när man läser artiklar om det.
Bedrövad, det är vad man blir.
Men sen när jag lugnar ner mig lite blir jag snällare och tänker att man inte ska döma folk för hårt.
Att man aldrig kan veta vad som gör att folk gör som de gör.
Även goda människor gör konstiga saker ibland.
Men min personliga åsikt står fast.
Design-kids
Har diskuterat det här med att göra abort på foster med Downs syndrom.
Diskussionen kom upp pga en länk jag hade på min facebook-sida.
http://www.lifesitenews.com/news/breaking-richard-dawkins-choosing-not-to-abort-baby-with-down-syndrome-is-i
Alla som kommenterade länken var överens om att det är fel att göra abort bara för att fostret har DS.
Jag, som själv har ett barn md DS, vill ta saken ännu ett snäpp längre.
Jag tycker inte att man ens ska ges den möjligheten.
Varför ska man få bestämma vem som ska födas?
Ok, kan förstå abort i vissa situationer, men jag kan inte förstå att man gör abort bara för att nån har DS.
Korrigerar, för att nån troligen har DS.
Inga tester är 100% säkra.
Det finns fall där testet visat att fostret haft DS och sen har det fötts ett helt vanligt barn utan extra kromosom.
Och tänk när alltr det här tas ännu lite längre.
När man kan börja förutse både det ena och det andra.
Jag spånar nu, men tänk om man kan förutse saker som om barnet ska bli dövt, eller inte kan se, eller har autism, eller blir för kort eller får för rakt eller för lockigt hår.
Eller för svart hår.
Eller för rött.
Kanske man kan börja specialdesigna sina barn.
Eller kanske beställa dem på nätet.
Ett sånt ska vi ha, men det där duger inte!
Jag överdriver nu, men visst farao är det en skrämmande tanke.
Skulle det vara så hade jag aldrig blivit född.
Jag med mitt synfel och mina övervikts-gener.
Alla är lika bra!!!
Diskussionen kom upp pga en länk jag hade på min facebook-sida.
http://www.lifesitenews.com/news/breaking-richard-dawkins-choosing-not-to-abort-baby-with-down-syndrome-is-i
Alla som kommenterade länken var överens om att det är fel att göra abort bara för att fostret har DS.
Jag, som själv har ett barn md DS, vill ta saken ännu ett snäpp längre.
Jag tycker inte att man ens ska ges den möjligheten.
Varför ska man få bestämma vem som ska födas?
Ok, kan förstå abort i vissa situationer, men jag kan inte förstå att man gör abort bara för att nån har DS.
Korrigerar, för att nån troligen har DS.
Inga tester är 100% säkra.
Det finns fall där testet visat att fostret haft DS och sen har det fötts ett helt vanligt barn utan extra kromosom.
Och tänk när alltr det här tas ännu lite längre.
När man kan börja förutse både det ena och det andra.
Jag spånar nu, men tänk om man kan förutse saker som om barnet ska bli dövt, eller inte kan se, eller har autism, eller blir för kort eller får för rakt eller för lockigt hår.
Eller för svart hår.
Eller för rött.
Kanske man kan börja specialdesigna sina barn.
Eller kanske beställa dem på nätet.
Ett sånt ska vi ha, men det där duger inte!
Jag överdriver nu, men visst farao är det en skrämmande tanke.
Skulle det vara så hade jag aldrig blivit född.
Jag med mitt synfel och mina övervikts-gener.
Alla är lika bra!!!
fredag 22 augusti 2014
Rockabilly Jackson
I ett par års tid nu har Edgar sökt sin musiksmak.
Och vi har följt den proceduren, ibland med förtjusning och ibland med snudd på fasa.
Det har varit country, det har varit Rammstein, det har varit WASP.
Det är ganska mycket Michael Jackson (mest för dansens skull), och det är Vstersundsby spelmän.
Svensk dansbandsmusik har vi inte ens vågat låta honom lyssna på för alla andra i familjen skulle bli nervvrak om han fastnade för det.
Men nu börjar det luta åt rockabilly-stilen och det kan vi alla leva med.
Han är supercool när han står där framför sin stereo och sjunger med och har gitarren (min akustiska) i högsta hugg :)
Minst lika cool som när han dansar till Billie Jean med dödskallehatt på huvudet och med min röda läderjacka på sig.
En sådan moonwalk är det inte många som upplevt.
Och vi har följt den proceduren, ibland med förtjusning och ibland med snudd på fasa.
Det har varit country, det har varit Rammstein, det har varit WASP.
Det är ganska mycket Michael Jackson (mest för dansens skull), och det är Vstersundsby spelmän.
Svensk dansbandsmusik har vi inte ens vågat låta honom lyssna på för alla andra i familjen skulle bli nervvrak om han fastnade för det.
Men nu börjar det luta åt rockabilly-stilen och det kan vi alla leva med.
Han är supercool när han står där framför sin stereo och sjunger med och har gitarren (min akustiska) i högsta hugg :)
Minst lika cool som när han dansar till Billie Jean med dödskallehatt på huvudet och med min röda läderjacka på sig.
En sådan moonwalk är det inte många som upplevt.
Fredagsbabbel
Jisses vad skönt det alltid är att komma hem en fredagseftermiddag!!
Just den känslan.
Den där känslan när man har en lång skön helg framför sig.
Pyjamastassande morgonmys.
Godaste frukosten på hela veckan (fast den egentligen är sgs likadan som alla andra dagar).
Lite extragod mat kanske, och ett lördagsbesök hos kära mor i stan.
Lördagskvällen när man vet att hela familjen är ledig.
Sovmorgon.
Fast med Edgar i huset blir det inte lika långa sovmornar som när Mikael och jag är på tumis.
Men det gör inget, för när man inte ska iväg nånstans på morgonen känns det som sovmorgon fast man vaknar ganska tidigt.
Så, nu ska jag göra en fredagsmiddag bestående av stekt nypotatis (rester från igår) och sojakrossbiffar (också de rester från igår)
Och så lite rödbetssallad till det.
Och det kommer att smaka alldeles himmelskt!
Bara för att det är fredag.
Just den känslan.
Den där känslan när man har en lång skön helg framför sig.
Pyjamastassande morgonmys.
Godaste frukosten på hela veckan (fast den egentligen är sgs likadan som alla andra dagar).
Lite extragod mat kanske, och ett lördagsbesök hos kära mor i stan.
Lördagskvällen när man vet att hela familjen är ledig.
Sovmorgon.
Fast med Edgar i huset blir det inte lika långa sovmornar som när Mikael och jag är på tumis.
Men det gör inget, för när man inte ska iväg nånstans på morgonen känns det som sovmorgon fast man vaknar ganska tidigt.
Så, nu ska jag göra en fredagsmiddag bestående av stekt nypotatis (rester från igår) och sojakrossbiffar (också de rester från igår)
Och så lite rödbetssallad till det.
Och det kommer att smaka alldeles himmelskt!
Bara för att det är fredag.
torsdag 21 augusti 2014
Ont i halsen, so what??
Jag har haft ont i halsen några dagar nu.
Jag får ganska ofta ont i halsen, vet inte varför.
Det var så redan när jag var liten/ung.
På 80-talet nån gång hade jag jätteont i halsen nästan en gång per månad.
Och det var inga småsaker, utan verkligen jätteont.
Min far, som var en klok man, föreslog att jag skulle sluta dricka mjölk.
Mjölk är slembildande och "bobbor" trivs bra i slem.
Och det hjälpte faktisk, halsontet kom inte så ofta efter det.
Men det försvann inte och några år senare fick jag återkommande halsbölder och blev till slut tonsillopererad.
Det är ungefär 20 år sedan.
Minns att en doktor då sa att mitt halsont kan börja komma tillbaka senare i livet.
Han hade rätt.
Det är inte lika besvärligt som det var då, men det dyker upp ibland.
Inte mycket jag kan göra åt det.
Annat än stanna hemma från jobbet och vila.
Har varit hemma två dar nu och jag har sovit, och sovit, och sovit ännu mera.
Och det hjälper.
Nu är jag så pass ok så att jag kan jobba i morgon.
Men ibland känns det som om folk tycker att jag är sjuk "i onödan".
Lite ont i halsen, so what?
Ungefär.
Men jag känner min kropp efter att ha bott i den i 53 år.
Jag vet när den behöver bota sig genom att vila.
Jag får ganska ofta ont i halsen, vet inte varför.
Det var så redan när jag var liten/ung.
På 80-talet nån gång hade jag jätteont i halsen nästan en gång per månad.
Och det var inga småsaker, utan verkligen jätteont.
Min far, som var en klok man, föreslog att jag skulle sluta dricka mjölk.
Mjölk är slembildande och "bobbor" trivs bra i slem.
Och det hjälpte faktisk, halsontet kom inte så ofta efter det.
Men det försvann inte och några år senare fick jag återkommande halsbölder och blev till slut tonsillopererad.
Det är ungefär 20 år sedan.
Minns att en doktor då sa att mitt halsont kan börja komma tillbaka senare i livet.
Han hade rätt.
Det är inte lika besvärligt som det var då, men det dyker upp ibland.
Inte mycket jag kan göra åt det.
Annat än stanna hemma från jobbet och vila.
Har varit hemma två dar nu och jag har sovit, och sovit, och sovit ännu mera.
Och det hjälper.
Nu är jag så pass ok så att jag kan jobba i morgon.
Men ibland känns det som om folk tycker att jag är sjuk "i onödan".
Lite ont i halsen, so what?
Ungefär.
Men jag känner min kropp efter att ha bott i den i 53 år.
Jag vet när den behöver bota sig genom att vila.
fredag 8 augusti 2014
Jobbet kallar
Semestern är slut.
Bara helgen kvar nu och sen är det jobb som gäller.
Eftersom jag älskar att vara hemma så brukar det vara lite jobbigt när semestern är slut.
Inte deprimerande, men lite tråkigt och vemodigt nog.
Men se i år tänker jag ta det som en kvinna.
Jag tänker bara se tillbaka på sommaren med glädje och tacksamhet och inte vara ledsen över att den är slut. Bara minnas hur vackert allt var.
Och hösten är ju härlig också.
Det lite roliga, och konstiga är, att efter en varm och skön sommar
är det skönt när hösten kommer.
Mysko, eller hur?
Men nu har man gått här i shorts och linne,
eller sommarklänning och svettats hela sommaren,
så nu ska det bli riktigt skönt att få ta på sig favorit-tröjan och tightsen snart.
Eller den där svartvita klänningen som är för varm på sommaren.
Läderjackorna.
De svarta kängorna med rosor på.
Och har vi tur är hösten bra och sen är det jul och efter det är det snart sommar igen :)
Tjolahopp!!
Bara helgen kvar nu och sen är det jobb som gäller.
Eftersom jag älskar att vara hemma så brukar det vara lite jobbigt när semestern är slut.
Inte deprimerande, men lite tråkigt och vemodigt nog.
Men se i år tänker jag ta det som en kvinna.
Jag tänker bara se tillbaka på sommaren med glädje och tacksamhet och inte vara ledsen över att den är slut. Bara minnas hur vackert allt var.
Och hösten är ju härlig också.
Det lite roliga, och konstiga är, att efter en varm och skön sommar
är det skönt när hösten kommer.
Mysko, eller hur?
Men nu har man gått här i shorts och linne,
eller sommarklänning och svettats hela sommaren,
så nu ska det bli riktigt skönt att få ta på sig favorit-tröjan och tightsen snart.
Eller den där svartvita klänningen som är för varm på sommaren.
Läderjackorna.
De svarta kängorna med rosor på.
Och har vi tur är hösten bra och sen är det jul och efter det är det snart sommar igen :)
Tjolahopp!!
tisdag 29 juli 2014
Täcks jag?
På lördag ska vi ha loppisrace här i området där vi bor.
Jag har hållit på nu ett par dar och plockat bland en massa grejor och funderat på vad jag ska sälja.
Och igen har jag stött på samma gamla problem.
Täcks man sälja sånt som man fått i present?
Jag har några sådana saker.
Sånt jag helt enkelt inte använder längre.
Det kan vara nån inredningspryl som visserligen är helt ok, men som inte passar in längre.
Det blir ju så när man flyttar ibland, eller bara inreder på annat sätt än förr.
Personligen så tycker jag att det är helt ok att sälja.
Det är onödigt att ha saker liggande i flera år utan att de blir använda.
Bättre att man säljer sakerna då, för en billig peng, åt nån som faktiskt vill använda dem.
Så, jag tycker att det är ok.
Men täcks jag??
Jag har hållit på nu ett par dar och plockat bland en massa grejor och funderat på vad jag ska sälja.
Och igen har jag stött på samma gamla problem.
Täcks man sälja sånt som man fått i present?
Jag har några sådana saker.
Sånt jag helt enkelt inte använder längre.
Det kan vara nån inredningspryl som visserligen är helt ok, men som inte passar in längre.
Det blir ju så när man flyttar ibland, eller bara inreder på annat sätt än förr.
Personligen så tycker jag att det är helt ok att sälja.
Det är onödigt att ha saker liggande i flera år utan att de blir använda.
Bättre att man säljer sakerna då, för en billig peng, åt nån som faktiskt vill använda dem.
Så, jag tycker att det är ok.
Men täcks jag??
söndag 27 juli 2014
Att skörda vemod
Våra trädgårdshallon mognar nu.
Så snabbt så det syns.
Jag plockar en bunke på morgonen, och så får jag plocka på nytt på kvällen för då har nya mognat.
Det är härligt, det är det.
Men det känns alltid också lite vemodigt.
Det är alltid så för mig, oberoende om jag plockar bär, svamp, eller tar upp potatis.
När det är dags att skörda kommer vemodet.
Då är sommaren snart slut.
Så jag skördar lite vemod, och hoppas på en vacker höst.
Så snabbt så det syns.
Jag plockar en bunke på morgonen, och så får jag plocka på nytt på kvällen för då har nya mognat.
Det är härligt, det är det.
Men det känns alltid också lite vemodigt.
Det är alltid så för mig, oberoende om jag plockar bär, svamp, eller tar upp potatis.
När det är dags att skörda kommer vemodet.
Då är sommaren snart slut.
Så jag skördar lite vemod, och hoppas på en vacker höst.
Jag älskar dig ändå...
Människan har en tendens att låta sakfrågor förstöra sina relationer.
Man kan inte tycka om sina medmänniskor för att de har en annan åsikt i nån viss sak än vad man själv har.
Då respekterar man inte sin medmänniska.
Alla goda relatoner och bra förhållanden människor emellan bygger på rspekt.
Min man och jag låg och pratade om det där en natt när vi hade lagt oss.
Man behöver inte tycka lika i allt för att älska varandra.
Han vill t.ex höra till kyrkan, och jag har aldrig hört dit och kommer nog aldrig att göra det heller.
Det stör varken honom eller mig.
Vi älskar varandra ändå.
Känner människor som inte ville gå med i Prideparaden, men som ändå är fina och bra människor.
Jag tycker om dem ändå.
Allt handlar om respekt.
Min kompis C påminde mig om en sak som min kära far Jens Enqvist sa en gång: "Man kan aldrig vara helt säker på vem som har rätt och vem som har fel. Det enda man kan vara helt säker på är att den som dödar har fel"
Och som min vän C sedan konstaterade: "Man kan döda på många sätt, inte bara genom att faktiskt ta livet av någon" (ursäkta C om jag inte citerade dig ordagrant)
Man kan inte tycka om sina medmänniskor för att de har en annan åsikt i nån viss sak än vad man själv har.
Då respekterar man inte sin medmänniska.
Alla goda relatoner och bra förhållanden människor emellan bygger på rspekt.
Min man och jag låg och pratade om det där en natt när vi hade lagt oss.
Man behöver inte tycka lika i allt för att älska varandra.
Han vill t.ex höra till kyrkan, och jag har aldrig hört dit och kommer nog aldrig att göra det heller.
Det stör varken honom eller mig.
Vi älskar varandra ändå.
Känner människor som inte ville gå med i Prideparaden, men som ändå är fina och bra människor.
Jag tycker om dem ändå.
Allt handlar om respekt.
Min kompis C påminde mig om en sak som min kära far Jens Enqvist sa en gång: "Man kan aldrig vara helt säker på vem som har rätt och vem som har fel. Det enda man kan vara helt säker på är att den som dödar har fel"
Och som min vän C sedan konstaterade: "Man kan döda på många sätt, inte bara genom att faktiskt ta livet av någon" (ursäkta C om jag inte citerade dig ordagrant)
lördag 26 juli 2014
Pride and joy!!
Vilken dag!!
Vilken parad!!
Är stolt över Jeppis nu, för det var så många som var med.
Lokaltidningen tippar på ca 2500 människor.
Nog trodde jag att vi skulle vara många, men att det var SÅ många....alldeles underbart!
När vi gick där idag tittade min svägerska och jag på varandra och konstaterade att man blev tårögd av stämningen. Och fick gåshud mitt i sommarhettan.
Stämningen när vi gick längs Alholmsgatan i Skata och såg alla människorna, och tvättlinan med kläderna i regnbågsfärgerna som var spänd över gatan ovanför oss, så kände man ren och skär lycka.
Alla spontana applåder, alla hejarop......alla glada miner......det här är en dag att minnas.
Vilken parad!!
Är stolt över Jeppis nu, för det var så många som var med.
Lokaltidningen tippar på ca 2500 människor.
Nog trodde jag att vi skulle vara många, men att det var SÅ många....alldeles underbart!
När vi gick där idag tittade min svägerska och jag på varandra och konstaterade att man blev tårögd av stämningen. Och fick gåshud mitt i sommarhettan.
Stämningen när vi gick längs Alholmsgatan i Skata och såg alla människorna, och tvättlinan med kläderna i regnbågsfärgerna som var spänd över gatan ovanför oss, så kände man ren och skär lycka.
Alla spontana applåder, alla hejarop......alla glada miner......det här är en dag att minnas.
fredag 25 juli 2014
Sluta tänka så mycket på sexet!!
Nu har jag läst en massa insändare om prideparaden, en massa kommentarer på artiklar och dylikt, och jag funderar på en sak.
Det verkar som om vissa tror att människor som är gay är nån sorts sexgalningar.
Som om de var rädda att om de går med i (eller bara följer med från sidan) paraden så ska de få se folk som hånglar och har sig.
Som om de var rädda för att deras barn ska få se nåt olämpligt.
Så jag säger bara, sluta tänka på sexet!!!
Tänk på att alla vi människor ska ha rätt att älska och leva med vem vi vill.
Det verkar som om vissa tror att människor som är gay är nån sorts sexgalningar.
Som om de var rädda att om de går med i (eller bara följer med från sidan) paraden så ska de få se folk som hånglar och har sig.
Som om de var rädda för att deras barn ska få se nåt olämpligt.
Så jag säger bara, sluta tänka på sexet!!!
Tänk på att alla vi människor ska ha rätt att älska och leva med vem vi vill.
onsdag 9 juli 2014
Låt alla blommor blomma
Snart är det dags för Prideparaden i Jakobstad.
Där kommer jag att vara med.
Jag är inte homosexuell.
Jag förstår inte hur det är att vara homosexuell.
Jag förstår inte att man kan känna kärlek och passion för en människa av samma kön som man själv är.
Men jag förstår hur det är att känna kärlek.
Att längta efter nån man älskar.
Att vilja vara tillsammans.
Bo tillsammans för att man bara inte kan låta bli.
Att vilja gifta sig.
Att vilja ha barn.
Allt det har jag kännt.
Känner jag.
Sånt borde alla få känna.
Det borde vara en mänsklig rättighet.
Därför vill jag gå med.
Därför vill jag låta alla blommor blomma.
Där kommer jag att vara med.
Jag är inte homosexuell.
Jag förstår inte hur det är att vara homosexuell.
Jag förstår inte att man kan känna kärlek och passion för en människa av samma kön som man själv är.
Men jag förstår hur det är att känna kärlek.
Att längta efter nån man älskar.
Att vilja vara tillsammans.
Bo tillsammans för att man bara inte kan låta bli.
Att vilja gifta sig.
Att vilja ha barn.
Allt det har jag kännt.
Känner jag.
Sånt borde alla få känna.
Det borde vara en mänsklig rättighet.
Därför vill jag gå med.
Därför vill jag låta alla blommor blomma.
tisdag 8 juli 2014
Bara roliga saker :)
Jag har semester, och har haft det ett tag redan.
Jag gör bara roliga saker nu.
Ibland är kidsen här, och det är ju bara roligt.
Ibland är Mikael och jag på tumis (som den här veckan) och det är också bara roligt.
Vi gör sommarsaker
Far iväg till stranden ibland.
Läser böcker ute på gården.
Ligger och tupplurar i ett svalt sovrum med fläkten på.
Vakar halva nätterna och njuter av sommarljuset.
Äter glass!!
Dricker nån öl nu som då.
Tassar omkring i så lite kläder som möjligt.
Besöker måndagstorget (loppis).
Klipper gräset, eller struntar i att klippa gräset.
Ser potatisblasten växa.
Life is good!!
Jag gör bara roliga saker nu.
Ibland är kidsen här, och det är ju bara roligt.
Ibland är Mikael och jag på tumis (som den här veckan) och det är också bara roligt.
Vi gör sommarsaker
Far iväg till stranden ibland.
Läser böcker ute på gården.
Ligger och tupplurar i ett svalt sovrum med fläkten på.
Vakar halva nätterna och njuter av sommarljuset.
Äter glass!!
Dricker nån öl nu som då.
Tassar omkring i så lite kläder som möjligt.
Besöker måndagstorget (loppis).
Klipper gräset, eller struntar i att klippa gräset.
Ser potatisblasten växa.
Life is good!!
torsdag 26 juni 2014
Det långsamma livet
Det här kunde jag vänja mig med.
Det här långsamma livet.
Sova länge.
Baka ibland.
Koka mat ibland.
Påta i trädgården om jag känner för det.
Sticka lite.
Läsa en bok.
Rita eller måla lite.
Åka in till stan bara om jag måste.
Mysa med kära maken.
Umgås med barnen.
Umgås med mamma ibland.
Så här kommer jag att ha det nästan hela sommaren.
Life is good!
Det här långsamma livet.
Sova länge.
Baka ibland.
Koka mat ibland.
Påta i trädgården om jag känner för det.
Sticka lite.
Läsa en bok.
Rita eller måla lite.
Åka in till stan bara om jag måste.
Mysa med kära maken.
Umgås med barnen.
Umgås med mamma ibland.
Så här kommer jag att ha det nästan hela sommaren.
Life is good!
måndag 16 juni 2014
Feedback
Jag har haft en väldigt inspirerande dag idag.
En dag full av olika sorts känslor, men mest har jag fått känna mig glad och kreativ.
Det som gav mest idag var nog ändå ett samtal jag hade med en människa som har haft en del upplevelser av samma slag som jag har haft och som förstår min livssyn.
Det är så härligt att prata med en människa som genast förstår vad man menar och hur man tänker.
Som kan visa sin uppskattning men som också kan kritisera ärligt om det behövs.
Och som (och det är också väldigt viktigt)också själv kan ta emot både uppskattande ord och kritik.
Då kan man berömma den andra och även ta emot beröm utan att det känns som klubben för inbördes beundran.
För det kan vara ganska svårt att berömma någon utan att verka fjäskande.
Men vissa personer kan man se ärligt i ögonen och säga: "Det här gillar jag hos dig"
Feedback är viktigt!
Om den är äkta.
En dag full av olika sorts känslor, men mest har jag fått känna mig glad och kreativ.
Det som gav mest idag var nog ändå ett samtal jag hade med en människa som har haft en del upplevelser av samma slag som jag har haft och som förstår min livssyn.
Det är så härligt att prata med en människa som genast förstår vad man menar och hur man tänker.
Som kan visa sin uppskattning men som också kan kritisera ärligt om det behövs.
Och som (och det är också väldigt viktigt)också själv kan ta emot både uppskattande ord och kritik.
Då kan man berömma den andra och även ta emot beröm utan att det känns som klubben för inbördes beundran.
För det kan vara ganska svårt att berömma någon utan att verka fjäskande.
Men vissa personer kan man se ärligt i ögonen och säga: "Det här gillar jag hos dig"
Feedback är viktigt!
Om den är äkta.
söndag 15 juni 2014
Tråkigheter
Det är lite trist för Edgar här nu.
Både Mikael och jag är förkylda och krassliga och vi orkar inte vara igång så mycket.
Trist också att förra gången Edgar var här hade jag nyss varit inne och åtgärdat min "tantåkomma" och var tvungen att ta det lite försiktigt.
Så han har fått sysselsätta sig själv en hel del.
Sen tycker jag ju ändå att det inte är helt fel att ha tråkigt ibland.
Man ska inte behöva "underhålla" sina barn hela tiden.
Det behöver inte vara fullspikat program.
Livet suger och är tråkigt ibland.
Bara att leva med det.
Det är ju just på det sättet man lär sig uppskatta de små rolighterna.
De små trevligheterna.
Och visst ska vi väl orka med att sätta oss i bilen senare mot kvällen och åka in till torget och äta en glass.
Både Mikael och jag är förkylda och krassliga och vi orkar inte vara igång så mycket.
Trist också att förra gången Edgar var här hade jag nyss varit inne och åtgärdat min "tantåkomma" och var tvungen att ta det lite försiktigt.
Så han har fått sysselsätta sig själv en hel del.
Sen tycker jag ju ändå att det inte är helt fel att ha tråkigt ibland.
Man ska inte behöva "underhålla" sina barn hela tiden.
Det behöver inte vara fullspikat program.
Livet suger och är tråkigt ibland.
Bara att leva med det.
Det är ju just på det sättet man lär sig uppskatta de små rolighterna.
De små trevligheterna.
Och visst ska vi väl orka med att sätta oss i bilen senare mot kvällen och åka in till torget och äta en glass.
lördag 14 juni 2014
Om man vågar se
Ibland får man en tanke i sitt huvud.
På hjärnan sas.
Tanken finns där och gnager tills den är mogen att komma ut.
Jag har haft en sån nu ett tag.
Måste försöka få den till text......
När jag var 19 år trodde jag att psykisk ohälsa kunde botas med kärlek.
Om jag bara älskade personen i fråga tillräckligt mycket och vi var lyckliga tillsammans så skulle han må bra. Min kärlek skulle bota honom och göra allt bra.
Enfaldiga lilla tonårstjej!
Men visst, nog var vi ju lyckliga för det mesta.
Men hans sjukdom fösvann ingenstans.
Senare i livet trodde jag att min kärlek kunde bota alkoholism.
Att om jag bara älskade personen i fråga tillräckligt och vi var lyckliga tillsammans så skulle han sluta dricka. Min kärlek skulle bota honom och göra allt bra.
Enfaldiga kvinna!
Vi var rätt lyckliga, ett tag.
Och hans alkoholism, den försvann ingenstans.
Nu har jag insett att det man ser är det man får.
Om man vågar se.
Den mannen jag lever med nu tittar jag på med vidöppna ögon.
Och vi är lyckliga.
På riktigt.
På hjärnan sas.
Tanken finns där och gnager tills den är mogen att komma ut.
Jag har haft en sån nu ett tag.
Måste försöka få den till text......
När jag var 19 år trodde jag att psykisk ohälsa kunde botas med kärlek.
Om jag bara älskade personen i fråga tillräckligt mycket och vi var lyckliga tillsammans så skulle han må bra. Min kärlek skulle bota honom och göra allt bra.
Enfaldiga lilla tonårstjej!
Men visst, nog var vi ju lyckliga för det mesta.
Men hans sjukdom fösvann ingenstans.
Senare i livet trodde jag att min kärlek kunde bota alkoholism.
Att om jag bara älskade personen i fråga tillräckligt och vi var lyckliga tillsammans så skulle han sluta dricka. Min kärlek skulle bota honom och göra allt bra.
Enfaldiga kvinna!
Vi var rätt lyckliga, ett tag.
Och hans alkoholism, den försvann ingenstans.
Nu har jag insett att det man ser är det man får.
Om man vågar se.
Den mannen jag lever med nu tittar jag på med vidöppna ögon.
Och vi är lyckliga.
På riktigt.
fredag 13 juni 2014
Det ryms bara en människa i en själ.
Idag ska man må bra.
Världen förväntar det av oss.
Vi ska vara hälsosamma, vi ska träna och vi ska vara allmänt harmoniska.
Samtidigt ska vi vara goda föräldrar, vi ska vara framgångsrika i vårt arbete och vi ska helst vara förmögna också.
Resa mycket, ha fin bil och stort hus.
Omöjlig ekvation tycker jag.
Man kan inte stressa sig till harmoni.
Inte skynda sig att må bra.
Harmoni och psykiskt välmående kräver tid.
Man måste hinna stanna upp och beundra de små vackra sakerna.
Glädjas över solstrålar och vattendroppar.
Över barnens blåbärsblåa läppar om sommaren.
Och jag tror att man måste inse att ingen annan kan få en att må bra.
Hjälp på traven kan man få, men i slutändan är vi alltid ensamma med oss själva.
Det ryms bara en människa i en själ.
Och man är alltid ensam om sina tankar.
Bara jag kan tänka mig till harmoni.
Och till det behövs lugn och ro.
Världen förväntar det av oss.
Vi ska vara hälsosamma, vi ska träna och vi ska vara allmänt harmoniska.
Samtidigt ska vi vara goda föräldrar, vi ska vara framgångsrika i vårt arbete och vi ska helst vara förmögna också.
Resa mycket, ha fin bil och stort hus.
Omöjlig ekvation tycker jag.
Man kan inte stressa sig till harmoni.
Inte skynda sig att må bra.
Harmoni och psykiskt välmående kräver tid.
Man måste hinna stanna upp och beundra de små vackra sakerna.
Glädjas över solstrålar och vattendroppar.
Över barnens blåbärsblåa läppar om sommaren.
Och jag tror att man måste inse att ingen annan kan få en att må bra.
Hjälp på traven kan man få, men i slutändan är vi alltid ensamma med oss själva.
Det ryms bara en människa i en själ.
Och man är alltid ensam om sina tankar.
Bara jag kan tänka mig till harmoni.
Och till det behövs lugn och ro.
torsdag 5 juni 2014
När hela Terazzohörnet doftade
Hade slut på tvättpulvret idag, så jag tvättade en maskin badlakan med tallsåpa.
Den doften.
Man kastas tillbaka några årtionden plötsligt av den doften.
Till den tiden när alla jeans var samma blåfärg.
De var sådär ganska mörkblå.
Och man ville att de skulle vara ljusa och se slitna ut.
Numera köper man dem ju färdigslitna.
Men se när jag var tonåring var det ett himla skurande och skrubbande på stenar och bryggor i alla havsvikar..
Speciellt vi tjejer skurade jeansen med rotborste och tallsåpa var och varannan dag.
Och känslan när man sen drog på sig ett par nyskurade, soltorkade jeans, den glömmer jag nog aldrig.
Sen drog man till stan och vandrade omkring.
Hängde i Terazzohörnet.
Tror att hela Terazzohörnet doftade tallsåpa och hav om sommarkvällarna när jag var ung.
Den doften.
Man kastas tillbaka några årtionden plötsligt av den doften.
Till den tiden när alla jeans var samma blåfärg.
De var sådär ganska mörkblå.
Och man ville att de skulle vara ljusa och se slitna ut.
Numera köper man dem ju färdigslitna.
Men se när jag var tonåring var det ett himla skurande och skrubbande på stenar och bryggor i alla havsvikar..
Speciellt vi tjejer skurade jeansen med rotborste och tallsåpa var och varannan dag.
Och känslan när man sen drog på sig ett par nyskurade, soltorkade jeans, den glömmer jag nog aldrig.
Sen drog man till stan och vandrade omkring.
Hängde i Terazzohörnet.
Tror att hela Terazzohörnet doftade tallsåpa och hav om sommarkvällarna när jag var ung.
måndag 2 juni 2014
"Sommarskola"
I lördags hade Edgar skolavslutning.
Sommarlovet började och barnen var spralliga opch förväntansfulla.
Så också Edgar.
Men hans sommarlov ser lite annorlunda ut.
Han gillar nämligen inte lov.
Tanken på att ha sommarlov gillar han nog, och pausen från det vanliga skolarbetet.
Men att vara hemma på dagarna och ha helt ledigt från rutinerna passar inte honom.
Vet att det är likadant med många andra barn med funktionshinder.
Så nu, efter att ha haft söndan och måndan lediga är Edgar överlycklig över att få fara till "sommarskolan", dvs dagvård i hans egen skola.
Han får träffa sina kompisar och leka med dem och ha lite rutiner utan att ändå ha skoljobb.
De leker, spelar spel och sånt dagarna i ända.
Sånt som han gillar.
Och när man dessutom får ta på sig sina nya "Michael Jackson-skor" som vi köpte igår så är det bäddat för en toppendag!
Sommarlovet började och barnen var spralliga opch förväntansfulla.
Så också Edgar.
Men hans sommarlov ser lite annorlunda ut.
Han gillar nämligen inte lov.
Tanken på att ha sommarlov gillar han nog, och pausen från det vanliga skolarbetet.
Men att vara hemma på dagarna och ha helt ledigt från rutinerna passar inte honom.
Vet att det är likadant med många andra barn med funktionshinder.
Så nu, efter att ha haft söndan och måndan lediga är Edgar överlycklig över att få fara till "sommarskolan", dvs dagvård i hans egen skola.
Han får träffa sina kompisar och leka med dem och ha lite rutiner utan att ändå ha skoljobb.
De leker, spelar spel och sånt dagarna i ända.
Sånt som han gillar.
Och när man dessutom får ta på sig sina nya "Michael Jackson-skor" som vi köpte igår så är det bäddat för en toppendag!
lördag 31 maj 2014
"Och jag fick vara farbror Melker!!"
Det var vårfest i Edgars skola idag.
Eller, festen hölls i den närliggande kyrkan.
Fina barn, fina lärare och fina syskon och föräldrar var på plats.
Och så den numera pensionerade rektorn.
Fin han också.
"Konduktören", som Edgar kallar honom.
Han har varit en superbra rektor i 17 år, och nu ska han få vara pensionär och njuta av livet.
Fast jag tror faktiskt att han njutit av livet hela tiden som rektor också.
Det var en lycklig man som såg in i mina ögon idag när jag skakade hand med honom och tackade honom för att han varit en sån bra "konduktör".
"Och jag fick vara farbror Melker!", sa han, "det är inte alla som får vara det på jobbet!"
Livet är ändå bra härligt.
Eller hur?
(Farbror Melker var han i en musikal som skolan hade förra våren)
Eller, festen hölls i den närliggande kyrkan.
Fina barn, fina lärare och fina syskon och föräldrar var på plats.
Och så den numera pensionerade rektorn.
Fin han också.
"Konduktören", som Edgar kallar honom.
Han har varit en superbra rektor i 17 år, och nu ska han få vara pensionär och njuta av livet.
Fast jag tror faktiskt att han njutit av livet hela tiden som rektor också.
Det var en lycklig man som såg in i mina ögon idag när jag skakade hand med honom och tackade honom för att han varit en sån bra "konduktör".
"Och jag fick vara farbror Melker!", sa han, "det är inte alla som får vara det på jobbet!"
Livet är ändå bra härligt.
Eller hur?
(Farbror Melker var han i en musikal som skolan hade förra våren)
lördag 10 maj 2014
Glädje är vad jag behöver!!
När jag var yngre ville jag bli konstnär.
Eller författare.
Eller sångerska.
Keramiker vill jag också bli.
Och fotograf.
Jag ville göra allt, vilket resulterade i att jag inte blev riktigt bra på nånting.
Inte tillräckligt bra i mina egna ögon.
Fotograf var jag ju i nästan 20 år och det var väl helt ok, även om det kanske inte var riktigt den sortens fotograf jag egentligen velat vara. Men det gav mig pengar att leva av, och visst var det för det mesta ett tillfredställande jobb.
Nu är jag lite äldre.
Och äntligen har jag kommit till insikt.
Det är ju skaparglädjen som är det viktigaste!!
Just jag behöver inte vara nån stor konstnär!
Jag behöver inte heller skriva århundradets bok!
Vad jag behöver är glädjen av att skapa.
Jaaa, just det behöver jag!
Och när jag insett det blir faktiskt resultatet av vad jag gör lite bättre också.
Inget "prackande", ingen press, bara ren och skär glädje!
Det älskar jag!!
Eller författare.
Eller sångerska.
Keramiker vill jag också bli.
Och fotograf.
Jag ville göra allt, vilket resulterade i att jag inte blev riktigt bra på nånting.
Inte tillräckligt bra i mina egna ögon.
Fotograf var jag ju i nästan 20 år och det var väl helt ok, även om det kanske inte var riktigt den sortens fotograf jag egentligen velat vara. Men det gav mig pengar att leva av, och visst var det för det mesta ett tillfredställande jobb.
Nu är jag lite äldre.
Och äntligen har jag kommit till insikt.
Det är ju skaparglädjen som är det viktigaste!!
Just jag behöver inte vara nån stor konstnär!
Jag behöver inte heller skriva århundradets bok!
Vad jag behöver är glädjen av att skapa.
Jaaa, just det behöver jag!
Och när jag insett det blir faktiskt resultatet av vad jag gör lite bättre också.
Inget "prackande", ingen press, bara ren och skär glädje!
Det älskar jag!!
söndag 20 april 2014
Stora och små saker
Skön dag idag!
Vi pysslar på här.med allt möjligt, var och en på sitt håll och ibland tillsammans.
Lite trädgårdsjobb, lite hushållsarbete och lite handarbete.
Och Edgar ser på film, och emellanåt lyssnar han på musik och sjunger för full hals.
Livet är precis som det ska vara idag, och jag är lycklig.
Lycklig över att ha en man som lever som han vill och som låter mig leva som jag vill.
Samtidigt som vi lever i harmoni tillsammans.
Ingen stress och inget "prackande".
Lycklig över att vi har barn som är glada och välmående.
Barn som får växa och leva som de är.
Med de gåvor och förmågor de har fötts med.
Familjen hör till de stora sakerna i livet.
Jag är glad över att jag får njuta av de små sakerna i livet tillsammans med just den här familjen.
Vi pysslar på här.med allt möjligt, var och en på sitt håll och ibland tillsammans.
Lite trädgårdsjobb, lite hushållsarbete och lite handarbete.
Och Edgar ser på film, och emellanåt lyssnar han på musik och sjunger för full hals.
Livet är precis som det ska vara idag, och jag är lycklig.
Lycklig över att ha en man som lever som han vill och som låter mig leva som jag vill.
Samtidigt som vi lever i harmoni tillsammans.
Ingen stress och inget "prackande".
Lycklig över att vi har barn som är glada och välmående.
Barn som får växa och leva som de är.
Med de gåvor och förmågor de har fötts med.
Familjen hör till de stora sakerna i livet.
Jag är glad över att jag får njuta av de små sakerna i livet tillsammans med just den här familjen.
fredag 11 april 2014
Ledsen men glad
Tänk att man kan vara glad fast man egentligen är lite ledsen!
Fast det kan ju vara så, att sorgliga saker gör andra saker så mycket roligare.
När man får ett sorgebud kanske man är extra glad över annat i livet.
Igår gjorde nyheten om en ungdomsväns död mig ledsen, men i morse var jag jätteglad över livet och min familj.
Faktiskt gladare än jag brukar vara på mornarna.
Att jag dessutom fick dansa en tryckare med Edgar gjorde ju inte saken sämra.
Det ville han därför att jag hade en (i hans tycke) så fin röd kjol.
"Och mamma, du e fin och röd är kärlek".
Då kan man ju inte annat än vara glad.
Så jag är glad i livet.
Nu, och för det mesta.
Glad över det här livet jag har med Mikael och barnen, men också glad över "de andra liven" jag haft.
Med andra människor.
En rikedom jag inte vill vara utan.
Fast det kan ju vara så, att sorgliga saker gör andra saker så mycket roligare.
När man får ett sorgebud kanske man är extra glad över annat i livet.
Igår gjorde nyheten om en ungdomsväns död mig ledsen, men i morse var jag jätteglad över livet och min familj.
Faktiskt gladare än jag brukar vara på mornarna.
Att jag dessutom fick dansa en tryckare med Edgar gjorde ju inte saken sämra.
Det ville han därför att jag hade en (i hans tycke) så fin röd kjol.
"Och mamma, du e fin och röd är kärlek".
Då kan man ju inte annat än vara glad.
Så jag är glad i livet.
Nu, och för det mesta.
Glad över det här livet jag har med Mikael och barnen, men också glad över "de andra liven" jag haft.
Med andra människor.
En rikedom jag inte vill vara utan.
torsdag 10 april 2014
Om det finns en himmel.....
Om det finns en himmel så tror jag där finns en särskild plats för vackra snälla hippipojkar.
De där som var så långhåriga och coola då när vi var unga.
Pojkarna med arme´jackorna och palaestinasjalarna.
Med gitarrerna och glimten i ögat.
Sommarnätternas sammetsprinsar.
Fredsmarchernas hjältar.
De samlas där nu.
I sin egen vrå i himlen.
Deras vackra stämmor minns vi.
De där som var så långhåriga och coola då när vi var unga.
Pojkarna med arme´jackorna och palaestinasjalarna.
Med gitarrerna och glimten i ögat.
Sommarnätternas sammetsprinsar.
Fredsmarchernas hjältar.
De samlas där nu.
I sin egen vrå i himlen.
Deras vackra stämmor minns vi.
söndag 6 april 2014
Konsumindre
Har tänkt mycket på att konsumera idag.
Eller hur vi konsumerar.
Varför vi vill köpa en massa saker som vi egentligen inte behöver och varför jordklotets smartaste djur om och om igen går i trendmakarnas fälla.
För det är ju det det är.
En fälla för att få oss att konsumera mera.
Idag ska inredningen vara vit, och sen när alla har inrett sina hem i vitt (fast jag är säker på att många inte ens riktigt gillar det) så hittar nån trendmakarnisse på att det ska vara färgstarkt igen.
Och så börjar hela rumban om igen.
Stora uppslag i inredningsmagasinen, reklam här och reklam där och så renoverar folk som tokiga igen.
Alla så rädda för att ha nåt som inte är trendigt.
Rädda för att ha fel.
Vågar vi inte ha lila när de andra har t.ex grått?
Och samma sak är det med bilar och diverse andra prylar.
Men vill vi ha det så?
Vill vi jobba arslet av oss och må dåligt bara för att vi är skitskraja för att inte passa in.
Näpp, det vill vi inte.
Här hos oss har vi hoppat av konsumtionskarusellen.
Visst, vissa saker är bra att ha för att vardagen ska funka, men en hel hop saker klarar man sig utan.
Och det mesta kan man köpa begagnat.
Världen är full med jättefina saker som är så gott som nya, så varför köpa dyrt och nytt då?
Konsumera?
Nä, konsumindre!!
Eller hur vi konsumerar.
Varför vi vill köpa en massa saker som vi egentligen inte behöver och varför jordklotets smartaste djur om och om igen går i trendmakarnas fälla.
För det är ju det det är.
En fälla för att få oss att konsumera mera.
Idag ska inredningen vara vit, och sen när alla har inrett sina hem i vitt (fast jag är säker på att många inte ens riktigt gillar det) så hittar nån trendmakarnisse på att det ska vara färgstarkt igen.
Och så börjar hela rumban om igen.
Stora uppslag i inredningsmagasinen, reklam här och reklam där och så renoverar folk som tokiga igen.
Alla så rädda för att ha nåt som inte är trendigt.
Rädda för att ha fel.
Vågar vi inte ha lila när de andra har t.ex grått?
Och samma sak är det med bilar och diverse andra prylar.
Men vill vi ha det så?
Vill vi jobba arslet av oss och må dåligt bara för att vi är skitskraja för att inte passa in.
Näpp, det vill vi inte.
Här hos oss har vi hoppat av konsumtionskarusellen.
Visst, vissa saker är bra att ha för att vardagen ska funka, men en hel hop saker klarar man sig utan.
Och det mesta kan man köpa begagnat.
Världen är full med jättefina saker som är så gott som nya, så varför köpa dyrt och nytt då?
Konsumera?
Nä, konsumindre!!
lördag 29 mars 2014
Värsta sortens tjyveri.
Har diskuterat avundsjuka och missunnsamhet ett par gånger med ett par personer den senaste tiden, och konstaterat att det onödigaste och mest energikrävande man kan vara är avundsjuk.
Det talas ju mycket nu om att rensa bort "energitjuvar" ur sin omgivning.
Men tänk om man själv är den största boven?
Lite svårt att rensa bort sig själv, eller hur?
Man hör ju ofta folk säga saker som: "Jaja, de där bara reser och reser, tror de att de är rika?"
Eller: "Måste de ha ny bil nu igen?"
Eller om nån är bra på nåt kan man höra folk säga: "Nå inte är det där väl så märkvärdigt? Han/hon hade tur bara, eller råkar känna de rätta människorna."
Såna här tankar och känslor tar en jäkla massa energi!!
Det är såååå negativt!
So what om nån reser mycket??
Det betyder väl inte att man själv får resa mindre för det?
Eller om grannen har ny bil?
På vilket sätt gör det din bil sämre eller hindrar dig från att skaffa en egen bil?
Om nån lyckas bra med det de gör, eller har en speciell talang är det väl inte taget från nån annan?
Det är väl bara bra om nån får göra det de vill eller skaffa det önskat sig.
Go for it!!
Förverkliga dina drömmar så länge det inte skadar nån annan.
Vi lever bara en gång (kliché, jag vet men det funkar).
Det talas ju mycket nu om att rensa bort "energitjuvar" ur sin omgivning.
Men tänk om man själv är den största boven?
Lite svårt att rensa bort sig själv, eller hur?
Man hör ju ofta folk säga saker som: "Jaja, de där bara reser och reser, tror de att de är rika?"
Eller: "Måste de ha ny bil nu igen?"
Eller om nån är bra på nåt kan man höra folk säga: "Nå inte är det där väl så märkvärdigt? Han/hon hade tur bara, eller råkar känna de rätta människorna."
Såna här tankar och känslor tar en jäkla massa energi!!
Det är såååå negativt!
So what om nån reser mycket??
Det betyder väl inte att man själv får resa mindre för det?
Eller om grannen har ny bil?
På vilket sätt gör det din bil sämre eller hindrar dig från att skaffa en egen bil?
Om nån lyckas bra med det de gör, eller har en speciell talang är det väl inte taget från nån annan?
Det är väl bara bra om nån får göra det de vill eller skaffa det önskat sig.
Go for it!!
Förverkliga dina drömmar så länge det inte skadar nån annan.
Vi lever bara en gång (kliché, jag vet men det funkar).
lördag 1 mars 2014
Det är inte ramen som gör det.
Jag vill inte påstå att jag är nån expert på livet, men jag har ju levt ett tag.
Och jag har haft många olika ramar runt konstverket som kallas livet.
Vackra ramar, fula ramar och ramar som har haft rispor och skavanker.
Själva innehållet i ramarna har också haft varierande form.
Och en sak har jag lärt mig med åren.
Livet blir inget riktigt konstverk bara för att ramen är vacker.
Som när det gäller alla andra sorts konsteverk så är det innehållet i ramen som gör det vackert och underbart.
Ramen är..... just det, en ram.
Och jag har haft många olika ramar runt konstverket som kallas livet.
Vackra ramar, fula ramar och ramar som har haft rispor och skavanker.
Själva innehållet i ramarna har också haft varierande form.
Och en sak har jag lärt mig med åren.
Livet blir inget riktigt konstverk bara för att ramen är vacker.
Som när det gäller alla andra sorts konsteverk så är det innehållet i ramen som gör det vackert och underbart.
Ramen är..... just det, en ram.
torsdag 27 februari 2014
Jag ville måla
Saknar min pappa väldigt mycket idag.
Han fattas mig varje dag, men vissa dagar märks det mera.
Jag skulle vilja måla och rita för honom.
Skriva för honom.
Hålla hans hand och sjunga för honom, som jag (vi) gjorde den sista tiden med honom.
Men mest skulle jag vilja att han visste att jag hittat njutningen och inspirationen i ritandet igen.
Han sa ofta: "Du ska rita eller skriva du", och jag vet att han verkligen ville det.
Det var saker som han och jag hade gemensamt.
Nu när jag hittat ritandet igen märker jag att jag har hans entusiasm och nästan maniska intresse för det.
Han kunde stå i sin ateljé och måla i timmar då när han målade som mest.
Och jag kan ju också sitta länge, länge med mitt ritande.
"Jag ville ta min pensel
och måla himmel blå.
Måla oceaner och alla sjöar små.
Stora djupa skogar
och liten blomsteräng.
Med dofter utav honung
och smaker av maräng"
(Jens Enqvist)
Han fattas mig varje dag, men vissa dagar märks det mera.
Jag skulle vilja måla och rita för honom.
Skriva för honom.
Hålla hans hand och sjunga för honom, som jag (vi) gjorde den sista tiden med honom.
Men mest skulle jag vilja att han visste att jag hittat njutningen och inspirationen i ritandet igen.
Han sa ofta: "Du ska rita eller skriva du", och jag vet att han verkligen ville det.
Det var saker som han och jag hade gemensamt.
Nu när jag hittat ritandet igen märker jag att jag har hans entusiasm och nästan maniska intresse för det.
Han kunde stå i sin ateljé och måla i timmar då när han målade som mest.
Och jag kan ju också sitta länge, länge med mitt ritande.
"Jag ville ta min pensel
och måla himmel blå.
Måla oceaner och alla sjöar små.
Stora djupa skogar
och liten blomsteräng.
Med dofter utav honung
och smaker av maräng"
(Jens Enqvist)
tisdag 25 februari 2014
Ett hus att vara lycklig i.
Vi tänkte sälja huset och flytta till stan.
Det skulle vara mest praktiskt för oss att bo i stan.
Men så är det ju det här huset.
Ett hus där det är lätt att andas.
Lätt att vara lycklig.
Vårt första gemensamma hem
Vi älskar ju det här huset.
Inte kan vi sälja det.
Och det är ingen snö på potatislandet.
Jag vill sätta potatis i vårt runda potatisland i sommar också.
Och plocka världens godaste hallon från våra vildvuxna trädgårdshallonbuskar.
Så vi stannar kvar ett tag till.
Kanske länge till.
Det skulle vara mest praktiskt för oss att bo i stan.
Men så är det ju det här huset.
Ett hus där det är lätt att andas.
Lätt att vara lycklig.
Vårt första gemensamma hem
Vi älskar ju det här huset.
Inte kan vi sälja det.
Och det är ingen snö på potatislandet.
Jag vill sätta potatis i vårt runda potatisland i sommar också.
Och plocka världens godaste hallon från våra vildvuxna trädgårdshallonbuskar.
Så vi stannar kvar ett tag till.
Kanske länge till.
söndag 23 februari 2014
Stor Eddi och liten Eddi.
Min systerdotter är fenomenal på att ordna fester.
I går var vi där på deras yngsta sons namngivningsfest.
Inte dop, men namngivning.
Det var så fint.
De hade samlat alla sina släktingar och närmaste vänner och känslan av värme och kärlek tassade omkring i alla vrår. Värmde och växte.
Lillgossen kände nog det också, för han bara var nöjd och lugn hela kvällen.
En liten ceremoni med fin diktläsning, tal och sång var det, och sen åt och drack vi och umgicks resten av tiden.
Det var så fint när alla barnen sjöng "Måne och sol".
Edgar var med också och man riktigt såg hur han njöt.
Han var annars väldigt stolt över att lillkillen fick namnet Eddi.
"Det är som jag", sa han, "stor Eddi och liten Eddi"
Och fast han annars är rädd för små barn så vågade han fram och kände lite på babyns huvud.
En liten Eddi var precis vad vi alla behövde nu.
I går var vi där på deras yngsta sons namngivningsfest.
Inte dop, men namngivning.
Det var så fint.
De hade samlat alla sina släktingar och närmaste vänner och känslan av värme och kärlek tassade omkring i alla vrår. Värmde och växte.
Lillgossen kände nog det också, för han bara var nöjd och lugn hela kvällen.
En liten ceremoni med fin diktläsning, tal och sång var det, och sen åt och drack vi och umgicks resten av tiden.
Det var så fint när alla barnen sjöng "Måne och sol".
Edgar var med också och man riktigt såg hur han njöt.
Han var annars väldigt stolt över att lillkillen fick namnet Eddi.
"Det är som jag", sa han, "stor Eddi och liten Eddi"
Och fast han annars är rädd för små barn så vågade han fram och kände lite på babyns huvud.
En liten Eddi var precis vad vi alla behövde nu.
lördag 22 februari 2014
Tonårsmusik?
Han är 13 år och han älskar musik.
Som de flesta tonåringar.
Men hans musiksmak är lite annorlunda än andra tonåringars.
Jo ibland lyssnar han på sånt som andra kids lyssnar på, men för det mesta går han sin egen väg.
Som i så mycket annat.
Igår när vi kom hem sa han: "Mamma jag går till mitt rum och lyssnar på musik"
"Ok", sa jag,"gör det".
Det gick ett par minuter och sen började tonerna av fiolmusik strömma ut högtalarna.
Ungen lyssnade på Vestersundsby spelmäns nya skiva :)
Just nu är det countrymusik i hans rum.
Line dance, det är grejer det!
Men som sagt, ibland är han en helt vanlig toårskille som lyssnar på Robin och Michael Jackson och sånt.
Som de flesta tonåringar.
Men hans musiksmak är lite annorlunda än andra tonåringars.
Jo ibland lyssnar han på sånt som andra kids lyssnar på, men för det mesta går han sin egen väg.
Som i så mycket annat.
Igår när vi kom hem sa han: "Mamma jag går till mitt rum och lyssnar på musik"
"Ok", sa jag,"gör det".
Det gick ett par minuter och sen började tonerna av fiolmusik strömma ut högtalarna.
Ungen lyssnade på Vestersundsby spelmäns nya skiva :)
Just nu är det countrymusik i hans rum.
Line dance, det är grejer det!
Men som sagt, ibland är han en helt vanlig toårskille som lyssnar på Robin och Michael Jackson och sånt.
söndag 2 februari 2014
Det är på gång!!
Nu börjar det kännas att våren inte är långt borta.
Ja ja, jag vet att det bara är början på februari, men det känns ändå.
Första tulpanbuketten har vissnat, och man tycker att de är sååå vackra fast de är vissna.
Man börjar se hur smutsiga fönster man har, men man tycker bara att det är ett vårtecken och struntar i att göra nåt åt det.
En ensam fluga vaknar och surrar förvirrat omkring i rummet men man bara njuter av ljudet och ids inte ens störa sig på den.
Man letar febrilt efter sina solglasögon för nu börjar det ju äntligen bli dags att använda dem igen.
Så det är faktiskt på gång!
Våren är snart här!!
Min favoritårstid :)
Ja ja, jag vet att det bara är början på februari, men det känns ändå.
Första tulpanbuketten har vissnat, och man tycker att de är sååå vackra fast de är vissna.
Man börjar se hur smutsiga fönster man har, men man tycker bara att det är ett vårtecken och struntar i att göra nåt åt det.
En ensam fluga vaknar och surrar förvirrat omkring i rummet men man bara njuter av ljudet och ids inte ens störa sig på den.
Man letar febrilt efter sina solglasögon för nu börjar det ju äntligen bli dags att använda dem igen.
Så det är faktiskt på gång!
Våren är snart här!!
Min favoritårstid :)
lördag 25 januari 2014
Vi-andan
Det är väldigt populärt numera att ordna en massa fritidsaktiviteter med sina arbetskompisar.
Inte bara på min arbetsplats, utan så där överlag.
Inget fel i det förstås, jag förstår tanken.
Det är för att främja "vi-andan" på arbetsplateserna.
Men jag känner mig lite udda (igen!) när det gäller det där.
Jag gillar det inte riktigt nämligen.
Och då har jag ändå världens bästa arbetskompisar.
Men vi har ju en jättebra "vi-anda" ändå.
När jag är ledig vill jag helst bara umgås med min man och våra barn.
Jag tycker nämligen att det är ännu viktigare att främja "vi-andan" inom familjen.
(Och så skickar jag en jättekram till mina arbetskompisar! Vi ses på måndan!)
Inte bara på min arbetsplats, utan så där överlag.
Inget fel i det förstås, jag förstår tanken.
Det är för att främja "vi-andan" på arbetsplateserna.
Men jag känner mig lite udda (igen!) när det gäller det där.
Jag gillar det inte riktigt nämligen.
Och då har jag ändå världens bästa arbetskompisar.
Men vi har ju en jättebra "vi-anda" ändå.
När jag är ledig vill jag helst bara umgås med min man och våra barn.
Jag tycker nämligen att det är ännu viktigare att främja "vi-andan" inom familjen.
(Och så skickar jag en jättekram till mina arbetskompisar! Vi ses på måndan!)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)