"Sommarskola"

I lördags hade Edgar skolavslutning.
Sommarlovet började och barnen var spralliga opch förväntansfulla.
Så också Edgar.
Men hans sommarlov ser lite annorlunda ut.
Han gillar nämligen inte lov.
Tanken på att ha sommarlov gillar han nog, och pausen från det vanliga skolarbetet.
Men att vara hemma på dagarna och ha helt ledigt från rutinerna passar inte honom.
Vet att det är likadant med många andra barn med funktionshinder.

Så nu, efter att ha haft söndan och måndan lediga är Edgar överlycklig över att få fara till "sommarskolan", dvs dagvård i hans egen skola.
Han får träffa sina kompisar och leka med dem och ha lite rutiner utan att ändå ha skoljobb.
De leker, spelar spel och sånt dagarna i ända.
Sånt som han gillar.

Och när man dessutom får ta på sig sina nya "Michael Jackson-skor" som vi köpte igår så är det bäddat för en toppendag!

"Och jag fick vara farbror Melker!!"

Det var vårfest i Edgars skola idag.
Eller, festen hölls i den närliggande kyrkan.
Fina barn, fina lärare och fina syskon och föräldrar var på plats.
Och så den numera pensionerade rektorn.
Fin han också.
"Konduktören", som Edgar kallar honom.

Han har varit en superbra rektor i 17 år, och nu ska han få vara pensionär och njuta av livet.
Fast jag tror faktiskt att han njutit av livet hela tiden som rektor också.
Det var en lycklig man som såg in i mina ögon idag när jag skakade hand med honom och tackade honom för att han varit en sån bra "konduktör".
"Och jag fick vara farbror Melker!", sa han, "det är inte alla som får vara det på jobbet!"

Livet är ändå bra härligt.
Eller hur?


(Farbror Melker var han i en musikal som skolan hade förra våren)

Glädje är vad jag behöver!!

När jag var yngre ville jag bli konstnär.
Eller författare.
Eller sångerska.
Keramiker vill jag också bli.
Och fotograf.
Jag ville göra allt, vilket resulterade i att jag inte blev riktigt bra på nånting.
Inte tillräckligt bra i mina egna ögon.

Fotograf var jag ju i nästan 20 år och det var väl helt ok, även om det kanske inte var riktigt den sortens fotograf jag egentligen velat vara. Men det gav mig pengar att leva av, och visst var det för det mesta ett tillfredställande jobb.

Nu är jag lite äldre.
Och äntligen har jag kommit till insikt.
Det är ju skaparglädjen som är det viktigaste!!
Just jag behöver inte vara nån stor konstnär!
Jag behöver inte heller skriva århundradets bok!
Vad jag behöver är glädjen av att skapa.
Jaaa, just det behöver jag!

Och när jag insett det blir faktiskt resultatet av vad jag gör lite bättre också.

Inget "prackande", ingen press, bara ren och skär glädje!
Det älskar jag!!

Stora och små saker

Skön dag idag!

Vi pysslar på här.med allt möjligt, var och en på sitt håll och ibland tillsammans.
Lite trädgårdsjobb, lite hushållsarbete och lite handarbete.
Och Edgar ser på film, och emellanåt lyssnar han på musik och sjunger för full hals.

Livet är precis som det ska vara idag, och jag är lycklig.
Lycklig över att ha en man som lever som han vill och som låter mig leva som jag vill.
Samtidigt som vi lever i harmoni tillsammans.
Ingen stress och inget "prackande".

Lycklig över att vi har barn som är glada och välmående.
Barn som får växa och leva som de är.
Med de gåvor och förmågor de har fötts med.

Familjen hör till de stora sakerna i livet.
Jag är glad över att jag får njuta av de små sakerna i livet tillsammans med just den här familjen.

Ledsen men glad

Tänk att man kan vara glad fast man egentligen är lite ledsen!
Fast det kan ju vara så, att sorgliga saker gör andra saker så mycket roligare.

När man får ett sorgebud kanske man är extra glad över annat i livet.
Igår gjorde nyheten om en ungdomsväns död mig ledsen, men i morse var jag jätteglad över livet och min familj.
Faktiskt gladare än jag brukar vara på mornarna.
Att jag dessutom fick dansa en tryckare med Edgar gjorde ju inte saken sämra.
Det ville han därför att jag hade en (i hans tycke) så fin röd kjol.
"Och mamma, du e fin och röd är kärlek".
Då kan man ju inte annat än vara glad.

Så jag är glad i livet.
Nu, och för det mesta.
Glad över det här livet jag har med Mikael och barnen, men också glad över "de andra liven" jag haft.
Med andra människor.

En rikedom jag inte vill vara utan.

Om det finns en himmel.....

Om det finns en himmel så tror jag där finns en särskild plats för vackra snälla hippipojkar.
De där som var så långhåriga och coola då när vi var unga.
Pojkarna med arme´jackorna och palaestinasjalarna.
Med gitarrerna och glimten i ögat.
Sommarnätternas sammetsprinsar.
Fredsmarchernas hjältar.

De samlas där nu.
I sin egen vrå i himlen.

Deras vackra stämmor minns vi.

Konsumindre

Har tänkt mycket på att konsumera idag.
Eller hur vi konsumerar.
Varför vi vill köpa en massa saker som vi egentligen inte behöver och varför jordklotets smartaste djur om och om igen går i trendmakarnas fälla.
För det är ju det det är.
En fälla för att få oss att konsumera mera.

Idag ska inredningen vara vit, och sen när alla har inrett sina hem i vitt (fast jag är säker på att många inte ens riktigt gillar det) så hittar nån trendmakarnisse på att det ska vara färgstarkt igen.
Och så börjar hela rumban om igen.
Stora uppslag i inredningsmagasinen, reklam här och reklam där och så renoverar folk som tokiga igen.
Alla så rädda för att ha nåt som inte är trendigt.
Rädda för att ha fel.
Vågar vi inte ha lila när de andra har t.ex grått?

Och samma sak är det med bilar och diverse andra prylar.

Men vill vi ha det så?
Vill vi jobba arslet av oss och må dåligt bara för att vi är skitskraja för att inte passa in.


Näpp, det vill vi inte.

Här hos oss har vi hoppat av konsumtionskarusellen.
Visst, vissa saker är bra att ha för att vardagen ska funka, men en hel hop saker klarar man sig utan.
Och det mesta kan man köpa begagnat.
Världen är full med jättefina saker som är så gott som nya, så varför köpa dyrt och nytt då?

Konsumera?
Nä, konsumindre!!