Tänka sig!!!

Edgar fyller år idag.
17 år.

"Tänka sig, 17 år", sa han.

Jaa, det säger jag också.

Det var ju alldeles nyss
han var en liten skruttunge.
Busig och envis som synden.
Envis kan han vara än,
men busigheten har
blivit till en härlig
glimt i ögat.

Så idag ska vi fira.
Tårtorna står klara
i kylskåpet och väntar
på att gästerna ska komma.

Edgar har väntat länge redan.
Ända sen tidigt i morse.

Nu är det inte länge till.
Om en timme dyker de första upp.

Edgar älskar kalas!!

Och min skruttunge
kommer han alltid att vara.

Skön midsommarhelg

Vi har haft en riktigt
skön midsommar.
Vi har gjort så lite
som möjligt.

Ätit gott har vi.
Vilat och slappat.
Och idag har Edgar och jag
varit på promenad med mommo
och plockat midsommarblommor.
Hon älskar att plocka blommor.
Och samla stenar.
och plocka grässtrån.

Edgar var lite motsträvig först,
men sen började han också plocka.
Bara vita blommor.
Vet inte om det var
för att han tyckte att de vita
var de finaste
eller om det var för att de
var närmast vägen vi gick på.
Han är ju lite lat,
så det kan nog ha varit
det senare alternativet.
Fin bukett blev det i alla fall.

Och nu har vi fått glass
så nu kan vi fortsätta slappa.

Och måla lite.
Men bara lite.

Den (nästan) heliga tuppluren

Hos oss gillar vi att sova.
Eller, vi gillar att kunna
sova när det behövs.

Somnar man så
behöver man det, tyclker vi.

Så vi försöker alltid
låta den som sover sova.

Jag tog en lååång
tupplur på soffan idag
på eftermiddagen,
och nu är det Mikael
som ligger där och sover.

Jag tänkte likadant
när Edgar var liten.
Somnar han på dagen
så behöver han det.

Kroppen och hjärnan
behöver vila ibland.
T.o.m i dagens stress-
samhälle.
Eller, det är ju så
att det behövs ännu mera
i dagens stress-samhälle
än det gjorde förr.

Man har förstås inte
alltid tid att vila dagtid,
men har man det så
tycker jag absolut
att man ska göra det.

Hos oss är vilan sgs helig!

What dreams are made of.......

"This is what dreams are made of",
sjunger Edgar i sitt rum.
Han ser och lyssnar
på sången på Youtube .
Om och om igen.
Det är en jättevacker tjej
och en stilig kille som sjunger.

Han vill vara som de.
Det är hans dröm gjord av.

Vackra människor och kärlek.

Den eviga drömmen.
Kärlek.

Det tar hårt på modershjärtat.
Många av hans drömmar
kommer aldrig att bli sanna.
Hans drömtjej.
Finns hon för evigt
bara i hans drömmar?
Han vill gifta sig nån gång.
Är det också bara nåt
som kommer att förbli en dröm?

Ändå är det ju så bra
att han har drömmar.

Jag tycker
att han är vackrare än
nån annan.
Och det är få som ger
och får så mycket kärlek som han.

Men jag önskar så innerligt
att hans dröm om kärlek
och drömtjejen ska
gå i uppfyllelse nån gång.

That's what my dreams are made of.

Sommarlördag

Vaknade tidigt i morse,
fast jag hade tänkt ha sovmorgon.
men när man vaknar och är pigg
ska man stiga upp tycker jag.
Då har kroppen fått
den sömn den behöver.

Idag blir det lite
strosande på stan tror jag.
Tar kameran med
så kanske jag får lite
roliga "sommar-i-stan-bilder"

Jag har dagen för mig själv.
Det är ett tag sen jag haft
en riktigt egen lördag.

Jag älskar lördagar.
T.o.m nu, när jag är arbetslös,
är det nåt speciellt
med just lördagar.

Jag känner mig liksom
mera ledig än jag gör andra dagar.

Så nu ska jag snart iväg.
kanske till loppis,
kanske till antikhandeln,
kanske bara vandra omkring.

Det här är min lördag.
Bara min.

När Down blir Up

Jag är med i ett par olika
Down-grupper på facebook.
Grupper där alla medlemmar
är föräldrar eller släktingar
till personer med Downs syndrom.
Där finns också vissa medlemmar
som själva har Downs.

Idag hände det igen.
Det som får mina ögon
att tåras gång på gång.
Den ena gruppen fick en
ny medlem.
En mamma som skrev
om deras nyfödda barn
som har Downs syndrom.
Och då börjar kommentarerna
ploppa in. I massor.
Gratulationer, men fram för allt
bilder av andras barn
eller ungdomar med Downs.
Små berättelser, hejarop
och andra uppmuntrande ord.

Minns när Edgar var
en pytteliten skruttunge.
Jag läste nästan inget
om Downs syndrom,
för det finsn inga böcker
skrivna om just Edgar.
Och jag ville inte jämföra
honom för mycket med
"hur de brukar vara".
Han är Edgar.
Han är inte sitt syndrom.

Men jag älskade att se på bilder.
Bilder av andra små
och större skruttungar med Downs.

Och andra tycks också gilla det.

Så idag har vi välkomnat
en ny medlem i den ena gruppen
Med massvis med alldeles
underbara bilder.

Och mycket kärlek.

Skönt att dammsuga?

Trodde aldrig att jag skulle säga det,
men det var skönt att dammsuga.

Jag hatar att städa, det är det tråkigaste
och jobbigaste görat som finns.
Näst efter att diska då.

Jag är alltså en rätt så
dålig husmor.
Laga mat går för sig
(om nån har diskat först
så att man har rum att göra nåt),
att baka går också bra.
Att tvätta kläder gillar jag,
och att torka damm är inga problem.

Men det där eviga dammsugandet.
Det gillar jag icke!

Men nu, när vi bor här,
i den här pyttelilla lägenheten,
går det faktiskt riktigt bra.
Dessutom blir det fort
dammigt här, eftersom
vi sover på soffan i vardagsrummet
varannan vecka när Edgar är här.

Det blir en himla massa
dammande av och an med
sängkläderna då.

Så alltid när Edgar far
tillbaka till sin pappa
är det skönt att dammsuga.

Och att flytta in i sovrummet
för en vecka igen.