tisdag 24 december 2013

Julfunderingar med vemod

I år är det första julen i mitt liv som vi firar utan vår älskade Pappa.
En annorlunda jul.
En vemodig jul.

Men också en glädjens jul, för vi är ju ändå många kvar som får fira tillsammans.
Mest firar jag ju bara med min egen lilla familj, och med mamma, men både på juldagen och på annandag jul ska vi umgås lite med resten av våra familjer.

I år när jag tänker på Pappa med sån saknad, känns resten av familjen och släkten viktigare än vanligt.
Man kramar om dem lite extra hårt när man träffar dem, och även till sina släktingar längre bort skickar man en extra varm kram och tanke via julkort eller facebook.

Det är väl så det funkar när man emellanåt blir påmind om livets skörhet.
Man blir samtidigt påmind om dess skönhet.

God jul till er alla!
Sköt om varandra.


söndag 8 december 2013

Nu är det jul igen....

"Jag är så stressad, och jag har inte hunnit byta till julgardiner!"
Hon såg nästan vild ut i blicken, hon som sa det.
"Men skit i det då!", sa jag, "Nog blir det jul ändå."
Nej, det kunde hon inte, för det hör ju till att man ska byta gardiner i alla rum till jul.

Inte hos oss.
Det här hemmet har inte sett en julgardin på många år.
Här hänger samma gardiner i fönstren året om, och flera år i rad, tills vi tröttnar på dem.

Och det är ju inte bara de där förhärdade gardinerna som stressar folk inför jul, det är ju en massa annat också. Maten, klapparna, bakandet, städandet, osv osv.

Men man måste inte.
Ok, vill man så ska man ju förstås, men om man blir stressad och irriterad av det så tycker jag att man ska ta ner det till minimi. Det är ju bara ett par dar det är frågan om!
Sen är det över, och i värsta fall sitter man då där med ångest över att det kanske inte blev så bra som det borde ha blivit.
Och sen ska ju de där förhärdade gardinerna ned igen.

Vi har slutat stressa över julen.
Visst får kidsen lite julklappar, men inga stora mängder.
Visst äter vi gott, men vi har skippat allt sånt som "hör till" men som nästan ingen egentligen gillar.
Vi springer inte som galna mellan släktingarna och hälsar på, utan vi är hemma tillsammans och njuter av att vi är lediga lite extra. Släkten kan vi träffa nån annan gång.
Vi sover länge, vi pyjamastassar halva dagarna och vi har det så där allmänt skönt.
Och sen är julen över och det blir nyår, och nyårsafton har vi inte firat på många år.
Och sen börjar vi vänta på ljuset, och våren.

Och vi byter som sagt inte gardiner då heller :)