Det långsamma livet

Det här kunde jag vänja mig med.
Det här långsamma livet.
Sova länge.
Baka ibland.
Koka mat ibland.
Påta i trädgården om jag känner för det.
Sticka lite.
Läsa en bok.
Rita eller måla lite.
Åka in till stan bara om jag måste.
Mysa med kära maken.
Umgås med barnen.
Umgås med mamma ibland.

Så här kommer jag att ha det nästan hela sommaren.

Life is good!

Feedback

Jag har haft en väldigt inspirerande dag idag.
En dag full av olika sorts känslor, men mest har jag fått känna mig glad och kreativ.

Det som gav mest idag var nog ändå ett samtal jag hade med en människa som har haft en del upplevelser av samma slag som jag har haft och som förstår min livssyn.
Det är så härligt att prata med en människa som genast förstår vad man menar och hur man tänker.
Som kan visa sin uppskattning men som också kan kritisera ärligt om det behövs.
Och som (och det är också väldigt viktigt)också själv kan ta emot både uppskattande ord och kritik.
Då kan man berömma den andra och även ta emot beröm utan att det känns som klubben för inbördes beundran.
För det kan vara ganska svårt att berömma någon utan att verka fjäskande.
Men vissa personer kan man se ärligt i ögonen och säga: "Det här gillar jag hos dig"

Feedback är viktigt!
Om den är äkta.

Tråkigheter

Det är lite trist för Edgar här nu.
Både Mikael och jag är förkylda och krassliga och vi orkar inte vara igång så mycket.
Trist också att förra gången Edgar var här hade jag nyss varit inne och åtgärdat min "tantåkomma" och var tvungen att ta det lite försiktigt.
Så han har fått sysselsätta sig själv en hel del.

Sen tycker jag ju ändå att det inte är helt fel att ha tråkigt ibland.
Man ska inte behöva "underhålla" sina barn hela tiden.
Det behöver inte vara fullspikat program.

Livet suger och är tråkigt ibland.
Bara att leva med det.

Det är ju just på det sättet man lär sig uppskatta de små rolighterna.
De små trevligheterna.

Och visst ska vi väl orka med att sätta oss i bilen senare mot kvällen och åka in till torget och äta en glass.

Om man vågar se

Ibland får man en tanke i sitt huvud.
På hjärnan sas.

Tanken finns där och gnager tills den är mogen att komma ut.
Jag har haft en sån nu ett tag.
Måste försöka få den till text......

När jag var 19 år trodde jag att psykisk ohälsa kunde botas med kärlek.
Om jag bara älskade personen i fråga tillräckligt mycket och vi var lyckliga tillsammans så skulle han må bra. Min kärlek skulle bota honom och göra allt bra.
Enfaldiga lilla tonårstjej!
Men visst, nog var vi ju lyckliga för det mesta.
Men hans sjukdom fösvann ingenstans.

Senare i livet trodde jag att min kärlek kunde bota alkoholism.
Att om jag bara älskade personen i fråga tillräckligt och vi var lyckliga tillsammans så skulle han sluta dricka. Min kärlek skulle bota honom och göra allt bra.
Enfaldiga kvinna!
Vi var rätt lyckliga, ett tag.
Och hans alkoholism, den försvann ingenstans.

Nu har jag insett att det man ser är det man får.
Om man vågar se.
Den mannen jag lever med nu tittar jag på med vidöppna ögon.
Och vi är lyckliga.
På riktigt.

Det ryms bara en människa i en själ.

Idag ska man må bra.
Världen förväntar det av oss.
Vi ska vara hälsosamma, vi ska träna och vi ska vara allmänt harmoniska.
Samtidigt ska vi vara goda föräldrar, vi ska vara framgångsrika i vårt arbete och vi ska helst vara förmögna också.
Resa mycket, ha fin bil och stort hus.

Omöjlig ekvation tycker jag.
Man kan inte stressa sig till harmoni.
Inte skynda sig att må bra.

Harmoni och psykiskt välmående kräver tid.
Man måste hinna stanna upp och beundra de små vackra sakerna.
Glädjas över solstrålar och vattendroppar.
Över barnens blåbärsblåa läppar om sommaren.
Och jag tror att man måste inse att ingen annan kan få en att må bra.
Hjälp på traven kan man få, men i slutändan är vi alltid ensamma med oss själva.

Det ryms bara en människa i en själ.
Och man är alltid ensam om sina tankar.

Bara jag kan tänka mig till harmoni.
Och till det behövs lugn och ro.

När hela Terazzohörnet doftade

Hade slut på tvättpulvret idag, så jag tvättade en maskin badlakan med tallsåpa.
Den doften.
Man kastas tillbaka några årtionden plötsligt av den doften.
Till den tiden när alla jeans var samma blåfärg.
De var sådär ganska mörkblå.
Och man ville att de skulle vara ljusa och se slitna ut.
Numera köper man dem ju färdigslitna.

Men se när jag var tonåring var det ett himla skurande och skrubbande på stenar och bryggor i alla havsvikar..
Speciellt vi tjejer skurade jeansen med rotborste och tallsåpa var och varannan dag.
Och känslan när man sen drog på sig ett par nyskurade, soltorkade jeans, den glömmer jag nog aldrig.
Sen drog man till stan och vandrade omkring.
Hängde i Terazzohörnet.

Tror att hela Terazzohörnet doftade tallsåpa och hav om sommarkvällarna när jag var ung.

"Sommarskola"

I lördags hade Edgar skolavslutning.
Sommarlovet började och barnen var spralliga opch förväntansfulla.
Så också Edgar.
Men hans sommarlov ser lite annorlunda ut.
Han gillar nämligen inte lov.
Tanken på att ha sommarlov gillar han nog, och pausen från det vanliga skolarbetet.
Men att vara hemma på dagarna och ha helt ledigt från rutinerna passar inte honom.
Vet att det är likadant med många andra barn med funktionshinder.

Så nu, efter att ha haft söndan och måndan lediga är Edgar överlycklig över att få fara till "sommarskolan", dvs dagvård i hans egen skola.
Han får träffa sina kompisar och leka med dem och ha lite rutiner utan att ändå ha skoljobb.
De leker, spelar spel och sånt dagarna i ända.
Sånt som han gillar.

Och när man dessutom får ta på sig sina nya "Michael Jackson-skor" som vi köpte igår så är det bäddat för en toppendag!