Godtrogenhet är ingen skam.

Allt emellanåt när man pratar med nån om hur det var "förr i världen" när man var ute i krogsvängen ofta, kommer man att tänka på allt raggande.
Hur äckligt det egentligen var, och säkert fortfarande är.

Värst var de gifta männen som raggade.
Antagligen var de gifta kvinnorna som raggade lika hemska men dem råkade jag ju inte ut för.
Men alltså gifta män som raggar på krog fattar jag inte.
Alla som har gått på deras historier sträcker upp en hand!
Ingen??
Jodå, men ingen vill väl erkänna det.
För man skäms ju över att nån gång ha varit så godtrogen.

Ni vet, "min fru förstår mig inte"- syndromet

Eller: " Jag håller på och separerar"

Fast de kan ha det hur bra som helst med sin fru!

Ännu värre är ju killarna som påstår att de är singlar fast de är gifta eller sambo.

Har de ingen som helst respekt för sina kvinnor??

Och vi som nån gång fallit för de där historierna, har vi gjort fel?
Jodå, på sätt och vis, men sen kan jag inte se att det är ett så stort fel att vara godtrogen.
Fel gör man om man hänger med gifta killar som en sport.

Godtrogenhet är ingen skam.

Dumhet och respektlöshet däremot är det nog.

Skitväder

Sitter och kollar facebook och märker att många skriver om vädret idag.
Om skitvädret.
Och att man inte kan göra nånting i ett väder som detta.
Utom att städa garderoben man inte städat sen i april.
Eller dra täcket över huvudet och sova en stund.
Eller läsa den där boken man länge haft liggandes bredvid sängen.
Eller sticka klart den där halvfärdiga sockan.
Eller storstäda barnens rum.
Eller skura bastun.
Osv, osv.

Märker ni?

Alla tycker att man inte kan göra nånting i detta skitväder, och ändå gör folk en hel massa saker.
Och jag slår vad om att de flesta känner sig riktigt nöjda sen efteråt.

Så kanske det inte är ett sånt skitväder trots allt.

Njut av dagen gott folk!

Han vill inte kyssa mina tanter!!

Mikael är lite rolig ibland :)
Han tycker jättemycket om när jag målar, och han gillar mina tavlor (även om han tycker att det är för lite får på dem).
Ibland kommer han med åsikter och kritik och det tycker jag att är jättebra.
Han godkänner inte allt så där rakt av bara.
För det mesta kommer kritiken när han har tittat på den (i mitt tycke) färdiga tavlan ett par dar.
Den här gången gällde kritiken min tavla "Lyckliga tanter".

"Du blir nog tvungen att göra nåt åt deras munnar", sa han.
"Jahaa, ok, hur menar du?", frågade jag.
"Jamen, de kan inte vara lyckliga tanter med såna där munnar", sa han, "de har inte munnar som man vill kyssa, och en tant kan inte vara lycklig om hon inte får pussas."

Han har rätt!!

Lyckliga tanter ska ha pussmunnar.

Så nu blir det att plocka fram rödfärgen.

Bifogar en bild på opussade tanter :)

Vart tog det vägen??

Vart i hela vida världen tog höstlovet vägen??
Det är ju alltid så med lov.
De känns så långa när de börjar men så korta när de håller på och tar slut.
Men det har varit skönt  förstås, som alltid när man är ledig.

Nu känns det också som om en etapp av hösten är över.
Nu blir det vintertid, farsdag och sen lillajul.
Och så jul.
Den mest strssfyllda helgen på hela året.
Fast den borde vara den mest stillsamma och fridfulla.

Men här tar vi ingen stress.
I år tror jag att vi gör som Mikael sa:
"I vinter målar vi och lyssnar på musik, och sen är det vår"

Enkelt!

Jag gör som jag vill.

Tänk att jag äntligen kom igång med målandet!!
Inte blir det kanske några stora konstverk, men jag har roligt.
Oj, vad jag har roligt!

Och tänk, att det var just det som gjorde att jag kom igång!
Att jag inte förväntar mig att jag ska måla några stora konstverk, utan jag ska göra som jag känner.
För det finns inte så värst många riktigt stora konstnärer, så det är onödigt att ens tänka på att man skulle bli en av dem.
Nä, jag gör som jag vill.
När jag vill.
Och hur jag vill.
Och då först lossnar det.
Skaparglädjen infinner sig.

Och jag fortsätter ha skoj.

Gnällblogg

Usch för att vara hemma och vara sjuk!!
Inte sådär supersjuk, men tillräckligt för att inte orka jobba.
Sover mycket, läser en del.
Slötittar på TV.
Zap, zap, zap mellan kanaler av skitprogram.
Försöker sticka lite på en socka.
Orkar inte.
Har lust att måla.
Orkar inte.
Zap, zap, zap..........
Äter en smörgås som smakar spånskiva.
Dricker kaffe.
Målar lite ändå.
Slutar efter tio minuter.
Zap, zap, zap........

Nå, snart kommer Mikael hem, då blir det roligare.

Vardagsrum

Idag blev vårt vardagsrum ateljé.
Förra veckan var det fullt med lådor innehållande LP-skivor.
Boklådor hör också till vardagen hos oss, eftersom Mikael har antikvariat.
Ibland är det massor med garn överallt och förra vintras var det pärtor med julmotiv på över hela rummet.
Papper, kartonger, tuschpennor och kritor hör också till i vårt vardagsrum.
Allt det där är saker som tillhör vår vardag.
Och eftersom rummet är just ett vardagsrum tycker vi att det ska vara så.
Nåt finrum att visa upp behöver vi inte.
Kommer nån för att hälsa på ska de väl se att de kommer hem till just oss.

Och det syns, det lovar jag.

Matmys?

Ibland när Edgar har tråkigt kommer han och tjatar om att han vill äta nånting.
Äta för att han har tråkigt.
Fast han nyligen kan ha ätit.

Har vi andra omedvetet gett honom ett sånt beteende?
Kan det bli så om man gör ätandet till nån slags evenemang?
Jag tycker ju inte att vi gör så hos oss, för det händer ofta att vi äter på lite olika tider allihopa.
Men det är klart att vi också ibland faller för fredagsmyset.
Lördagsgodiset.
Eller annars bara säger: "Nå nu när vi alla är hemma ska vi ha det riktigt mysigt och äta nåt gott"

Kanske vi borde börja satsa mer på att ha det mysigt utan att äta.

Ätandet är ju ändå en väldigt liten del av myset.
Jag menar, hur länge tar det att äta fyra knackkorvar( Edgars favoritmysmat).

Latblogg

Vi tassar fortfarande omkring i pyjamas (han) och badrock (jag), Edgar och jag.
Jag brukar ha som regel att före lunch ska han vara påklädd, men idag blev det annorlunda.
Han ville duscha efter lunchen så då fick han ha pyjamas till dess.
Nyduschad är jag också, därav badrocken.

Det lär inte bli mycket program här idag.
Jag är förkyld och ruggig fortfarande så det blir en innedag.
Filmer, musik, Uno-spel och sånt.
Ganska skönt egentligen.

Detr där med att duscha när man är förkyld och lite småfebrig är annars superjobbigt.
Det gör ont i skinnet och i håret.
Jo, i håret, inte i hårbotten.
Jag är väl lite konstig, men så är det för mig.
Sen efteråt är det förstås skönt att vara nyduschad, som vanligt.

Inte mycket vettigt jag har att skriva om idag.
Det blir en latblogg.
Passar ju bra en latdag som denna.

Jag lever ju!!

Läste en sak på facebook nu i kväll som fick mig att tänka på, och minnas ett skede i mitt liv när allt inte var självklart.
En tid när jag famlade omkring i livet utan att veta vem jag var eller var jag hörde hemma.
När jag festade, jobbade, umgicks med folk utan att få någonting alls ut av det jag gjorde.

Jag hade nyligen blivit änka och jag var helt ute och cyklade i livet.
Fast utåt sett verkade jag väl stark.
Men man är inte alltid stark fast man ler.
Fast man jobbar på som vanligt varje dag.
Fast man umgås med sina vänner.

För när man tappar fotfästet i livet har man inget.
Man har inte sig själv.
Och har man inte sig själv kan man inte ha nåt annat heller.

Jag kunde gå ut md mina kompisar och känna mig som den ensammaste människan på jorden.
Jag kunde umgås med min familj och känna mig utanför.

Men jag levde ju.
Och jag fortsatte att leva.
För man kan inte annat.

Och så småningom hittar man sitt liv igen.
Det är givetvis inte samma liv.
Och fast man hittar sig själv är man inte längre den samma.

Men har man tur, och det hade jag, så kan man faktiskt hitta ett helt annorlunda liv.
Ett helt annorlunda jag.

Och när man blivit vän med sitt nya jag kan man faktiskt bli väldigt lycklig igen.

Jag är i alla fall lyckligare än någonsin.

Edgarfredag

Edgar är alltid glad att komma hem när han kommer från sin pappavecka.
Och lika glad är han att fara på pappavecka en vecka senare.
Jag är så lycklig över att vi har kunnat fixa det så att han mår bra var han än är!

En sak som är lite kul när han kommer hem är att märka vad som är viktigt för honom.
När han kommer hem och jag är hemma är kramarna och maten viktigast.
Sen, när Mikael kommer hem är det alltid viktigt att kolla om han köpt nåt godis (hans uppgift när det är Edgarfredag), och sen sitter de och pratar. Edgar berättar om allt möjligt som hänt i skolan. Om kompisarna, om tjejerna, och sånt.
Sånt berättar han inte för mig om jag inte riktigt fiskar.
Och även då lite motvilligt.
Tydligen är det där nåt slags killsnack som han vill ha bara med Mikael.

Rollerna är väldigt tydliga där.
Mamma ska man kramas med, och hon ska laga mat.
Mikael ska man umgås med mera som en kompis.

Fredagsbabbel

Ujuj vilken tröttdag!
Sjukledig från jobbet och frusen och kraxig.
Sov till klockan tolv och sen dess har jag mest suttit framför TV:n eller datorn.

Edgar kom hem från sin pappavecka och det piggade upp mig en hel del.
Och då fick jag ändan ur och masade mig ut i köket.
Sjuk eller inte, pojken ska ha mat.
Så det blev potatis och köttfärssås då.

Nu har vi ätit och nu är jag helt slut igen.
Jag åt ju förstås inte köttfärssåsen utan för min del blev det pasta-sojakross-champinjon-röra från igår. Jättegott.
Men nu är jag helt slut igen.
Och blir man slut av att laga mat och äta så är man inte frisk.
Edgar ser på Jönsonligan i sitt rum så nu tar jag filten och bäddar ner mig i TV-fåtöljen igen.

Vila är vad man behöver mest när man är sjuk.
Jag brukar undvika värkmediciner och sånt.
Jag vill veta hur jag mår.

Glad idag :)

Att man inte kommer sig iväg!!
Till doktorn menar jag.

Minns att jag ibland var irriterad på pappa för att han var så motsträvig till att gå till doktorn.
Men inte farao är jag bättre själv!
Nå det är klart, har man riktigt ont nånstans och det verkar allvarligt så går man ju nog.
Men så har man ibland såna där småkrämpor, som bara finns där men inte besvärar en så mycket.
Då är i alla fall jag superlat att gå till doktorn.
Man tror bara att det ska gå över.
Intalar sig att det känns bättre än det gjorde typ förra veckan.

Nå nu har jag i alla fall varit och visat upp mina eksem och fått en sjukdom konstaterad.
En sjukdom som går att åtgärda.
Måste bara tas en provbit först så  jag får en 100% säker diagnos.
Så det blir en resa till Kokkola så småningom för att få det gjort.

Tjolahopp!!
Jag är såå glad att jag kom mig iväg!!