Upp ur svackan!!

Idag har jag bestämt mig
för att kravla mig upp
ur osäkerhetssvackan.
Jag ska jobba klart kontraktet
jag har nu, och sen ska jag
se framåt.

Fokusera på att leva nu.
Njuta av sommaren.
Måla mycket, fotografera mycket
och kanske ta tag i ett skrivprojekt
eller två som lämnat på hälft.

Jag är en positiv människa
av födsel och ohejdad vana,
så när jag kraschar
brukar jag repa mig rätt fort.

Onödigt att förstöra
årets bästa årstid
genom att gå och deppa.

Så idag ska jag måla en uggla.
Och kanske nåt annat också.

Och så ska Edgar och jag
hälsa på hos mamma.

Solen gick upp även idag,
där bakom regnmolnen.

Den eviga osäkerheten

En jobbvecka kvar.
Sen ingenting.
Igen.

Visserligen har jag inget
emot att vara hemma
när det är sommar,
men det känns inte bra
att inte veta när och om
man ska få jobba igen.

Men så är det bara.
Jag har ingen utbildning inom
det jag jobbat med i
snart 10 år.
Så när jobben delas ut
får jag ta det som blir över.
Om det blir nåt över.

Men jag kan jobbet.
det vet jag.

Ibland leker jag med tanken
på att starta upp nån småskalig
fotofirma igen,
men jag skulle inte riktigt
orka med det
Alla utgifter, som ofta
är större än inkomsterna.
Allt pappersjobb.

Dessutom känns det osäkert
med två företagare i familjen.
Åtminstone en borde
ha en säker (om än liten)
inkomst.

Jag har försökt
släppa osäkerhetskänslan.
Det går så där.

Men det är ju i alla fall sommar.
Snart.

Bilden har inte annat med texten att göra än att det är så här jag känner mig ibland när jag
tänker på framtiden.

Morsdag

Jag är mamman som inte skulle ha barn.
I mitt första äktenskap
fanns det inte plats för barn.
Inte ork.

Men sen när livet
ruskat om mig ordentligt,
tänkte jag om.

Och då fick jag Edgar.

Edgar som är den
bästa pojken i hela världen.
Som fullkomligt
överöser mig med kärlek.
Villkorslös kärlek.

Som om och om
berättar för mig att
han älskar mig.
Att jag är världens bästa
och gulligaste mamma.

Tack och lov
att jag tänkte om!!

Att jag beslöt mig
för att skaffa barn.

Och sen, sent i livet
fick jag även äran
att vara delaktig i
bonusdotterns liv.

Vad lyckligt lottad jag är!!

Låt oss inspireras!!

Idag överöses vi av bilder.
Av musik,
och av texter.

Noter, mönster, färg
och idéer i överflöd
flimrar genom
våra surfplattor,
datorer och andra manicker
dygnet runt.

Det är en välsignelse
och en förbannelse.
Det är en källa till inspiration,
men samtidigt får man akta sig.
Speciellt om man själv
försöker skapa något.

Kan man göra en låt
utan att vara säker på
att ingen har gjort den förr?
Kan man måla en tavla utan
att man av misstag
stjäl nån detalj
av en annan konstnär?

Jag vet inte.

Men man måste ju ta risken.

För det mesta tycker
jag att det är härligt!
Man ser något och
så vill man genast prova själv.

Som när jag såg Soulmamas
underbara tulpantavlor.
Då blev jag också inspirerad
att måla tulpaner!
Men på mitt sätt.

Eller när jag tittar på min
pappas härliga tavlor.
Då vill jag också måla
i samma tema.
Men på mitt eget sätt.

Jag tycker absolut
att vi ska låta oss inspireras
av andra konstnärer, musiker
eller författare.

Låt oss vara varandras rikedom!!
Varandras musor.
Låt oss låta konsten flöda!!
I alla dess former.

Det här är en av pappas tavlor. Han målade den 1969 när jag var ungefär lika stor som flickan
på tavlan är. En liten flicka vid en husruin. Kanske ett barn mitt i något krig.
Den här tavlan inspirerade mig, och jag gjorde en egen version av barn mitt i krigets ruiner.
Min tavla blev annorlunda och förställer lekande barn vid en ruin.
Men inspirationen kom av pappas tavla.

Eftersom jag målar Gladkonst, blev min tavla ljusare. För jag tror ju på att det alltid finns ljus i mörkret. "But the kids will play..." , heter den

Älskar att uggla

Jag sover för lite.
Kommer mig inte för.
Jag bara sitter och ugglar
och tiden går.

Plötsligt märker jag
att klockan är typ halv ett.

Och jag ska upp
senast halv sju.

Men jag älskar
att sitta och uggla!

Den här veckan
ska jag i alla fall
försöka lägga mig i tid.

Före tolv.
Det har jag bestämt.

Igår gick det bra
och jag har faktiskt
(givetvis)
varit piggare idag.

Men det är svårt
att vänja sig.
För fast jag kan vara trött
vill jag ändå inte gå och
lägga mig tidigt.

Jag vill alltid
ta ut det sista av kvällen.

Och lägger jag mig
före elva somnar jag inte.
Och så vaknar jag fem ungefär.

Men sex timmar
borde man nog ha.

Så snart blir det läggdags.

Så det så!!