"Närverk"

Sitter här i natten efter Edgars kalas, och känner mig tacksam.
Vilken härlig släkt vi har!
Och vilket viktigt nätverk (tänkte skriva "närverk" vilket inte heller hade känts fel) han har!

Det är nämligen superviktigt att Edgar känner många människor, och att många känner honom.
Det här gäller inte bara släkt och vänner, utan även andra människor i stan.
Tack och lov för att vi bor på ett litet ställe!
När jag går i stan med Edgar kommer många fram och hälsar på honom, och många gånger har jag inte en aning om vem de är :)
Det kan vara nån som känner honom via hans pappa, nån han träffat via skolan, simhallen eller nåt.
Nästan alla taxichaufförer känner igen honom också.
Och förstås en hel del av hans skolkompisars föräldrar.
Både i specialskolan och i den "vanliga" delen av hans skola.

Det är en sån trygg känsla.
Jag vet att om han kommer bort i stan, eller får problem på annat sätt är det förr eller senare nån som känner igen honom. Nu är han ju aldrig ensam i stan, men man vet ju aldrig vad som kan hända.

Nå, hur som helst. så är jag så glad och tacksam för att ni alla finns.
Alla ni som bryr er :)

Puss på er!!

13 år

I morgon fyller Edgar 13 år.
Tiden går fort när man har roligt :)

Jag minns vilken underbar dag det var, dan när han föddes.
Han föddes i Kokkola, för BB i Jakobstad hade precis hunnit stänga för sommaren.
Vattnet gick hemma och jag blev lugn som en filbunke. Äntligen var det dags!!
Vi susade iväg till Kokkola mitt på dan nångång, och dagen gick med smärta och allt som hör till en förlossning. Men fast jag hade så ont så var jag bara glad. Stunden som vi hade väntat på var inne, och smärtan var en bra smärta då.
Jag hade ju tänkt föda utan bedövning, men på kvällen blev det lite jobbigare och när de kom och sa att det fanns en läkare på plats som kunde ge epidural var jag väldigt tacksam. Sa nåt i stil med. "Hit med vad som helst bara, nu får det här räcka" :)
Så jag fick min epiduralspruta, och tolv minuter senare var Edgar född.
Han VAR en Edgar, det såg vi genast, så vi behövde inte byta ut namnet vi funderat på.
Hans pappa for iväg för att ringa släkten och säga att allt var bra och jag bad barnmorskan lyfta upp Edgar på min mage så att jag skulle få ta mig en bättre titt på honom.
Då såg jag de lite sneda ögonen.
"Har jag fel, eller har den här killen Downs syndrom?" frågade jag barnmorskan.
"Barnläkaren kommer in om en stund" sa hon och tittade ner.
Nå, det var ju svar nog.
Jag tittade ner på Edgar och han var så söt och så fin
"Nå, då lever vi så då" tänkte jag.

Och det har vi gjort.
Och det fortsätter vi med.

Älskade skruttunge!!

.

En tanke idag

Om alla människor vore lika
använde samma ord
såg ut på samma sätt
hade samma mat på sina bord

Om alla djur var bruna
alla fåglar grå
Om alla blommor vore vita
sån tråkig värld vi hade då

Skillnader är vackra
färg och form och smak
gör livet värt att leva
här under samma tak

Tupplurar och mys

Här hos oss älskar vi mys och tupplurar.
Nå, Edgar tupplurar inte så gärna men resten av oss gör det ofta.
Mina arbetskamrater brukar skoja med mig om vårt tupplurande och ibland misstänker jag att de tror att vi inte får nåt annat gjort här eftersom vi tupplurar så mycket. :)

Och så är det.
Ofta får allt annat lämna ogjort.

Men visst ska man väl ta vara på mystid med varandra?
Har man nån som man älskar att mysa och tupplura med så är ju det det viktigaste som finns.
Inga dammråttor i hörnen, inga diskberg,inga tvättkorgar som svämmar över är så viktiga så att de skulle gå före sånt.
Sådana saker finns kvar där de är till nån annan gång.
Men tid för varandra ska man ta vara på.
Den tiden har vi nu.

Vid havet, äntligen!!

Vi har varit vid havet allt för lite den här sommaren, så idag kände vi att vi måste iväg.
Man fattar inte hur mycket man saknat det innan man är där.
Vi bor ju nära havet (vi ser det glimma mellan träden på andra sidan vägen), men ändå är det nåt speciellt med att komma ner till stranden.
Det är doften, ljuden och ljuset.
Känslan av total frihet när man ligger där.
Saltet på huden när man har simmat.
Gåshud som på nåt konstigt sätt ändå är varm.
Sand som masserar fotsulorna.
De vackert bruna klipporna mot det blåa havet.

Och allt det här bara några minuter hemifrån.
Vad rika vi är!!!

Midsommar?

Skönaste helgen!
Vi sover när vi vill och hur mycket vi vill.
Vi sitter uppe till typ tre om nätterna om vi vill.
Vi äter vad vi vill och när vi vill.
Vi badar bastu när vi vill, om vi orkar.

Ja jisses, vi gör precis som vi vill och struntar i att det är midsommar .

Love it!!!

Tisdagsbabbel

Dagen började som vanligt med att Edgar kom och väckte oss vid åttatiden. Åtta är helt ok, mycket bättre än halv sju som det brukade vara förr. Jag var rätt trött, men det får jag skylla mig själv för. Man måste ju inte sitta uppe till klockan två på nätterna. Men vi har det så trevligt om kvällarna, Mikael och jag, så vi kommer oss aldrig i säng i tid.

Förmiddagen var ok fast jag var lite trött, jag fick gjort en del.
Kokade korvsoppa åt mina killar (själv åt jag tonfiskpasta från igår) och så kokade jag en sats rabarber-äppelmos. Det är så kul att jag hittat nåt riktigt bra att göra av rabarbern. Förr om åren har vi kokat kräm nån gång, och kanske lagat en paj eller två men sen har resten av rabarbern blivit kvar i trädgården. I år kommer det inte att gå så mycket till spillo. Jag har ju satt en del i frysen också.

Fick ett samtal av mamma om att pappa hamnat in på sjukhus i morse. Inte så trevligt förstås men det är inget allvarligt. Han bara äter och dricker lite för dåligt så han måste in och "tanka" lite emellanåt. Det är så svårt att få i honom tillräckligt med näring. Nån borde vara där hela tiden och nästan tvinga honom att äta.
Nå, nu får han hjälp i alla fall så om ett par dar är han väl hemma igen. Då brukar det gå bra ett tag igen.

Edgar och jag har varit ute en stund också. Vi vattnade trädgårdslandet och blom rabatterna. Det gillade han :) Sen radade jag lite stenar runt potatislandet men det fick jag nog göra ensam. Det var tydligen inte hans grej, fast jag hade trott det. Sen ville han in igen och nu sjunger han "Line dance" av hela sitt hjärta i sitt rum.
Ja låten heter inte line dance, utan det är en hel skiva som han kallar "Line dance". Min bror sjunger på skivan och Edgar älskar den :)

Har lust att sticka lite idag, så det ska jag göra nu. Så länge axlarna orkar. Håller på med en tunn mörkröd sjal. Den tror jag att jag behåller själv. Annars brukar jag ofta ge bort eller sälja det jag stickar.

Cowboyhatt ska det vara när man dansar line dance :)

Hur göra?

Nästa vecka fyller Edgar 13 år, och jag börjar inse att det jag bävat för i alla dessa år snart börjar vara aktuellt. Han måste snart få nån sorts förklaring på vad Downs syndrom är. Varför han är annorlunda än många andra barn.

För han börjar bli medveten om det.

Han har inte ställt några direkta frågor om saken än, men frågar ibland vad jag önskade mig för ett barn då när han låg i min mage. Märker också att han nu har en period när han ofta vill få bekräftat att vi tycker om honom.

Jag har hört mig för lite, och kommit fram till att det här är en sak jag behöver proffshjälp med. Så jag tror att jag till hösten ska ta kontakt med psykologen på Omsorgsbyrån och boka en tid. Åt mig själv. Bara för att få lite råd om hur jag ska gå till väga. Hur jag ska förklara saken på ett sådant sätt att han förstår. Och inte blir för bekymrad och ledsen. Visserligen har Edgar en sådan natur att han knappast blir olycklig av att förstå, men fundersam kan han nog vara en tid. Och vem farao skulle inte det?!?

Det här är sååå svåra saker!!

Skitmusik?

Mikael och jag satt och funderade på det där med musik.
Vi funderar på många olika saker om kvällarna, han och jag.
Det är skönt att ha nån att sitta och byta tankar med.

Både han och jag har ju rört oss mycket "i kretsarna".
Jag bland musiker och han bland både musiker och skivsamlare.
Det är lustigt det där med vad som räknas som bra musik.
En artist som sålt miljontals skivor och har fans över hela världen kan räknas som skitmusik, medan ett band som gillas av en ganska snäv krets räknas som bra. Och det syns givetvis också i skivlådorna Mikael köper in till antikvariatet. "Skräplådorna" är fulla med skivor av de riktigt stora. Abba, Michael Jackson och dylika artister kostar absolut ingenting, medan nåt proggband kan kosta tiotals, och i vissa fall hundratals (dock sällsynt) euro.

Men vad är skitmusik?
I mitt tycke finns det ingen skitmusik.
Visst har jag också musik som jag absolut inte tycker om att lyssna på men det kan ändå inte vara skitmusik om den gläder nån annan.

Sånt som gläder och ger harmoni eller inspiration kan inte vara skit.
Så även när det gäller musik är det bäst att låta alla blommor blomma.

Hoppsan!

Hoppsan!
Det var länge sen.
Jag har helt glömt bort min blogg, och det tyder väl på att jag har ett liv. Eller vad de nu brukar säga.
Nä inte är det ju riktigt så heller, om man riktigt är skrivinspirerad så är det ju en del av ens liv.

Sommaren är här, och jag är ledig i två månader.
Det är såå skönt! När man har så här länge ledigt så känner man sig verkligen avstressad (inte för att jag brukar känna mig stressad ändå). Man vet att fast det har gått två veckor av ledigheten så är det mycket kvar.

Så, vad gör jag då?
Jo jag stickar, och läser, och umgås med familjen, och donar med ett och annat här hemma, både inne och på gården. I sommar har vi faktiskt fått ihoptotat ett litet runt trädgårdsland. Om allt går som planerat så kommer där att växa potatis, gräslök, dill och persilja så småningom. Gräslöken och dillen har börjat kika fram men resten har jag inte sett skymten av än. Få se hur det går.
En ny blomrabatt har vi också gjort i år och den blir hoppeligen fin bara växterna får ta sig lite. Och sprida sig lite mer.

Kidsen har fullt upp som vanligt. Moa sommarjobbar, och om ett par veckor åker hon till Italien och stannar där i tre veckor. Edgar förbereder sig för sin födelsedag (det har han gjort sen i julas, typ) och sen i juli ska han på läger några dar.

Mikael och jag tar det så lugnt som möjligt som vanligt och njuter av vårt liv tillsammans.

När man stickar mycket funderar man också mycket. Händerna går sgs av sig själva och tankarna får vandra fritt. Här om dan satt jag och tänkte på Edgar och att han egentligen (som funktionshindrad, och elev i specialskola) ju har en fantastisk möjlighet att se med "oförstörda" ögon på sig själv och på sina medmänniskor. Han har absolut inga fördomar när det gäller andra människor. Han godkänner alla hudfärger utan att fundera över det (det pga att han vuxit upp med släktingar med ursprung från andra delar av världen). Alla utseenden annars också är helt naturligt för honom, och människor med talstörningar är också helt normalt. Då lyssnar man helt enkelt lite noggrannare. Och det är just det som jag tycker att är fantastiskt, är nån lite långsammare än en själv så lär man sig att vänta, talar nån otydligt lär man sig att lyssna. Talar nån inte alls försöker man med gester eller tecken. Alla borde ha en möjlighet att lära sig sånt, funktionshindrad eller inte.
I och med att jag har Edgar har jag lärt mig det. Att ha tålamod och att försöka ge alla en chans.

Och så ska vi väl ha en sommarbild också :)