Sista av första, och sen kommer andra

På måndan börjar sista
veckan av första perioden
på arbetspraktiken.
Andra perioden börjar
om tre veckor.
Jag ska vara en vecka
i Härmä på rehabilitering
innan dess (igen).

Jag är jättetrött nu.
Får inget gjort här hemma.
Orkar knappt måla.
Men på jobbet går det bra.
Det är när jag kommer hem
som jag fattar hur trött jag är.
Helgerna går också åt
till att återhämta mig.

Men.
Det är ju just det här
som är meningen med
rehabiliteringen och praktiken.
Jag ska försöka,
göra så gott jag kan,
och ta reda på vad jag klarar.

Resultatet är just nu
inget att hurra för.

Önskar jag hade haft
det här jobbet medan
jag var frisk, för det passar mig.
Och jag gillar det.

Bilden har absolut inget med texten att göra, förutom att jag sitter här och längtar efter sommaren.

Hos oss, just nu.

Väldigt sällan jag skriver blogg numera.
Men jag har inte slutat,
det är viktigt för mig att skriva,
även om det bara blir ibland.
När jag bloggade på bloggen.fi
skrev jag ofta flera inlägg om dan.
Men det var när jag bodde
ensam med Edgar, när han var liten.

Och vad händer nu då?
Jo jag är ju på praktik,
Börjar på fjärde veckan i morgon.
Jag gillar jobbet,
jag gillar arbetskompisarna,
men jag blir trött.
Sover för det mesta
ett par timmar när jag kommer hem,
och är väldigt trött på helgerna.
Så inte är jag riktigt frisk än.
Det är tydligt.

Dock är jag på ganska bra humör,
och nu är jag övertygad om att jag
ska klara mig igenom det här.
Rehabiliteringen alltså, sen får vi se.
Jag jobbar fem timmar per dag,
och det är vad jag klarar av just nu.
Om jag far direkt hem sen.
Det blir inte frågan om nåt
annat program efteråt,
det orkar jag inte.

Och Mikael har fått
ett positivt pensionsbeslut!
Det är vi superglada över!
Så nu blir det inget mer
spring till Kela eller Te-byrån.
Inte för honom åtminstone.

Och knäppa Zappa då?
Jo han är sitt vanliga
underbara jag, gullig, galen och glad.