tisdag 24 december 2013

Julfunderingar med vemod

I år är det första julen i mitt liv som vi firar utan vår älskade Pappa.
En annorlunda jul.
En vemodig jul.

Men också en glädjens jul, för vi är ju ändå många kvar som får fira tillsammans.
Mest firar jag ju bara med min egen lilla familj, och med mamma, men både på juldagen och på annandag jul ska vi umgås lite med resten av våra familjer.

I år när jag tänker på Pappa med sån saknad, känns resten av familjen och släkten viktigare än vanligt.
Man kramar om dem lite extra hårt när man träffar dem, och även till sina släktingar längre bort skickar man en extra varm kram och tanke via julkort eller facebook.

Det är väl så det funkar när man emellanåt blir påmind om livets skörhet.
Man blir samtidigt påmind om dess skönhet.

God jul till er alla!
Sköt om varandra.


söndag 8 december 2013

Nu är det jul igen....

"Jag är så stressad, och jag har inte hunnit byta till julgardiner!"
Hon såg nästan vild ut i blicken, hon som sa det.
"Men skit i det då!", sa jag, "Nog blir det jul ändå."
Nej, det kunde hon inte, för det hör ju till att man ska byta gardiner i alla rum till jul.

Inte hos oss.
Det här hemmet har inte sett en julgardin på många år.
Här hänger samma gardiner i fönstren året om, och flera år i rad, tills vi tröttnar på dem.

Och det är ju inte bara de där förhärdade gardinerna som stressar folk inför jul, det är ju en massa annat också. Maten, klapparna, bakandet, städandet, osv osv.

Men man måste inte.
Ok, vill man så ska man ju förstås, men om man blir stressad och irriterad av det så tycker jag att man ska ta ner det till minimi. Det är ju bara ett par dar det är frågan om!
Sen är det över, och i värsta fall sitter man då där med ångest över att det kanske inte blev så bra som det borde ha blivit.
Och sen ska ju de där förhärdade gardinerna ned igen.

Vi har slutat stressa över julen.
Visst får kidsen lite julklappar, men inga stora mängder.
Visst äter vi gott, men vi har skippat allt sånt som "hör till" men som nästan ingen egentligen gillar.
Vi springer inte som galna mellan släktingarna och hälsar på, utan vi är hemma tillsammans och njuter av att vi är lediga lite extra. Släkten kan vi träffa nån annan gång.
Vi sover länge, vi pyjamastassar halva dagarna och vi har det så där allmänt skönt.
Och sen är julen över och det blir nyår, och nyårsafton har vi inte firat på många år.
Och sen börjar vi vänta på ljuset, och våren.

Och vi byter som sagt inte gardiner då heller :)


söndag 24 november 2013

Min mamma är en plockare

Min mamma plockar.
Hon plockar grässtrån och kvistar.
Stenar plockar hon om hon hittar några fina.
Och så plockar hon förstås blommor på sommaren.

Hon har alltid varit en plockare.

Idag var vi ner till Fäboda och tittade på havet.
Det var soligt och fint.
Men det var ganska blåsigt så vi stannade bara en liten stund.
Men visst hittade hon nåt att plocka.
Hon plockade vass.
Tog hem lite av Fäboda som hon alltid älskat.
Pappa och hon bodde ju i Fäboda i många år och de var ofta ner till stranden.
För att bada eller vandra.
Eller plocka.

När vi stod där på stranden idag berättade hon om när hon plockade fina stenar i Grekland en gång.
Pappa tyckte att det där var lite onödigt för han menade att de ju inte kan börja slarva hem en massa stenar från Grekland.
De vägde ju lite ändå.
När de sen kom hem frågade mamma om pappa visste vad han haft i väskan på hemvägen.
Och så packade hon upp sina stenar :)

De stenarna hade hon sen i en glasburk i många år.
Lite Grekland på burk så att säga.
I dag har hon lite Fäboda i vas.


måndag 18 november 2013

Försvarstal till julstjärnan

I vårt kära grannland Sverige är man upprörda över vårt mest älskade och juligaste bakverk.
Våra finska julstjärnor.
Underbart goda med plommonmarmelad i mitten och pudrade med florsocker.
Det  äts massor med sådana här i Finland runt jul.

Svenskarna tycker att de liknar hakkors.

Suck!

Nu är ju saken den att det finns en orsak till att de kallas just julstjärnor.
Det är för att de liknar blomman julstjärna.
Ni vet, den där som står på allas bord i jultider.
Finns röda, finns vita och vem vet om det inte finns nån annan färg också.
Borde vi kanske utrota dem, för säkerhets skull bara?
Ifall nån av dem skulle få för sig att växa lite konstigt och börja likna ett hakkors.
Jag menar, man vet ju aldrig.

Men come on Sverige!!!!
Det finns inget som heter julhakkors!!!

Jag tänker baka mina julstjärnor den här julen också.
Precis som förr.

God Jul!! :)

lördag 16 november 2013

Om utanförskap

Sitter och tänker på utanförskap.
Det är lite aktuellt nu eftersom mamma så nyligen blivit ensam.
Vi försöker ju alla bjuda hem henne ibland, hälsa på henne så ofta vi kan och ta henne med på stan och sånt.
Men jag vet hur hon känner det.
Det är inte samma sak.
Kommer heller aldrig att bli det.

Man känner sig utanför.
Mitt i familjen, men utanför.
Kommer precis ihåg det där.
Så var det när min första man dog och jag skulle lära mig att leva som en i stället för två.
Jag kunde vara på nåt kalas eller annan familjetillställning och känna att jag inte hörde till.
Att jag var den där som inte passade in.
På nåt konstigt sätt.
Jag menar, det är ju ändå min familj.
Men de har alla sina egna familjer.
Samma var det när man var med sina vänner nånstans.
Man fick skaffa sig en ny roll i det sociala sammanhanget.
Och sånt tar tid.
Att gå från att ha varit en del av nånting till att bara vara sig själv.
Det är ju lite konstigt, för man borde ju alltid vara sig själv.
Men det är ändå så det är.
Har man en partner så är man hälften av nånting.

Man måste lära sig att leva ett annat sorts liv.
Jag var ju så ung när jag blev änka (bara 36 år) så för mig gick det relativt smidigt.
(Efter en del strul och sökande)
Är man gammal är det kanske inte lika enkelt.


söndag 10 november 2013

Om att rita (igen)

När jag var liten älskade jag att rita.
Jag tycker om det än, men då var det den bästa sysselsättning jag visste.
Pappa målade ju tavlor, och jag ville bli lika bra som han.
Så när det var dags för födelsedag eller jul önskade jag mig alltid papper och färger.

Pappa var så bra på att köpa sånt!
Han förstod att även om jag bara var en lite tjej så var det viktigt att jag hade bra färger och ordentligt papper. Och jag blev alltid lika glad.

Kommer ihåg hur härligt det var att öppna de där paketen där man visste att det fanns papper.
Eller tuschpennor.
En sån där jätteförpackning med tusch var det bästa jag visste.
När jag fick sånt till julklapp kunde jag knappt bärga mig innan jag fick börja rita.
Juldagen gick ofta åt till att rita och måla då.
Det var så härligt med alla färgerna.
Alldeles nya och klara
Sen nötte jag ju upp dem ganska fort, men jag visste att jag alltid fick nya.
För sånt fanns det alltid hos oss.
Det var en nödvändighet helt enkelt.

Underbart att ha föräldrar som förstod det!!



lördag 9 november 2013

Farsdag

Så är det då farsdag.
I morgon.

Första farsdagen i mitt och mina syskons liv när vi inte har nån far att fira.
Saknaden blir större då igen.
Men det är ju också en dag när vi minns honom med extra stor värme.
Hur han alltid protesterade lite mot farsdagsfirandet.
"Nå va sku he nu vaa ti fiir", brukade han säga.
Sen såg man ännu hur förtjust han var när vi alla kom och uppvaktade honom på farsdagen.
Hur han njöt av att ha barnen och barnbarnen runtom sig.

Men nu blir det ju alltså inget firande då.
I stället blir det ett besök till gravgården.

Saknar dig pappa!!


lördag 2 november 2013

Första november

Gårdagen var en så fin dag!
Tänker på vad jag skrev om harmoni i förra inlägget, och hur viktigt det är.
I går var hela dagen fylld av harmoni.

Jag besökte gravgården på förmiddagen, tillsammans med en grupp barn.
Det var grått, lite disigt, men väldigt vackert vid Pedersöre kyrka.
Kyrktornet som sträckte sig in i diset tycktes högre än vanligt.
Tror att barnen kände stämningen också.
Vi tände några ljus (bl.a på pappas grav) och pratade lite om människor vi kände som dött.
Det där kommer sig så naturligt för barn.
De vågar fråga och fundera.
Vi vuxna tycks vara lite rädda för det där och slingrar oss många gånger i kringelkrokar av ord när vi ska förklara döden för barn.

Kvällen var också fin.
När Edgar och jag kom hem började jag förbereda maten och den var klar precis när Moa och Mikael steg in genom dörren sen.
Det var så mysigt att ha hela familjen samlad vid matbordet!
Det var ett tag sen.
Jag hade tänt en massa ljus, och det var varmt och en på nåt sätt gulröd stämning i hela huset.
Stämningar och känslor kan ju ha färg.
Sen bara tassade vi på här resten av kvällen.
Moas pojkvän kom hit också, och det kändes bra att ha stugan full med folk.
Vi gillar ju nog att vara på tumis, Mikael och jag, men det är också såå härligt att ha kidsen hemma.
Det ska vara både och i livet.
Det ena är inte bra utan det andra.
Harmoni där också.

Det var första november,
Och det störde mig inte det minsta.

onsdag 30 oktober 2013

Harmoni

Sen jag träffade Mikael och vi beslöt oss för att leva tillsammans har det hänt en mycket viktig sak i mitt liv.
Med mig. Med mitt inre.

Oron är borta.
Nu finns där harmoni i stället.
Äntligen har jag det där lugnet som jag alltid strävat efter.
Och äntligen har jag lärt mig att säga nej.
Och att säga ja på de rätta ställena.
Har också lärt mig att vara hemma och inte vilja vara nån annanstans.


Tänk vad en annan människas närvaro i ens liv kan göra!
Och jag kan också vara ensam utan att känna mig rastlös.
Visst kan jag vanka omkring och sakna honom om han är borta.
Vänta på att han ska komma hem
Men det är en annan sorts oro det.

Det är inte en oro över livet och tillvaron.

söndag 27 oktober 2013

Nu är det dags!!

Det är dags nu.
Att börja med julkort och sånt, menar jag.
I år tänkte jag ta det lite längre än förr.
Jag ska försöka rita lite kort så där på allvar.
Så kunde man kanske ta reda på vad det skulle kosta att trycka dem.
Jag har alltid velat försöka, men aldrig vågat.

Skiter det sig så sitter jag där då med julkort som ingen vill ha, men då har jag i alla fall försökt.
Ska teckna nu, så får vi se sen.
Har också funderat på andra sorts kort.
Typ gratulationskort.

Har börjat på lite idag.
Med paketkort.

Kul har jag i alla fall :)

söndag 20 oktober 2013

Hemsk mamma? Ouppfostrad unge?

Vi var på konsert vid After Eight för ett tag sen.
Moas band spelade och det var riktigt trevligt och bra.
Edgar var med, och han var väldigt stolt över sin storasyster.

Men ibland blir det för roligt.
För spännande.
Och Edgar tappar kontrollen.
Han är ju annars en väldigt duktig och snäll kille, men i vissa situationer spårar det ur.
Den här gången hände det efter konserten.
Han älskar ju att sjunga och dansa (uppträda), och nu ville han också prova.
Bandet hade ju slutat och scenen var full med instrument.
Han rusade iväg och ville upp på scenen.

I det läget finns det bara en sak att göra.
Man håller fast honom.
Det bästa vore ju att att prata och förklara, men det har man inte tid med då just.
För han är väldigt snabb när han vill.
Att hålla fast honom är ju ingen bra lösning, och det ser säkert illa ut för han är ju lika stor som jag och börjar vara starkare än jag också.
Men att ta tag i honom och hålla honom hårt tills man hinner förklara och lugna honom är faktiskt det enda man kan göra i den situationen.
Jag vill ju inte att att han ska söndra nåt, skada sig eller ställa till med nån kalabalik.

Men det ser som sagt säkert illa ut, och det är nog många som lyfter ett ögonbryn eller två.
"Vilken hemsk mamma!"
"Vilken ouppfostrad unge!

Men vi är varken hemska eller ouppfostrade!
Vi är vi.
Och vi gör så gott vi kan.


fredag 18 oktober 2013

Tanterna shoppar underkjol

Tanterna skulle på underkjolsuppköp, så de styrde stegen till ett av stadens varuhus.
Underkjolsutbudet i en del andra affärer hade kollats upp tidigare i veckan, men inte varit till belåtenhet.
Inte alls till belåtenhet.
Det säljs nämligen inte underkjolar mera.
Det säljs korvskinn.
Tyckte åtminstone den äldre av de två Tanterna.

Tanterna tittade, nöp i materialen, suckade och svettades.
Den tanten som var i stort behov av kjolfanskapet gick in ett bås för att prova.
In i kjolen kom hon, men det var nästan lögn att få ut henne.
Det spände och korvade sig och efter att de med mycken möda slitit och dragit en god stund lossnade spektaklet äntligen. Då var tantens lockar i oordning och kinderna glödde av ilska.

Tanterna muttrade och svor en stund medan de vandrade runt bland hyllorna i varuhuset för att lugna ner sig.

Då såg de den!
Den perfekta underkjolen!
Den var lös och silkig och hade spetsar och små lila blommor.
Spetsar och blommor?
Det var ingen underkjol!
Det var ett nattlinne.

Tanterna slog sina huvuden ihop och diskuterade saken några sekunder.
Inte kan man ju ha ett nattlinne under klänningen!
Eller?

Men om ingen vet det då?
Om man inte berättar det för nån!

Glada och fnissande styrde de stegen mot kassan för att betala för nattlinnet.

Och gissa om kaffet smakade bra sen!

(Den här historien är nästan helt sann. Det vet jag, för jag var med.)

torsdag 17 oktober 2013

Fintanter på kafferep

En dag beslöt sig de allra finaste av tanter för att träffas och dricka en kopp kaffe.
Den mera rörliga av de två tog sin sparkcykel och sparkade iväg till träffen.
Som alltid när dessa finaste tanter träffas blev det en god stund av prat och kaffe och dopp.
Man pratade barn och barnbarn och givetvis även gamla minnen.

Man beundrade den ena fintantens dotters kissemissar.
Tanten var kattvakt för tillfället och alla tre kissar var förtjusta över tanternas uppmärksamhet.
Höstvädret diskuterades också, och man förfasade sig över vintern som var i antågande.

Men kaffet och tilltugget smakade bra.
Fast visst vore det väl gott med något annat värmande också?
En liten hutt till kaffet?
Den kattpassande tantens besvärson ägde ett relativt välfyllt barskåp, så fintanterna beslöt sig för att undersöka dess innehåll lite närmare.
Men de finaste tanternas syn hade försämrats förargligt under åren och det var svårt att tyda texten på de vackra etiketterna på buteljerna i besvärsonens barskåp.

"Men vi kan kanske lukta oss till vad de innehåller", sa den ena fintanten.
Sagt och gjort.
Tanterna sniffade och snusade och fnissade och till slut bestämde de sig.
Av alla godsaker och ädla droppar valde de Fish.
Och de tyckte att det var sååå gott!

Jag har själv aldrig smakat Fish, men har hört berättas att det är med det vidrigaste som finns i alkoholväg.

Men ändå.

Jag hoppas att även jag, när jag är (om jag lever så länge) en fintant mellan 80 och 90 år ska ha nån väninna att fnissa med, och dricka Fish med.

(Jag var inte med när det här utspelade sig, och det mesta är ren och skär fantasi, men tanterna finns, och de är de finaste tanterna i hela världen. Och ja, de drack faktiskt Fish)

tisdag 15 oktober 2013

Ingentingdag

Vilken skön dag det har varit!
Vi har inte gjort nånting alls idag.
Bara lagat mat en gång och så for Mikael en sväng till stan nyss.

Annars har vi tillbringat största delen av dagen under täcket.
Och det har vi behövt idag.
Vi har varit helt bombade efter gårdagens roadtrip.
Över tusen kilometer på en och samma dag är nog lite för mycket.
Man borde övernatta egentligen.
Men då det är såå skönt att få komma hem till kvällen.
Ingen av oss gillar riktigt hotell.
Men det är ju härligt att man får ha ett hem där man trivs så här bra :)


måndag 14 oktober 2013

Roadtrip to Luleå (and back)

Vi startade vid åttatiden i morse. Tänkte att det är bättre att sova ut och vara piggare på vägen.
Trots det satt jag och slumrade lite av och till den första timmen.
Det var ganska skönt och sövande med värmen och billjudet.
Vi spelar aldrig musik eller lyssnar på radio när vi är ute och åker.
Pratar inte mycket heller.
Vi bara åker, det är skönast så.

Det var grått i början idag. Som om det inte orkade bli ordentligt ljust.
Alla färger i naturen har mattats av.
Finland ställer till med vinter.
Vi har också börjat förbereda oss, för vi tog vinterjackorna på oss i morse.
Det är ju alltid bäst att ha varma kläder med när man är ute på roadtrip den här årstiden. Annars står man där vid vägkanten och fryser ifall man råkar få motorstopp. Vår bil är nog helt ok, men den är ju ändå en bil, och bilar kan gå sönder.

Det var ganska lugnt på vägen idag, så därför pausade vi inte alls på vägen upp. Och väglaget var bra också så det var bäst att bara köra på. Ju snabbare man kommer fram desto snabbare får man åka hem igen.

I Luleå sken solen, det var strålande vackert.
Skivhandlaren svor så det osade som vanligt, men annars var han lika trevlig som han brukar vara.
Han bjöd på kaffe också och det piggade upp lite inför hemresan.

I Torneå åt vi pizza, och sen körde vi raka spåret hem.
I mörker.
Alldeles svart var det.

Nå, vi är hemma nu.
Nu smakar det i sanning med en kall öl.




fredag 11 oktober 2013

Älskade unge, igen :)

Vi stod i tamburen och väntade på Edgar i morse.
Han tog sin vanliga tid på sig.
Ingen större brådska m.a.o.
Mikael och jag var redan klara så vi bara stod där och tittade på när han i lugn och ro drog på sig skorna och jackan.
Vi var alla på gott morgonhumör och jag vände mig om och gav Mikael en kyss.

Edgar lyste upp.
Ögonen strålade och han utbrast: "Kärlek!!. Gulligaste människorna i hela världen!!"

Jisses! Älskade unge!

Den här familjen gör mig såå lycklig!

söndag 6 oktober 2013

Söndagsfunderingar

Det här är en av de normalaste helger vi haft på länge.
Samma gamla rutiner och samma gamla slappande.
Och jisses så skönt det är!!!

Det har varit så mycket med allt på sistone så jag har gått lite på tårna hela tiden.
Först pappas sjukdom och sen när han dog, och sen har det varit oron för hur mamma ska klara sig.
Nu börjar jag se nån slags stadga i det hela igen så nu kan jag slappna av.
Börja tänka på vanliga saker igen

Fast det är klart att jag tänker på pappa också.
Ofta.
Saknar honom!
Senast idag när Mikael hängde upp två av hans tavlor här.
En i vardagsrummet och en i Edgars rum.
Men det är en vänlig saknad nu.
Som ett vemod bara.


lördag 5 oktober 2013

Tiden efteråt

Så, nu är den tyngsta tiden över.
Tiden när vi sas "aktivt" sörjt pappa.
Tiden med gråt, begravning, folk som ringt eller kommit med blommor, och sånt.
Allt det där praktiska som hör till.

Men vi har skrattat också.
På minnesstunden efter begravningen var det egentligen inte så där jättesorglig stämning. Eller, emellanåt var det ju det, men emellanåt skrattade vi och när Håkan Streng sjöng sångerna han hade gjort av pappas dikter applåderade folk till och med. Första gången jag varit med om det på en minnesstund. Men det var fint.
Och pappa skulle ha tyckt om det.
Det var en minnestund värd att komma ihåg.
För en man som är värd att komma ihåg.
Alla som var där gjorde så att det blev så.

Det som också känns bra nu är att mamma börjar vara sig själv igen.
Lite mindre ängslig.
Lite gladare.

Edgar frågar fortfarande var moffa är.
Och jag förklarar.
Varje gång.

Så får det vara, och så ska det väl vara.

Livet går vidare, och solen går upp varje dag.
Nötta begrepp, men ack så sanna.



tisdag 17 september 2013

Älskade barn!

Funderade på hur vi skulle berätta för Edgar att hans moffa gått bort.
Han är hos sin pappa nu, så det blev han som berättade.
Igen en gång oroade jag mig i onödan.
De funderade lite på döden och att den som är död aldrig kommer tillbaka.
Och Edgar sa: " Jag ska drömma om moffa, att vi är bästa kompisar. Och jag ska drömma att jag älskar honom"

Enkelt, eller hur?

Älskade barn!!
Jag lär mig något av dig varje dag!

söndag 8 september 2013

Edgarmusik för alla

När Edgar var liten tyckte jag alltid att det var konstigt att han inte ville lyssna på musik.
Filmer har han alltid älskat och även musikfilmer eller filmer från konserter (Mora Träsk på Cirkus var en favorit i tiderna).
Men om jag spelade nån skiva så kom han alltid och sa att jag skulle "ta bott den".
Det var inte själva musiken det var fel på för jag testade med allt möjligt.
Jag önskade alltid att han skulle börja tycka om att lyssna på musik, och nu har min önskan gått i uppfyllelse.

Men det blev ju inte riktigt som jag hade föreställt mig.
Jag tänkte ju inte på att den dag han börjar lyssna på musik så måste jag själv också lyssna på samma musik.
Han spelar högt nämligen.
Alla i hela huset lyssnar på samma musik som han.
Vi har testat ge honom hörlurar, men det resulterar ju bara i att han sitter och sjunger med musiken.
Högt.
Och falskt.
Så då är det faktiskt bättre att höra själva musiken också.

Men egentligen så gör han ju bara det som alla ungar gör i den där åldern.
Lyssnar, sjunger med och försöker lära sig texten.

Just nu är det Michael Jacksons "Bad" som dundrar ur högtalarna.


söndag 1 september 2013

En bön är aldrig fel

Läste nånstans idag om nån som ville be en bön för en annan människa.
Det har hänt mig nångång också.
Att nån velat be en bön för mig alltså.
Jag tror ju inte på Gud så jag ber ju inte sådana böner själv.
Men jag gillar tanken på att nån ber en bön.
För mig eller för nån annan.
För ber man för nån så tänker man ju på den personen, och det är ju aldrig fel.

Jag kände en gång en gammal zigenarkvinna, och hon önskade alltid "Herran siunausta" när hon skildes från nån. Jag gillade det där. Det visade nån slags respekt för den andra människan. Man var liksom värd den där välsignelsen.

Och respekt gillar jag.
Respekt är med det viktigaste som finns.

Så, en bön är aldrig fel.
Som sagt.

lördag 24 augusti 2013

Skärp mig!!!!

Satt och slöade vid datorn som vanligt.
Bläddrade hit och dit bland olika sidor och halkade sen in på en sida som säljer kläder.
Kollade ett och annat, tyckte vissa plagg var helt ok och utan att tänka dess vidare klickade jag ner dem i köpkorgen. Skulle nämligen behöva en del nya jobbkläder inför hösten och vintern.
Skulle precis klicka på "bekräfta beställning" när jag hejdade mig och tänkte till.
Vad farao är det jag sitter och gör nu??
Jag som alltid talar så ivrigt och varmt för att man ska handla i sin hemstad.
Är jag inte en jäkla hycklare då om jag samtidigt sitter och shoppar på nätet?
Jomen visst fan är jag det!!

Så jag stängde sidan utan att handla nåt.

Och nästa gång jag är barnfri och har tid går jag till stan och handlar mina kläder.
De som fanns på nätet var inte så speciella så att jag inte skulle hitta liknande i stan.

Nån jäkla ordning får det väl vara på mig också!!!!

fredag 23 augusti 2013

Ärlighet varar längst

Vi är i vardagsrummet, Edgar och jag.
Jag sitter vid datorn och han sitter i soffan bredvid.
"Ååååh, jag borde verkligen färga håret!", suckar jag.
"Nähhä", säger han.
"Jamen titta nu vad det är grått!", säger jag och visar honom vilken utväxt jag har vid mittbenan.
Jag får en låååång bedrövad blick.
"Det är hemskt!" säger han.

Torde bli färgning av i helgen.
Kanske redan i kväll.

Sluta hönsa nu mamma!!!

Nu har jag bestämt mig för att låta Edgar bli stor.
Eller åtminstone lite större.
Bestämt mig för att sluta "hönsa".

Jag såg ju hur stolt han var idag när han fick åka taxi ensam :)

Så, fr.o.m nästa vecka ska jag inte följa honom ända in till skolan mera på mornarna.
Jag har gjort det hittills därför att han alltid haft en tendens att hitta på bus och smita.
Men nu ska jag börja göra så att när vi skjutsat honom till skolan så säger vi "hejdå" på gården och sen fortsätter vi var och en till vårt.
Jag behöver ju faktiskt inte gå in för att träffa personalen (det har jag skyllt på tills nu) för vi har ju kontakthäfte.

Jag tror tammetusan att det är jag som inte vågar låta honom bli stor.
Han vågar nog.

Så nu när jag har skrivit det, kan jag inte backa.
Nu är det officiellt.
Jag ska skärpa mig!

torsdag 22 augusti 2013

Stor pojke :)

I morgon ska Edgar få åka taxi hem ensam.
Jisses vad stor och stolt han ska vara då!!
Nog har han ju åkt taxi själv förr, men det är länge sen nu.
När vi började åka taxi nu i höst sa han att han vill åka ensam, men det går ju inte eftersom vi slutar samma tid och han inte kan komma hem till ett tomt hus. Därför åker jag ju med.
Men nu är jag ju sjuk och kommer att vara hemma i morgon, så jag har meddelat skolan att de får skicka hem honom ensam så tar jag bara emot när han kommer.

Han kommer nog att börja önska att jag ska vara sjuk flera gånger :)

onsdag 21 augusti 2013

Skolstart med förlust

Skolorna har börjat, och när skolorna börjar vill kidsen shoppa.
Det ska vara nya häftiga kläder, skolväska, och så förstås en massa småtjafs.
Som sig bör.
Och det är roligt, det är det ju.

Så, vad gör man då när kidsen säger att de vill till grannstaden och shoppa eftersom den butiken de vill handla i (som t.ex skulle ha funnits i Maria Malm om det inte skitit sig) inte finns här i stan? Alla andra får ju nya kläder från den butiken, och man vill ju inte att kidsen ska bli mobbade för att de har "fel" kläder.
Det borde ju inte vara så, men så är det. Tyvärr.
Så var det redan när jag var ung, och jag minns ännu hur det var en gång när jag kom till skolan med jeans från ett av varuhusen, medan de flesta andra (inte alla förstås, inte på 70-talet) hade jeans från nån av modeshopparna.
Nå, hur som helst, de vill till grannstaden och shoppa, för där finns det de vill ha.
Klart att man far dit med dem.
Det gör de flesta föräldrar.
Och så ska man ju inte vara så naiv så att man tror att det bara är kläderna de shoppar där.
Noup, medan man ändå är där köper man väskan och småtjafset där också.

Och sen bli kidsen hungriga.
Kids blir ju det, ofta.
Så då passar hela familjen på att äta i grannstaden också medan man ändå är där.
Är det en riktigt lång shoppingdag tar man en kaffe senare också.

Och så har man skapat ett beteende som det är svårt att få ändrat på.
Man har gett upp (fast man kanske egentligen är av den åsikten att man borde shoppa i egen stad).
Och kidsen kommer oftast att shoppa i grannstaden.
För det gör "alla".

Att de sen, när den tiden kommer, måste fara dit och föda sina barn också, är en annan historia.
En väldigt trist sådan.

Skulle bra gärna veta (eller det är kanske bäst att inte veta) hur mycket pengar stadens affärsmän har förlorat till grannstaden den här skolstarten.

lördag 17 augusti 2013

Älska din nästa

Det är mycket prat om vad som är normalt eller onormalt överallt just nu.
Allt har förstås sitt ursprung i nyheten om att det ska bli en pride-parad här i Jeppis nästa sommar.
Men hallå, vem kan säga vad som är normalt?
Vem kan döma andra?

Normalt är väl att vara en god människa som inte gör nåt för att skada andra.
Vad man gör hemma inom fyra väggar tillsammans med människan man älskar kan väl inte skada nån?
Kärlek kan inte skada nån. Punkt slut!!

Däremot kan fördömande och trångsynthet skada många.

Jag hör ju inte till kyrkan, men det finns en sak i bibeln som jag skriver under när som helst, och det är det där med älska din nästa.
Ni vet vad jag menar.

torsdag 15 augusti 2013

Jag ska på date, nej DIET menar jag!!

Tro det eller ej, men jag ska faktiskt testa en diet.
Jag behöver det nog minsann, för jag är rejält överviktig (och jätteviktig annars också, tycker gubben och kidsen), men jag brukar fnysa åt dieter.
Jag tror inte på dieter.
Jag tror på att ändra sin livsstil.
Men eftersom jag inte gillar att motionera och är sådär allmänt lat av mig så är det lite svårt att ändra livsstilen helt. Så jag ska försöka med diet nu, bara för att se om jag kan.

Det har ju funnits en hel hop med knäppa dieter genom åren.
Kommer ni ihåg den där med ananas och ägg (tror jag det var)?
Eller "bantarsoppan"? Iofs ingen dum soppa, men vem farao vill äta kålsoppa i veckor??
Tror inte heller på den där dieten där man ska äta mycket fett. Jo jag vet att det är många som säger att den är bra, men själv kan jag inte tro att det är bra att äta mycket fet mat. Inte på lång sikt. Har nån hållit på med det där i 30 år?
Eller den där dieten när man skulle blanda äggskal i yoghurten??
Ok, den hittade jag på nyss, men vissa känns faktiskt just så korkade.

Nå, den här som jag tänkte testa nu är den här 5+2 (eller heter den 2+5?) som jag har hört berättas om.
Går helt enkelt ut på (ungefär) att man två dar i veckan inte äter mer än 500 kalorier (600 om du är man), och däremellam lever man som vanligt. Man ska förstås dricka mycket också de där dagarna (nejnejnej, inte Cokis!!).

En gång för länge sen testade jag också att räkna kalorier, och då gjorde jag så att jag åt bara 1000 kalorier om dan (högst) måndag-torsdag och sen fick jag äta vad jag ville på helgerna. Då gick jag ner 11 kilo från januari till maj. Men det var faktiskt ganska jobbigt att hålla på och räkna kalorier så det slutade jag med sen.

Men nu tänkte jag testa det här så alltså.
Håll tummarna!!

(jag är nämligen skitbra på att inte fullfölja saker jag börjat med)

måndag 12 augusti 2013

Coolaste högstadiepojken ever

Edgar blir högstadiepojke i morgon.
Helt otroligt vad åren går fort!!
Han kommer fortfarande att ha samma klasskompisar (av lite varierande ålder) men hans undervisning och längden på skoldagarna blir lite annorlunda.
Och så blir han ju fruktansvärt mycket coolare. :)

Vi var och shoppade ny skolväska igår.
Han valde en orange ryggsäck med nån bild på.
Sen hittade han en röd/vitrandig skjorta (han älskar skjortor) och en huppare som var ascool.

Snart är det dags för kvällsduschen och då ska håret och hela kroppen tvättas extranoga.
I morgon kommer han att klä sig med andakt, och jag slår vad om att han kommer att dofta som Stockmanns parfymavdelning gjorde då i tiderna när vi ännu hade Stockmann här i Jeppis.
Man måste ju göra sig fin för tjejerna!!
Hon som han har bestämt sig för att gifta sig med när han blir stor kommer ju att vara där!
"Men är du säker på att hon vill gifta sig med dig då?", frågade jag en dag tidigare i somras när vi diskuterade saken (en av de många gångerna faktiskt).
"Jo det har hon redan sagt", var svaret.
Och han har redan planerat vem som ska få vara med på bröllopet. Mikael, Moa, mommo och moffa, Leif, och så Jesus. Bl.a.
Edgar hör inte till kyrkan, men jag antar att Jesus kan vara med ändå.
"Men får inte jag vara med då?" undrade jag.
"Nää", sa han.
"Men nog farao vill jag ju vara med den dag du gifter dig!!", sa jag.
"Ja, okej då", sa han med det där typiska lite smågenerade Edgar-smilet.

Edgar är coolast i välden :)

söndag 11 augusti 2013

Måste vara larsmobo

I slutet på november blir det tre år sen vi Edgar och jag flyttade hit till Mikael och Moa i Furuholmen. Tiden har gått fort och vi trivs jättebra. Eftersom Edgar var hos sin pappa bara varannan helg då i början (pappan bodde i Kokkola då) så var han förstås skriven hos oss. Mikael körde oss till jobbet och skolan på mornarna och så åkte vi Vip-taxi hem på eftermiddagarna. Edgar har ju rätt till skolskjuts, och eftersom han inte kan komma hem till ett tomt hus så åkte jag alltid med i taxin och betalade en liten slant för det.
Sen flyttade hans pappa tillbaka till Jakobstad och Edgar började vara hos honom varannan vecka. Då tyckte vi att Edgar kunde vara skriven hos honom eftersom han går i skola i Jakobstad och det annars också verkade praktiskt.
Men se då hade han inte rätt till skolskjuts längre de veckor han bodde hos oss.
Det hade vi inte tänkt på, inte ens vetat faktiskt.
Man har rätt till skolskjuts endast till den adress man är skriven på.
Väldigt korkat tycker jag!
Och gammaldags.
Nog måste det ju finnas en hel del kids nu för tiden som bor veckovis hos sina skilda föräldrar, så det där borde ju nog gå att ordna.
Så nu har Mikael skjutsat oss båda vägarna i ett par års tid, men det har inte varit så praktiskt för han har ju varit tvungen att stänga butiken varje gång han kör oss. Och förmodligen missat en hel del kunder pga det.
Så nu blev Edgar larsmobo igen.
Han var ju så illa tvungen

lördag 10 augusti 2013

Basket-mommo i hallonbusken

Min kära mor har varit här idag, och jag tror hon hade en bra eftermiddags-stund här.
Vi började med kaffe och hembakade semlor och bullar när hon kom hit, och sen tittade vi på lite bilder och läste lite blogg. Synd att hon ser så dåligt och är så rädd för tekniska prylar (hon tror att de exploderar om man trycker på fel knapp, typ), för hon skulle älska att ha dator. Hon skulle nog hänga på facebook dagarna i ända misstänker jag :)
Sen skulle hon ut på gården och inspektera potatislandet, och det fick godkänt trots allt ogräset.
"Nämen OJ, nässlor kan man ju också äta", var hennes kommentar.
Edgar tyckte det var trist med jordbruksinspektionen och ville att mommo skulle spela basket med honom i stället, så då gjorde hon det. Hon har aldrig förr spelat basket men det gick bra ändå, men eftersom hon är fyllda 84 så blev det inte nån jättelång match. Helt förståeligt, för det var supervarmt.
Efter att ha pustat ut i about fem sekunder dök hon in i hallonbuskarna och förundrade sig över våra jättestora trädgårdshallon, och hon var överlycklig när jag gick in och hämtade en liten hink att plocka i.
Vi plockade hinken full, och hon fick med sig de hallonen hem sen.
När hallonbusken var länsad på mogna bär ville hon gå in igen och då satt hon faktiskt stilla ett tag :)

Det är krut i basket-mommo!!

fredag 9 augusti 2013

Nattbabbel

Sitter här i natten, Mikael badar bastu och Edgar sover.
Det är skönt nu.
Arbetsveckan är över, och det har känts bra att jobba.
Jag brukar ju säga att jag helst skulle vara hemmafru, och visst skulle jag det, men nu har det varit riktigt bra att återgå till jobbet. När man är ledig en längre tid så känns det ju lite jobbigt att ledigheten tar slut, men sen när man väl kör i gång med att jobba så går det bra det också.

Edgar kom hem idag, efter att ha varit hos sin pappa i en vecka.
När han kommer hem har han alltid väldigt bråttom med filmtittande och att lyssna på musik.
Han har lite olika skivor här och hos pappa, så han vill ju alltid se och höra sånt som han då inte fått uppleva på en vecka.
I kväll har han sjungit mycket.
Och dansat.
Han gör ju precis som alla andra kids i hans ålder gör.
Spelar musiken på full volym och sjunger med.
Han vill lära sig texten och melodin.
För honom tar det bara lite längre än för andra barn.
Men till dansandet behövs inga ord, så det fixar han galant!!
Och då ska han vara uppklädd, helst med kavaj och slips.
Och ibland hatt.

Det är skönt att ha honom hemma igen :)
Och han och jag har tre lediga dar nu :)

söndag 4 augusti 2013

Havet kallade

Havet kallade oss idag igen.
Det var så skönt där ute i Storsand.
Vinden och några tunna molnslingor gjorde att det inte var för hett där.
Skön omväxling mot hettan här hemma.
Det är varmt än, fast vi har dörren och ett par fönster på vid gavel.

Jag älskar doften där ute vid havet, och vanligtvis försöker vi lägga oss så nära vettenbrynet som möjligt.
Nu var det rätt lågt vatten idag så riktigt nära kunde vi inte lägga filtarna, men det gick bra ändå.
Nu doftar det underbart här ute på gården också.
Var ute på trappan nyss och det doftar godare än den dyraste parfym där ute.
Augusti är ju en så mustig månad.
Som en varm och skön filt som man sveper om sig.

Och sommaren är inte slut än.

lördag 3 augusti 2013

Skön dag!

Vilken skön dag det har varit!!
Vi vaknade av oss själva i morse, skönt utvilade.
Härligt att ha sovmorgon!!
Mikael hade jobbdag så han for iväg vid elvatiden, men jag fick stanna hemma och dona på med mitt.
Det var en del smått hushållsarbete och så sålde jag ett skåp.
Det är ett fint skåp och vi har haft det i köket länge, men det är ju egentligen en vardagsrumsmöbel, och sen vi bytte ut bordet och stolarna i köket passade det inte alls.
Så vi köpte ett annat skåp som passar bättre in.
Vi håller på att få ett riktigt 50-talskök.
En del saker stör lite än, men vi tar lite i taget.

I kväll har vi haft det supermysigt också.
Moa är hemma och vi har grillat och ätit tillsammans.
Nu sitter vi här i vardagsrummet alla tre (Edgar är inte hemma, han har pappavecka), och lyssnar på musik, underhåller oss vid datorn, stickar och sånt.
Såå skönt!

Härligt när ingen har bråttom nånstans.
Man får sitta uppe fast halva natten för vi behöver inte upp tidigt i morgon heller.

Nu skymmer det, Black Sabbath snurrar på skivtallriken och just den musiken passar bra in nu.
Fyllig, mörk augustikvällmusik.

fredag 2 augusti 2013

Pappas flicka

Har tillbringat några timmar med pappa på sjukhuset idag.
Det blev att åka in med honom till bäddavdelningen igen, efter att han varit hemma i endast tre dygn.

Han är trött nu, vår pappa.

Jag satt där med honom och väntade på att de skulle komma och ta prover och sen flytta honom till den avdelningen där han ska vara nu över helgen. Höll honom i handen, smekte hans hår och sjöng lite för honom. Ibland öppnade han ögonen lite, men för det mesta slumrade han.

Jag satt där och tänkte på vilken pappas flicka jag var när jag var liten. Minns hur mysigt det var på söndagsmornarna när pappa var ledig. Jag brukade krypa upp i mammas och pappas säng medan mamma gjorde frukost och så lekte pappa och jag "Ett skepp kommer lastat". Det var jättekul tyckte jag!
Pappa läste också mycket för mig, och jag minns att jag satt i hans famn när jag "knäckte läskoden". Han hade också alla möjliga ramsor som han rabblade för mig och jag tror att det är just därför som jag älskar ord. Både gamla beprövade och att hitta på egna :)

"Jag är nog bra med dig", sa han idag när jag höll hans hand vid sjukhussängen.
"Ja, du är världens bästa pappa för mig" sa jag.
Då såg han lugn och nöjd ut :)

torsdag 1 augusti 2013

En stad som dör

Vi bor i en riktigt vacker stad.
Eller rättare sagt, vi bor i en stad som brukade vara vacker.
Nu är det en stad som har dåligt med pengar, och som inte har råd att hålla sina byggnader i skick.
En del byggnader säljs, i vissa fall åt nån som inte heller ids sätta mycket pengar på dem., och i vissa fall åt nån som vill riva dem och bygga nåt nytt.
Men se då blir det stopp.
Ok, man får nog riva, men se nytt får man inte bygga.
Eller jo, det får man, men det ska vara si och det ska vara så, och det får inte vara såhär och det får inte vara sådär. Och sist och slutligen verkar det som om ingen visste hur det egentligen får eller ska vara.
Man får inte förstöra den gamla "unika" stadsmiljön, och allt ska helst vara som det alltid har varit.
Nå, det kan man förstå på ett sätt och när det gäller vissa byggnader.
Men hej, man kan inte leva på gamla minnen!!
Inte när det gäller en stad och inte heller när det gäller livet i allmänhet.
Man måste gå framåt om man ska överleva.
Om man ska leva.
Den som fastnar i det gamla och inte vågar gå framåt dör.
Eller åtminstone anses man som väldigt konstig och ingen orkar till slut ha nåt att göra med en.
Det är (i mitt tycke) det här som håller på att hända med vår stad nu.
Medan allt det här tjafset pågår så tröttnar de som vill bygga. Deras redan inbokade hyresgäster (affärer) söker sig annanstans och så står vi där med ett hus eller en tomt som inte används till någonting.
Stadens icke längre så tålmodiga invånare söker sig annorstädes för att shoppa pga att det "inte finns nåt" i vår stad. De som ännu har sina företag kvar vågar inte satsa, för de är rädd att kunderna inte längre kommer.

Vi kunde lika gärna stänga alla butiker och göra ett museum av hela stan.

Men se ett museum vill ingen bo i.
Hur vackert det än är.




onsdag 31 juli 2013

Gunhilds örfilar

Jag har en väldigt god vän.
Vi har känt varandra sen jag blev född (hon är två år äldre än jag).
Ibland har vi mera kontakt, och ibland mindre, men vänskapen har bestått genom alla år.

Hon har en mamma som kunde baka världens godaste bullar.
Det var så mysigt att vara där hos dem på fredagar för då bakade Gunhild örfilar.
Hela lägenheten doftade himmelskt, och hon hade bunkrat upp med massor med mjölk och Oboy.
Och vi fick iskall Oboy och fick äta hur många bullar vi ville.
Och visst åt vi.
Massor.

Och idag bakar jag örfilar.
Vet inte om de är lika goda som Gunhilds för jag tror inte att nån annan i hela världen nånsin kommer att baka lika goda bullar som hon gjorde.
Men mina är tillräckligt goda ändå.
Och jag får nog tacka Gunhild för att jag kan baka goda örfilar.
För jag vet hur de ska smaka.
Jag har ju smakat hennes.

tisdag 30 juli 2013

Bus Ingvar Jönson


Trodde att Edgars värsta busdagar var förbi, men tji fick jag.
När han var mindre gjorde han ju alla möjliga hyss (saft i TV:n, ett kilo skorpsmulor utspillt över hela golvet i hans rum, mjölk i brödrosten, mina skor i ugnen, fjärrkontrollen i snödrivan osv osv), men nu har det varit ganska lugnt på den fronten ett tag.
Tills Charles Ingvar Jönson kom med i bilden.
Då började det igen.
Charles Ingvar hittar på allt möjligt.
Han har alltid en plan, och det är inte alltid så lyckat.
Jag plockade hallon i kväll. Först en liter, och sen var jag inne och satte dem i fryspåsar och gick ut och plockade en liter till. Edgar kom ut när jag var klar (iförd sin Charles Ingvar-mundering) och han smög omkring i buskarna och såg finurlig ut.
Jag satte min hallonburk på trappan och gjorde nåt annat i ett par minuter och när jag kom tillbaka var burken borta.
Så också Charles Ingvar.
Jag hittade dem båda efter ett tag bakom hallonbuskarna.
Hallonen låg utspridda på marken under busken och burken låg nånstans långt inne i densamma.

Behöver jag säga att Charles Ingvar har utegångsförbud för resten av kvällen?




fredag 26 juli 2013

40 år borde väl räcka, eller?

Semester börjar vara över för den här gången.
Nå, jag börjar lite så där försiktigt med att jobba bara två dar nästa vecka men sen är det femdagars veckor som gäller efter det.
Fast jag hade jättelång semester i år så känns det (som vanligt) som om den gått allt för fort.
Och drömmen om att en dag få vara hemmafru eller pensionär, eller att få jobba med nånting hemifrån blir bara starkare.
Jag har ju världens bästa jobb, men skulle jag få välja mellan att vara hemma och att jobba så skulle jag gärna vara hemma hela tiden. Skulle klara mig med lite mindre pengar då också.

Kunde inte nån hitta på nåt system så att de som varit 40 år i arbetslivet skulle få stanna hemma om de vill. Få ta pension då. Om fyra år har jag jobbat i 40 år och jag tycker tammetusan att det borde räcka för vem som helst. Så kunde de unga få jobba i stället. Det finns ju säkert en massa unga människor out there som gärna skulle jobba.
Jag vet ju att finns många som gärna jobbar hur länge som helst, och då ska de får göra det, men för mig skulle det nog räcka med 40 år.

söndag 21 juli 2013

Roadtrip-söndag

Vi åkte iväg idag igen.
En liten roadtrip på tumis.
Vi gillar det där Mikael och jag, att bara sätta sig i bilen och åka iväg.
Det behöver inte vara så långt och vi behöver egentligen inte ha nån plan, vi bara kör iväg.
Vi brukar kolla lite på nätet först ifall det finns nån intressant gårdsloppis eller dylikt nånstans och så åker vi ditåt. Sen kan vi göra små avstickare åt ena eller andra hållet på vägen om vi känner för det.

Ibland stannar vi på en kaffe eller lite mat nånstans, och om det är en kortare roadtrip (som idag) äter vi först hemma. Men då blir det ofta hämtmat, för vi brukar vara superhungriga och kaffesugna när vi kommer hem.

Ibland gör vi fynd, och ibland kommer vi hem tomhänta.
Det spelar inte så stor roll vilket det blir, att åka iväg är huvudsaken.
Man kan se en del skojiga saker och fina platser längs vägen också, och det är en del av det hela.

Dagens häftigaste syn var fyra hästar som galopperade fram längs en cykelväg i Vörå.
De hade smitit hemifrån och såg ut att ha väldigt kul där de rusade fram.
Det kunde ha gått illa förstås och jag hoppas att de blev infångade snabbt.

Vi filosoferade också över alla gamla fina ödehus som står här och där i bygden.
Vilka drömmar människorna som byggt dem hade, och hur stolta de måste ha varit över sina nybygda hus då när det begav sig. Säkert hade de inte kunnat förställa sig att det skulle gå så att husen nu, bara nån generation senare står och förfaller. Antagligen hade de väntat sig att huset skulle gå vidare till barn och barnbarn som skulle bo där och hålla huset och platsen i skick.
Det är sorgligt att se att stora fina gårdar står och förfaller.

Men, det är tidens gång.

måndag 15 juli 2013

Jag vill måla!!

Jag tecknar och målar igen!

Det har jag egentligen gjort i hela mitt liv, men ibland har min livssituation varit sådan att det varken funnits inspiration eller tid att göra det.
Jag är ju ingen konstnär, men har alltid tyckt om att teckna och måla.
Resultatet är inte alltid så bra, men det gör inget.
Det är glädjen i att göra det som är huvudsaken!

Pappa målade ju också, och honom kan man nog minsann kalla konstnär.
Först målade han ett hundratal landskap, mest för att öva sig, och sen började han måla underbara färgstarka surrealistiska tavlor. Alla med nåt sorts

budskap. Miljöförstörelse, sociala förhållanden, mänskliga rättigheter och liknande saker. En del av hans tavlor hänger här hos oss, en del hos mina syskon och hos deras barn och en del har mamma och pappa förstås själva på sina väggar.

När jag var sex år målade han en tavla av mig.

På den har jag en gul klänning och ligger på golvet och ritar.
Tyvärr finns den tavlan inte mer
Den brann upp då när vårt hem brann 2009.

Men jag kommer aldrig att glömma den.
Den var så jag.
Och den var han.


söndag 14 juli 2013

Söndag

Idag har jag tumisdag med Edgar.
Moa är fortfarande i Italien och Mikael for till södra Finland för att leverera skivor och böcker åt en kund där. han får göra sådana där långa resor ibland, men det är rätt ok för egentligen har han inte så mycket emot att vara ute på vägarna. Fast det tar ju lång tid, det gör det. Och han brukar nog vara så nöjd att komma hem sen igen.

Vi har tagit det lugnt här, Edgar och jag.
Tittat på film, ätit och myst.
Vi spelade korgboll en stund på gården också, men han tycker inte att det är så kul med mig. Det är roligare att spela med Mikael.

Snart blir det dags att laga mat igen, och jag har lovat Edgar att vi ska få hemlagad pizza idag. Det får bli två stycken, eftersom han vill ha "brun pizza" (alltså med malet kött) och jag vill ha vegetarisk. Men det är bra att göra två så räcker de länge. Så får Mikael också pizza sen när han kommer hem sent i kväll.

Har stickat lite nu i helgen fast jag egentligen inte borde. Men om jag stickar bara några varv åt gången och sen pausar så går det bra.

Var och hälsade på pappa till sjukhuset igår och jag är nog rätt så bekymrad nu. Han är så trött och ligger nästan som i dvala hela tiden. Andas rätt tungt också så vi är ju rädda att han håller på att få lunginflammation eller nåt. Nå, han får antibiotika så vi hoppas ju att det ska reda upp sig.
Men det är tungt att se.
Och hemskt att inte kunna göra nåt åt det.
Kära pappa!

måndag 8 juli 2013

Gammalt, slitet men mysigt

Vi gillar gamla slitna saker.
Ofta köper vi sånt som kanske ingen annan skulle gilla, och vi inreder också vårt hem med sådana saker.
Det passar ju bra eftersom vi har ett gammalt hus där inget ser ut som ur en inredningstidning.

Igår satt vi här ute på gården och hade det lite halvslött och vi funderade på att fara till stranden.
Så kom vi på att vi inte bara vill ligga och slöa utan vi vill aktivera oss lite.
Så vi for till Nedervetil på loppisrace.
Paketbil, pengar, kamera och en vattenflaska, det är typ allt man behöver på en sån resa.
Nå, nog går det utan paketbil också, men råkar man ha en är det ju praktiskt.

Det fanns en karta över alla gårdar som hade loppis och det var nog bra, annars hade det varit svårt att hitta alla ställen. Nog missade vi nåt också men de flesta besökte vi.

En hel del saker fick följa med oss hem också, och nu är det kul att se dem hitta sina platser.
Sånt händer ju alltid så småningom, det är sällan jag vet precis var jag ska ha nåt när jag köper det.

Vårt hem börjar likna oss, mer och mer.
Lite gamla och slitna, men ganska mysiga :)


onsdag 3 juli 2013

Ömsesidig respekt

Ibland blir man lite blind.
Man ser bara det egna, fast man egentligen vill försöka se andra också.

När man har ett barn med ett funktionshinder, eller jobbar med sådana barn/vuxna så tar man lätt för givet att allt det som hör därtill ska vara lika naturligt för andra som det är för en själv.
Så är det ju givetvis inte.
kan det inte vara.
Och vi som är vana med att umgås med folk med funtionshinder borde inte döma de som inte förstår.
Eller de som är lite osäkra inför "det okända"

Jag tycker inte att det är konstigt alls när jag i Edgars skola kan få en bamsekram av nåt barn jag knappt känner, men nog minns jag att det när Edgar var i värsta kramisperioden kunde bli besvärande för folk på stan om han plötsligt rusade fram och kramade dem.
Och det ska han givetvis inte göra.
Det gör ju inte andra ungar heller.

Inte ska ju vår unge få göra vad han vill bara för att han är funktionshindrad.
Vet att t.ex min mamma har haft lite svårt att säga nej åt Edgar just därför.
"Men då han är ju så gullig och go"
Jaha? Men nog måste han ju uppföra sig ändå :)

Jag vill förstås att folk ska respektera mitt barn, men han måste också lära sig att respektera andra.


tisdag 2 juli 2013

Snart lägerdags

Edgar ska på sommarläger.
Det är visserligen bara fyra dar, men han ska ha med sig en hel del saker ändå.
Så idag ska vi och shoppa lägergrejs. :)
Tvål och shampo och tandkräm och sånt.
Det är viktiga saker och innan vi far ska vi skriva en lista.

Att ha med Edgar i butiken är ju en sak som kan bli problematisk om man inte förbereder sig lite.
För han handlar.
Mycket.
Om man inte har sträng koll på honom går han omkring bland hyllorna och plockar lite vad som helst som ser intressant ut i kärran. Det kan vara vad som helst. Ibland sånt som är gott, och ibland sånt som ser fint ut (en gång var det t.ex ett fint paket med strumpbyxor). Och ibland plockar han bara för att reta mig.
Så man ska helst ha en lista.
Då kan han få leta och plocka själv.

Så, ett sådant äventyr blir det idag :)

måndag 1 juli 2013

Mysmåndag

Det blev en mysmåndag det här :)

Edgar väckte oss vid åttatiden så då steg jag upp och fixade morgonmål och kaffe.
Sen dess har vi mest lallat på här. han i pyjamas och jag i mjukisbyxor och linne.
Mikael for iväg till jobbet som vanligt men Edgar och jag har inga måsten idag.
Vi gör bara våra favoritsaker.
Det betyder att han spelar kula, ser på film, lyssnar på musik eller sitter vid datorn.
Och för mig betyder det att jag stickar, lyssnar på musik och sitter vid datorn.
Däremellan är det lite matlagning och klädtvätt och sånt men det låter jag inte störa mig.
Matlagningen idag blir en sån där man-tager-vad-man-haver-matlagning, vi ska handla sen i kväll när Mikael kommer från jobbet.

Edgar vill pyjamastassa hela dan och det har jag lovat att han får, bara han klär på sig nåt sen när vi far till butiken :).

lördag 29 juni 2013

"Närverk"

Sitter här i natten efter Edgars kalas, och känner mig tacksam.
Vilken härlig släkt vi har!
Och vilket viktigt nätverk (tänkte skriva "närverk" vilket inte heller hade känts fel) han har!

Det är nämligen superviktigt att Edgar känner många människor, och att många känner honom.
Det här gäller inte bara släkt och vänner, utan även andra människor i stan.
Tack och lov för att vi bor på ett litet ställe!
När jag går i stan med Edgar kommer många fram och hälsar på honom, och många gånger har jag inte en aning om vem de är :)
Det kan vara nån som känner honom via hans pappa, nån han träffat via skolan, simhallen eller nåt.
Nästan alla taxichaufförer känner igen honom också.
Och förstås en hel del av hans skolkompisars föräldrar.
Både i specialskolan och i den "vanliga" delen av hans skola.

Det är en sån trygg känsla.
Jag vet att om han kommer bort i stan, eller får problem på annat sätt är det förr eller senare nån som känner igen honom. Nu är han ju aldrig ensam i stan, men man vet ju aldrig vad som kan hända.

Nå, hur som helst. så är jag så glad och tacksam för att ni alla finns.
Alla ni som bryr er :)

Puss på er!!

13 år

I morgon fyller Edgar 13 år.
Tiden går fort när man har roligt :)

Jag minns vilken underbar dag det var, dan när han föddes.
Han föddes i Kokkola, för BB i Jakobstad hade precis hunnit stänga för sommaren.
Vattnet gick hemma och jag blev lugn som en filbunke. Äntligen var det dags!!
Vi susade iväg till Kokkola mitt på dan nångång, och dagen gick med smärta och allt som hör till en förlossning. Men fast jag hade så ont så var jag bara glad. Stunden som vi hade väntat på var inne, och smärtan var en bra smärta då.
Jag hade ju tänkt föda utan bedövning, men på kvällen blev det lite jobbigare och när de kom och sa att det fanns en läkare på plats som kunde ge epidural var jag väldigt tacksam. Sa nåt i stil med. "Hit med vad som helst bara, nu får det här räcka" :)
Så jag fick min epiduralspruta, och tolv minuter senare var Edgar född.
Han VAR en Edgar, det såg vi genast, så vi behövde inte byta ut namnet vi funderat på.
Hans pappa for iväg för att ringa släkten och säga att allt var bra och jag bad barnmorskan lyfta upp Edgar på min mage så att jag skulle få ta mig en bättre titt på honom.
Då såg jag de lite sneda ögonen.
"Har jag fel, eller har den här killen Downs syndrom?" frågade jag barnmorskan.
"Barnläkaren kommer in om en stund" sa hon och tittade ner.
Nå, det var ju svar nog.
Jag tittade ner på Edgar och han var så söt och så fin
"Nå, då lever vi så då" tänkte jag.

Och det har vi gjort.
Och det fortsätter vi med.

Älskade skruttunge!!

.

torsdag 27 juni 2013

En tanke idag

Om alla människor vore lika
använde samma ord
såg ut på samma sätt
hade samma mat på sina bord

Om alla djur var bruna
alla fåglar grå
Om alla blommor vore vita
sån tråkig värld vi hade då

Skillnader är vackra
färg och form och smak
gör livet värt att leva
här under samma tak

onsdag 26 juni 2013

Tupplurar och mys

Här hos oss älskar vi mys och tupplurar.
Nå, Edgar tupplurar inte så gärna men resten av oss gör det ofta.
Mina arbetskamrater brukar skoja med mig om vårt tupplurande och ibland misstänker jag att de tror att vi inte får nåt annat gjort här eftersom vi tupplurar så mycket. :)

Och så är det.
Ofta får allt annat lämna ogjort.

Men visst ska man väl ta vara på mystid med varandra?
Har man nån som man älskar att mysa och tupplura med så är ju det det viktigaste som finns.
Inga dammråttor i hörnen, inga diskberg,inga tvättkorgar som svämmar över är så viktiga så att de skulle gå före sånt.
Sådana saker finns kvar där de är till nån annan gång.
Men tid för varandra ska man ta vara på.
Den tiden har vi nu.

söndag 23 juni 2013

Vid havet, äntligen!!

Vi har varit vid havet allt för lite den här sommaren, så idag kände vi att vi måste iväg.
Man fattar inte hur mycket man saknat det innan man är där.
Vi bor ju nära havet (vi ser det glimma mellan träden på andra sidan vägen), men ändå är det nåt speciellt med att komma ner till stranden.
Det är doften, ljuden och ljuset.
Känslan av total frihet när man ligger där.
Saltet på huden när man har simmat.
Gåshud som på nåt konstigt sätt ändå är varm.
Sand som masserar fotsulorna.
De vackert bruna klipporna mot det blåa havet.

Och allt det här bara några minuter hemifrån.
Vad rika vi är!!!

lördag 22 juni 2013

Midsommar?

Skönaste helgen!
Vi sover när vi vill och hur mycket vi vill.
Vi sitter uppe till typ tre om nätterna om vi vill.
Vi äter vad vi vill och när vi vill.
Vi badar bastu när vi vill, om vi orkar.

Ja jisses, vi gör precis som vi vill och struntar i att det är midsommar .

Love it!!!

tisdag 18 juni 2013

Tisdagsbabbel

Dagen började som vanligt med att Edgar kom och väckte oss vid åttatiden. Åtta är helt ok, mycket bättre än halv sju som det brukade vara förr. Jag var rätt trött, men det får jag skylla mig själv för. Man måste ju inte sitta uppe till klockan två på nätterna. Men vi har det så trevligt om kvällarna, Mikael och jag, så vi kommer oss aldrig i säng i tid.

Förmiddagen var ok fast jag var lite trött, jag fick gjort en del.
Kokade korvsoppa åt mina killar (själv åt jag tonfiskpasta från igår) och så kokade jag en sats rabarber-äppelmos. Det är så kul att jag hittat nåt riktigt bra att göra av rabarbern. Förr om åren har vi kokat kräm nån gång, och kanske lagat en paj eller två men sen har resten av rabarbern blivit kvar i trädgården. I år kommer det inte att gå så mycket till spillo. Jag har ju satt en del i frysen också.

Fick ett samtal av mamma om att pappa hamnat in på sjukhus i morse. Inte så trevligt förstås men det är inget allvarligt. Han bara äter och dricker lite för dåligt så han måste in och "tanka" lite emellanåt. Det är så svårt att få i honom tillräckligt med näring. Nån borde vara där hela tiden och nästan tvinga honom att äta.
Nå, nu får han hjälp i alla fall så om ett par dar är han väl hemma igen. Då brukar det gå bra ett tag igen.

Edgar och jag har varit ute en stund också. Vi vattnade trädgårdslandet och blom rabatterna. Det gillade han :) Sen radade jag lite stenar runt potatislandet men det fick jag nog göra ensam. Det var tydligen inte hans grej, fast jag hade trott det. Sen ville han in igen och nu sjunger han "Line dance" av hela sitt hjärta i sitt rum.
Ja låten heter inte line dance, utan det är en hel skiva som han kallar "Line dance". Min bror sjunger på skivan och Edgar älskar den :)

Har lust att sticka lite idag, så det ska jag göra nu. Så länge axlarna orkar. Håller på med en tunn mörkröd sjal. Den tror jag att jag behåller själv. Annars brukar jag ofta ge bort eller sälja det jag stickar.





Cowboyhatt ska det vara när man dansar line dance :)

måndag 17 juni 2013

Hur göra?

Nästa vecka fyller Edgar 13 år, och jag börjar inse att det jag bävat för i alla dessa år snart börjar vara aktuellt. Han måste snart få nån sorts förklaring på vad Downs syndrom är. Varför han är annorlunda än många andra barn.

För han börjar bli medveten om det.

Han har inte ställt några direkta frågor om saken än, men frågar ibland vad jag önskade mig för ett barn då när han låg i min mage. Märker också att han nu har en period när han ofta vill få bekräftat att vi tycker om honom.

Jag har hört mig för lite, och kommit fram till att det här är en sak jag behöver proffshjälp med. Så jag tror att jag till hösten ska ta kontakt med psykologen på Omsorgsbyrån och boka en tid. Åt mig själv. Bara för att få lite råd om hur jag ska gå till väga. Hur jag ska förklara saken på ett sådant sätt att han förstår. Och inte blir för bekymrad och ledsen. Visserligen har Edgar en sådan natur att han knappast blir olycklig av att förstå, men fundersam kan han nog vara en tid. Och vem farao skulle inte det?!?

Det här är sååå svåra saker!!


Skitmusik?

Mikael och jag satt och funderade på det där med musik.
Vi funderar på många olika saker om kvällarna, han och jag.
Det är skönt att ha nån att sitta och byta tankar med.

Både han och jag har ju rört oss mycket "i kretsarna".
Jag bland musiker och han bland både musiker och skivsamlare.
Det är lustigt det där med vad som räknas som bra musik.
En artist som sålt miljontals skivor och har fans över hela världen kan räknas som skitmusik, medan ett band som gillas av en ganska snäv krets räknas som bra. Och det syns givetvis också i skivlådorna Mikael köper in till antikvariatet. "Skräplådorna" är fulla med skivor av de riktigt stora. Abba, Michael Jackson och dylika artister kostar absolut ingenting, medan nåt proggband kan kosta tiotals, och i vissa fall hundratals (dock sällsynt) euro.

Men vad är skitmusik?
I mitt tycke finns det ingen skitmusik.
Visst har jag också musik som jag absolut inte tycker om att lyssna på men det kan ändå inte vara skitmusik om den gläder nån annan.

Sånt som gläder och ger harmoni eller inspiration kan inte vara skit.
Så även när det gäller musik är det bäst att låta alla blommor blomma.


lördag 15 juni 2013

Hoppsan!

Hoppsan!
Det var länge sen.
Jag har helt glömt bort min blogg, och det tyder väl på att jag har ett liv. Eller vad de nu brukar säga.
Nä inte är det ju riktigt så heller, om man riktigt är skrivinspirerad så är det ju en del av ens liv.

Sommaren är här, och jag är ledig i två månader.
Det är såå skönt! När man har så här länge ledigt så känner man sig verkligen avstressad (inte för att jag brukar känna mig stressad ändå). Man vet att fast det har gått två veckor av ledigheten så är det mycket kvar.

Så, vad gör jag då?
Jo jag stickar, och läser, och umgås med familjen, och donar med ett och annat här hemma, både inne och på gården. I sommar har vi faktiskt fått ihoptotat ett litet runt trädgårdsland. Om allt går som planerat så kommer där att växa potatis, gräslök, dill och persilja så småningom. Gräslöken och dillen har börjat kika fram men resten har jag inte sett skymten av än. Få se hur det går.
En ny blomrabatt har vi också gjort i år och den blir hoppeligen fin bara växterna får ta sig lite. Och sprida sig lite mer.

Kidsen har fullt upp som vanligt. Moa sommarjobbar, och om ett par veckor åker hon till Italien och stannar där i tre veckor. Edgar förbereder sig för sin födelsedag (det har han gjort sen i julas, typ) och sen i juli ska han på läger några dar.

Mikael och jag tar det så lugnt som möjligt som vanligt och njuter av vårt liv tillsammans.

När man stickar mycket funderar man också mycket. Händerna går sgs av sig själva och tankarna får vandra fritt. Här om dan satt jag och tänkte på Edgar och att han egentligen (som funktionshindrad, och elev i specialskola) ju har en fantastisk möjlighet att se med "oförstörda" ögon på sig själv och på sina medmänniskor. Han har absolut inga fördomar när det gäller andra människor. Han godkänner alla hudfärger utan att fundera över det (det pga att han vuxit upp med släktingar med ursprung från andra delar av världen). Alla utseenden annars också är helt naturligt för honom, och människor med talstörningar är också helt normalt. Då lyssnar man helt enkelt lite noggrannare. Och det är just det som jag tycker att är fantastiskt, är nån lite långsammare än en själv så lär man sig att vänta, talar nån otydligt lär man sig att lyssna. Talar nån inte alls försöker man med gester eller tecken. Alla borde ha en möjlighet att lära sig sånt, funktionshindrad eller inte.
I och med att jag har Edgar har jag lärt mig det. Att ha tålamod och att försöka ge alla en chans.

Och så ska vi väl ha en sommarbild också :)


tisdag 1 januari 2013

Tulpantiden kan börja :)

Och så börjar vi det nya året.
Det känns ju alltid som om man borde summera det gamla, gå igen vad som varit bra och vad som varit mindre bra. Men jag vet inte, jag tycker inte att det är nåt att fundera dess mer på. Vi kör vidare bara.
Och fortsätter vara glada över livet. :)

Idag ska vi njuta av den sista slapp-och-slödagen och i morgon är det dags för jobb och skola igen.
Känns helt ok att börja på igen.
Sen ska Moas 17-årsdag firas på torsdan och så är det plötsligt helg igen.

I morgon ska Edgar och jag hälsa på hos mommo och moffa efter skolan. Vi har inte träffat dem sen julafton och det är allt för länge sen. Men jag har ju varit magsjuk och sådan smitta kan man inte föra dit. Speciellt moffa börjar vara så pass skör så en sådan magsjuka skulle ta hårt på honom. Vi får försöka vara rädda om dem så länge vi har dem.

Det är lugnt och ganska tyst i vårt hus ännu idag.
Edgar leker i sitt rum, Mikael sover och jag har suttit i min fåtölj under en filt och stickat.
Sååå skönt att inte ha bråttom nånstans!

Jag gillar slowlife! :)

Ska väl sätta in en bild också, på det vi ser fram emot nu, när jul och nyår äntligen är över.