torsdag 15 februari 2018

Edgarvecka, äntligen!

Idag kommer Edgar hem!
Han har haft pappavecka,
men nu är det vår tur.

Ska bli så skönt
att ha honom hemma igen.
Har saknat hans kramar.
Mera än vanligt nu förstås.

Han ska få komma med i kväll.
Han ville också hälsa på mommo.
Hon är på sjukhuset igen
så han får komma med
en liten stund bara.
Han orkar inte vara så länge
när nån är på sjukhus.
Och så blir han så bekymrad.
Sjukhus är inte bra, det vet han.
Folk som ligger på sjukhus kan dö.
det har han fått erfara.

Men han ville ändå komma med.

Han vill se sin mommo.

De är ju så goda vänner.

Kärlek, ni vet.







tisdag 13 februari 2018

Man skriver det man lever i.

Jag skriver mycket om mamma nu.
Förstås.
Och om hur det här
påverkar mig.
Förstås.

Man skriver ju det man lever i.
Just nu, just idag.
Eller igår.

Min egen reaktion 
förvånar mig lite.
Jag har alltid varit stark.
Har varit lugnet själv.

Det är jag nog nu också
på sätt och vis.
Men samtidigt kan små saker
få mig att krascha helt.
Jag hade en bra dag igår.
Åtminstone från morgonen.
Det var bra ännu 
när jag var hos mamma.
Men när jag skulle gå därifrån
tittade hon på mig och sa:
"Mina gulliga barn!"

Bara de orden.

Jag var ledsen hela kvällen.
Fast glad över att hon sa det.

Men nu är det en ny dag.
Och jag känner mig starkare.

Snart ska jag gå dit igen.
Och jag ska vara glad.
Vi ska dricka kaffe.
Prata lite.
Bara sitta tysta.
Bara vara tillsammans






måndag 12 februari 2018

Ny vecka

Vi har börjat på en ny vecka.
Det är måndag.
Känns som om vi
börjar få nån sorts system
på det hela
fast vi fortfarande är ledsna
över mammas sjukdom.

Människan är en
konstig varelse.
Man anpassar sig
t.o.m till hemska saker.

Vi turas om att vara
hos henne nu,
och hon klarar sig rätt så bra.

Men roligt är det inte.
Inte för nån av oss.

Idag har jag varit där
nu på eftermiddagen
och när jag kom hem
kändes det faktiskt som om
jag skulle kunna göra nåt.
Måla eller skriva
eller bada bastu eller nåt.

I alla fall nåt annat
än att ligga på soffan
och stirra på TV
eller telefonen.




lördag 10 februari 2018

Livet kom emellan.

Har haft en lååång paus med bloggandet.
Det är livet som kommit emellan.
På ett väldigt otrevligt sätt.

Vår älskade mamma
är allvarligt sjuk.
Och det finns inget
hopp om ett gott slut.

Det tar musten ur oss alla.
Man blir trött av att sörja.
Av att samtidigt
försöka hålla humöret uppe.

För hennes skull.
För Edgars skull.
För att orka leva som vanligt.

Fast inget är som vanligt.
Kommer aldrig mera att bli.

Så nu finns vi barn hos mamma.
Vi är där så ofta vi kan.
Det här nuet kommer inte tillbaka.
Mamma kommer inte tillbaka.

Men vi skrattar också.
Med mamma.
Som, som vanligt, är lugnet själv.
Mitt i allt lidande.

Lite senare idag ska vi dit.
Alla syskonen.

Men just nu,
en liten stund till,
är jag hemma och tömmer skallen.

Gör ingenting.
Låter kropp och själ vila.


lördag 30 december 2017

Gott Nytt År!!

I morgon är det nyårsafton.
Det här årets sista dag.

Det var ett rätt bra år.
Fast visst innehöll
det en del sorger också.

Vi blev stadsbor igen
och flyttade två gånger.

Jag har haft ett kreativt år.
Målat ganska mycket
och fotograferat massor.

Det är så roligt att
ha hittat tillbaka till
fotograferandet.
Och att kunna göra det
utan stress eller prestationskrav.

Nyårsaftonen kommer
vi inte att fira.
Vi brukar inte det.
För oss blir det nog
mest som en vanlig kväll.
Vi har tumishelg
så vi tassar på här bara.
Äter vad vi vill när vi vill.
Nattsuddar
och sover länge på mornarna.

Lugnt och skönt.

Nu väntar vi på 2018.
På våren och sommaren.
På härliga balkongdagar
här vi foten
av vattentornet.

Gott Nytt År till alla och envar!!


lördag 23 december 2017

Det händer varje år!!

Det är samma sak varje år.
Jag bävar för den mörka hösten.
I mitten av oktober
börjar jag.
Jag våndas.
Jag är trött.
Jag vill inte gå ut.
Jag har svårt att måla
eftersom jag helst
målar i dagsljus.

Försöker trösta mig
med att tänka
"Nååå, bara vi orkar lite till, så är det jul"
Och i mitten av oktober
känns det som en evighet
till julen kommer.

Men så plötsligt
är den bara här!
Liksom varje år.
Plötsligt står lucian där.
Vintersolstånd, julafton,
jullov och alltihopa.

Och jag har överlevt igen.

Som jag gör.

Varje år.

God Jul alla!!







tisdag 12 december 2017

Hallelujahmoment

Jag var till tandläkaren med Edgar idag.
I väntrummet
träffade vi en liten kille
som också har Downs syndrom.

Och igen hände det.
Det som varje gång
får mina ögon att tåras.

Ett riktigt hallelujahmoment.

Det hur de möttes.
Hur den lilla killen
såg på Edgar.
Med ögon som glittrade
och ett stor leende
i hela ansiktet.

Hur hela hans lilla väsen
sa att han kände släktskap
med Edgar.
Hur han omedvetet visste
att de hade nåt gemensamt.

Det har hänt förr
när vi träffat små downmänniskor.

Och det är lika underbart
att se varje gång.



Dagens bild är av en pytteliten Edgar-tomte.
Den är tagen i skolan när han  gick på ettan.