måndag 18 juni 2018

Sköna dagar

Det är sköna dagar nu.
Både Mikael och jag är hemma.
Hela dagarna gör vi
precis vad vi vill.
Han har slutat 
med sitt antikvariat,
och för mig finns det
inga vikariat nu på sommaren.

Edgar är hos sin pappa
varannan vecka som vanligt
och de har också 
semester båda två.

Livet är som det alltid borde vara.

Fast det är klart,
sen när hösten kommer
blir det annorlunda.
Då börjar åtminstone 
jag jobba igen.
När det finns jobb.

Men nu, just nu
är livet så som jag 
vill att det ska vara.

Som det kommer att vara.

Om några år.

När vi är pensionärer.



söndag 17 juni 2018

Som karma ungefär

Kollade fb-flödet så där
lite havslappt och såg
att nån skrev om livet och döden.
Undringar om varför vi finns,
vad som är alltings mening.

Jag läste inte desto mera.
Inga kommentarer och så,
men tanken blev och gro
i min hjärna ändå.

Kanske finns vi helt enkelt
som en art här på jorden.
En bland alla andra.
Och vår uppgift är att
få barn och se till att arten
lever vidare.
Och de som inte får egna barn
finns för att de behövs
för andras barn,
och för andra människor.

Kanske vi helt enkelt finns
för att vår uppgift
är att leva så länge
så att våra barn och andras barn
ska ha tid att lära sig
av det vi kan och vet
och sedan i sin tur lära
det vidare.

För att vi ska lära varandra
att leva bättre liv.

Vår uppgift är nog inte
att samla rikedom
och göra stordåd.
Vår uppgift är kanske att se till
att våra och andras barn
blir ännu bättre
på alla sätt och vis
än vad vi själva är.

Som god karma ungefär,
men överflyttad på barnen.

Jag tror
att det är meningen
med våra liv.

Allt det andra
runtomkring
är mest tidsfördriv.

Nåt att göra
medan vi håller ögonen
på de yngre.

Fast vad vet jag.

Det är bara funderingar i natten.




tisdag 12 juni 2018

Jobb, arbetslöshet och pension

Har funderat lite igen.

På jobb, arbetslöshet
och pension denna gång.

Nästan alla politiker
talar om att vi måste
få ner arbetslösheten.
Sant, det borde vi.

Då borde de unga få jobba.
Vi som närmar oss sextio
eller är över sextio år
borde få gå i pension.
Jag menar, är vi ändå
arbetslösa så kostar vi ju
säkert ungefär samma pengar
åt samhället som om vi
var pensionärer.
Har inte kollat upp det men
kan inte tro att det kan vara stor skillnad.
Dessutom tror jag att en
någorlunda frisk pensionär
tillför samhället mer positivt
än en halvgammal bekymrad
arbetslös nästan-sextio-åring.

För man blir bekymrad
om man inte får jobb.
Och man får inte jobb mera
i den åldern.
Inte om man är en helt
vanlig man eller kvinna
med halvtaskig, eller ingen,
utbildning.
Man kan få korta jobb ibland,
men ingen anställer en för
något stadigvarande.
Så då går man där och oroar sig.
Känner pressen av att man borde
"skaffa sig ett jobb".
Man söker, och får nej.
Och man oroar sig mera.
Det finns de som blir sjuka
av att oroa sig.
Och sjukdom är dyrt
för samhället.


Så jag tycker att det borde
rensas i arkiven lite
bland oss jobbsökande.
Det borde erbjudas pension
åt de som vill ha det.

Det skulle dessutom se
jäkligt bra ut i
arbetslöshetsstatistiken!


måndag 28 maj 2018

Blommor till det döda torget

Det har diskuterats torg.
På sociala medier
och face to face här i Jeppis
de senaste dagarna.

Vi har ett stort torg.
Egentligen allt för stort.
Och så är det tomt.
Ingen får parkera där,
nästan inget ordnas där
och det är egentligen
bara en försäljare kvar där.
Vårt torg dör!!

I söndags var vi och
förde blommor dit.
Vi blev ganska många
men eftersom torget
är gigantiskt såg det
ändå ganska futtigt ut.
Som om nån dött,
var det några som sa.
Och visst känns det så,
som om vårt torg dött.

Jag vill ändå tro
att det är tillfälligt.
Jag vill tro att det ändras.
Ett torg ska vara till för oss alla.
För folket som bor i stan.
Det ska inte smyckas och pyntas
bara till turisterna kommer.
För ärligt talat,
de är inte så himla många.
Och de kommer och går.

Så snälla ni som besluter.
Som har makt att göra det.
Våga vara lite kreativa!!
Gör ens nåt smått.
Låt nån företagare ställa
en kaffevagn på torget.
Låt hantverkare sälja sina alster
och lokala odlare stå där och sälja
sina produkter för en symbolisk hyra.
Ställ bänkar i små inbjudande grupper.
Inte på rad som de står nu.
Låt torget leva varje dag!
Inte bara några få dagar på sommaren.

Ett torg som lever
lockar människor till stan.
Det kan ta ett tag, men de kommer.

Om de har nåt att komma till.







söndag 13 maj 2018

Vill inte fira!

I år ville jag inte fira morsdag.
Inget att fira när mamma
inte finns hos oss längre.
Min egen morsdag har
jag aldrig firat mycket.
Nångång har Edgar kommit
hem med nåt han gjort i skolan,
och Mikael brukar
köpa en blomma eller så.

I år var vi till mammas
grav med en morsdagsros,
och sen drack Edgar och jag kaffe
med rulltårta på balkongen.
Mikael jobbar hela
dagen och troligen hela kvällen.
det sista ska tömmas från
antikvariatet eftersom
han slutar med det nu.

Svärmor ska få en blomma,
men det tar vi en annan dag
när Mikael har mera tid.

Morsdag tappade
sin betydelse i år.

Saknar dig mamma!!





torsdag 10 maj 2018

Ti amo, piano och en liten staty

Igår var vi på teater.
I Edgars skola.
Telma linjen i Lannäslund
har en helt fantastisk personal,
helt fantastiska elever
och så hade de också
den helt fantastiska Oa Lönnbäck
med sig.
De har övat hela vårvintern
och hela våren och igår var det dags.

De hade tre föreställningar
och föräldrar och vänner
var bjudna till den sista.

Pjäsen hette "Ti amo, piano och en liten staty"
och den handlade om livet i Telmaparken.
En alldeles underbar historia
som innehöll humor, kärlek
och vardagsliv i en liten park.
Med den lilla statyn
som en central figur.
Som såg och hörde allt.

Edgar spelade Romeo,
som var hemligt förtjust i Julia.
De möttes varje dag i parken
och till slut fick de varandra
och allt slutade lyckligt.

När de planerade pjäsen
och delade ut rollerna
hade de verkligen tänkt till.
Alla fick spela en roll
som perfekt passade deras personlighet.
Och de lyste!!
Det var underbart att se!

Jag är så tacksam över
att Edgar fick vara en del av detta!
Och jag är så tacksam
över att jag har fått lyckan att
vara en del av hans liv.
Att just han blev just min son.

Större rikedom kunde
jag inte ha haft i mitt liv.








måndag 30 april 2018

På gränsen till sommar

Valborgsmässoafton idag.
Vi är på gränsen till sommar.
Och vet ni, jag är glad!

Så där på riktigt.
Som jag brukade vara förr.

Vintern och vårvintern
var så tunga.
Så sorgliga,
och aldrig har jag varit
så lågt nere.
Så långt inne i sorg.

Jag har ju förlorat förr.
En man, en pappa,
släktingar och goda vänner.
Men att förlora mamma
var som att förlora mig själv.

Men jag är tillbaka nu.
Lite mer sliten,
lite omskakad,
men återigen mig själv.

Glad som jag brukar vara.

Lycklig med de mina
som jag vill vara.

Och snart är det sommar.

På riktigt.