Underbara unge, del 2

När Edgar älskar nån, då gör han det helt och fullt och av hela hjärtat.
Han kan krypa ihop bredvid en, eller bara komma och se hur man har det så där i förbi farten, och så kan han säga: " Mamma, jag älskar din näsa. och dina ögon och din kind"
Så pillar han en på näsan lite, eller pussar på en och man bara smälter.
Ibland kan det förstås gå lite till överdrift, för när han börjar har han lite svårt att sluta.
Men sån är han, och han kan inte hjälpa det.

Idag satt han och hjälpte Mikael att prissätta en del böcker och plötsligt säger han: "Hödu, jag älskar din mage" Och eftersom min man är en av de coolaste män jag känner så tyckte han ju bara att det var bra att ha en älskad mage. :)

Vi har intressanta samtalsämnen här hos oss ibland :)

Underbara unge!!

Ibland kommer Edgar och sätter sig bredvid mig och tittar på mig, så där som bara Edgar kan, och så frågar han: " Mamma, vad du önska dig? I din mage"
Då vet jag precis vad han menar, och mitt svar blir alltid detsamma.
"Jag önskade mig att babyn som var i min mage skulle bli precis en sån pojke som du är. Världens bästa pojke"
Då ser han väldigt belåten ut, och eftersom han är Edgar kan han då inte låta bli att fiska lite komplimanger :)
"Vaffö då? Vaffö e jag världens bästa pojke?"
Så då berättar jag för honom hur gulliga jag tycker att han är osv.

Han är en underbar unge, Edgar, och jag hoppas att han alltid förblir underbar, även sen när han är vuxen.
Jag brukar säga att den extra kromosomen han har är en gullighetskromosom.
Han är precis den ungen jag vill ha, även om jag för hans egen skull givetvis önskar att han var utan den där extra kromosomen.

Men för mig (och jag tror jag kan tala för alla andra i hans närhet också) är det inget problem att han har Downs. Man lär sig leva med det och ta det som det är. Visst finns det saker man kunde göra till problem om man ville, men sånt är bara slöseri med energi som man kan sätta på annat i stället.

Jag minns när han var bara några minuter gammal och jag för första gången insåg att han hade Downs. Min första tanke var: "Ok, nu gick det så här, då lever vi så då"

För man kan ju inte annat.
Och livet med Edgar har bevisat att Down kan bli Up!!

Va fan sa han? Egentligen.

Jag var ute på dunjacksjakt idag.
Alltid lika trist eftersom jag är en kvinna modell större. Inte så lång, men lite tjockare än genomsnittskvinnan.
Ändå är jag ju inte på något sätt stans tjockaste människa.

Nå, efter ett misslyckat försök på ett av stans varuhus (där de inte hade en enda dunjacka) gick jag till en sportaffär. Jag vet att där finns kvalitetsvaror och de brukar vara snygga också.
Jag provade en del jackor och en manlig försäljare hjälpte mig efter bästa förmåga.
Misslyckande igen.
Jackor fanns där nog, men inga i min storlek.

"Men varför är det så här, ska inte vi stora människor få ha snygga och varma jackor?", frågade jag.
Killen skruvade på sig lite och visste inte riktigt vad han skulle svara. Försökte först säga att det bara är så här, att de får in det som "kedjan" bestämmer att de ska ha i lager. Nå, det kan ju stämma förstås.
Men sen sa han: "Och så är det ju så att folk som kommer och handlar till en sportaffär vanligtvis inte är så stora".

Jaha????
Det kan han ju också ha rätt i.
Men hur går det då med stora människor som vill börja sporta och vara ute i friska luften?
Man ger dem inte en chans liksom
Kom tillbaka när du har gått ner tjugo kilo, typ.

Nu måste jag nämna att killen inte på nåt sätt var otrevlig, och jag uppskattar nog att han var ärlig.
Men vad farao säger det om företaget han jobbar åt??

Men jag hittade en jacka sen på stadens billighetsaffär.
Och den var helt ok ändå.
Så sist och slutligen är jag nöjd.

Mera lördagsbabbel

Sitter och funderar lite på det där att göra ingenting.
Jag vet att många föräldrar tycker att det är konstigt att man har ingentingdagar för barnen (och hela familjen), men jag tror att det är bra. Det är t.o.m bra att barn har tråkigt ibland tror jag.
Edgar kan komma och säga att han har tråkigt ibland, men sen efter några minuter är han i full gång med nåt nytt igen. Många kanske tycker att jag är en konstig mamma som då inte hittar på nåt åt honom, men se jag tycker ju att han kan hitta på själv. Klart att vi gör saker tillsammans också, men han behöver få använda sin fantasi och ta egna initiativ däremellan.
Jag tror (som vanligt bara min egen åsikt, och inget expertutlåtande) att barn som måste ha tråkigt ibland blir mera kreativa och initiativtagande än de barn som får all sin tid planerad av föräldrarna.

Att sånt. :)

Lördagsbabbel

Edgar och jag har lördagsmys :)
Betyder att vi tassar runt här i pyjamas eller andra sköna hemmakläder och gör bara det vi vill. Vi behöver inte nödvändigtvis göra nåt tillsammans, det räcker att vi får vara hemma och dona på med sånt vi gillar.
Just nu t.ex spelar han kula i sitt rum och jag sitter här vid datorn. Emellanåt kommer han hit eller jag går dit och så funderar vi lite om ett o annat. Och kramas lite förstås. Edgar älskar att kramas!
Ibland lyssnar vi på hans musik (för det mesta blir det då Winchester med "Everybody's doin' it") och ibland får jag lyssna på min musik (som kan vara allt från hårdrock till Whitney Houston).

Sen när Mikael kommer hem från jobbet blir det mat och kaffe och mera lördagsmys.
Det är såååå skönt att ha lördagarna helt fria från program!
Sånt gillar vi!