Dagarna går, och våren kommer

Dagarna går.
Konstigt nog.
Sorgen efter mamma
är ännu stor,
men nu börjar den
sakta övergå i saknad.

Jag kraschade ihop lite
några dar efter begravningen
och var hemma med nån
slags utmattning.
Sov och sov och sov.

Nu börjar det lätta.

Jag kan så småningom
glädjas över solen,
takdroppet, och att våren
faktiskt verkar
vara på kommande.

Plockade fram
lite påskpynt och
kände mig lite glad över det.

Livet går vidare,
så är det bara.
Men fortfarande
är jag väldigt lättrörd.
Inte bara av sorg,
utan det kan vara nåt helt annat.
Igår var jag i ishallen
och tittade på lokala
förmågors is-show,
och när de små isprinsessorna
skrinnade in i sina
fina dräkter rann mina tårar.

Nån vacker musik
kan få mig att
reagera likadant.

Känslorna på ytan.

Men, det är inget fel på att känna.
Det är bara att låta det komma fram.

Och glad påsk förresten!

Ett fint farväl

Igår hade vi begravning för mamma.
Det var så sorgligt.
Men så vackert.

Prästen var bra,
musiken var vacker
och blommorna var fina.

Många hälsningar
och adresser
och väldigt mycket kärlek.

Minnesstunden
var som jag tror att
mamma velat ha den.
Inte så mycket program
utan mest en chans
att vara tillsammans.

Lite program hade vi nog.
Min bror sjöng vår "familjesång".
En sång som pappa
skrivit texten till
och som Håkan Streng
gjort musiken till.

Edgar delade ut kärlek
i form av röda hjärtan
till alla bord och sen
hjälpte hans pappa honom
att berätta lite om mommo.

Jag läste en sak som jag
skrivit om mamma
och så läste två av mammas
barnbarn alla adresserna.

Kändes som om
mamma var med oss.

Mamma älskade lila, så många av blommorna var just den färgen.

Tråkigt men hoppfullt.

Det är tråkigt nu.
Vädret suger.
Hur jag mår suger.
Och jag får inget gjort.

Jag stiger upp tidigt.
Går till jobbet.
Kommer hem.
Ligger på soffan.
Slumrar.
Vaknar.
Går och lägger mig.

Och så börjar allt om igen.

Jag fick ändå
äntligen färdigt
två små tavlor
som har stått
halvfärdiga länge.

Jag kände dock
ingen stor glädje i det.

Men.......

.........våren är på kommande.

Min favoritårstid.

Jag känner ändå hopp.
De dager solen skiner
känns det nästan drägligt.

Men först
mammas begravning.

På lördag.

Sen får vi se........

.......ska ändå försöka
öppna en ny canvas.

Man vet ju aldrig.

Man kan måla sorg också.

Eller måla glädje mitt i sorgen.

Om sorg och kärlek

Igår kväll mådde
jag riktigt dåligt.
Sorgen var så stor
så den gjorde fysiskt ont.
I hela kroppen.

Nu på morgonen
känns det lite bättre
och snart ska jag
bada dagsbastu.
Det brukar hela
både kropp och själ.

Det är konstigt
att familjen
blir mindre och mindre.
Först sörjde vi pappa
och nu mamma.
Hela grunden
i familjen är borta.
Och i och med
att grunden är borta
sörjer man på nåt sätt
hela familjen.
Det är ju konstigt
för man har ju
syskonen kvar.

Men cirkeln är bruten
och den kommer aldrig
att bli hel igen.

Om en vecka
ska vi ha begravning.
Och jag vill att det
ska bli en fin dag.
Att vi gör det fint.

Det kan vi nog.
Mamma och pappa
har lärt oss sånt.

De har lärt oss kärlek.

Lila ska hon få

Jag jobbar nu igen.
Det känns riktigt bra.
Jag behöver rutin
och vardag just nu.

Idag hade jag kort dag
och jag hann till stan efter jobbet.
Jag var och beställde
blommor åt mamma.
Till begravningen.

Mammas begravning.
Det känns så konstigt.
När pappa dog
kändes det också konstigt.
Men då hade vi mamma kvar.

Nu är de båda borta.
Och saknaden är dubbel.

Lila blommor ska hon få.
Mamma tyckte om lila.
Syrenlila.
Och så mörklila.

Edgar hade velat ha röda.
För rött är kärlek.
Men nu blev det lila.

Det är också kärlek.

För det är så mamma.

Om man inte tänker

Edgar kom hem idag!
Han har varit på pappavecka,
och det har varit bra.
Jag har varit sorgsen.
Och så har jag haft mycket
praktiska saker att ta hand om.

Men nu är han hemma,
och det är så skönt.
Vi har pyjamasdag
mitt i det vackra vädret,
han och jag.

Vi donar på
i varsitt rum,
men ibland går vi in
till varandra och kramas lite.

Allt känns faktiskt
nästan som vanligt.

Om man inte tänker.

Så idag tänker vi
inte så mycket.
Idag försöker vi
njuta av det vanliga.

Vi tänker mera en annan dag.

Bilden är tagen i höstas när vi var ute och vandrade på stan, Edgar och jag.