tisdag 17 september 2013

Älskade barn!

Funderade på hur vi skulle berätta för Edgar att hans moffa gått bort.
Han är hos sin pappa nu, så det blev han som berättade.
Igen en gång oroade jag mig i onödan.
De funderade lite på döden och att den som är död aldrig kommer tillbaka.
Och Edgar sa: " Jag ska drömma om moffa, att vi är bästa kompisar. Och jag ska drömma att jag älskar honom"

Enkelt, eller hur?

Älskade barn!!
Jag lär mig något av dig varje dag!

söndag 8 september 2013

Edgarmusik för alla

När Edgar var liten tyckte jag alltid att det var konstigt att han inte ville lyssna på musik.
Filmer har han alltid älskat och även musikfilmer eller filmer från konserter (Mora Träsk på Cirkus var en favorit i tiderna).
Men om jag spelade nån skiva så kom han alltid och sa att jag skulle "ta bott den".
Det var inte själva musiken det var fel på för jag testade med allt möjligt.
Jag önskade alltid att han skulle börja tycka om att lyssna på musik, och nu har min önskan gått i uppfyllelse.

Men det blev ju inte riktigt som jag hade föreställt mig.
Jag tänkte ju inte på att den dag han börjar lyssna på musik så måste jag själv också lyssna på samma musik.
Han spelar högt nämligen.
Alla i hela huset lyssnar på samma musik som han.
Vi har testat ge honom hörlurar, men det resulterar ju bara i att han sitter och sjunger med musiken.
Högt.
Och falskt.
Så då är det faktiskt bättre att höra själva musiken också.

Men egentligen så gör han ju bara det som alla ungar gör i den där åldern.
Lyssnar, sjunger med och försöker lära sig texten.

Just nu är det Michael Jacksons "Bad" som dundrar ur högtalarna.


söndag 1 september 2013

En bön är aldrig fel

Läste nånstans idag om nån som ville be en bön för en annan människa.
Det har hänt mig nångång också.
Att nån velat be en bön för mig alltså.
Jag tror ju inte på Gud så jag ber ju inte sådana böner själv.
Men jag gillar tanken på att nån ber en bön.
För mig eller för nån annan.
För ber man för nån så tänker man ju på den personen, och det är ju aldrig fel.

Jag kände en gång en gammal zigenarkvinna, och hon önskade alltid "Herran siunausta" när hon skildes från nån. Jag gillade det där. Det visade nån slags respekt för den andra människan. Man var liksom värd den där välsignelsen.

Och respekt gillar jag.
Respekt är med det viktigaste som finns.

Så, en bön är aldrig fel.
Som sagt.