Intensiva dagar på kommande

Fredag.
Nu kör vi igång
med en intensiv period.
Edgars födelsedag
närmar sig,
och så är annat
på gång också.

Igår städade vi,
så behöver vi bara
ta en snabb sväng
med dammsugaren
på söndan före kalaset.
Idag ska vi handla
allt som behövs.
Och köpa födesedagsgåva.
Vad vet jag ännu inte.
Han älskar kläder,
så det blir väl nåt sånt.

Imorgon ska vi
med Jaro Rockets på match.
Laget fyller 10 år,
och de ska spela
jubileumsmatch mot LBK.
Och så på söndan
är det Den Stora Kalasdagen.
Då ska jag stiga upp tidigt
och fixa tårtorna.

Sen, när kalaset är över
är det dags att packa
Edgars lägerväskor.
Han ska på läger
måndag till fredag.
Så fort han åkt iväg
far vi till Larsmo välfärdsstation
för att hänga upp en del tavlor.
Jag har utställning där
i juli och augusti,
Och därifrån åker vi
raka spåret till Jeppis
för att ställa igång
min tavelutställning
i ett av glashusen på torget.

Och där finns jag då
varje dag nästa vecka.

Så det är intensivt.
Jag kommer nog
att sova i två veckor
efter allt det här.

Fast det är bra att testa ibland.
Orkar jag med det här?
Om t.o.m det som är roligt
känns för tungt vet jag ju
att jag inte är frisk än.

Vi får väl se.......

Men sen efter allt det detta
får vi hem valpen.
Då ska jag bara mysa med
den här hemma.
Strunta i Jakobs dagar
och allt annat (nästan)
och bara få valpen
att känna sig trygg
och välkommen.

                                   Nu hade jag ingen lämplig valptavla så det fick bli en glad
                                   och lite hysterisk katt-tavla i stället.

Piggare!!

Vaknade till en
piggare dag idag.
Det känns nästan genast
man slår upp ögonen.

Så idag blir det
en tur till stan.
Till apoteket,
och matbutiken,
och så ska jag ju
hämta mina nya
gladkonstkalendrar.

Känns kanske
lite tidigt med en kalender
för år 2020 redan,
men jag vill alltid
ha dem klara tidigt numera.
Det är så kul att
ha dem med på kvällstorgen
och i glashuset på torget.
Där ska jag vara
hela nästa vecka
med mina tavlor,
och jag hoppas verkligen
att tröttheten håller sig borta.
Det var så himla roligt
förra året när jag var där.

Hallå hjärnan! Vakna!!

Har haft en trött förmiddag.
Jag skickade iväg Edgar
till jobbet och sen somnade jag om.
Sov, drömde, drömde,
vaknade, somnade.
Hela förmiddan höll jag på så.
Telefonen ringde.
Jag svarade, pratade,
och när jag sen vaknade
på riktigt vid tolv ungefär
hade jag inte en aning om
vem jag pratat med.
Kände inte igen numret heller
och tyckte att det
skulle vara för pinsamt
att ringa och kolla.

Sen satt jag och åt
knäckebröd och avocado
och tänkte att jag borde
ta reda på vem som hade ringt,
och så plötsligt
vaknade hjärnan.
Det var från tryckeriet!!
Mina Gladkonstkalendrar!
De är färdiga att hämtas!

Men det var jätteskrämmande
att inte minnas.
Att veta att man pratat med nån,
men inte ha en susning
om vem man pratat med.

Så än är jag inte frisk.
Än kan jag inte börja
söka jobb åt mig.

Jag menar,
hur kan man börja
tänka på att jobba
när hjärnan beskyddar en
t.o.m från sånt man
tycker väldigt mycket om
och vill göra.

För jag antar att det
är det det är frågan om.
Hjärnan vill vila.
Ännu bara vill den vila.

Den måste i sanning
ha gått på högvarv länge.

Livsstilsrenovering.

Håller på med lite
livsstilsrenovering här nu.
Först hade jag tänkt
att jag skulle bli vegan.
Det hade inte varit så
stor omställning
eftersom jag redan
är vegetarian.

Men då är det ju osten,
och fil med bär.
Dem vill jag inte skippa.
Äter nästan aldrig
ost på bröd numera
eftersom jag skippat
allt mjukt bröd.
Men jag brukar sätta
bondost eller feta
eller halloumi i
salladen ibland.

Potatis har jag
inte ätit på en månad.
Inte ris och pasta heller.
Har minskat rejält
på sockret också.
Bara när det är kalas
kan jag tänka mig
att äta en bit tårta
eller nåt annat.
Choklad åt jag
minst ett par
gånger i veckan förr.
Nu blir det inte
ens varje vecka.
Kaffe dricker jag,
med havremjölk.

Så nu består
mina måltider
av sallad med ost
eller nötter och frön.
Smoothies, fil med bär,
eller havreyoghurt med banan.
Torkade nässlor
och maskrosblad.
Mysli också ibland.

Men frukt och bär,
grönsaker och baljväxter,
Det gillar jag mest.

Tror att grejen för mig
är att vara sträng mot mig själv,
men inte för sträng.

Och vet ni vad?
Det börjar både kännas
och synas nu.

Acceptans

Jag börjar acceptera det.
Att jag är så här nu.
Det har nog varit på gång.
Jag har känt det
men inte velat erkänna det.
Jag blir aldrig som förr.
Men hur kan jag då veta
vem som är den riktiga jag?
Kanske det är den jag är nu.
Utom tröttheten då.
Det att jag kommer igång
först mot eftermiddagen.

Den här tillvaron
är inte så illa.
Så länge man bara är hemma
är det faktiskt rätt bra.
Men samhället kräver
att man ska vara delaktig.
Man ska jobba,
man ska vara social,
och man ska prestera.

Men vad händer om man inte orkar?
Då anses man vara sjuk.
Men jag känner ju mig mest trött.

Är det en sjukdom
att behöva leva i sin egen takt?
Är det en sjukdom
att inte riktigt orka med
den övriga världen?

Det kanske det är.

Och i så fall är jag ju sjuk.

Och jag accepterar
att jag kanske aldrig
blir riktigt frisk igen.

Tills vidare tassar jag på
här hemma.
I trädgården,
i min målarhörna.
Umgås med dem
jag behöver mest.

Trött men nöjd!

Dagen blev riktigt bra,
fast den började trögt.

Jag skickade iväg Edgar
med taxin som vanligt
tidigt i morse
och sen efter ett tag
somnade jag om.
Sov till lite över tolv.
Helt slut i luvan
när jag vaknade.
Som vanligt.

Men jag hade en träff,
så det var bara att
stiga upp och skärpa sig.

Ja nu var det ju inte
en sån där romantisk träff,
utan en träff med en vän
och hennes familj.
Jag hade lovat att
fotografera hennes barnbarn.

Det är såå länge sen
jag gjort nåt sånt.
Jag menar,
det är tretton år
sen jag slutade
med min fotostudio.

Men det var jättekul!
Barnen (och de vuxna)
var samarbetsvilliga
och allt kändes på nåt sätt
hemtamt och bekant.

Nu är jag trött.
Jag blir ju det när
jag gör nåt annat än
lallar på hemma.
Men det var absolut värt det.

Och jag blir aldrig frisk
om jag inte försöker.

             Passade på att fota lite av omgivningarna också när jag ändå var igång med kameran.

Onsdagsbabbel

Vilken slödag det varit!
Jag har sovit.
Halva dan sov jag.
Fast jag sov bra på natten.

Sen har jag inte gjort
så mycket annat.
Lagat mat åt Edgar
när han kom hem från jobbet,
och målat lite röd färg
på en tavla.

Det är kvällstorg i kväll,
men jag orkade inte fara.
Vädret är dessutom
riktigt trist.
Onödigt väder
brukar vi säga hos oss.

Så nu sitter jag här,
och försöker låtsas
att jag är kreativ
och skriver blogg.

Ibland hjälper det.
Man låtsas en stund,
och sen plötsligt
får man nån bra ide'.

Så inte idag.

Men, vad farao,
jag slöar idag då.

He sku kuna vaa värr.

Bilden har absolut inget samband med texten. Det är ett av mina halsband, och jag gillar färgerna.
                                                                           Att sånt.

Mycket och ingenting

Nu händer det mycket här.
Och så händer det ingenting.

Min utmattning lever
sitt eget liv,
och jag kan inte riktigt
glädjas åt sommaren
som jag brukar.

Men det är ändå sommar.

Jag försöker göra
sånt som jag tycker om.
Jag är med mina tavlor
på torsdagstorget i Jeppis,
jag målar en del,
och så ska vi få
en ny familjemedlem.
Ja inte ett barn då,
det är vi för gamla för,
men en liten hundvalp
flyttar in här om en månad.
En alldeles ljuvlig
svartvit Cavapoo-valp.
Vi har döpt honom
till (Frank) Zappa.
Jag ser sååå fram emot det!

Jag behöver nån
som tvingar mig ut lite,
Jag sitter inne allt för mycket.
Med Zappa får jag börja
ett mera aktivt liv
och det kommer dessutom
att vara superskoj!

Har tänkt visa
mina tavlor en del
i sommar också.
Första veckan i juli
finns jag i ett av glashusen
på torget i Jeppis,
och så ska jag också ha
tavlor utställda vid
välfärdsstationen i Larsmo.
Och i augusti blir det
skyltfönstret vid Lunds.

Så, som sagt,
det händer mycket,
men ändå ingenting.

Vet ni, jag tror att det är så det ska vara.

I mina tavlor är det nästan alltid sommar .

                                                Lilla coola Cavapoo-valpen Zappa. Vår nya
                                                familjemedlem.

                                          Bild från förra sommaren när jag ställde ut i glashuset.