Knäpp busvovve

Att ha hund
fanns inte i min värld
ännu för typ tio år sen.
När jag var yngre
var jag jätterädd för hundar
och undvek dem
så mycket jag kunde.

Men rädslan blev mindre
och mindre med åren,
mycket pga att jag
fotograferade en del hundar
under min tid som fotograf.
Då var det bara att
ta mod till sig och fota.

Så träffade jag Mikael
som älskar hundar.
Och som alla hundar
tycker väldigt mycket om.
Och så småningom
började jag fundera
på att det faktiskt
skulle vara riktigt kul
med en egen hund.

Och nu har vi honom då,
vår härligt busiga,
humoristiska (jo faktiskt!)
och otroligt mysiga Zappa.

I början var det ovant,
och lite jobbigt ibland,
men nu har vi alla
blivit vana med varandra
så nu går det jättebra.

Han ska få vara som han är.
En liten knäpp bit
av vår redan knäppa familj.
Vi är inte riktigt som andra
och Zappa verkar inte
heller vara riktigt som andra.

Lite ett och annat
ska han förstås lära sig,
men vi vill inte göra honom
till en sån hund som
reagerar på varenda liten gest,
varenda tecken eller blick
som vi ger honom.
Jag är superimponerad
av de där strikt skolade hundarna
och deras hussar och mattar,
men sånt passar inte hos oss.

Hos oss ska det helst
vara bus och stoj
och en massa struntprat.
Zappa har det i sig,
det har vi redan märkt.

Han är den perfekta
hunden för vår familj.

Tio år sen branden.

Nu är det tio år sen
vårt radhus brann.
Tio år sen vi stod
där och tittade på
hur allt vad vi ägde
gick upp i rök.

Alla kläder,
alla böcker,
alla foton och negativ,
alla viktiga papper,
och Edgars kära
vänner Ior och Tiger.
Det som inte brann
var så skadat av
rök och vatten
att det var förstört ändå.

Så vi stod där
och vi hade ingenting.
Ändå hade vi det viktigaste.
Vi hade varandra,
och vi hade massor
av kärlek, hjälp och omtanke
av både nära och kära
och av helt okända.

Vi hade det viktigaste.

En dag som alla andra.

Sitter och slökollar facebook
och konstaterar att det är fredag.
En sak som alla alltid
är jättelyckliga över.

Jag har varit hemma
i elva månader nu
och fredagarna har varit
dagar lika som alla andra.

Ganska skönt egentligen.

Inget suckande
om att det bara är onsdag.
Inget längtande
till fredagsmyset
och ingen söndagsångest
när helgen tar slut.
Ingen stress över
att behöva hitta på
nåt speciellt
för att det är helg.

Tror att det är
ganska hälsosamt
att ha en period i livet
när man får uppleva
att alla dagar är lika.

Nu är vi ju inte
mycket för det där
med fredagsmys och sånt
i vår familj,
men visst var det
ett evigt längtande
efter fredagarna
då när vi jobbade.

Hoppas alla har
en skön helg nu.

Ruttet och skitigt!!

Alla pratar om Greta.
Många skriver om Greta.
Många lyfter henne
till stjärnorna
och andra mobbar henne
och tror inte på det
hon står för.

Näthatet frodas.
Jag har försökt
läsa en del kommentarer
på olika ställen
Det intresserar
mig nämligen
att se hur folk är funtade.

Och jag vet inte
riktigt vad jag ska säga.

Vad är det för fel på folk???

Vissa säger att hon ljuger.
Andra säger att hon
är som en lärd apa
på ett posetiv.
Några säger att hon är ful,
att hon är sjuk,
att hon är som tagen
direkt ur en skräckfilm.
Somliga tycker
att hon ska spärras in.
Och så finns det de
som tycker att hon
ska sluta med
skådespeleriet
och åka hem och
sätta sig på skolbänken.
Ja och så de där
otaliga typerna som tycker
att hon bara ska hålla käften.

Vad är det för fel på folk???

Oberoende av vad man
tror om det hon säger
så är det sååå lågt
och rentav ruttet
att kritisera hennes person.
Och att ge sig på
henne för att hon har
en diagnos är
riktigt skitigt.

Och de flesta som
står och gapar fult åt henne
på sociala medier
är vuxna människor.

De ger sig också
på hennes föräldrar.
Påstår att de är dåliga
som utsätter sitt (sjuka!) barn
för allt detta.
Men vad säger det då
om gaphalsarna som föräldrar?
Vad har deras barn för förebilder.

Skulle nån rikta
sån nätmobbning mot min son
skulle jag polisanmäla dem.

Skulle inte tveka en sekund.

Kom till mig

Kom till mig.
Kom
du som älskar mig.

Gå försiktigt
längs mina stigar.
Bryt inga grenar
av mina träd.
Låt min rena sand
massera dina
trötta fotsulor.
Låt mitt vatten
svalka din kropp
med sin kalla
helande sälta.

Kom och sätt dig
på mina klippor
smek deras
uråldriga kinder
som med alla sina
veck och gropar
vittnar om
forntida stormar.

Kom du som älskar.
Kom.

Regnväder och sur hund.

Regnigt, trist
och mörkt väder idag.

Och vår hund Zappa
är skitsur.

Han är sur för att
han måste kissa
och bajsa ute i regnet.
Han är sur för att
han inte fick äta vår mat
fast han nyss hade ätit
en stor portion
av sin egen mat.
Och så är han jättesur
på att jag är så elak
så att jag går omkring
och sätter teetreeoil
på alla möbler så att
han inte ska bita sönder dem.

Men det funkar,
han biter inte på dem
så länge de luktar olja.

Edgar är tack och lov
inte sur alls.
Han har kommit hem från
sin korttidsvård idag
och är jättenöjd
över att ha fått "buunsås"
och potatismos med sallad.
Han sjunger för full hals
i sitt rum och allt är som det ska vara.

Sånt hos oss idag.

Vi mårar åpå.

Vi mårar åpå.

Lever mest efter Zappas
och Edgars behov.
Edgar börjar kännas
så vuxen nu.
Det är lite sorgligt
men ändå härligt.
Men visst saknar
jag min lillpojke ibland.

Zappa växer.
Han verkar bli stor
för att vara en Cavapoo.
Men det är bra,
vi ville egentligen
ha en mellanstor hund,
men vi tog en liten
och söt för Edgars skull.

Nu har vi en hund som blir
mellanstor och söt i stället.

Jag har blivit antagen
till rehabilitering,
så i november
bär det av till Härmä.
Det är en lång
rehabilitering med olika
perioder i Härmä
och 2 x 35 dagar
arbetspraktik.

Än vet jag inte
om jag ser fram emot det
eller om jag är skiträdd.

Det lär visa sig sen.

Vi har strosat omkring
en hel del med Zappa,
så här kommer några foton.