Positivt tänkande, en fara?

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/halsa/article20955977.ab


Intressant läsning om positivt tänkande.
Jag tycker om positivt tänkande.
Men jag tycker inte om ett
låtsasposiotivt tänkande.
Det är lika låtsas som
krokodiltårar.

Och att tvinga sig
till att vara positiv när man inte
riktigt skulle orka kan
faktiskt vara farligt.
Det kan bli en
stressfaktor som man inte
klarar av om man från förr
har det tungt och mår dåligt.

Är man trött ska man
försöka vila.
Är man ledsen ska man sörja.
Är själen skadad
ska den få läka.

Sen om det råkar
dyka upp små
glädjeämnen under prosessen
är det ju inte
förbjudet att le
och ta emot dem.

Men att gjuta cement
över de negativa känslorna
är ingen långsiktig
lösning.

(Nu fick jag tyvärr inte artikeln som en länk,
,men kopiera länktråden och klistra in på en
ny sida så kan du läsa den om du vill.)

Jäkla hönsmamma, lugna dig!

Edgar och hans pappa ska fara på resa.
Bara några dar till Sverige.
No big deal.

Skulle man tro.

Men inte för hönsmamman.

Jag oroar mig.
Och de har inte ens åkt ännu.

Tänk om det händer nåt!!

Tänk om de krockar!!

Tänk om de tappar bort varandra!!

Tänk om.......

Tänk om.......

Men det är klart att det går bra.

Edgars pappa är fenomenal
på att ta hand om honom.
De kommer att ha
det hur bra och kul som helst.

Ändå sitter jag och oroar mig.
Skriver små lappar
med både mitt och hans pappas
telefonnummer på.
Klipper till dem
och laminerar dem.
Sätter dem i Edgars ryggsäck.


Jäkla hönsmamma!
Lugna dig!!

Sorg, glädje och kärlek.

50 döda i Orlando.
Bilbomb i Bagdad.
Explosioner i Turkiet.
Självmordsbombare i Indien.
Terrorister i Paris.

Listan på tragedier blir lång.
De senaste åren
har det varit mycket sorg i världen.
Ofattbar ondska
som är helt obegriplig.

Vi sörjer de döda.
Vi tänder våra ljus.
Vi sprider vår smärta
på sociala medier.

Och visst ska vi sörja.
Vi ska lida med offren.
Men vi ska också
känna bedrövelse över
de barn som måste
växa upp och bli terrorister.
Alla har nog inte
haft en chans att välja.
Vissa av dem är , även de, offer.
Offer för ondskan.

Så just nu,
i den här tiden av bedrövelse,
är det viktigt att söka glädje.

Med ljus och lykta
borde man försöka hitta
de små glädjeämnen som finns.

För de finns.

Och just nu,
i den här tiden av bedrövelse,
är det viktigt att sprida kärlek.

För den finns.

Glädje och kärlek föder hopp.

Och just nu
behöver världen hopp.

Respekt

Funderar på det här med respekt igen.
Jag gör ofta det.
För respekt är svårt ibland.

Vi respekterar ju våra vänner.
Eller hur?
Åtminstone strävar vi till att göra det.

Men vad händer då
om en människa vi tycker om
gör en sak som vi inte tycker om.
Som vi inte förstår.
En sak som egentligen
inte skadar nån annan,
men som ter sig obegriplig.

Respekterar vi personen mindre då?
Det är lätt hänt.

Men det är fel.
Tycker man om en människa
borde man respektera personens val.
Hur konstiga de än verkar.

Alla väljer märkliga vägar ibland.
Jag vet att jag har gjort det.
Många gånger.

Men konstiga, slingriga vägar
kan leda en rätt till slut.

Och de gör definitivt
resan intressantare.

Han finns.

Det är konstigt ibland med saknad.
Hur den blir fysisk.
Hur man kan känna en doft,
eller känna hur nån saknad
person kändes.

Jag såg en gammal farbror
i ett TV-program en kväll.
Han hade så fint vitt hår.
Precis likadant som pappa hade.
Lent och mjukt.

Och plötsligt var det som om
jag kände pappas hår i min handflata.
Hur det kände att smeka hans hår,
som jag så ofta gjorde då på slutet.

Det var en så konstig känsla.

Trösterikt på ett sätt.

Som om han finns.

Fast han inte finns.

Måndagstorg

Idag är det först måndagen i juni.
För min del betyder det att jag
kommer att sitta några timmar
på gågatan i Jakobstad.

Måndagstorgen börjar idag.
Och eftersom Jakobstad inte
har nåt torg just nu hålls
kvällstorgen på gågatan.

Jag gillar att vara på måndagstorget.
Inte för att jag säljer mycket,
men för att det är roligt.
Man träffar folk man inte sett på länge.
Folk som är hemma på semester.
Eller annars bara är lediga.

Och så är det ju ett riktigt
bra tillfälle att visa sina tavlor.
Jag brukar ha de små tavlorna
med på måndagstorgen.
Såna som man kan ge till present.
Såna som ryms i väskan.

I år har jag lite hemstickade
benvärmare med också.
Jag stickade en del i vintras.
Bara för att ha nåt att pyssla med,
och för att jag har massor med restgarn.
Själv behöver jag ju inte
nio par benvärmare,
så jag tänkte försöka sälja
dem för en billig peng.

Inte vet jag om nån köper
benvärmare på sommaren,
men det är ju ganska kallt nu
så jag kan ju försöka.

Och som sagt,
det är ju så kul att sitta där.
Strunt samma om jag inte får nåt sålt :)

Skolavslutning

Så kom den här dagen.
Dagen då Edgar fick sitt
avgångsbetyg från Jungmans skola.

Dagen som vi väntat på
med glädje.
Men också med bävan.

Festen var så fin!
Edgar var så fin.
Barnen var glada.
Sångerna var vackra.
Allt var precis som det skulle vara.

Edgar var den enda eleven
som gick ut Jungmans i år,
så han gick ensam upp
för att få sitt avgångsbetyg.
Hans lärare höll ett tal som
var både vackert och roligt.

Och jag grät.
Som vanligt.

Jag är så tacksam för
att han fått gå i just den skolan!
Världens bästa skola!

Skolan där de inser
att ibland måste vissa få mer än andra
för att det ska bli rättvist.