Skärp mig!!!!

Satt och slöade vid datorn som vanligt.
Bläddrade hit och dit bland olika sidor och halkade sen in på en sida som säljer kläder.
Kollade ett och annat, tyckte vissa plagg var helt ok och utan att tänka dess vidare klickade jag ner dem i köpkorgen. Skulle nämligen behöva en del nya jobbkläder inför hösten och vintern.
Skulle precis klicka på "bekräfta beställning" när jag hejdade mig och tänkte till.
Vad farao är det jag sitter och gör nu??
Jag som alltid talar så ivrigt och varmt för att man ska handla i sin hemstad.
Är jag inte en jäkla hycklare då om jag samtidigt sitter och shoppar på nätet?
Jomen visst fan är jag det!!

Så jag stängde sidan utan att handla nåt.

Och nästa gång jag är barnfri och har tid går jag till stan och handlar mina kläder.
De som fanns på nätet var inte så speciella så att jag inte skulle hitta liknande i stan.

Nån jäkla ordning får det väl vara på mig också!!!!

Ärlighet varar längst

Vi är i vardagsrummet, Edgar och jag.
Jag sitter vid datorn och han sitter i soffan bredvid.
"Ååååh, jag borde verkligen färga håret!", suckar jag.
"Nähhä", säger han.
"Jamen titta nu vad det är grått!", säger jag och visar honom vilken utväxt jag har vid mittbenan.
Jag får en låååång bedrövad blick.
"Det är hemskt!" säger han.

Torde bli färgning av i helgen.
Kanske redan i kväll.

Sluta hönsa nu mamma!!!

Nu har jag bestämt mig för att låta Edgar bli stor.
Eller åtminstone lite större.
Bestämt mig för att sluta "hönsa".

Jag såg ju hur stolt han var idag när han fick åka taxi ensam :)

Så, fr.o.m nästa vecka ska jag inte följa honom ända in till skolan mera på mornarna.
Jag har gjort det hittills därför att han alltid haft en tendens att hitta på bus och smita.
Men nu ska jag börja göra så att när vi skjutsat honom till skolan så säger vi "hejdå" på gården och sen fortsätter vi var och en till vårt.
Jag behöver ju faktiskt inte gå in för att träffa personalen (det har jag skyllt på tills nu) för vi har ju kontakthäfte.

Jag tror tammetusan att det är jag som inte vågar låta honom bli stor.
Han vågar nog.

Så nu när jag har skrivit det, kan jag inte backa.
Nu är det officiellt.
Jag ska skärpa mig!

Stor pojke :)

I morgon ska Edgar få åka taxi hem ensam.
Jisses vad stor och stolt han ska vara då!!
Nog har han ju åkt taxi själv förr, men det är länge sen nu.
När vi började åka taxi nu i höst sa han att han vill åka ensam, men det går ju inte eftersom vi slutar samma tid och han inte kan komma hem till ett tomt hus. Därför åker jag ju med.
Men nu är jag ju sjuk och kommer att vara hemma i morgon, så jag har meddelat skolan att de får skicka hem honom ensam så tar jag bara emot när han kommer.

Han kommer nog att börja önska att jag ska vara sjuk flera gånger :)

Skolstart med förlust

Skolorna har börjat, och när skolorna börjar vill kidsen shoppa.
Det ska vara nya häftiga kläder, skolväska, och så förstås en massa småtjafs.
Som sig bör.
Och det är roligt, det är det ju.

Så, vad gör man då när kidsen säger att de vill till grannstaden och shoppa eftersom den butiken de vill handla i (som t.ex skulle ha funnits i Maria Malm om det inte skitit sig) inte finns här i stan? Alla andra får ju nya kläder från den butiken, och man vill ju inte att kidsen ska bli mobbade för att de har "fel" kläder.
Det borde ju inte vara så, men så är det. Tyvärr.
Så var det redan när jag var ung, och jag minns ännu hur det var en gång när jag kom till skolan med jeans från ett av varuhusen, medan de flesta andra (inte alla förstås, inte på 70-talet) hade jeans från nån av modeshopparna.
Nå, hur som helst, de vill till grannstaden och shoppa, för där finns det de vill ha.
Klart att man far dit med dem.
Det gör de flesta föräldrar.
Och så ska man ju inte vara så naiv så att man tror att det bara är kläderna de shoppar där.
Noup, medan man ändå är där köper man väskan och småtjafset där också.

Och sen bli kidsen hungriga.
Kids blir ju det, ofta.
Så då passar hela familjen på att äta i grannstaden också medan man ändå är där.
Är det en riktigt lång shoppingdag tar man en kaffe senare också.

Och så har man skapat ett beteende som det är svårt att få ändrat på.
Man har gett upp (fast man kanske egentligen är av den åsikten att man borde shoppa i egen stad).
Och kidsen kommer oftast att shoppa i grannstaden.
För det gör "alla".

Att de sen, när den tiden kommer, måste fara dit och föda sina barn också, är en annan historia.
En väldigt trist sådan.

Skulle bra gärna veta (eller det är kanske bäst att inte veta) hur mycket pengar stadens affärsmän har förlorat till grannstaden den här skolstarten.

Älska din nästa

Det är mycket prat om vad som är normalt eller onormalt överallt just nu.
Allt har förstås sitt ursprung i nyheten om att det ska bli en pride-parad här i Jeppis nästa sommar.
Men hallå, vem kan säga vad som är normalt?
Vem kan döma andra?

Normalt är väl att vara en god människa som inte gör nåt för att skada andra.
Vad man gör hemma inom fyra väggar tillsammans med människan man älskar kan väl inte skada nån?
Kärlek kan inte skada nån. Punkt slut!!

Däremot kan fördömande och trångsynthet skada många.

Jag hör ju inte till kyrkan, men det finns en sak i bibeln som jag skriver under när som helst, och det är det där med älska din nästa.
Ni vet vad jag menar.

Jag ska på date, nej DIET menar jag!!

Tro det eller ej, men jag ska faktiskt testa en diet.
Jag behöver det nog minsann, för jag är rejält överviktig (och jätteviktig annars också, tycker gubben och kidsen), men jag brukar fnysa åt dieter.
Jag tror inte på dieter.
Jag tror på att ändra sin livsstil.
Men eftersom jag inte gillar att motionera och är sådär allmänt lat av mig så är det lite svårt att ändra livsstilen helt. Så jag ska försöka med diet nu, bara för att se om jag kan.

Det har ju funnits en hel hop med knäppa dieter genom åren.
Kommer ni ihåg den där med ananas och ägg (tror jag det var)?
Eller "bantarsoppan"? Iofs ingen dum soppa, men vem farao vill äta kålsoppa i veckor??
Tror inte heller på den där dieten där man ska äta mycket fett. Jo jag vet att det är många som säger att den är bra, men själv kan jag inte tro att det är bra att äta mycket fet mat. Inte på lång sikt. Har nån hållit på med det där i 30 år?
Eller den där dieten när man skulle blanda äggskal i yoghurten??
Ok, den hittade jag på nyss, men vissa känns faktiskt just så korkade.

Nå, den här som jag tänkte testa nu är den här 5+2 (eller heter den 2+5?) som jag har hört berättas om.
Går helt enkelt ut på (ungefär) att man två dar i veckan inte äter mer än 500 kalorier (600 om du är man), och däremellam lever man som vanligt. Man ska förstås dricka mycket också de där dagarna (nejnejnej, inte Cokis!!).

En gång för länge sen testade jag också att räkna kalorier, och då gjorde jag så att jag åt bara 1000 kalorier om dan (högst) måndag-torsdag och sen fick jag äta vad jag ville på helgerna. Då gick jag ner 11 kilo från januari till maj. Men det var faktiskt ganska jobbigt att hålla på och räkna kalorier så det slutade jag med sen.

Men nu tänkte jag testa det här så alltså.
Håll tummarna!!

(jag är nämligen skitbra på att inte fullfölja saker jag börjat med)

Coolaste högstadiepojken ever

Edgar blir högstadiepojke i morgon.
Helt otroligt vad åren går fort!!
Han kommer fortfarande att ha samma klasskompisar (av lite varierande ålder) men hans undervisning och längden på skoldagarna blir lite annorlunda.
Och så blir han ju fruktansvärt mycket coolare. :)

Vi var och shoppade ny skolväska igår.
Han valde en orange ryggsäck med nån bild på.
Sen hittade han en röd/vitrandig skjorta (han älskar skjortor) och en huppare som var ascool.

Snart är det dags för kvällsduschen och då ska håret och hela kroppen tvättas extranoga.
I morgon kommer han att klä sig med andakt, och jag slår vad om att han kommer att dofta som Stockmanns parfymavdelning gjorde då i tiderna när vi ännu hade Stockmann här i Jeppis.
Man måste ju göra sig fin för tjejerna!!
Hon som han har bestämt sig för att gifta sig med när han blir stor kommer ju att vara där!
"Men är du säker på att hon vill gifta sig med dig då?", frågade jag en dag tidigare i somras när vi diskuterade saken (en av de många gångerna faktiskt).
"Jo det har hon redan sagt", var svaret.
Och han har redan planerat vem som ska få vara med på bröllopet. Mikael, Moa, mommo och moffa, Leif, och så Jesus. Bl.a.
Edgar hör inte till kyrkan, men jag antar att Jesus kan vara med ändå.
"Men får inte jag vara med då?" undrade jag.
"Nää", sa han.
"Men nog farao vill jag ju vara med den dag du gifter dig!!", sa jag.
"Ja, okej då", sa han med det där typiska lite smågenerade Edgar-smilet.

Edgar är coolast i välden :)

Måste vara larsmobo

I slutet på november blir det tre år sen vi Edgar och jag flyttade hit till Mikael och Moa i Furuholmen. Tiden har gått fort och vi trivs jättebra. Eftersom Edgar var hos sin pappa bara varannan helg då i början (pappan bodde i Kokkola då) så var han förstås skriven hos oss. Mikael körde oss till jobbet och skolan på mornarna och så åkte vi Vip-taxi hem på eftermiddagarna. Edgar har ju rätt till skolskjuts, och eftersom han inte kan komma hem till ett tomt hus så åkte jag alltid med i taxin och betalade en liten slant för det.
Sen flyttade hans pappa tillbaka till Jakobstad och Edgar började vara hos honom varannan vecka. Då tyckte vi att Edgar kunde vara skriven hos honom eftersom han går i skola i Jakobstad och det annars också verkade praktiskt.
Men se då hade han inte rätt till skolskjuts längre de veckor han bodde hos oss.
Det hade vi inte tänkt på, inte ens vetat faktiskt.
Man har rätt till skolskjuts endast till den adress man är skriven på.
Väldigt korkat tycker jag!
Och gammaldags.
Nog måste det ju finnas en hel del kids nu för tiden som bor veckovis hos sina skilda föräldrar, så det där borde ju nog gå att ordna.
Så nu har Mikael skjutsat oss båda vägarna i ett par års tid, men det har inte varit så praktiskt för han har ju varit tvungen att stänga butiken varje gång han kör oss. Och förmodligen missat en hel del kunder pga det.
Så nu blev Edgar larsmobo igen.
Han var ju så illa tvungen

Basket-mommo i hallonbusken

Min kära mor har varit här idag, och jag tror hon hade en bra eftermiddags-stund här.
Vi började med kaffe och hembakade semlor och bullar när hon kom hit, och sen tittade vi på lite bilder och läste lite blogg. Synd att hon ser så dåligt och är så rädd för tekniska prylar (hon tror att de exploderar om man trycker på fel knapp, typ), för hon skulle älska att ha dator. Hon skulle nog hänga på facebook dagarna i ända misstänker jag :)
Sen skulle hon ut på gården och inspektera potatislandet, och det fick godkänt trots allt ogräset.
"Nämen OJ, nässlor kan man ju också äta", var hennes kommentar.
Edgar tyckte det var trist med jordbruksinspektionen och ville att mommo skulle spela basket med honom i stället, så då gjorde hon det. Hon har aldrig förr spelat basket men det gick bra ändå, men eftersom hon är fyllda 84 så blev det inte nån jättelång match. Helt förståeligt, för det var supervarmt.
Efter att ha pustat ut i about fem sekunder dök hon in i hallonbuskarna och förundrade sig över våra jättestora trädgårdshallon, och hon var överlycklig när jag gick in och hämtade en liten hink att plocka i.
Vi plockade hinken full, och hon fick med sig de hallonen hem sen.
När hallonbusken var länsad på mogna bär ville hon gå in igen och då satt hon faktiskt stilla ett tag :)

Det är krut i basket-mommo!!

Nattbabbel

Sitter här i natten, Mikael badar bastu och Edgar sover.
Det är skönt nu.
Arbetsveckan är över, och det har känts bra att jobba.
Jag brukar ju säga att jag helst skulle vara hemmafru, och visst skulle jag det, men nu har det varit riktigt bra att återgå till jobbet. När man är ledig en längre tid så känns det ju lite jobbigt att ledigheten tar slut, men sen när man väl kör i gång med att jobba så går det bra det också.

Edgar kom hem idag, efter att ha varit hos sin pappa i en vecka.
När han kommer hem har han alltid väldigt bråttom med filmtittande och att lyssna på musik.
Han har lite olika skivor här och hos pappa, så han vill ju alltid se och höra sånt som han då inte fått uppleva på en vecka.
I kväll har han sjungit mycket.
Och dansat.
Han gör ju precis som alla andra kids i hans ålder gör.
Spelar musiken på full volym och sjunger med.
Han vill lära sig texten och melodin.
För honom tar det bara lite längre än för andra barn.
Men till dansandet behövs inga ord, så det fixar han galant!!
Och då ska han vara uppklädd, helst med kavaj och slips.
Och ibland hatt.

Det är skönt att ha honom hemma igen :)
Och han och jag har tre lediga dar nu :)

Havet kallade

Havet kallade oss idag igen.
Det var så skönt där ute i Storsand.
Vinden och några tunna molnslingor gjorde att det inte var för hett där.
Skön omväxling mot hettan här hemma.
Det är varmt än, fast vi har dörren och ett par fönster på vid gavel.

Jag älskar doften där ute vid havet, och vanligtvis försöker vi lägga oss så nära vettenbrynet som möjligt.
Nu var det rätt lågt vatten idag så riktigt nära kunde vi inte lägga filtarna, men det gick bra ändå.
Nu doftar det underbart här ute på gården också.
Var ute på trappan nyss och det doftar godare än den dyraste parfym där ute.
Augusti är ju en så mustig månad.
Som en varm och skön filt som man sveper om sig.

Och sommaren är inte slut än.

Skön dag!

Vilken skön dag det har varit!!
Vi vaknade av oss själva i morse, skönt utvilade.
Härligt att ha sovmorgon!!
Mikael hade jobbdag så han for iväg vid elvatiden, men jag fick stanna hemma och dona på med mitt.
Det var en del smått hushållsarbete och så sålde jag ett skåp.
Det är ett fint skåp och vi har haft det i köket länge, men det är ju egentligen en vardagsrumsmöbel, och sen vi bytte ut bordet och stolarna i köket passade det inte alls.
Så vi köpte ett annat skåp som passar bättre in.
Vi håller på att få ett riktigt 50-talskök.
En del saker stör lite än, men vi tar lite i taget.

I kväll har vi haft det supermysigt också.
Moa är hemma och vi har grillat och ätit tillsammans.
Nu sitter vi här i vardagsrummet alla tre (Edgar är inte hemma, han har pappavecka), och lyssnar på musik, underhåller oss vid datorn, stickar och sånt.
Såå skönt!

Härligt när ingen har bråttom nånstans.
Man får sitta uppe fast halva natten för vi behöver inte upp tidigt i morgon heller.

Nu skymmer det, Black Sabbath snurrar på skivtallriken och just den musiken passar bra in nu.
Fyllig, mörk augustikvällmusik.

Pappas flicka

Har tillbringat några timmar med pappa på sjukhuset idag.
Det blev att åka in med honom till bäddavdelningen igen, efter att han varit hemma i endast tre dygn.

Han är trött nu, vår pappa.

Jag satt där med honom och väntade på att de skulle komma och ta prover och sen flytta honom till den avdelningen där han ska vara nu över helgen. Höll honom i handen, smekte hans hår och sjöng lite för honom. Ibland öppnade han ögonen lite, men för det mesta slumrade han.

Jag satt där och tänkte på vilken pappas flicka jag var när jag var liten. Minns hur mysigt det var på söndagsmornarna när pappa var ledig. Jag brukade krypa upp i mammas och pappas säng medan mamma gjorde frukost och så lekte pappa och jag "Ett skepp kommer lastat". Det var jättekul tyckte jag!
Pappa läste också mycket för mig, och jag minns att jag satt i hans famn när jag "knäckte läskoden". Han hade också alla möjliga ramsor som han rabblade för mig och jag tror att det är just därför som jag älskar ord. Både gamla beprövade och att hitta på egna :)

"Jag är nog bra med dig", sa han idag när jag höll hans hand vid sjukhussängen.
"Ja, du är världens bästa pappa för mig" sa jag.
Då såg han lugn och nöjd ut :)

En stad som dör

Vi bor i en riktigt vacker stad.
Eller rättare sagt, vi bor i en stad som brukade vara vacker.
Nu är det en stad som har dåligt med pengar, och som inte har råd att hålla sina byggnader i skick.
En del byggnader säljs, i vissa fall åt nån som inte heller ids sätta mycket pengar på dem., och i vissa fall åt nån som vill riva dem och bygga nåt nytt.
Men se då blir det stopp.
Ok, man får nog riva, men se nytt får man inte bygga.
Eller jo, det får man, men det ska vara si och det ska vara så, och det får inte vara såhär och det får inte vara sådär. Och sist och slutligen verkar det som om ingen visste hur det egentligen får eller ska vara.
Man får inte förstöra den gamla "unika" stadsmiljön, och allt ska helst vara som det alltid har varit.
Nå, det kan man förstå på ett sätt och när det gäller vissa byggnader.
Men hej, man kan inte leva på gamla minnen!!
Inte när det gäller en stad och inte heller när det gäller livet i allmänhet.
Man måste gå framåt om man ska överleva.
Om man ska leva.
Den som fastnar i det gamla och inte vågar gå framåt dör.
Eller åtminstone anses man som väldigt konstig och ingen orkar till slut ha nåt att göra med en.
Det är (i mitt tycke) det här som håller på att hända med vår stad nu.
Medan allt det här tjafset pågår så tröttnar de som vill bygga. Deras redan inbokade hyresgäster (affärer) söker sig annanstans och så står vi där med ett hus eller en tomt som inte används till någonting.
Stadens icke längre så tålmodiga invånare söker sig annorstädes för att shoppa pga att det "inte finns nåt" i vår stad. De som ännu har sina företag kvar vågar inte satsa, för de är rädd att kunderna inte längre kommer.

Vi kunde lika gärna stänga alla butiker och göra ett museum av hela stan.

Men se ett museum vill ingen bo i.
Hur vackert det än är.