Allt har sin förklaring.

Just det ja!
Nu förstår jag ju varför Edgar varit på så dåligt humör den här veckan.
Kanske inte så mycket tonårsfasoner ändå.
Han blev sjuk, så han har säkert kännt sig ruggig hela veckan.
När jag hämtade honom från skolan igår sa de att han varit trött och lessen hela dan.
Inte alls lik den vanliga Edgar.
När han kom hem kröp han ner i sin säng, drog täcket över huvudet och sov som en stock i över två timmar. När han vaknade lagade jag mat åt honom, men han åt bara några tuggor (fast det var köttbullar!).
Sen kom Mikael hem med den utlovade torsdagsglassen, men t.o.m den portionen lämnade örörd.
Han somnade på nytt bara.
Han sov sgs hela kvällen!
Och hela natten.
 Hade nog ganska hög feber.

Men i morse var det en pigg och glad kille som kom och väckte mig vid halv sju ungefär.
Lika hungrig som vanligt.
Lika glad som vanligt.
Visserligen kan han ju få feber igen till kvällen men han var ändå i mycket bättre skick.

Han for iväg på sin pappavecka nu.

Igen en gång fick vi det bevisat.
Förkylningar och feber ska sovas bort.

Dagens bild har inget med texten att göra :)

Tonårsfasoner

Livet med Edgar är inget tungt liv.
Han är för det mesta en nöjd och glad kille.
Men den här veckan har han faktiskt haft lite tonårsfasoner.
Det är ju iofs inget konstigt.
Han är ju tonåring.

Men det är ovanligt att han är uppkäftig, och vi har faktiskt fått säga ifrån på skarpen några gånger.
Då rusar han iväg till sitt rum och smäller i dörren (som det egentligen inte går att smälla i) och så surar han där i typ tre minuter.
Sen kommer han vanligtvis ut och är glad igen.
Då gäller det att hänga med själv, för om han har glömt det kan man ju inte sitta och vara långsint.

Fast ibland måste man ju.
Om han har gjort riktigt fel.
Då måste man låtsas vara arg en stund.
Jag vill inte att han ska tro att man kommer undan med vad som helst bara genom att vara en gullig skruttunge. Och pussa lite på mamma.

Även skruttungar måste lära sig att ta lite ansvar för sina handlingar.

Dagens foto är taget för några år sen när Edgar var en skruttunge på riktigt.
I bakrunden syns världens coolaste make.

Sommarminne, barndomsminne

Jag hör ljudet av syrsorna

Känner solen på min hud.

Doft av gummi.

Svisch, svisch, svisch.

Hjulet på den upp-och-nedvända skottkärran snurrar under min hand.

Min färdkost bestående av sallad, jordgubbar och rädisor ligger i mitt knä.

”Hjulet snurra för min hand,

båten far mot fjärran strand.

Hjulet snurra för min hand,

båten far mot fjärran strand”

Ramsan ekar i mitt huvud och jag kan nästan se stranden med palmer och sand för mina ögon.

Jag blundar, känner det mjuka dunset när båten når stranden.

Sanden är het och skön mot mina bara fötter och jag går upp mot djungeln högre upp.

Det är en snäll djungel.

Inga vilda djur, men underbara växter, färgglada fåglar och blommor som doftar ljuvligt.

Jag sätter mig på en sten och äter av min medhavda matsäck.

Jordgubbarna är varma och söta.

”Tut, tuut!”

Signalhornet från pappas bil väcker mig ur dagdrömmen, och jag hoppar upp från stenen bland blommorna i mammas stenparti. Jag vet inte riktigt varför hon kallar det så, men så har det alltid hetat. Nu får rädisorna och jordgubbarna lämna, pappa är hemma!

Jag springer emot honom, intill honom, och känner jobbdoften från hans skjorta.

Den kännspaka starka doften av vätskan som han rengör skrivmaskinerna med.

Jag älskar den doften!

”Ska vi kasta pil?”, frågar han, ”maten är säkert inte klar än.”

Det här är vår stund, och jag njuter av att dela den med honom.

Snart går vi in till de andra.

Rocka sockorna!

Idag rockar vi sockorna.
När man ser antalet bilder på olika strumpor på facebook blir man rörd och glad.
Alla verkar göra det.

Och jag hoppas att alla kommer ihåg varför.

Frågar jag Edgar så är jag inte säker på att han vet varför.
Jag är inte heller säker på att han bryr sig.
Och det är inte för att han skulle vara otacksam över omtanken, det är helt enkelt bara för att det finns viktigare saker i hans värld just nu.
Som spelmansmusik t.ex.
Det kan ju hända att han blir mera intresserad och medveten sen när han blir lite äldre.

Och ska vi vara ärliga så är det ju inte han som behöver gå omkring med olika sockor idag.
Han är ju olika ändå.
Varje dag.
Hur modigt är inte det??

Så ja, vi ska rocka sockorna idag!!
Vi borde egentligen rocka dem varje dag, fast då försvann ju effekten av det.
Olikfärgade sockor är en vacker gest.

Och jag hoppas att vi alla kommer ihåg varför vi gör det.

Tack alla som uppmärksammar Downs syndrom idag.
Och till alla som gör det varje dag!

För gammal?

"Jag är för gammal för sånt", hör man folk säga ibland.
Då protesterar man, så där automatiskt.
Man är aldrig för gammal för nånting, tycks vara tidens anda.
Man ska vinterbada när man är 100 år.
Man ska hoppa fallskärm när man är 85.
Man ska rappa när man är 94.
Och sånt.
Och javisst.
Fine.

Man får väl göra vad man vill.

Men jag tycker absolut att jag börjar bli för gammal för vissa saker.
Jag vill t.ex inte gå på krogen längre.
Jag orkar inte fara iväg på rock-konsert.
Inte vet jag ju om det är för att jag är för gammal.
Jag är kanske bara latare numera.
Allt sånt känns som been there, done that.

Ids inte göra mig besväret liksom.

Men jag blir aldrig för gammal för rock'n roll.
Det är bara det att jag sysslar med sånt hemma numera.

Och klart som fan att det har med åldern att göra.
Och det är sååå skönt!!

Har sagt det förr, och säger det igen:
50+ är en faraos så skön ålder!!

Och när vårsolen skiner över stan drar jag fortfaranade på mig läderjackan, mina svarta kängor och solbrillorna och känner mig fri och cool igen.

Vem bryr sig fast håret är grått och jag är lite tjockare.

Att vara kär när man är 50+ är också nåt av det häftigaste jag varit med om. Ever.
Kärlek blir man aldrig för gammal för.
Så dagens bild har definitivt med texten att göra.

Söndagssnack

Förmiddagen har gått i slappandets tecken.
Såå skönt att bara vara och morna sig i egen takt.
Fast visst hade jag sovit lite längre om inte Edgar väckt mig, men det var ok ändå. Jag tog täcket med och halvlåg i fåtöljen i vardagsrummet och slötittade på Vasaloppet.
Slumrade lite nu som då.

Nu ljuder det musik på hög ljudnivå från Edgars rum, och han sjunger högt och falskt.
Det är precis som det ska vara.

Idag har vi tänkt röja lite i garaget.
Kolla vad som ska till Ekorosk och vad som ska till loppis.
Det är riktigt bra väder för sånt idag.

Jag ska också fixa till det lite på trappan tror jag.
Där ligger en del skräp som ska bort.
Nån blomkruka som gått sönder, och sånt.
Det är snart dags att ta fram vår/sommar-attiraljerna.
Jag brukar ha en del emaljerade hinkar och grejs stående där på sommaren.
Det ser lite småmysigt ut.
Och snart får man också köpa nån vårblomma att ställa där.

Jag älskar våren!
Man har allt det härliga framför sig.
Och just när jag skriver det här kikar solen in genom fönstret,

Life is good!

Dagens bild har faktiskt en hel del med texten att göra.

Haha, han är inte dum han!

Edgar har kommit hem från sin pappavecka.
Ibland när han kommer hem är han väldigt pratsam.
Han berättar inte så mycket om vad han har gjort när han har varit borta, men däremot babblar han på en massa om vad vi ska göra när han är här.
Ofta handlar det då om saker som är helt omöjliga att genomföra.

Vi ska ha en konsert och spela fiol och dragspel (vilket ingen av oss kan)
Vi ska fara till stan på natten och stjäla pengar ur ett Franz Jäger-kassaskåp (som Charles Ingvar Jönsson).
Vi ska dansa som Michael Jackson på skolparkens scen på Jakobs dagar.
Vi ska vara med på en skiva, och han ska spela fiol och stå bredvid Leif (hans morbror) på skivomslaget.

Och andra liknande saker.

När han börjar prata om såna saker är det omöjligt att stoppa honom.
Han har långa utläggningar och när han har gått igenom allt, börjar han om från början.

Han stod bredvid mig och pratade om den där konserten vi ska ha nyss när jag skalade potatis.
Till slut orkade jag inte engagera mig mera utan svarade mest "Hmm" och "Jaja" och sånt.

Till slut tystnade han, tittade på mig med en lurig blick och sa: "Ok, nu slutar jag mamma, nu far jag"
Sen fnissade han till och försvann in i sitt eget rum.
Och så hördes det spelmansmusik, som vanligt.
Och Edgar sjöng med för full hals.

Han känner nog mor sin.
Han börjar veta när det är dags att lägga av och låta henne vara i fred.