Gott Nytt År!!

I morgon är det nyårsafton.
Det här årets sista dag.

Det var ett rätt bra år.
Fast visst innehöll
det en del sorger också.

Vi blev stadsbor igen
och flyttade två gånger.

Jag har haft ett kreativt år.
Målat ganska mycket
och fotograferat massor.

Det är så roligt att
ha hittat tillbaka till
fotograferandet.
Och att kunna göra det
utan stress eller prestationskrav.

Nyårsaftonen kommer
vi inte att fira.
Vi brukar inte det.
För oss blir det nog
mest som en vanlig kväll.
Vi har tumishelg
så vi tassar på här bara.
Äter vad vi vill när vi vill.
Nattsuddar
och sover länge på mornarna.

Lugnt och skönt.

Nu väntar vi på 2018.
På våren och sommaren.
På härliga balkongdagar
här vi foten
av vattentornet.

Gott Nytt År till alla och envar!!

Det händer varje år!!

Det är samma sak varje år.
Jag bävar för den mörka hösten.
I mitten av oktober
börjar jag.
Jag våndas.
Jag är trött.
Jag vill inte gå ut.
Jag har svårt att måla
eftersom jag helst
målar i dagsljus.

Försöker trösta mig
med att tänka
"Nååå, bara vi orkar lite till, så är det jul"
Och i mitten av oktober
känns det som en evighet
till julen kommer.

Men så plötsligt
är den bara här!
Liksom varje år.
Plötsligt står lucian där.
Vintersolstånd, julafton,
jullov och alltihopa.

Och jag har överlevt igen.

Som jag gör.

Varje år.

God Jul alla!!

Hallelujahmoment

Jag var till tandläkaren med Edgar idag.
I väntrummet
träffade vi en liten kille
som också har Downs syndrom.

Och igen hände det.
Det som varje gång
får mina ögon att tåras.

Ett riktigt hallelujahmoment.

Det hur de möttes.
Hur den lilla killen
såg på Edgar.
Med ögon som glittrade
och ett stor leende
i hela ansiktet.

Hur hela hans lilla väsen
sa att han kände släktskap
med Edgar.
Hur han omedvetet visste
att de hade nåt gemensamt.

Det har hänt förr
när vi träffat små downmänniskor.

Och det är lika underbart
att se varje gång.

Dagens bild är av en pytteliten Edgar-tomte.
Den är tagen i skolan när han  gick på ettan.

Mycket allt möjligt nu

Jag har inte haft mycket tid
till bloggande i höst.
Det har varit en hel del jobb,
det har varit flytten
och allt möjligt.

Nu börjar vi vara installerade
på nya stället,
och allt börjar lugna ner sig.

Julen tar vi som vanligt
ingen stress av.
För oss är det nästan som en
vanlig långhelg bara.
Med några presenter.
Och lite mera mat än vanligt.

Julgranen ska vi väl
plockar fram,
men annars blir det
nog inte mycket pyntande.

Så vill vi ha det.

Det viktigaste den här tiden
är att ljuset snart
återvänder.
Inte många dagar kvar
tills det vänder.

En gammal julbild
ska jag väl plocka in ändå.
Lite mysigt är det ju nog.

FINLAND 100 ÅR IDAG

Julstäda? Näää, vi flyttar i stället!

Länge sen senaste blogginlägg.
Det blir så ibland.
Det har hänt en massa annat,
och jag har glömt att blogga.

Plötsligt ska vi flytta igen!
Vi fick höra om en fin
och förmånlig lägenhet
på perfekt läge,
så det var inget att
fundera dess mera över.
Så nu packar vi igen.

Ska bli skönt att få bo i en trea ändå.
Nu bor vi ju i en tvåa
och vi var nog tvugna att medge
att det blev för smått
de veckor när Edgar är här.

Men att flytta är inte så stor grej.
Bara att packa ihop och dra.
Och så slipper vi julstäda.
Vi flyttar i stället.

Det blir tjugosjunde gången för mig.

Snart november

Steg upp ganska tidigt idag.
Sitter och väntar på dagsljus.
Jag har en tavla att fotografera
och vill inte använda blixt.

Medan jag väntar
konstaterar jag
att det snart är november.
Värsta månaden.
Sitter och suckar lite
över hur trist det blir.

Men sen börjar jag
nästan skämmas lite.
Sitta här och sucka
över en årstid!!
Över ett övergående
vintermörker!

Jag ska väl för farao
vara lycklig!
Lycklig över att
jag har så små bekymmer
i mitt liv just nu.

Jag menar,
om november är mitt
största problem
har jag det ganska bra ställt.

Söndag

Söndag.
Tumisdag med sonen.
Mikael åkte iväg
till Tammerfors för att
inhandla lite LP-skivor.
Han säljer ju skivor
i sitt antikvariat och lagret
måste fyllas på ibland.

Edgar och jag
får hitta på nåt själva idag.
Men det är vi vana vid.
Det var ju bara han och jag
innan jag träffade Mikael.

Vi kommer nog inte
att utföra några stordåd idag,
men en promenad ska vi ta.
Och så pysslar vi på
här hemma resten av dagen.

Vi har ju höstlov,
så vi behöver inte
göra allt på en och samma dag.

Jag gillar när livet
är lugnt och stilla.

Morsan och hårdrockarna

Jag gillar att måla tavlor.
Allt för mycket.
Jag har tavlor i alla hörn.

Jag kallar det Gladkonst,
för oftast målar jag
glada människor,
hysteriska katter,
och massor med blommor och blad.

Men ibland målar
jag svarta tavlor
med dödskallar
och hemska monster på.

Det är nämligen
lika roligt det.

Här om kvällen
målade jag en sån.
I rasande fart,
för så blir det
när jag är inspirerad.

Idag kom mamma hit,
och som vanligt frågade hon
om jag målat nåt nytt.
Jag tvekade lite först,
tänkte att hon kanske
blir förskräckt av min¨
svarta dödskalletavla.

Men se tji fick jag!
Hon älskade den!
Vanligtvis är det våra
hårdrockarkompisar
som gillar just de tavlorna.

Men nu får jag lägga
min 88-åriga mor på
den listan också.

Att byta deo - värt mödan

Jag funderade länge på det.
Och till slut blev det av.
Jag skippade den vanliga deodoranten
och övergick till ekologisk.

Det var lite kämpigt,
för jag var inte beredd
på vad som skulle hända.
Jag trodde att det skulle
gå enkelt att byta.
Att min kropp skulle gilla det.
Men se det blev svettigt värre.

Först bytte jag så där bara,
från en dag till en annan.
Det gick riktigt bra,
en dag eller två.
Sen blev det rött och irriterat
under armarna.
Jag fick finnar där,
och min svett luktade horribelt.
Hon som har gjort ekodeodoranten
föreslog då att jag skulle
vara helt utan deo ett tag
innan jag börjar använda
den ekologiska varianten.

Jag hade själv varit inne
på samma linje också.
Misstänkt att finnarna,
irritationen och svettlukten
inte alls hade att göra
med den ekologiska deon,
utan med den gamla vanliga.

Så jag led några dagar.
Helt utan deodorant,
och luktade illa.
Jag gjorde det under några
dagar när jag var hemma,
för jag ville verkligen inte
gå ut bland folk då.

Efter några dar blev det bättre.
Kroppen hade rensat ut
alla slaggprodukter från
den gamla deodoranten
och finnarna och irritationen
fösvann så småningom.

Då vågade jag börja på nytt
med den ekologiska,
och den här gången gick det bättre.
Ingen irritation, inga finnar,
och svettlukten försvann också.

Så det lönade sig att vänta.
Vänta och lukta illa :)
Kroppen måste få tid att
rensa bort det gamla först.

Jag brukar inte skriva
om så äckliga saker
som hur min svett luktar,
men ville skriva det här
i fall att nån annan
försöker byta och blir
besviken i början.

Låt armhålorna andas
några dagar innan ni börjar
med den ekologiska deon.
Tvätta ofta med vatten
och eventuellt en mild tvål.
Sen, när armhålorna återhämtat sig,
är det bara att köra igång
med en mycket bättre
och hälsosammare produkt.

Vissa gör sin egen deo,
men det är jag för lat för
så jag använder den här:

Förakt för läkare?

Jag är väldigt trött på en sak.
Nämligen folks förakt
för läkare och deras
påstådda ickekunnande.

Visst vet jag
att det finns bättre
och sämre läkare.
Men man kan bara inte
fnysa åt dem alla.
De är ju ändå faktiskt
människor som läst
medicin i åratal.
Lite mer måste de
nog kunna än jag eller du.

Jag tror bara inte på
att nån som har gått
en några veckor kurs
i nån slags alternativ
medicinkonst (eller vad det kallas)
vet mera om hälsan
i allmänhet än en
läkare som studerat i många år.

Det finns bra saker
även inom den alternativa medicinen,
men inte är den sidan
heller allvetande.
Och google vet heller
inte allt!

Att fnysa åt hela
läkarkåren är nog
att bita sig själv i foten
Vi behöver alla läkare
och deras kunskap
nån gång här i livet.

Det här är bara min åsikt,
släng mig i väggen
den som vill. :)
Ni behöver inte ta det
så allvarligt,
det är bara en tanke
av en krasslig tant
så här på kvällskvisten :)

Ibland har man bara otur

Det pratas mycket om maten.
Om vad man ska äta.
Vad man inte ska äta.
Sluta med socker.
Ät mycket fett.
Ät lite fett.
Ät bara ekologiskt.
Ät inte den eller den fisken.
Ät sojaprodukter.
Ät absolut inte soja.
Ät kött.
Ät inget kött alls.

Man blir så trött!
Det finns ändå
ingen väg till evigt liv.
Det finns ändå inga garantier
för att du ska hållas frisk.
Ibland har man bara otur.

Klart att man ska
hålla lite koll på maten.
Det finns ju saker
som man självklart ska undvika.

Men att tro att man
blir nåt slags superfriskt
långlivat underverk
om man följer alla nymodiga
kostråd är nog att lura sig själv.

Sunt förnuft är nog det som gäller.
Enkel mat som du helst gör själv.
Och inte ens det
ger dig nån garanti.
Ibland har man bara otur.

Mina föräldrar odlade
nästan alla sina grönsaker själva.
De åt inget kött.
Drack nästan ingen alkohol.
Rökte inte.
Var mycket ute i skog och mark
och rörde på sig.
Ändå fick mamma magcancer.
Ibland har man bara otur.

Det gick ju bra för mamma ändå.
Hon lever och mår bra
och det är nu tjugo år sen
hon opererade.

Så jag tror att det bästa
är att tänka själv.
Använda sunt förnuft
och inte göra det för invecklat.
Att hela tiden gå omkring
och oroa sig för allt farligt
som finns i maten
är heller inte bra.
Oro kan också göra en sjuk.

Jag tror att vi ska njuta av livet.
Och hoppas att vi har tur.

Staden, landet eller skogen? Eller mittemellan?

Det är svårt det här med att bo.
eller, inte att bo,
men var man ska bo.

Just nu bor vi i stan,
i en liten riktigt mysig lägenhet.
Vi har ett hus också,
men det hyr vi ut.
Det huset är inte riktigt på landet,
men inte i stan heller.
Det är lite för lite av båda där.

Helst skulle vi bo
i en liten stuga nära havet.
Året om.
Så att man såg havet
genast man tittade ut
genom fönstret.
Så att man kunde gå ner dit
när som helst och känna
hur gott det doftar.
Så att man hörde vågorna.

Så, att man hade både
hav och skog nära.

Stan är också bra,
men vi dras ändå alltid
till havet.
Och nu i sommar,
till skogen.

Vem vet var vi hamnar än här i livet :)

Tror inte vi har färdigflyttat än.

OMG, hon har ju rätt!!

Insåg en sak här om dagen,
när jag pratade med
en dam jag känner.
Vi talade om att vara vegetarian,
och om vad man kan äta
i stället för kött.
Om alla "köttersättare"
som finns på marknaden nu.
"Men varför skulle vi behöva
sojakorvar och annat äckligt?, sa hon,
sånt som är lagat för att det
ska se ut som kött"
"Vi vill ju inte äta kött,
vi vill ju äta grönsaker och rotfrukter
och sådana saker.
"Såna där konstgjorda
korvar och köttbullar är bara strunt!"

Jag brukar använda sojaprodukter.
Inte så ofta numera, men ibland.
Men när jag lyssnade på henne
kom jag fram till att
hon har alldeles rätt.
Fabriksgjorda köttersättningar
behöver man egentligen inte!
Nog kan det hända att
jag köper nån påse sojakross
i framtiden också,
men inte så ofta.
Man kan ju göra alldeles underbar
mat av grönsaker, rotfrukter,
svamp och baljväxter.

Sen finns det väl bättre
och sämre av de där
korvarna och bullarna också,
och visst kan man använda den
nångång nu och då,
men varje vecka blir det
nog inte här hos oss.

Life is good!

Vi har varit i skogen idag,
Mikael och jag.
Nästan fyra timmar!
Det var supeskönt!

Vi åkte iväg så där på måfå bara.
Vi hade med oss en rulle
plastpåsar och en burk.
Bara ifall att.
Inte visste vi om
vi skulle plocka nåt eller inte.
Kanske skulle vi bara
sitta och slappa.
Vi for till Pörkenäs först.
Det är så fint där.
Vi strosade omkring
lite bara,
och jag hittade lite svamp.

Sen åkte vi till Storsand,
och strosade lite till,
och hittade lite mera svamp.

När vi var klara där
åkte vi hemåt,
och på hemvägen svängde
vi in på en skogsväg
vi aldrig förr kört längs,
och då hittade vi ännu mera svamp!

Så nu har vi sju påsar
riskor i frysen
och är mätta efter en jättegod
måltid bestående av
potatis och svampsås.

Life is good!!

Jag gillar det!

Har ni märkt att hösten
tassar runt knutarna?
Speciellt bra märks det
på mornarna när man går till jobbet.

Det är lite så där fuktigt
och både ruggigt och
krispigt på samma gång.

Jag gillar det.
Får lust att söka fram
alla mina mysiga halsdukar.
Och varmaste tröjan.
Benvärmarna och mina kängor.

Och snart blir det rena rama
karnevalkänslan när man
går ut med kameran.
Alla underbara färger.
Mustigheten i allt det röda,
gula och orengea.

Med åren har jag blivit
något av en höstmänniska.
Kanske för att jag,
nu när jag blivit lite äldre,
inte är så förtjust i värme.

Vår och höst,
De är mina årstider.

Glada inhoppartanten

Jag har haft en hemmadag idag.
Jag är ju fortfarande arbetslös.
Förra veckan jobbade jag dock,
och i morgon och hela resten
av veckan ska jag också jobba.
Inhopparlivet i ett nötskal.
Men det är ok faktiskt.
Det enda som kan vara lite
jobbigt är att man inte riktigt
kan planera sina dagar.
Man vet aldrig om telefonen
kommer att ringa på morgonen
och man får ge sig av.

Så det är klart,
nog skulle det ju vara bättre
om man hade nåt stadigare.

Men jag ska inte klaga,
jag vet att jag kommer att
få jobba nästan hur mycket
jag vill och kan i vinter.
Folk blir sjuka,
eller ska ha ledigt annars bara
och inhoppare behövs.

Så i morgon bär det av igen.
Glada inhoppartanten är redo :)

En skön dag vid havet.

Vi var till stranden idag.
Det blåste friskt,
men var annars ett
alldeles underbart väder.

Edgar och jag doppade oss,
men Mikael höll sig
på stranden.
Han tog kameran och knäppte
några bilder av oss.
Bilder som var äkta.
Inget finlir, utan rakt av bara.

Vi var där en bra stund,
och sen var vi en sväng
upp till Pörkenäs lägergård
där Edgar och Mikael
sparkade lite boll.
Jag strosade omkring lite
och lyckades hitta en
näve kantareller.

Funderade länge på om jag
skulle publicera bilden
där vi simmar, Edgar och jag.
Man är ju inte ung och vacker mera.
Men så tänkte jag
att alla ändå vet att jag är
en tjock och glad tant
som är närmare 60 än 50.
Så vad farao,
jag är kanske inte ung och vacker,
men jag är jag.
Alltid.

Så he så!

Vi är alla utlänningar

Folk är väldigt hatfyllda idag.

Just idag mer än andra dagar.

De hatar poliser.

Politiker hatar de.

Och speciellt mycket

tycks de hata utlänningar.

Utlänningar.

Jag hatar inte utlänningar,

men jag börjar snart hata ordet.

Det har ju blivit 

ett skällsord.

Att vara utlänning

är liksom inte bra.

Men vem är utlänning?

Det verkar som om

en mörkhyad person

i vissa människors ögon

är mera utlänning

(i negativ bemärkelse)

än en ljushyad.

Vissa personer anser

att en mörkhyad människa

är utlänning trots att 

hen är född i Finland.

Vissa personer tycks

inte fatta att om de själva

åker till ett annat land

är de också utlänningar.

Vi är alla utlänningar ibland.

Och vi bor alla i samma värld.

Dagen efter Åbo

Idag är det dagen efter.
Dagen efter Åbo.

Här i vår lilla tvåa
mitt i den lilla staden
är allt som vanligt.
Edgar och jag tassar på.
Vi har pyjamasmorgon,
och snart ska vi till
stan och handla
med min mamma.
Mikael gick till jobbet
som han alltid gör
på lördagar.

Solen gick upp,
fast den just nu
gömmer sig bakom molnen.

Utåt sett är allt som förr.
Men ändå är det annorlunda.

Det är dagen efter Åbo.

Dagen när många
undrar om de ska våga gå ut.
Dagen när hatet är extra stort.
Det är dagen när vi
måste visa att det också
finns kärlek.

Jag vägrar titta sketet!!

Idag hände det i Finland. I Åbo.
Ett dåd som antagligen
krävde två människoliv
och skadade flera.

Det är hemskt.
Mitt hjärta gråter.
Jag frågar dock inte
vart världen är på väg,
den har varit full av ondska jämt.
Olika tidseror bara,
med olika slags dåd.

Jag har skrivit det förr,
och just idag
vill jag skriva det igen.
Jag tror fortfarande
på människans godhet!

Och jag vägrar titta sketet
på alla människor med
annan hudfärg än min
när jag möter dem på stan.
Jag vägrar sjunka så lågt!
Ondska sitter inte i huden.

Jag vägrar kasta
misstänksamma blickar
på flyktingfamiljen
jag brukar se i butiken,
och jag hälsar fortfarande glatt
på Y som vi träffar
i vimlet på stan ibland.
Jag vill fortfarande ha kvar
min vän S på facebook,
och jag tycker fortfarande
att hen är en bra typ.

Jag vägrar!
Det finns goda människor
överallt i världen.
Det är inget som
vi med ljus hy har
ensamrätt på.


Jag vägrar dela in folk
i vi och dem!

Jag vägrar titta sketet!!

Är det över nu?

Mikael och jag var ute
en sväng med bilen nyss.
Körde omkring bara,
så där som vi gör ibland.
Färgerna har dämpats nu.
Jag tror bestämt att
sommaren börjar vara över.
Passar på nåt sätt bra.
Så där lagom till skolstarten.

Men jag är inte ledsen för det,
för nu börjar den fina hösten.
Färgsprakande,
och med klar och krispig luft.
Blir alldeles ivrig
när jag tänker på
alla fina foton jag kan ta då!
All inspiration jag får.

Sen kommer ju förstås
den trista tiden, i november.
Men det tar vi sen.

Och då kan man
ju alltid börja julpyssla.
Eller drömma om nästa sommar.

En del av mig

Idag köpte jag en väska.
En helt vanlig axelväska.
För en euro på loppis.
Min över tio år gamla
marimekkoväska var så sliten
så det var dags att slänga den.
Över tio år,
och en kär ägodel.
Men den hade tjänat mig väl
och var väldigt sliten.

Jag brukar ha saker länge.
Skor och väskor speciellt,
men också kläder.
Därför köper jag tidlösa saker.
Och jag har väl min stil
antar jag.
Det jag gillar.
och det jag gillar har jag länge.
Har en läderjacka också,
som jag nog haft över tio år..
Och en gång hade jag
ett par DrMartens skor i elva år.
Då sprack sulan så det var
bara att slänga dem
Annars hade jag väl haft dem än.

Jag är m.a.o ingen slösare
när det gäller kläder och assesoarer.
Men jag gillar att ha det så.
Jag gillar att mina saker
blir en del av mig.
Av vem jag är.

Så min nygamla väska
kommer väl att hänga över
min axel nu tills den
faller i småbitar.

Skorna på bilden köpte jag åt mig själv till 50-års present.
Det är över sex år sen, och jag har dem än.

Det eviga väntandet

Det är ett enda väntande här nu.
Edgar väntar på eftermiddagen,
för då får han fara
till Villa Skata över helgen
Och så väntar han på
att det ska bli måndag,
för då börjar skolan.

Jag väntar ungefär
på samma saker som han,
förutom att jag hela tiden
går och väntar på att
telefonen ska ringa,
eller att det ska komma
mail om nåt eventuellt jobb.

Samtidigt med allt
detta väntande
ska man försöka njuta av nuet.
Inte helt lätt hela tiden
kan jag tala om.


Oh well, det är ju ändå fredag,
och så där annars
är livet riktigt skönt.

Bilder, bilder, bilder

Jag fyller mina dagar med bilder nu.
Massor med foton,
både gamla och nya.
Älskar att sitta och titta på,
och jobba med foton!

Har också en hop med canvas
som väntar på färg
och jag fyller dem
så fort jag hinner.
Massor med färg ska det vara!
Blommor, djur,
människor och träd.
Mustigt och fullt av liv.

Skulle jag få betalt
för att göra det här
skulle jag bli rik
för dygnets timmar
räcker inte till.
Jag har så roligt!!

Men så fort det blir
ett riktigt jobb
är det inte längre lika roligt.
Då kommer nämligen
byråkratin med i spelet.
Och det avskyr jag!
Dessutom skulle nog
allt man skulle förtjäna
gå i alla möjliga skatter
och andra avgifter.

Så, jag mårar på
och gör det jag gör.
Publicerar mina alster
på facebook,
och hoppas att så
att jag gläder nån.

Det är väl så det är som bäst.

En rejäl dos

Helt underbart är det!!!
Jag har verkligen
fått en rejäl dos av sommar
den här två dagarna.

Det har varit hav, vind,
blommor och sol.
Och så alldeles
fantastisk musik.

I går kväll var jag
till Strandis i Larsmo
och lyssnade på Armadis Rama.
Vilka musiker!
Och vilken glädje!
En härlig blandning av musik.
Reggaegung
och vackra människor
som det var en fröjd
att fotografera.

Jag hade sååå kul!!!!

Och så idag då.
Satt och donade med bilder
vid datorn (och bannades lite)
när mamma ringde.
Jag var lite motsträvig,
för jag ville göra klart
det jag höll på med,
men så for jag med ut i alla fall.

Vi tog en tur till Aspegrens trädgård.
Jag och mamma
och så en av hennes väninnor.
Aspegrens trädgård
är en riktig stressförstörare.
I den miljön går det
inte att vara stressad.
Och har man två gamla damer
som sällskap kan man
inte heller vara stressad,
för man måste ju vila emellanåt.

Och som grädde på moset
tog Mikael och jag
en biltur för en stund sen.
Vi åkte ut till Grisselören
och kände på lite havsluft.

Och det bästa är
att det ju är en dag kvar
av den här helgen

Få se var vi hamnar i morgon.

Pyssel med tanter

I kväll har jag pysslat.
Ja inte bara jag,
utan också mamma
och hennes kompisar
på äldreboendet där de huserar.

De har nog dagverksamhet där
och gör allt möjligt skoj,
men nu i juli har det varit paus.
Personalen ska ju förstås
få ha sina semestrar.
Så, eftersom jag är arbateslös
och gillar att pyssla,
så har jag varit där två
kvällar nu i juli.

För deras skull,
men också för min egen.
Det gäller att hålla
sig i gång lite.
Man blir lätt slö
av att vara arbetslös annars.

Och det har ju varit så kul!!

Det har varit några tanter,
och första gången
hade vi även en farbror med.
Han var så besviken
när han inte kunde vara där idag,
så vi gjorde en present åt honom.

Det är roligt att märka
hur försiktiga de är först,
Och hur de sen,
när de väl börjar på,
blir riktigt ivriga.

Självförtroendet
växer i takt med att
pysslet fortgår.

Somliga ser lite dåligt.
Somliga är darrhänta.
Men då hjälper jag.

De har redan börjat
fundera på julpyssel :)

I sorgen är vi alla barn

Sorg är konstigt.
Det är hemskt,
och det är....ja sorgligt.

När nån riktigt nära dör,
är sorgen djup och omskakande.
Om man förlorar en
äkta make eller maka,
eller en förälder eller ett barn,
går sorgen djupt,
så djupt att man inte
känner igen sig själv.

Så djupt att man kan göra
eller säga saker
som aldrig annars
skulle falla en in.
Och det kan ta år att
hitta tillbaka till sig själv.

Men ibland kan sorgen
efter en människa vara stor
fast man inte har varit
så väldigt nära.

Den kan vara chockerande,
den kan vara skrämmande
och den kan var djup.

Det finns inga regler för sorg.
Sorgen är alltid ny.

I sorgen är vi alla barn.

Skitväder eller mysväder?

Alla klagar på vädret.
Och jag menar alla.
Jag brukar inte göra det,
för jag tycker det är så onödigt
att sätta sin energi på
att klaga på nåt
man inte kan påverka.

För mig personligen
är det här ett bra väder.
Jag gillar inte riktigt hög värme.
I det här vädret
får jag använda mina
älsklingskläder.
Läderjackan och tightsen.
Tunikorna med lång ärm
och de blommiga kängorna.

Mitt kroniska eksem mår bra
för det gillar inte sol.
Det finns inte mycket mygg
och det är lätt att andas.

Men, det är klart.
Nu är det Jakobsdagar
och många evenemang i stan.
Då är det inte kul med regn.
Det förstår jag.

Men jag myser lite ändå.
Jag gillar det här vädret.
Och när kvällarna är mulna
tänder jag ljus i fönstret.
I färggranna ljushållare.

Det är vackert.

Det är sommar ändå
och jag är säker på att vi får
en solig och skön höst.

Målade en ängel

Igår målade jag en ängel.
Jag är inte det minsta religiös,
jag hör inte ens till kyrkan.
Men det var riktigt roligt
att måla min änglatavla.

Som symbol är ju ängeln vacker.
Även för en gammal
förhärdad ateist som jag.
Och jag gillar det vackra.
Så när jag fick
en änglabeställning
kändes det riktigt bra.

Det vackra är aldrig fel
Änglar är aldrig fel.

Vem vet,
kanske jag målar flera.

Det går nog bra. Visst?

En hel tumisvecka
med kära maken nu.
Det har varit lite
av den varan i sommar.

Edgar ska på resa.
Han ska till Sverige
med sin pappa.

Och jag oroar mig.
Som vanligt.
Det var likadant förra sommaren.
Då var de också dit.
Och jag oroade mig.

Jag hönsmammar mig.
Och är fånig.

Men det går nog bra.
Visst?