Värsta sortens tjyveri.

Har diskuterat avundsjuka och missunnsamhet ett par gånger med ett par personer den senaste tiden, och konstaterat att det onödigaste och mest energikrävande man kan vara är avundsjuk.
Det talas ju mycket nu om att rensa bort "energitjuvar" ur sin omgivning.
Men tänk om man själv är den största boven?
Lite svårt att rensa bort sig själv, eller hur?

Man hör ju ofta folk säga saker som: "Jaja, de där bara reser och reser, tror de att de är rika?"
Eller: "Måste de ha ny bil nu igen?"
Eller om nån är bra på nåt kan man höra folk säga: "Nå inte är det där väl så märkvärdigt? Han/hon hade tur bara, eller råkar känna de rätta människorna."
Såna här tankar och känslor tar en jäkla massa energi!!
Det är såååå negativt!

So what om nån reser mycket??
Det betyder väl inte att man själv får resa mindre för det?
Eller om grannen har ny bil?
På vilket sätt gör det din bil sämre eller hindrar dig från att skaffa en egen bil?
Om nån lyckas bra med det de gör, eller har en speciell talang är det väl inte taget från nån annan?

Det är väl bara bra om nån får göra det de vill eller skaffa det önskat sig.
Go for it!!
Förverkliga dina drömmar så länge det inte skadar nån annan.
Vi lever bara en gång (kliché, jag vet men det funkar).

Det är inte ramen som gör det.

Jag vill inte påstå att jag är nån expert på livet, men jag har ju levt ett tag.

Och jag har haft många olika ramar runt konstverket som kallas livet.
Vackra ramar, fula ramar och ramar som har haft rispor och skavanker.
Själva innehållet i ramarna har också haft varierande form.

Och en sak har jag lärt mig med åren.
Livet blir inget riktigt konstverk bara för att ramen är vacker.
Som när det gäller alla andra sorts konsteverk så är det innehållet i ramen som gör det vackert och underbart.

Ramen är..... just det, en ram.