Gunhilds örfilar

Jag har en väldigt god vän.
Vi har känt varandra sen jag blev född (hon är två år äldre än jag).
Ibland har vi mera kontakt, och ibland mindre, men vänskapen har bestått genom alla år.

Hon har en mamma som kunde baka världens godaste bullar.
Det var så mysigt att vara där hos dem på fredagar för då bakade Gunhild örfilar.
Hela lägenheten doftade himmelskt, och hon hade bunkrat upp med massor med mjölk och Oboy.
Och vi fick iskall Oboy och fick äta hur många bullar vi ville.
Och visst åt vi.
Massor.

Och idag bakar jag örfilar.
Vet inte om de är lika goda som Gunhilds för jag tror inte att nån annan i hela världen nånsin kommer att baka lika goda bullar som hon gjorde.
Men mina är tillräckligt goda ändå.
Och jag får nog tacka Gunhild för att jag kan baka goda örfilar.
För jag vet hur de ska smaka.
Jag har ju smakat hennes.

Bus Ingvar Jönson

Trodde att Edgars värsta busdagar var förbi, men tji fick jag.
När han var mindre gjorde han ju alla möjliga hyss (saft i TV:n, ett kilo skorpsmulor utspillt över hela golvet i hans rum, mjölk i brödrosten, mina skor i ugnen, fjärrkontrollen i snödrivan osv osv), men nu har det varit ganska lugnt på den fronten ett tag.
Tills Charles Ingvar Jönson kom med i bilden.
Då började det igen.
Charles Ingvar hittar på allt möjligt.
Han har alltid en plan, och det är inte alltid så lyckat.
Jag plockade hallon i kväll. Först en liter, och sen var jag inne och satte dem i fryspåsar och gick ut och plockade en liter till. Edgar kom ut när jag var klar (iförd sin Charles Ingvar-mundering) och han smög omkring i buskarna och såg finurlig ut.
Jag satte min hallonburk på trappan och gjorde nåt annat i ett par minuter och när jag kom tillbaka var burken borta.
Så också Charles Ingvar.
Jag hittade dem båda efter ett tag bakom hallonbuskarna.
Hallonen låg utspridda på marken under busken och burken låg nånstans långt inne i densamma.

Behöver jag säga att Charles Ingvar har utegångsförbud för resten av kvällen?

40 år borde väl räcka, eller?

Semester börjar vara över för den här gången.
Nå, jag börjar lite så där försiktigt med att jobba bara två dar nästa vecka men sen är det femdagars veckor som gäller efter det.
Fast jag hade jättelång semester i år så känns det (som vanligt) som om den gått allt för fort.
Och drömmen om att en dag få vara hemmafru eller pensionär, eller att få jobba med nånting hemifrån blir bara starkare.
Jag har ju världens bästa jobb, men skulle jag få välja mellan att vara hemma och att jobba så skulle jag gärna vara hemma hela tiden. Skulle klara mig med lite mindre pengar då också.

Kunde inte nån hitta på nåt system så att de som varit 40 år i arbetslivet skulle få stanna hemma om de vill. Få ta pension då. Om fyra år har jag jobbat i 40 år och jag tycker tammetusan att det borde räcka för vem som helst. Så kunde de unga få jobba i stället. Det finns ju säkert en massa unga människor out there som gärna skulle jobba.
Jag vet ju att finns många som gärna jobbar hur länge som helst, och då ska de får göra det, men för mig skulle det nog räcka med 40 år.

Roadtrip-söndag

Vi åkte iväg idag igen.
En liten roadtrip på tumis.
Vi gillar det där Mikael och jag, att bara sätta sig i bilen och åka iväg.
Det behöver inte vara så långt och vi behöver egentligen inte ha nån plan, vi bara kör iväg.
Vi brukar kolla lite på nätet först ifall det finns nån intressant gårdsloppis eller dylikt nånstans och så åker vi ditåt. Sen kan vi göra små avstickare åt ena eller andra hållet på vägen om vi känner för det.

Ibland stannar vi på en kaffe eller lite mat nånstans, och om det är en kortare roadtrip (som idag) äter vi först hemma. Men då blir det ofta hämtmat, för vi brukar vara superhungriga och kaffesugna när vi kommer hem.

Ibland gör vi fynd, och ibland kommer vi hem tomhänta.
Det spelar inte så stor roll vilket det blir, att åka iväg är huvudsaken.
Man kan se en del skojiga saker och fina platser längs vägen också, och det är en del av det hela.

Dagens häftigaste syn var fyra hästar som galopperade fram längs en cykelväg i Vörå.
De hade smitit hemifrån och såg ut att ha väldigt kul där de rusade fram.
Det kunde ha gått illa förstås och jag hoppas att de blev infångade snabbt.

Vi filosoferade också över alla gamla fina ödehus som står här och där i bygden.
Vilka drömmar människorna som byggt dem hade, och hur stolta de måste ha varit över sina nybygda hus då när det begav sig. Säkert hade de inte kunnat förställa sig att det skulle gå så att husen nu, bara nån generation senare står och förfaller. Antagligen hade de väntat sig att huset skulle gå vidare till barn och barnbarn som skulle bo där och hålla huset och platsen i skick.
Det är sorgligt att se att stora fina gårdar står och förfaller.

Men, det är tidens gång.

Jag vill måla!!

Jag tecknar och målar igen!

Det har jag egentligen gjort i hela mitt liv, men ibland har min livssituation varit sådan att det varken funnits inspiration eller tid att göra det.
Jag är ju ingen konstnär, men har alltid tyckt om att teckna och måla.
Resultatet är inte alltid så bra, men det gör inget.
Det är glädjen i att göra det som är huvudsaken!

Pappa målade ju också, och honom kan man nog minsann kalla konstnär.
Först målade han ett hundratal landskap, mest för att öva sig, och sen började han måla underbara färgstarka surrealistiska tavlor. Alla med nåt sorts

budskap. Miljöförstörelse, sociala förhållanden, mänskliga rättigheter och liknande saker. En del av hans tavlor hänger här hos oss, en del hos mina syskon och hos deras barn och en del har mamma och pappa förstås själva på sina väggar.

När jag var sex år målade han en tavla av mig.

På den har jag en gul klänning och ligger på golvet och ritar.
Tyvärr finns den tavlan inte mer
Den brann upp då när vårt hem brann 2009.

Men jag kommer aldrig att glömma den.
Den var så jag.
Och den var han.

Söndag

Idag har jag tumisdag med Edgar.
Moa är fortfarande i Italien och Mikael for till södra Finland för att leverera skivor och böcker åt en kund där. han får göra sådana där långa resor ibland, men det är rätt ok för egentligen har han inte så mycket emot att vara ute på vägarna. Fast det tar ju lång tid, det gör det. Och han brukar nog vara så nöjd att komma hem sen igen.

Vi har tagit det lugnt här, Edgar och jag.
Tittat på film, ätit och myst.
Vi spelade korgboll en stund på gården också, men han tycker inte att det är så kul med mig. Det är roligare att spela med Mikael.

Snart blir det dags att laga mat igen, och jag har lovat Edgar att vi ska få hemlagad pizza idag. Det får bli två stycken, eftersom han vill ha "brun pizza" (alltså med malet kött) och jag vill ha vegetarisk. Men det är bra att göra två så räcker de länge. Så får Mikael också pizza sen när han kommer hem sent i kväll.

Har stickat lite nu i helgen fast jag egentligen inte borde. Men om jag stickar bara några varv åt gången och sen pausar så går det bra.

Var och hälsade på pappa till sjukhuset igår och jag är nog rätt så bekymrad nu. Han är så trött och ligger nästan som i dvala hela tiden. Andas rätt tungt också så vi är ju rädda att han håller på att få lunginflammation eller nåt. Nå, han får antibiotika så vi hoppas ju att det ska reda upp sig.
Men det är tungt att se.
Och hemskt att inte kunna göra nåt åt det.
Kära pappa!

Gammalt, slitet men mysigt

Vi gillar gamla slitna saker.
Ofta köper vi sånt som kanske ingen annan skulle gilla, och vi inreder också vårt hem med sådana saker.
Det passar ju bra eftersom vi har ett gammalt hus där inget ser ut som ur en inredningstidning.

Igår satt vi här ute på gården och hade det lite halvslött och vi funderade på att fara till stranden.
Så kom vi på att vi inte bara vill ligga och slöa utan vi vill aktivera oss lite.
Så vi for till Nedervetil på loppisrace.
Paketbil, pengar, kamera och en vattenflaska, det är typ allt man behöver på en sån resa.
Nå, nog går det utan paketbil också, men råkar man ha en är det ju praktiskt.

Det fanns en karta över alla gårdar som hade loppis och det var nog bra, annars hade det varit svårt att hitta alla ställen. Nog missade vi nåt också men de flesta besökte vi.

En hel del saker fick följa med oss hem också, och nu är det kul att se dem hitta sina platser.
Sånt händer ju alltid så småningom, det är sällan jag vet precis var jag ska ha nåt när jag köper det.

Vårt hem börjar likna oss, mer och mer.
Lite gamla och slitna, men ganska mysiga :)

Ömsesidig respekt

Ibland blir man lite blind.
Man ser bara det egna, fast man egentligen vill försöka se andra också.

När man har ett barn med ett funktionshinder, eller jobbar med sådana barn/vuxna så tar man lätt för givet att allt det som hör därtill ska vara lika naturligt för andra som det är för en själv.
Så är det ju givetvis inte.
Så kan det inte vara.
Och vi som är vana med att umgås med folk med funtionshinder borde inte döma de som inte förstår.
Eller de som är lite osäkra inför "det okända"

Jag tycker inte att det är konstigt alls när jag i Edgars skola kan få en bamsekram av nåt barn jag knappt känner, men nog minns jag att det när Edgar var i värsta kramisperioden kunde bli besvärande för folk på stan om han plötsligt rusade fram och kramade dem.
Och det ska han givetvis inte göra.
Det gör ju inte andra ungar heller.

Inte ska ju vår unge få göra vad han vill bara för att han är funktionshindrad.
Vet att t.ex min mamma har haft lite svårt att säga nej åt Edgar just därför.
"Men då han är ju så gullig och go"
Jaha? Men nog måste han ju uppföra sig ändå :)

Jag vill förstås att folk ska respektera mitt barn, men han måste också lära sig att respektera andra.

Snart lägerdags

Edgar ska på sommarläger.
Det är visserligen bara fyra dar, men han ska ha med sig en hel del saker ändå.
Så idag ska vi och shoppa lägergrejs. :)
Tvål och shampo och tandkräm och sånt.
Det är viktiga saker och innan vi far ska vi skriva en lista.

Att ha med Edgar i butiken är ju en sak som kan bli problematisk om man inte förbereder sig lite.
För han handlar.
Mycket.
Om man inte har sträng koll på honom går han omkring bland hyllorna och plockar lite vad som helst som ser intressant ut i kärran. Det kan vara vad som helst. Ibland sånt som är gott, och ibland sånt som ser fint ut (en gång var det t.ex ett fint paket med strumpbyxor). Och ibland plockar han bara för att reta mig.
Så man ska helst ha en lista.
Då kan han få leta och plocka själv.

Så, ett sådant äventyr blir det idag :)

Mysmåndag

Det blev en mysmåndag det här :)

Edgar väckte oss vid åttatiden så då steg jag upp och fixade morgonmål och kaffe.
Sen dess har vi mest lallat på här. han i pyjamas och jag i mjukisbyxor och linne.
Mikael for iväg till jobbet som vanligt men Edgar och jag har inga måsten idag.
Vi gör bara våra favoritsaker.
Det betyder att han spelar kula, ser på film, lyssnar på musik eller sitter vid datorn.
Och för mig betyder det att jag stickar, lyssnar på musik och sitter vid datorn.
Däremellan är det lite matlagning och klädtvätt och sånt men det låter jag inte störa mig.
Matlagningen idag blir en sån där man-tager-vad-man-haver-matlagning, vi ska handla sen i kväll när Mikael kommer från jobbet.

Edgar vill pyjamastassa hela dan och det har jag lovat att han får, bara han klär på sig nåt sen när vi far till butiken :).