ska jag försöka skriva lite igen.
Det har varit en konstig höst.
Och en konstig vinter.
Jag, som alltid
varit den starka.
Som alltid varit glad,
blev trött och less
på allt i höstas.
Det började med en panikattack
en helt vanlig söndagkväll
i november.
Vi hade haft trevliga gäster
och allt var bra.
Tills ångesten
plötsligt slog klorna i mig
Och sen nån dag senare
hände det igen.
Och så kom den
enorma tröttheten.
Kanske det är livet
som hunnit ifatt mig.
Jag har alltid varit
bra på att gå vidare.
Alltid rest mig upp
när jag kraschat.
"Du är så lugn
så det är ohälsosamt",
brukade mamma säga.
Kära mamma, hon hade nog rätt.
Så, nu är jag sjukskriven,
har varit så i tre månader,
och kommer att vara det
i tre månader till.
Kanske kommer jag ifatt
mig själv då.
Vem vet.
