måndag 27 februari 2017

Vi bor in oss.

Jag bor in mig.
Eller, vi bor in oss.

Vi är i nåt slags mellanstadie.
Mellan det gamla och det nya.

Det nya känns bra.
Men ovant.

Ytorna känns små.
Men härligt rena.

Vi är hemma.
Ändå inte riktigt.

Kretiviteten har inte hittat hem.
Inte ännu.

Jag vandrar runt min tomma canvas.
Den står lutad mot datorbordet.
Lockar,
men ändå inte.

Jag vandrar runt den.
Vet vad som ska målas på den.
Kommer mig inte för.

Färgerna och penslarna väntar.

Vänta lite till!

Jag måste bo in mig först.






fredag 24 februari 2017

Bästa semesterdagen

Nu har jag påbörjat en veckas semester.
Och det är det här
som är den bästa semesterdagen.

När den knappt börjat.

I kväll njuter jag mest av den.

Jag behöver verkligen det här nu.
Lite längre ledighet
efter flytten och allt.

Tiden har bara
flugit iväg ända sen vi
påbörjade flyttrumban.
Vi har inte haft nån tid
att lugna ner och ta in allt.

Men nu.
Nu ska jag ta det lugnt.

Först ett par dar på tumis
med kära maken,
och sen en ledig vecka
när Edgar kommer hit med oss.

Kära maken jobbar nog,
men det är ok,
för han är inte så värst bra
på att vara ledig.
Och hans jobb är ganska fritt.
På hans egna villkor.

Edgar och jag ska
bara njuta av långa pyjamasmornar.
Lite cafébesök,
lite filmer, lite promenader
och annat sånt som vi gillar.

Och så tror jag att jag
äntligen ska börja måla igen.

Jag har en canvas som väntar på färg.


torsdag 23 februari 2017

Överskattad positivitet?

Mer och mer hör man,
och läser inlägg
som handlar om att
positivt tänkande är dåligt.

Att det ger motsatt effekt.
och att det är konstlat.

Jag har väldigt tudelade känslor
när det gäller detta.

Jag håller med.
På ett sätt.
Men jag håller inte med.
På ett sätt.

Jag tycker att positivt tänkande är bra.
Riktigt bra faktiskt.
Men inte om det är på låtsas.
Inte om man inte känner det på riktigt.

Det är ju bara så att vi människor är olika.
Vissa tar saker och händelser
mera positivt än andra.
Vissa är födda till mer grubblande.

Själv är jag född positiv.
Men det har faktiskt
varit negativt ibland.
Ibland tar jag allvarliga
och tragiska saker så lugnt
så jag blir orolig själv.

Inte så att jag inte sörjer
det som ska sörjas.
Inte heller så,
att jag inte förstår allvaret
i det tragiska.

Men lite så,
att jag tänker "ok, då är det så här".
Och sen grubblar jag inte
mera på varför det hänt.
Jag tar det bara liksom.

Men sen är det ju också så,
att man inte heller kan vara negativ
om det är konstlat.
Man kan inte grubbla
bara för grubblandets skull.
Man får skratta mitt i sorgen.
Om det känns så.

Man kan inte strö aska i håret
om det känns bättre med glitter.

Positivt eller negativt?

Det är väl det äkta som är viktigast.

Att man är som man är.

Inte som man tror att man borde vara.






lördag 18 februari 2017

Högst tio minuter

Alla som känner mig så väl att de
varit hem till mig vet att jag
är urusel på städning.

Helt värdelös.

Jag avskyr att städa!
Och det värsta är väl
att oreda inte stör mig alls.
Men det borde det göra.
Jag är ju allergisk mot damm.

Så jag passar inte i egnahemshus.
Jag klarar helt enkelt inte av
att hålla det städat.

Nu bor vi i en liten lägenhet
med ganska lite saker i.
Och t.o.m jag klarar av att städa här.

Dammsugning och dammtorkning
på högst tio minuter.
Det ni!!

Så ska jag bo.


onsdag 15 februari 2017

Att åka hiss

I morgon kommer Edgar hem.
Det blir första gången han ska
bo här i nya hemmet.

Jag har fått ordnat det bra
med taxitiderna.
Vi kommer att komma hem
ungefär på samma gång, han och jag.
Jag lite före troligen.

De första dagarna ska jag
möta honom nere vid dörren.
men sen ska jag börja lära honom
att komma upp själv.
Att åka hiss själv.
Det har han aldrig gjort.

Men det kommer att gå bra.
Bara han blir van.

Det mesta går ju bra med honom.

Bara han blir van.

måndag 13 februari 2017

Sådärja, nu är vi här!

Igår var vi äntligen klara i Furuholmen.
Hyresgärsterna fick nycklarna,
och vi for hem till stan och pustade ut.
Det var en jättetung helg.
Massor att städa.
Och sånt man hade glömt.

Men nu är vi stadsbor.

Det är smått kaotiskt här också,
men det är ju lätt nu.
Nu när vi har bara ett ställe.

Så småningom faller allt på plats.

Och vi är också på rätt plats nu.