Det är väldigt populärt numera att ordna en massa fritidsaktiviteter med sina arbetskompisar.
Inte bara på min arbetsplats, utan så där överlag.
Inget fel i det förstås, jag förstår tanken.
Det är för att främja "vi-andan" på arbetsplateserna.
Men jag känner mig lite udda (igen!) när det gäller det där.
Jag gillar det inte riktigt nämligen.
Och då har jag ändå världens bästa arbetskompisar.
Men vi har ju en jättebra "vi-anda" ändå.
När jag är ledig vill jag helst bara umgås med min man och våra barn.
Jag tycker nämligen att det är ännu viktigare att främja "vi-andan" inom familjen.
(Och så skickar jag en jättekram till mina arbetskompisar! Vi ses på måndan!)
