En rejäl dos

Helt underbart är det!!!
Jag har verkligen
fått en rejäl dos av sommar
den här två dagarna.

Det har varit hav, vind,
blommor och sol.
Och så alldeles
fantastisk musik.

I går kväll var jag
till Strandis i Larsmo
och lyssnade på Armadis Rama.
Vilka musiker!
Och vilken glädje!
En härlig blandning av musik.
Reggaegung
och vackra människor
som det var en fröjd
att fotografera.

Jag hade sååå kul!!!!

Och så idag då.
Satt och donade med bilder
vid datorn (och bannades lite)
när mamma ringde.
Jag var lite motsträvig,
för jag ville göra klart
det jag höll på med,
men så for jag med ut i alla fall.

Vi tog en tur till Aspegrens trädgård.
Jag och mamma
och så en av hennes väninnor.
Aspegrens trädgård
är en riktig stressförstörare.
I den miljön går det
inte att vara stressad.
Och har man två gamla damer
som sällskap kan man
inte heller vara stressad,
för man måste ju vila emellanåt.

Och som grädde på moset
tog Mikael och jag
en biltur för en stund sen.
Vi åkte ut till Grisselören
och kände på lite havsluft.

Och det bästa är
att det ju är en dag kvar
av den här helgen

Få se var vi hamnar i morgon.

Pyssel med tanter

I kväll har jag pysslat.
Ja inte bara jag,
utan också mamma
och hennes kompisar
på äldreboendet där de huserar.

De har nog dagverksamhet där
och gör allt möjligt skoj,
men nu i juli har det varit paus.
Personalen ska ju förstås
få ha sina semestrar.
Så, eftersom jag är arbateslös
och gillar att pyssla,
så har jag varit där två
kvällar nu i juli.

För deras skull,
men också för min egen.
Det gäller att hålla
sig i gång lite.
Man blir lätt slö
av att vara arbetslös annars.

Och det har ju varit så kul!!

Det har varit några tanter,
och första gången
hade vi även en farbror med.
Han var så besviken
när han inte kunde vara där idag,
så vi gjorde en present åt honom.

Det är roligt att märka
hur försiktiga de är först,
Och hur de sen,
när de väl börjar på,
blir riktigt ivriga.

Självförtroendet
växer i takt med att
pysslet fortgår.

Somliga ser lite dåligt.
Somliga är darrhänta.
Men då hjälper jag.

De har redan börjat
fundera på julpyssel :)

I sorgen är vi alla barn

Sorg är konstigt.
Det är hemskt,
och det är....ja sorgligt.

När nån riktigt nära dör,
är sorgen djup och omskakande.
Om man förlorar en
äkta make eller maka,
eller en förälder eller ett barn,
går sorgen djupt,
så djupt att man inte
känner igen sig själv.

Så djupt att man kan göra
eller säga saker
som aldrig annars
skulle falla en in.
Och det kan ta år att
hitta tillbaka till sig själv.

Men ibland kan sorgen
efter en människa vara stor
fast man inte har varit
så väldigt nära.

Den kan vara chockerande,
den kan vara skrämmande
och den kan var djup.

Det finns inga regler för sorg.
Sorgen är alltid ny.

I sorgen är vi alla barn.

Skitväder eller mysväder?

Alla klagar på vädret.
Och jag menar alla.
Jag brukar inte göra det,
för jag tycker det är så onödigt
att sätta sin energi på
att klaga på nåt
man inte kan påverka.

För mig personligen
är det här ett bra väder.
Jag gillar inte riktigt hög värme.
I det här vädret
får jag använda mina
älsklingskläder.
Läderjackan och tightsen.
Tunikorna med lång ärm
och de blommiga kängorna.

Mitt kroniska eksem mår bra
för det gillar inte sol.
Det finns inte mycket mygg
och det är lätt att andas.

Men, det är klart.
Nu är det Jakobsdagar
och många evenemang i stan.
Då är det inte kul med regn.
Det förstår jag.

Men jag myser lite ändå.
Jag gillar det här vädret.
Och när kvällarna är mulna
tänder jag ljus i fönstret.
I färggranna ljushållare.

Det är vackert.

Det är sommar ändå
och jag är säker på att vi får
en solig och skön höst.

Målade en ängel

Igår målade jag en ängel.
Jag är inte det minsta religiös,
jag hör inte ens till kyrkan.
Men det var riktigt roligt
att måla min änglatavla.

Som symbol är ju ängeln vacker.
Även för en gammal
förhärdad ateist som jag.
Och jag gillar det vackra.
Så när jag fick
en änglabeställning
kändes det riktigt bra.

Det vackra är aldrig fel
Änglar är aldrig fel.

Vem vet,
kanske jag målar flera.

Det går nog bra. Visst?

En hel tumisvecka
med kära maken nu.
Det har varit lite
av den varan i sommar.

Edgar ska på resa.
Han ska till Sverige
med sin pappa.

Och jag oroar mig.
Som vanligt.
Det var likadant förra sommaren.
Då var de också dit.
Och jag oroade mig.

Jag hönsmammar mig.
Och är fånig.

Men det går nog bra.
Visst?

Sommarbabbel

Dagarna går.
Vi trivs bra i stan.
Lägenheten är riktigt bra,
det enda som stör är oljudet.
Känns som om alla ljud
förstärks hit uppåt.
Lite jobbigt ibland.
Speciellt om man vill
sitta och njuta på balkongen.

Men annars är allt bra här.
Och vi tycker väldigt
mycket om lägenheten.

Jag målar mycket,
men skriver för lite.
Hade ju också tänkt
börja på (igen) med
att försöka illustrera
min barnbok.
Har fortfarande inte
kommit igång.
Men jag har ju ingen
deadline så det gör inget.
Vet ju inte ens om
den nånsin blir utgiven.

Ett annat skrivprojekt
ligger också på is.
Jag är ju lite så där jag.
Alltid väldigt ivrig
när jag börjar.
Sen har jag lite svårt
att få nåt klart.

Jag har umgåtts mycket
med mamma i sommar.
Det var ju en av orsakerna
till att vi flyttade till stan
Närheten till mamma.
Har också umgåtts en del
med hennes kompisar där
på äldreboendet.
Vi hade en pysselkväll
då vi gjorde födelsedagskort,
och nästa kväll är under planering.
Jag gillar ju sånt.
Gillar människor.
Och att pyssla.

Så allt rullar på.

Precis som det ska.

En ny fas i livet

Han gjorde det igen, Edgar.
Inledde en ny fas i livet
när han fyllde sjutton.
Han har gjort så där förr,
tagit ett stort kliv
mot vuxenlivet plötsligt,
bara för att han bestämt sig.

Att han fick sin första telefon
var stort för honom,
och han känns plötsligt
som en vuxen och mera
självsäker kille,
med mera ansvar.

Han har också tränat lite
på att röra sig ensam
ute i stan och det har också
gjort att han blivit mera vuxen.
Det är inga långa sträckor,
men t.ex till och från
till simhallen eller
hemifrån till Mikaels jobb.

Han håller sig mer och mer
för sig själv i sitt rum,
och verkar inte längre
vara beroende av att veta
var jag är hela tiden.
En dag när vi skulle
till butiken sa han att
han ville stanna hemma,
så jag gick ensam.

Han tränar på att bli vuxen nu.

Nu gäller det för mig
att träna på att hinna med.