En bön är aldrig fel

Läste nånstans idag om nån som ville be en bön för en annan människa.
Det har hänt mig nångång också.
Att nån velat be en bön för mig alltså.
Jag tror ju inte på Gud så jag ber ju inte sådana böner själv.
Men jag gillar tanken på att nån ber en bön.
För mig eller för nån annan.
För ber man för nån så tänker man ju på den personen, och det är ju aldrig fel.

Jag kände en gång en gammal zigenarkvinna, och hon önskade alltid "Herran siunausta" när hon skildes från nån. Jag gillade det där. Det visade nån slags respekt för den andra människan. Man var liksom värd den där välsignelsen.

Och respekt gillar jag.
Respekt är med det viktigaste som finns.

Så, en bön är aldrig fel.
Som sagt.