Han fattas mig varje dag, men vissa dagar märks det mera.
Jag skulle vilja måla och rita för honom.
Skriva för honom.
Hålla hans hand och sjunga för honom, som jag (vi) gjorde den sista tiden med honom.
Men mest skulle jag vilja att han visste att jag hittat njutningen och inspirationen i ritandet igen.
Han sa ofta: "Du ska rita eller skriva du", och jag vet att han verkligen ville det.
Det var saker som han och jag hade gemensamt.
Nu när jag hittat ritandet igen märker jag att jag har hans entusiasm och nästan maniska intresse för det.
Han kunde stå i sin ateljé och måla i timmar då när han målade som mest.
Och jag kan ju också sitta länge, länge med mitt ritande.
"Jag ville ta min pensel
och måla himmel blå.
Måla oceaner och alla sjöar små.
Stora djupa skogar
och liten blomsteräng.
Med dofter utav honung
och smaker av maräng"
(Jens Enqvist)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar