Förstås.
Och om hur det här
påverkar mig.
Förstås.
Man skriver ju det man lever i.
Just nu, just idag.
Eller igår.
Min egen reaktion
förvånar mig lite.
Jag har alltid varit stark.
Har varit lugnet själv.
Det är jag nog nu också
på sätt och vis.
Men samtidigt kan små saker
få mig att krascha helt.
Jag hade en bra dag igår.
Åtminstone från morgonen.
Det var bra ännu
när jag var hos mamma.
Men när jag skulle gå därifrån
tittade hon på mig och sa:
"Mina gulliga barn!"
Bara de orden.
Jag var ledsen hela kvällen.
Fast glad över att hon sa det.
Men nu är det en ny dag.
Och jag känner mig starkare.
Snart ska jag gå dit igen.
Och jag ska vara glad.
Vi ska dricka kaffe.
Prata lite.
Bara sitta tysta.
Bara vara tillsammans
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar