Livet kom emellan.

Har haft en lååång paus med bloggandet.
Det är livet som kommit emellan.
På ett väldigt otrevligt sätt.

Vår älskade mamma
är allvarligt sjuk.
Och det finns inget
hopp om ett gott slut.

Det tar musten ur oss alla.
Man blir trött av att sörja.
Av att samtidigt
försöka hålla humöret uppe.

För hennes skull.
För Edgars skull.
För att orka leva som vanligt.

Fast inget är som vanligt.
Kommer aldrig mera att bli.

Så nu finns vi barn hos mamma.
Vi är där så ofta vi kan.
Det här nuet kommer inte tillbaka.
Mamma kommer inte tillbaka.

Men vi skrattar också.
Med mamma.
Som, som vanligt, är lugnet själv.
Mitt i allt lidande.

Lite senare idag ska vi dit.
Alla syskonen.

Men just nu,
en liten stund till,
är jag hemma och tömmer skallen.

Gör ingenting.
Låter kropp och själ vila.

Gott Nytt År!!

I morgon är det nyårsafton.
Det här årets sista dag.

Det var ett rätt bra år.
Fast visst innehöll
det en del sorger också.

Vi blev stadsbor igen
och flyttade två gånger.

Jag har haft ett kreativt år.
Målat ganska mycket
och fotograferat massor.

Det är så roligt att
ha hittat tillbaka till
fotograferandet.
Och att kunna göra det
utan stress eller prestationskrav.

Nyårsaftonen kommer
vi inte att fira.
Vi brukar inte det.
För oss blir det nog
mest som en vanlig kväll.
Vi har tumishelg
så vi tassar på här bara.
Äter vad vi vill när vi vill.
Nattsuddar
och sover länge på mornarna.

Lugnt och skönt.

Nu väntar vi på 2018.
På våren och sommaren.
På härliga balkongdagar
här vi foten
av vattentornet.

Gott Nytt År till alla och envar!!

Det händer varje år!!

Det är samma sak varje år.
Jag bävar för den mörka hösten.
I mitten av oktober
börjar jag.
Jag våndas.
Jag är trött.
Jag vill inte gå ut.
Jag har svårt att måla
eftersom jag helst
målar i dagsljus.

Försöker trösta mig
med att tänka
"Nååå, bara vi orkar lite till, så är det jul"
Och i mitten av oktober
känns det som en evighet
till julen kommer.

Men så plötsligt
är den bara här!
Liksom varje år.
Plötsligt står lucian där.
Vintersolstånd, julafton,
jullov och alltihopa.

Och jag har överlevt igen.

Som jag gör.

Varje år.

God Jul alla!!

Hallelujahmoment

Jag var till tandläkaren med Edgar idag.
I väntrummet
träffade vi en liten kille
som också har Downs syndrom.

Och igen hände det.
Det som varje gång
får mina ögon att tåras.

Ett riktigt hallelujahmoment.

Det hur de möttes.
Hur den lilla killen
såg på Edgar.
Med ögon som glittrade
och ett stor leende
i hela ansiktet.

Hur hela hans lilla väsen
sa att han kände släktskap
med Edgar.
Hur han omedvetet visste
att de hade nåt gemensamt.

Det har hänt förr
när vi träffat små downmänniskor.

Och det är lika underbart
att se varje gång.

Dagens bild är av en pytteliten Edgar-tomte.
Den är tagen i skolan när han  gick på ettan.

Mycket allt möjligt nu

Jag har inte haft mycket tid
till bloggande i höst.
Det har varit en hel del jobb,
det har varit flytten
och allt möjligt.

Nu börjar vi vara installerade
på nya stället,
och allt börjar lugna ner sig.

Julen tar vi som vanligt
ingen stress av.
För oss är det nästan som en
vanlig långhelg bara.
Med några presenter.
Och lite mera mat än vanligt.

Julgranen ska vi väl
plockar fram,
men annars blir det
nog inte mycket pyntande.

Så vill vi ha det.

Det viktigaste den här tiden
är att ljuset snart
återvänder.
Inte många dagar kvar
tills det vänder.

En gammal julbild
ska jag väl plocka in ändå.
Lite mysigt är det ju nog.

FINLAND 100 ÅR IDAG

Julstäda? Näää, vi flyttar i stället!

Länge sen senaste blogginlägg.
Det blir så ibland.
Det har hänt en massa annat,
och jag har glömt att blogga.

Plötsligt ska vi flytta igen!
Vi fick höra om en fin
och förmånlig lägenhet
på perfekt läge,
så det var inget att
fundera dess mera över.
Så nu packar vi igen.

Ska bli skönt att få bo i en trea ändå.
Nu bor vi ju i en tvåa
och vi var nog tvugna att medge
att det blev för smått
de veckor när Edgar är här.

Men att flytta är inte så stor grej.
Bara att packa ihop och dra.
Och så slipper vi julstäda.
Vi flyttar i stället.

Det blir tjugosjunde gången för mig.