Om att rita (igen)

När jag var liten älskade jag att rita.
Jag tycker om det än, men då var det den bästa sysselsättning jag visste.
Pappa målade ju tavlor, och jag ville bli lika bra som han.
Så när det var dags för födelsedag eller jul önskade jag mig alltid papper och färger.

Pappa var så bra på att köpa sånt!
Han förstod att även om jag bara var en lite tjej så var det viktigt att jag hade bra färger och ordentligt papper. Och jag blev alltid lika glad.

Kommer ihåg hur härligt det var att öppna de där paketen där man visste att det fanns papper.
Eller tuschpennor.
En sån där jätteförpackning med tusch var det bästa jag visste.
När jag fick sånt till julklapp kunde jag knappt bärga mig innan jag fick börja rita.
Juldagen gick ofta åt till att rita och måla då.
Det var så härligt med alla färgerna.
Alldeles nya och klara
Sen nötte jag ju upp dem ganska fort, men jag visste att jag alltid fick nya.
För sånt fanns det alltid hos oss.
Det var en nödvändighet helt enkelt.

Underbart att ha föräldrar som förstod det!!