Tänker på vad jag skrev om harmoni i förra inlägget, och hur viktigt det är.
I går var hela dagen fylld av harmoni.
Jag besökte gravgården på förmiddagen, tillsammans med en grupp barn.
Det var grått, lite disigt, men väldigt vackert vid Pedersöre kyrka.
Kyrktornet som sträckte sig in i diset tycktes högre än vanligt.
Tror att barnen kände stämningen också.
Vi tände några ljus (bl.a på pappas grav) och pratade lite om människor vi kände som dött.
Det där kommer sig så naturligt för barn.
De vågar fråga och fundera.
Vi vuxna tycks vara lite rädda för det där och slingrar oss många gånger i kringelkrokar av ord när vi ska förklara döden för barn.
Kvällen var också fin.
När Edgar och jag kom hem började jag förbereda maten och den var klar precis när Moa och Mikael steg in genom dörren sen.
Det var så mysigt att ha hela familjen samlad vid matbordet!
Det var ett tag sen.
Jag hade tänt en massa ljus, och det var varmt och en på nåt sätt gulröd stämning i hela huset.
Stämningar och känslor kan ju ha färg.
Sen bara tassade vi på här resten av kvällen.
Moas pojkvän kom hit också, och det kändes bra att ha stugan full med folk.
Vi gillar ju nog att vara på tumis, Mikael och jag, men det är också såå härligt att ha kidsen hemma.
Det ska vara både och i livet.
Det ena är inte bra utan det andra.
Harmoni där också.
Det var första november,
Och det störde mig inte det minsta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar