Man får förlåta sig själv

När jag var ung var jag en envis en.
Hade väldigt starka åsikter.
JAG skulle aldrig göra si, och JAG skulle minsann aldrig göra så.
Det är väl rätt vanligt att man är sån när man är ung.
När livet inte lärt en att man visst kan göra saker som man aldrig trott att man skulle göra.

Rädsla kan få en att göra saker som man aldrig trott man skulle göra.
Sorg likaså.
Ensamhet.
Utanförskap.
Dåligt självförtroende.

Och så den gamla hederliga fyllan förstås.
Den kan ju göra konstiga saker med folk.

Så, livet lär, livet sårar, livet förvånar en, och livet gör en förhoppningsvis lite klokare.

Men vad man än har gjort här i livet, så tror jag att det viktigaste är att kunna förlåta sig själv.
Att försöka förstå sig själv, utan att analysera sig sjuk.

Att konstatera att det man gjorde kanske inte var så klokt.
Men att man får, kan, och bör gå vidare.

Vi har ju bara det här livet.

Man får låta sig själv må bra, fast man kanske varit lite korkad nån gång.

Och dagens bild?
Tja......det är en oldie.