"Älskar livet!", skrev hon.
Jag blev så glad av det!
Det är det viktigaste och värdefullaste vi fått av våra föräldrar,
förmågan att älska livet.
Att se glädjen och skönheten i det lilla.
En blommas färg, ett barns skratt, eller
det vackra i två klädnypor bredvid varandra på en tvättlina.
Pappa skrev dikter om sånt, och lärde oss
att se det vackra.
Mamma har lärt oss att se skönheten i ett grässtrå
i skogsbrynet, en vacker sten på stranden, eller
en hallonbuske med mogna röda bär på.
De har båda lärt oss att det är en rikedom att
ha en familj, att kramas när man vill,
och att det kan vara livsglädje att sjunga tillsammans.
Glömmer aldrig hur mamma och pappa och Edgar och jag
brukade marchera genom hela deras lägenhet med var sitt
paraply som promendkäpp och sjunga "Tre små gummor.."
för full hals.
Såna små saker gör livet vackert och värt att leva.
Så ja, jag älskar också livet!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar