Hans lag Jaro Rockets (ett lag för funktionshindrade) spelar ett par/tre turneringar per år
och de brukar klara sig rätt så bra.
Men fast det förstås är roligt att vinna så är det inte huvudsaken, utan
det viktigaste är att de får vara tillsammans och ha kul.
Förlusterna glömmer de fort.
När de tar på sig den röda spelskjortan så är det alltid en ny dag och en ny match.
Det var så roligt att se Edgar igår!
När de startade laget var han bara en liten kille.
Han var åtta eller nio år.
Kort i växten var han och han visste ingenting om fotboll.
De började träna på våren det året, och redan i juli åkte de på sin
första turnering till Kokkola.
Edgar var så liten, och de andra spelarna var så stora, så han tyckte nog att de
verkade jättefarliga.
I en av matcherna gick han fram till domaren och ville stå och hålla
hans hand, det kändes väl tryggast så.
Men det är klart, domaren kan ju inte stå och hålla handen med nån,
så då gick Edgar av plan och satte sig i gräset och tittade på resten av matchen.
Men nu har han vuxit till sig. Han är inte längre lillkillen i laget och han är inte rädd
för nån.
Han läser spelet bra, och han gör t.o.m mål ibland.
Jag är så stolt över honom!!!
Nu har de en annan liten kille i laget.
Han är ungefär lika gammal som Edgar var när han började.
Han är väldigt stolt när han får dra på sig sin röda speldräkt,
men än vågar han inte spela med i matcherna.
Medalj fick han ändå igår.
Han orkade ju vara med hela dagen, och redan det är värt en medalj.
Jag är så glad över att Edgar får spela med ett lag som Jaro Rockets.
Härliga spelkompisar, och fantastiska tränare!
Det är Gladfotboll på högsta nivå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar