Vi var och handlade åt henne,
och sen hade vi tid att sitta och prata
bort en timme också.
Vi pratade om ditt och datt,
och nånting vi pratade om
ledde till att hon berättade om
hur det var när pappa och hon
skulle gifta sig.
Nån av farmors bekanta
hade förfasat sig över att
pappa skulle gifta sig med mamma,
eftersom mammas familj "var fattiga".
Farmor hade spänt ögonen
i personen i fråga och sagt:
"vi e noo fati vi å".
Mammas familj var ju inte
fattiga heller.
Men de bodde tillfälligtvis
i Jakobstad och hade hyrt
en "bagarstuga" att bo i.
Det ansågs kanske inte fint nog.
Men det spelar ingen roll
om de var fattiga eller rika.
Det som jag tycker är så häftigt är,
att farmor hade samma syn
på saker och ting som jag har.
Och jag vet att de hade det
även i mammas familj.
Älskar att märka att
min egen syn på livet och
människorna har rötter
ända därifrån.
Om inte ännu längre ifrån.
Vad man har är oviktigt.
Det viktiga är hur man är.
Det här är min älsklingsbild av farmor Ester.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar