Om sorg och kärlek

Igår kväll mådde
jag riktigt dåligt.
Sorgen var så stor
så den gjorde fysiskt ont.
I hela kroppen.

Nu på morgonen
känns det lite bättre
och snart ska jag
bada dagsbastu.
Det brukar hela
både kropp och själ.

Det är konstigt
att familjen
blir mindre och mindre.
Först sörjde vi pappa
och nu mamma.
Hela grunden
i familjen är borta.
Och i och med
att grunden är borta
sörjer man på nåt sätt
hela familjen.
Det är ju konstigt
för man har ju
syskonen kvar.

Men cirkeln är bruten
och den kommer aldrig
att bli hel igen.

Om en vecka
ska vi ha begravning.
Och jag vill att det
ska bli en fin dag.
Att vi gör det fint.

Det kan vi nog.
Mamma och pappa
har lärt oss sånt.

De har lärt oss kärlek.