Dagarna går, och våren kommer

Dagarna går.
Konstigt nog.
Sorgen efter mamma
är ännu stor,
men nu börjar den
sakta övergå i saknad.

Jag kraschade ihop lite
några dar efter begravningen
och var hemma med nån
slags utmattning.
Sov och sov och sov.

Nu börjar det lätta.

Jag kan så småningom
glädjas över solen,
takdroppet, och att våren
faktiskt verkar
vara på kommande.

Plockade fram
lite påskpynt och
kände mig lite glad över det.

Livet går vidare,
så är det bara.
Men fortfarande
är jag väldigt lättrörd.
Inte bara av sorg,
utan det kan vara nåt helt annat.
Igår var jag i ishallen
och tittade på lokala
förmågors is-show,
och när de små isprinsessorna
skrinnade in i sina
fina dräkter rann mina tårar.

Nån vacker musik
kan få mig att
reagera likadant.

Känslorna på ytan.

Men, det är inget fel på att känna.
Det är bara att låta det komma fram.

Och glad påsk förresten!