Det var så sorgligt.
Men så vackert.
Prästen var bra,
musiken var vacker
och blommorna var fina.
Många hälsningar
och adresser
och väldigt mycket kärlek.
Minnesstunden
var som jag tror att
mamma velat ha den.
Inte så mycket program
utan mest en chans
att vara tillsammans.
Lite program hade vi nog.
Min bror sjöng vår "familjesång".
En sång som pappa
skrivit texten till
och som Håkan Streng
gjort musiken till.
Edgar delade ut kärlek
i form av röda hjärtan
till alla bord och sen
hjälpte hans pappa honom
att berätta lite om mommo.
Jag läste en sak som jag
skrivit om mamma
och så läste två av mammas
barnbarn alla adresserna.
Kändes som om
mamma var med oss.
Mamma älskade lila, så många av blommorna var just den färgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar