vill jag påpeka
att det här inte är ett
klagoinlägg.
Inte heller är det
ett "tyck-synd-om-mig"
inlägg. Inte alls.
Det är bara ett inlägg
där jag konstaterar fakta.
Jag är arbetslös
i sommar igen.
Man är det om man
är inhoppare på dagis.
Inga vikarier behövs
under sommarmånaderna.
Visserligen
är det ju skönt
att vara hemma på sommaren
men ändå finns oron där.
Oron för hösten.
Finns det jobb
eller går man arbetslös.
I elva år har jag
jobbat i branchen
men jag har ingen utbildning
för just det jobbet.
Massor med erfarenhet,
men inga "papper".
Jag hade möjlighet
till läroavtal en gång,
men då passade det inte
med min livssituation.
Och sen när det skulle ha passat
då var det för sent.
Jag kunde kanske
börja studera nåt.
Men, på riktigt,
jag är femtiosju år.
Inte är jag gammal,
men studerar jag i typ tre år
är jag sextio när jag är klar.
Vem anställer en
sextioåring när det
står tjugofemåringar i samma kö?
Ingen.
Det förstår man ju.
Förr, när jag var ung,
då fanns det alltid jobb.
Fast man inte hade utbildning.
Och många i min generation
började också med egna företag.
Det gjorde även jag.
Men min fotostudio
blev omodern
och jag slutade år 2006.
Jag har ett par utbildningar
i bagaget också men
de är hopplöst föråldrade.
Så nu hoppas jag på
många vikariat till hösten.
Eller en lottovinst.
Fast jag lottar ju inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar