lördag 12 oktober 2019

Obekväm rehabilitering

Min rehabilitering
närmar sig oundvikligen.
Ju närmare den kommer
desto sämre mår jag.
Jag sover sämre.
Jag är jättespänd
och har ont i hela kroppen.
Känner mig väldigt
obekväm med det hela.

Men jag ska fara dit.
Jag vill försöka.
Och jag har inget val.
Inte egentligen.
Jag får inte vara sjukledig.
Det är jag tydligen
för frisk för.

I torsdags var jag
på ett möte på Edgars jobb.
Det tog ca. 1 timme.
Ett positivt möte
med trevliga människor.
Jag var helt slut
hela följande dag.
Så frisk är jag inte.

Men jag ska försöka.

Det kanske blir
hur bra som helst.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar