Knäpp busvovve

Att ha hund
fanns inte i min värld
ännu för typ tio år sen.
När jag var yngre
var jag jätterädd för hundar
och undvek dem
så mycket jag kunde.

Men rädslan blev mindre
och mindre med åren,
mycket pga att jag
fotograferade en del hundar
under min tid som fotograf.
Då var det bara att
ta mod till sig och fota.

Så träffade jag Mikael
som älskar hundar.
Och som alla hundar
tycker väldigt mycket om.
Och så småningom
började jag fundera
på att det faktiskt
skulle vara riktigt kul
med en egen hund.

Och nu har vi honom då,
vår härligt busiga,
humoristiska (jo faktiskt!)
och otroligt mysiga Zappa.

I början var det ovant,
och lite jobbigt ibland,
men nu har vi alla
blivit vana med varandra
så nu går det jättebra.

Han ska få vara som han är.
En liten knäpp bit
av vår redan knäppa familj.
Vi är inte riktigt som andra
och Zappa verkar inte
heller vara riktigt som andra.

Lite ett och annat
ska han förstås lära sig,
men vi vill inte göra honom
till en sån hund som
reagerar på varenda liten gest,
varenda tecken eller blick
som vi ger honom.
Jag är superimponerad
av de där strikt skolade hundarna
och deras hussar och mattar,
men sånt passar inte hos oss.

Hos oss ska det helst
vara bus och stoj
och en massa struntprat.
Zappa har det i sig,
det har vi redan märkt.

Han är den perfekta
hunden för vår familj.