Loppis är smart!!

Lite kul det här med loppis.
Hur synen på det förändrats.

Förr, när jag var ung,
runt tjugo sådär,
var det nästan ingen
som köpte kläder på loppis.
Eller jo, jag köpte.
Och en del andra.
Men det var mera en sån där
grej som hippiefolket gjorde.
Det var inte coolt.
Det var flummigt.
Och lite suspekt.

Men tiderna har förändrats.
Och det är så bra!!

Nu är loppis trendigt.
Det är smart,
och ingen skäms över
att säga att man själv,
eller ens barn,
har kläder från loppis.

Och det är också helt
acceptabelt att köpa
annat än kläder från loppis.

Idag köpte jag ett halvt dussin tallrikar.
"Förr i vääde" gjorde man inte så.
Eller åtminstone
erkände man inte att man gjort det.

Nytt skulle det vara.
Ju dyrare dess bättre.

Vi är hellre som vi är.

Var några timmar med Mikael
på hans antikvariat idag.
Sålde lite Gladkonstkalendrar
och träffade folk.

Det är så roligt att vara där ibland!

Prata med folk som kommer in
(om de vill) eller bara gå omkring där,
Bläddra i böckerna.
Ordna lite i hyllorna,
och lyssna på vinyler.

Idag hade jag turen att få träffa
både gamla och nya vänner.
En kusin och hennes dotter
fick jag träffa,
och så var mamma in en sväng.

Det är roligt att träffa
en del av stamkunderna.
De som har musik eller böcker
som sitt största intresse.
Både unga och gamla
som sätter en stor del av
sin fritid på att utöka
sin skiv- eller boksamling.

De är ofta riktigt
trevliga och intressanta människor.

Kan igen konstatera
att det här med att köpa och sälja
gamla böcker och skivor
inte är nåt vanligt arbete.
Inget åtta till fyra jobb,

Det är en livsstil
Och en riktigt skön sådan.

Om man inte behöver mycket pengar.

Men det behöver inte vi.

Vi är hellre som vi är.

Tankar - och en liten tår.

Sitter och blir lite gråtmild.
Funderar på en del saker
som jag egentligen inte vill
skriva om.

Som jag inte vet om det behövs
skrivas om.

Döden.
Och hur den beskrivs.
Hur den ofta görs till nåt fint.
Till nånting vackert.

Såg nån såpa på TV där en man dog.
En ung man som hade cancer.
Hans fru satt där bredvid.
Talade så vackert till honom.
Ända tills han tog sitt sista andetag.

Men det är sällan det är så.

Det är inte så vackert att dö.

Men vi kanske behöver
såna där beskrivningar.

För att inte vara rädda.
Rädda för vår egen död.
Eller för andras.

Egentligen skulle jag inte
skriva om det här idag.

Eller nån annan dag.

Men ibland väljer texten sig själv.

Men döden är vacker
på det sättet,
att den får oss att tänka.
Att känna .
Och att uppskatta det vackra i livet.

Såna tankar idag.
Och en liten tår.

Och en tanke på de kära som är borta.

(Och nej, det är ingen som är sjuk eller nåt. Jag sitter bara och minns och blir sentimetal)

Downs syndrom

Oktober är månaden då
vi uppmärksammar människor
med Downs syndrom.

Inte för att de är viktigare
än andra människor,
utan för att de är
lika viktiga.

För att folk ska tänka till lite.

Det finns en hel massa saker
som folk tror om de som har DS.

"De är ju så musikaliska"
Nej, inte mer än andra,
men vissa tycker om musik.
Som alla andra.

"De är ju så glada"
Tjaaa, jo...kanske.
Eller så är det bara så att en
person med DS vågar visa
sina känslor mera.

Personer med DS slutar
också de att vara barn
när de är i tonåren och
behöver inte längre refereras till
som "Down-barn"

Personer med DS är
inte mer hörselskadade
än vem som helst och man
kan alltså prata med personen
i helt vanligt röstläge.

Man kan prata direkt till
personer med DS,
man behöver inte prata
över huvudet på dem

Personer med DS
är inte sjuka.
De har Downs syndrom.

Personer med DS
är inte lika med sitt syndrom.

De är alla olika ,
och de har alla ett namn.

Det här är min son.

Han heter Edgar.

Facebookvänner

Ibland ser man att folk rensar
bland sina facebookvänner.

Jag fattar inte riktigt varför.
Jag tänkte göra det själv
en gång också
men det fick vara.
Just för att jag inte fattade varför.

Har ingen koll på hur många jag har.
Och det spelar heller ingen roll.
De tar ju ingen plats.
De skräpar inte ner.
Det är inte dyra i drift.
Och de uppför sig bra
så länge jag gör det också.

Visst har jag tagit bort nån.
T.ex pga att nån skrivit
saker med rasistiskt innehåll.

Men annars så...............
tja, alla får gärna vara kvar.

Det är ju inte så att
nån har tvingat sig på mig.

Jag har ju själv bjudit in alla.

Vänner kan man aldrig ha för många av :)

Alla vänner är bra vänner

Det där med vänner är trevligt tycker jag.
För det finns ju så många olika sorter.

En vän behöver inte alltid vara nån man
träffat på riktigt.
Speciellt inte nu för tiden,
när man umgås så mycket på nätet.

Jag har faktiskt
ganska många riktigt goda
facebookvänner som jag aldrig
träffat på riktigt.
Såna som jag kanske inte ens
skulle känna igen om vi möttes på stan.

Och ändå är de mina vänner.

Jag tycker att det är härligt!

Och minns ni hur det var förr?
När jag gick i lågstadiet
fanns det nån sån där
klubb eller nåt där man kunde
skaffa utländska brevkompisar.
Jag brevväxlade med Melody
från Hong Kong i flera år.
Och nog var hon min vän.
Men vi träffades aldrig på riktigt,

Här om dan såg jag ett
barn som gungade.
I gungan bredvid gungade
barnets osynliga vän.
Sådana vänner är också
lika viktiga som riktiga vänner.

Ibland kanske de är ännu viktigare.

Morgonmagi

Söndagsmorgonen är lite magisk.
Och framför allt är
den en morgon som jag
vill ha oplanerad.

Ett måste på en söndagsmorgon
kan förstöra hela dan för mig.

Söndagmorgon är kaffemorgon.
Mer än andra mornar.

Söndagmorgon är tidningsmorgon.
Mycket mer än andra mornar.

Söndagmorgon är pyjamastassarmorgon.
Mycket längre än andra mornar.

Söndagsmorgon är tupplursmorgon.
För att man kan om man vill.

Söndagsmorgon är frukostätande i etapper.
Man plockar i sig vad man vill.
lite när man vill.

Sönsdagmorgon är att njuta
av tanken på allt man ska göra .

Senare.