Kom till mig

Kom till mig.
Kom
du som älskar mig.

Gå försiktigt
längs mina stigar.
Bryt inga grenar
av mina träd.
Låt min rena sand
massera dina
trötta fotsulor.
Låt mitt vatten
svalka din kropp
med sin kalla
helande sälta.

Kom och sätt dig
på mina klippor
smek deras
uråldriga kinder
som med alla sina
veck och gropar
vittnar om
forntida stormar.

Kom du som älskar.
Kom.

Regnväder och sur hund.

Regnigt, trist
och mörkt väder idag.

Och vår hund Zappa
är skitsur.

Han är sur för att
han måste kissa
och bajsa ute i regnet.
Han är sur för att
han inte fick äta vår mat
fast han nyss hade ätit
en stor portion
av sin egen mat.
Och så är han jättesur
på att jag är så elak
så att jag går omkring
och sätter teetreeoil
på alla möbler så att
han inte ska bita sönder dem.

Men det funkar,
han biter inte på dem
så länge de luktar olja.

Edgar är tack och lov
inte sur alls.
Han har kommit hem från
sin korttidsvård idag
och är jättenöjd
över att ha fått "buunsås"
och potatismos med sallad.
Han sjunger för full hals
i sitt rum och allt är som det ska vara.

Sånt hos oss idag.

Vi mårar åpå.

Vi mårar åpå.

Lever mest efter Zappas
och Edgars behov.
Edgar börjar kännas
så vuxen nu.
Det är lite sorgligt
men ändå härligt.
Men visst saknar
jag min lillpojke ibland.

Zappa växer.
Han verkar bli stor
för att vara en Cavapoo.
Men det är bra,
vi ville egentligen
ha en mellanstor hund,
men vi tog en liten
och söt för Edgars skull.

Nu har vi en hund som blir
mellanstor och söt i stället.

Jag har blivit antagen
till rehabilitering,
så i november
bär det av till Härmä.
Det är en lång
rehabilitering med olika
perioder i Härmä
och 2 x 35 dagar
arbetspraktik.

Än vet jag inte
om jag ser fram emot det
eller om jag är skiträdd.

Det lär visa sig sen.

Vi har strosat omkring
en hel del med Zappa,
så här kommer några foton.

Är jag frisk nu?

Min sjukledighet tar slut.
Nästa vecka är jag ännu
sjukskriven, men sen är det dags.
Dags att anmäla sig som
arbetssökande till TE-byrån.
Och facket förstås.

Men jag har ansökt
om rehabiliteríng via Fpa,
så om det går igenom
har jag att göra
ända till augusti nästa sommar.
Om jag fixar det förstås.

Men jag ska i alla fall försöka.
jag måste ju testa.
Vill ju testa.

Och som den superkompetenta
socialskötaren sa:
"Går det inte så avbryter du,
då har du i alla fall försökt"

Så där är jag nu.

Hoppeligen tillbaka
till den riktiga världen.

Med en liten klump i magen,
och några fjärilar
som sitter och fladdrar på den.

Och den här lillkillen har nog hjälpt mig att läka. Han ser till att man stiger upp på mornarna. 😍

Sensommarens kravlöshet

Mer och mer gillar jag dem.
Sensommaren och hösten.
Hur underbara våren och
försommaren än är,
så är det en hel del krav
och stora förväntningar
kopplat till dem.

Man väntar på semestern,
och den ska förstås
helst vara lång och perfekt.
Solen ska skina hela tiden
och man ska göra massor
med roliga saker.
Och så allt man ska ha
gjort i trädgården.
Barnen ska också ha sina
sommaraktiviteter,
sånt som man vill
att de ska minnas för evigt.

Och sen plötsligt
är semestern slut.

Vädret var kanske inte så bra.
Man hann inte göra allt man skulle.
Kidsen har mest surfat
på nätet som vanligt
och Bullerbykänslan har
varit långt borta.

Så kommer augusti,
och man inser att
man längtat.
Man vill ha vardag,
man vill klä sig i jeans
och barmhärtigt lösa tröjor.
Man förlåter vädergudarna
och drar i stället på sig
regnrock och gummistövlar.

Och så rullar vardagen på.

Och man är ändå rätt så nöjd.

Till februari ungefär,
när man inser hur nära
nästa sommar är.

Den stora bajskampen.

Vi har haft en kamp om bajs.
Så nu blir det
lite skitprat här.
Zappa bestämde sig
plötsligt  för att vägra
bajsa utomhus.
Han tyckte att det
var superäckligt
när gräset var vått
efter regnet eller daggen.

Vi gick ut,
och han lade sig på trappan.
Vi bar honom ner för trappan,
och han tvärnitade
och vägrade gå.
Vi bar honom till hans
favoritbajsställe,
och han lade sig ner
och suckade djupt.
Vi försökte vänta,
och vänta, och vänta lite till,
och han väntade ännu längre.
Vi gav upp och gick in,
och han rusade genast
iväg och bajsade bakom soffan.

Och så där höll vi på.

Men så var vi på valpkurs igår.
Och vi märkte att Zappa
inte alls är ovanligt jobbig.
Han är ingen problemvalp,
utan tvärtom,
i mångt och mycket
är han jätteduktig.
Duktigare än vi trodde.

Vi måste bara lära oss
att ha mera tålamod.
Han är trots allt bara
en liten skruttvalp ännu.

Så den kursen
är verkligen värd sitt pris.
Vi lärde oss jättemycket.

Och vi var såå stolta
över honom på kursen.
Han uppförde sig
exemplariskt.

Händelserik men tröttsam sommar

Augusti.
Det gillar jag.
Det är en mustig månad.
Man kunde faktiskt döpa den till
aumustig.

Färgerna är fylliga,
smakerna är söta
och luften som sammet.
T.o.m mörkret
är sammetsmjukt.

Nåja, nu hade jag ju inte
tänkt göra det här
till nån augustilovsång,
utan jag hade tänkt berätta
lite om vad som hänt i sommar.

Det viktigaste, jobbigaste
och absolut roligaste är
att vi skaffat hund.
En lite svartvit tuffing
som Moa döpte till
(Frank) Zappa.
Han är söt och gosig,
han är vild och bitsk
och han är stursk
och uppkäftig.
Men han lär sig nytt
hela tiden,
och han kommer nog att
bli en riktigt bra hund.

Jag har aldrig förr
haft en hund,
så jag lär mig också nytt
varje dag.
Jag har lärt mig
att hundvalpar gråter
och behöver tröstas.
Jag har lärt mig att det
(precis som med barn)
lönar sig att tala lugnt
i stället för att höja rösten.
Och jag har lärt mig
hur fint det känns
när nån är hysteriskt glad
när man kommer hem
nånstans ifrån.

Det har hänt annat
också i sommar.
Jag har ställt ut tavlor
lite här och där,
men har tyvärr inte själv
orkat vara ute på stan
med mitt tavelbord.
Har inte orkar måla
mycket heller.
Jag är fortfarande
väldigt trött, så allt sånt
tar på för mycket.
Så läget är nog
ganska oförändrat på den fronten.
Men familjen ger glädje
och när jag får
vara hemma med dem
mår jag bäst.

Så idag sitter jag här,
just nu med en sovande
Zappa under stolen,
och försöker
både ta intryck
och ge uttryck genom
sociala medier.

Vackert så.

Just nu.

Vi tog Zappa med ut till stranden en dag.

                                             Hade en vecka i glashuset på torget i juli.
                                              (foto: Ida-Marie Jungell)