Underbara unge!!

Ibland kommer Edgar och sätter sig bredvid mig och tittar på mig, så där som bara Edgar kan, och så frågar han: " Mamma, vad du önska dig? I din mage"
Då vet jag precis vad han menar, och mitt svar blir alltid detsamma.
"Jag önskade mig att babyn som var i min mage skulle bli precis en sån pojke som du är. Världens bästa pojke"
Då ser han väldigt belåten ut, och eftersom han är Edgar kan han då inte låta bli att fiska lite komplimanger :)
"Vaffö då? Vaffö e jag världens bästa pojke?"
Så då berättar jag för honom hur gulliga jag tycker att han är osv.

Han är en underbar unge, Edgar, och jag hoppas att han alltid förblir underbar, även sen när han är vuxen.
Jag brukar säga att den extra kromosomen han har är en gullighetskromosom.
Han är precis den ungen jag vill ha, även om jag för hans egen skull givetvis önskar att han var utan den där extra kromosomen.

Men för mig (och jag tror jag kan tala för alla andra i hans närhet också) är det inget problem att han har Downs. Man lär sig leva med det och ta det som det är. Visst finns det saker man kunde göra till problem om man ville, men sånt är bara slöseri med energi som man kan sätta på annat i stället.

Jag minns när han var bara några minuter gammal och jag för första gången insåg att han hade Downs. Min första tanke var: "Ok, nu gick det så här, då lever vi så då"

För man kan ju inte annat.
Och livet med Edgar har bevisat att Down kan bli Up!!