Den känslan.
En stor tom vit yta som bara väntar på att blir fylld med färg och glädje.
Skissar först lite löst i ett vanligt skissblock.
Med blyertspenna.
Väldigt vagt, många detaljer, vissa som aldrig sen hamnar på tavlan.
Blommor, blad, katter, barn.
Miner och uttryck.
Fnissar lite för mig själv åt nån knäpp ide´.
Sen tar jag plasten av tavelduken.
Ställer duken framför mig på staffliet eller en stol.
Tittar på den.
Lutar mig tillbaka och funderar.
Tittar på skissen.
Tar fram ritkolet.
Drar några tvekande streck på duken.
Och sen är det igång.
När jag väl börjat har jag svårt att sluta innan tavlan är klar.
Fast man måste ju till jobbet också.
Och sova måste man ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar