Vaknatt

Klockan är snart halv fyra på natten och jag sitter och vakar över min magsjuke son.
Han slumrar till ibland, men sen är det dags igen och hans mage vänder sig ut och in.
Så jag vakar.
Och vaktar.
Han är fjorton år, men när han är så här sjuk är han liten.
Då behöver han min hjälp.
Så jag sitter där med spyfatet.
Hjälper, stöder och torkar.
Tvättar sängkläder, och hans kläder, vartefter det behövs.
Hoppas att varje gång ska vara den sista så att han får vila sen.

Inte är det ju roligt.
Och visst är jag också trött.
Men, en mamma måste göra vad en mamma måste göra.
Så jag vilar sen när han mår bra igen.

Varje timme som går är en timme mindre av sjukan.
Magsjukor brukar inte hålla i sig så värst länge.

Sen kan man ju undra varför de alltid kommer till natten.