Strul på jul.

Stearinljusen brann så fint på köksbordet och det var tyst och mysigt i huset.
Ute var det mörkt och kallt, som sig bör en luciamorgon.
Då kommer någon där.
Jag vet nog vem det är.
Det är fröken Lucia.
Med den chockrosa morgonrocken slarvig hängande på axlarna och med papiljotter i håret.
Hon sneglar på klockan och konstaterar att det börjar bli bråttom.
Hon hasar via kaffekokaren till badrummet och börjar ta lös papiljotterna ur det långa ljusa håret.
Gnolar lite på luciasången under tiden.
Sen är det dags för sminket.
Inte för mycket.
Less is more för en riktig lucia.
Får inte se slampigt ut.
Sådärja, då var det dags för klänningen.
Åååå, den är så vacker!
Vit, lång och lite glansig.
Det röda skärpet är nystruket och hon fäster det belåtet runt midjan.
Klänningen sitter som en smäck!
Hon granskar belåtet sin spegelbild.
"Jisses vad vacker jag är!", mumlar hon för sig själv.

Nå, nu får hon skynda sig!
Hon ska lussa för Herrklubben om en halvtimme!
På med pälsen och iväg.
Cykellåset har frusit och hon andas febrilt på det.
Fan också! Hon för munnen lite för nära och underläppen fryser fast i låset!
Hon drar försiktigt men lossnar inte.
Herr Tomtè kommer gående längs trottoaren med sin lilla tax Poro.
"Nisse hjälp mig!" får hon fram, medan hon aktar sig så överläppen inte ska frysa fast i låset den också.
"Nämen sankta Lucia, hur står det till? Vänta lite å ska jag hämta varmt vatten och hjälpa dig loss", säger Herr Tomté.
Han dyker upp efter en stund och häller hett vatten på Lucias läppar.
För hett.
Det bränner så hon skriker och läpparna blir knallröda.
"Tack för hjälpen Nisse", mumlar hon medan hon känner hur läpparna svullnar, "Nu måste jag iväg!"

Det är halt att cykla, men hon kommer fram till Herrklubben utan missöden.
Hon tar av sig pälsen i hallen, tänder ljusen i kronan och så börjar hon skrida.
Och sjunga.
Men vad nu då? Hon kan inte röra läpparna!
De har blivit tjocka som julkorvar och hon kan knappt öppna munnen.
"Nå, då nynnar jag bara", tänker hon och skrider till verket.
Femton festklädda herrar sitter med tindrande ögon och väntar på henne.
Spritångorna i rummet berättar om att de nog tindrat ett bra tag redan.
Lucia genomför sitt lussande trots igensvullna läppar och herrarna applåderar och busvisslar förtjust.
"Jag fixade det!", tänker Lucia belåtet och tar tacksamt emot den varma glöggen som en av herrarna räcker henne.
"En liten glögg kan man väl ta", tänker hon, och tar en till.
Det bränner i läpparna men glöggen är bra spetsad så snart märker hon inte smärtan.
Herrarna är trevliga!
De bjuder på mera glögg och dricks får hon också.
Sen är det dags att cykla hemåt.
Det är ännu halare nu, och vägen känns lång.
Rondellen strax innan hennes gata tycks ha blivit en dubbelrondell och hon undrar varför hon inte märkt det förr. Sen slirar hon nedför sista backen och just när hon ska kurva in på sin egen gård mister hon herraväldet över cykeln och står på huvudet i snödrivan precis där den förvånade Poro hade tänkt lyfta benet och kissa en svätt.
"Men sankta Lucia! Hur står det till?, säger herr Tomté och granskar henne bekymrat.
"Ååå snälla Nisse, hjälp mig hem!", stönar Lucia, "Mina fötter tar livet av mig i de här skorna och jag blöder på knät!"
"Kära lilla barn", säger herr Tomté, "kom så ska jag ta hand om dig."
Han hjälper henne uppför trappan och in i lägenheten.
"Sätt dig här nu så ska jag hälla upp ett varmt fotbad åt dig och plåstra om ditt knä."
Och så slocknade ljusen i kronan.