Älskade unge!

Det var varmt och soligt den dan du föddes, och varm och solig blev också du.
Det gjorde ont när du föddes.
Så klart.
Det gör ju ont att föda barn.
Men det var ingen dålig smärta.
Jag visste ju att det var du.
Min älskade unge.

Sen när du hade blivit född, bad jag barnmorskan att lägga dig på mitt bröst.
Jag ville se ordentligt på dig.
Se om du såg ut som Edgar.
Och visst gjorde du det.
En gullig skruttungenäsa hade du.
Och lite sneda blå ögon med ljusa stänk i.
Ganska typiska för nån som har Downs syndrom.

"Åååå", tänkte jag "pojken har Downs! Då lever vi så då".

Och det har vi gjort.
Oj vad vi har levt!
Och oj vad jag ser fram emot att fortsätta med det!
Se dig bli vuxen.
Se dig bli kär.
Se dig få ett hem som du kan kalla ditt eget.

Det finns saker du inte kan, men jag kan inte heller allt.
Det finns saker du inte förstår, men jag förstår inte heller allt.

Vi klarar oss såå bra ändå.

Grattis på 15-års dagen, älskade unge!!