Och fast jag älskar den ungen så jag nästan spricker så är det här såå skönt.
Just den här första helgen när han farit iväg.
Vi får göra bara precis vad vi vill.
Vi får sova ut på mornarna.
Vi får äta när vi vill och vad vi vill.
Vi får sova på dagen om vi vill.
Och vi för lyssna på vilken musik vi vill.
Och det är bara att se sanningen i vitögat.
Vi är i den åldern när man inte alltid riktigt orkar med småbarn.
Edgar är ju iofs inte liten längre, men på många sätt lever vi
som om vi hade ett litet barn när han är här.
För det är ju vissa saker han inte fixar.
Han kan inte lämnas ensam hemma t.ex.
Och han kräver fortfarande sällskap.
Han vill att nån ska "leka" med honom.
På det sättet skiljer han sig från andra tonåringar.
Men det är ok förstås.
Sånt är livet med honom.
Och så lever vi.
Så nu samlar vi krafter, tystnad och stillhet en vecka.
Och sen börjar vi längta efter att ha honom här igen :)
Älskade unge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar